Jag har ju tidigare ställt mig frågan om vår havererande svenska infrastruktur beror på sabotage, maskirovka, besparingar eller rent slump, även om vissa fall bevisligen måste vara sabotage som vinterns telekommunikationsavbrott från Luleå och norrut.
Latest in järnväg
Blev som sagt personligen inbjuden till (kd):s försvarsseminarium i Riksdagen idag, och tänkte lägga ut mitt sedvanliga urspårade trams i detta inlägget, så blir nästa inlägg seriöst istället.
Angående att jag eventuellt felaktigt hostade ur mig siffran 2 miljarder motorfordon igår så kanske vi skall gå till botten med frågan.
Så jag vänder till mina läsare som behärskar google-fu. Hur många motorfordon finns det i världen? Personbilar, lätta lastbilar, tunga lastbilar, entreprenadmaskiner, traktorer, militära fordon, motorbåtar, flygplan, helikoptrar, motorcyklar, vespor, skotrar och mopeder. Bara för att nämna några?
Kort sagt, hur många fordon måste bytas ut om vi skall ersätta oljan med t ex eldrift eller för den delen kall-fusion-på-burk?
Det finns en etablerad doktrin där man inför ett maktövertagande i ett land låter diversionsförband (=sabotörer etc) successivt vänja landet vid att infrastrukturen är eftersatt och icke tillförlitlig. Man börjar med lite till synes oskyldiga elavbrott, avbrott i tågförbindelser, avgrävda telekablar och strejkande TV-master.
Successivt ökar man frekvensen i avbrotten. Kokar grodan genom att långsamt höja temperaturen. Folk vänjer sig och accepterar till slut att strömmen kommer och går, att telefonerna ibland inte fungerar, och att det är tillfälligt avbrott på TV-sändningarna. Allt som ett led i en klassisk maskirovka.
Så när man väl slår till lyfter ingen på ögonbrynen, utan tänker att det är helt normalt att tågen inte går, att strömmen har gått och att telefonerna strejkar. Drar täcket över huvudet och somnar om när det strategiska överfallet eller maktövertagandet sker. När strömmen och TV:n är tillbaka så är det under en ny regim. Perfekt läge kan vara i det politiska kaoset efter ett valresultat utan tydlig regeringsmajoritet, dvs kanske om lite drygt två veckor.
Kanske skickar man just nu in sina spörschaller som lastbilschaffisar som råkar dra ner järnvägskablar. Till en början. Därefter kan man göra annat. Och med lastbilarna kan man också smuggla in ett och annat.
För när det gäller tågtrafiken är vi nu helt invanda vid att tågen står stilla. Så vem reagerar på att kablar idag först har rivits ner i Skåne. Sedan i Jönköping. Och som grädde på moset i Falköping, och effektivt stoppat i princip hela tågtrafiken söder om Dalarna!
Man får vara tacksam över att vi inte har något värnpliktigtförsvar längre. För i det gamla invasionsförsvaret så var det snabbchartrade tåg som skulle ta pansarsoldaterna från Göteborg till ÖB:s klubba i PB9/MekB9 Skaraborgsbrigaden i Skövde, eller till Hangarfartyget Västergötland. Eller köra stockholmare upp till Luleå, Arvidsjaur, Östersund och Boden.
Så hade de här avbrotten skett för 15 år sedan hade det definitivt framstått som ett angrepp på Sverige.
Idag finns inga fältförband längre. Idag finns inga 800 000 värnpliktiga som snabbt skall flyttas från sina bostadsorter till mobiliseringsområdena i närområdet till brigadupprättande regemente.
Så det finns ingen vits med att utföra de här tre samtidiga sabotagen. Om det inte är för att testa hur långt man kan gå helt öppet utan att det svenska försvaret reagerar, liksom man gjorde när man i timmar uppehåll sig med utländska krigsfartyg inne på svenskt vatten utan reaktion. Men vad skall man göra? Till synes helt legitima utländska lastbilschaffisar kan man ju inte stoppa från att komma in från andra EU-länder.
Ett alternativ är att det är flygbolagen som ligger bakom, för vem vill sätta sig på tåget när det här har blivit rutin? Eller är det en del av valrörelsen? Alliansregimen som har ner ledningar för att misskreditera den rödgröna axelmaktens tänkta satsningar på järnväg. Eller axelmakten som har ner ledningarna för att visa att det satsas för lite på järnväg? Är det goa LO-medlemmar som krattar manegen för en vänsterkupp vid en valförlust för den rödgröna axelmakten?
Nej, antagligen är det bara en svart svan. Om det rivs ner en ledning i veckan normalt, en dag av sju, så bör det hände en gång var 343:e dag att det rivs ner tre ledningar på samma dag. Är det varmt här inne? Nja, inte mer än det brukar. Eller?
Fast man kan ju undra när det sker på tre perfekt utplacerade platser för att slå ut all järnvägstrafik i triangeln Stockholm-Göteborg-Malmö?
Nej, nu skall jag se till att alla hushållets batterier är fulladdade och att alla vattendunkar är fyllda.
Snart går strömmen. Hoppas ni hinner läsa det här innan någon gräver av ka
Tillägg 2010-09-01: Sabotagen/haverierna/tillvänjningen inom infrastruktren fortsätter idag den 1:a september. Bloggrannen Musik@Centrifugen sammanfattar. Bland annat har hela Gotlands strömförsörjning brutits, polisens växel havererat och det är nya avbrott i tågtrafiken. Det är även störningar i mobiltelefonitrafiken. Det hela är som taget ur regelboken för hur man tillvänjer fårket inför ett maktövertagande eller strategiskt överfall.
Kommunminister Odell tar bladet från munnen och kommenterar de rödgröna axelmakternas ofinansierade valfläsk om 12 miljarder till kommunerna. Citat:
”– Det är ren Tobleronepolitik. Man tar det på kortet och skickar fakturan till svenska folket.”
Lysande Odell! Ett bevingat ord så tidigt i valrörelsen. Underbart. Kommer brukas mycket av mig iaf.
Socialdemokraterna med bandhunden Östros skäller enligt följande:
”– Detta är ett grovt övertramp som inte passar i svensk politik.”
Lite bakgrund, och (till skillnad mot main stream media anger jag källor när jag snor från nätet eller bloggar):
”Inför valet av ny partiledare för Socialdemokraterna avslöjades det till Expressen att Mona Sahlin för privata ändamål använt det kontokort hon hade tillgång till i tjänsten. Hon hade köpt varor, hyrt bilar för privat bruk samt tagit ut kontanter på kortet.[1] Sammanlagt rörde det sig om privata utgifter till ett värde av 53 174 kronor.[2] Bland de inköpta varorna fanns två Toblerone, vilket gav affären ett av dess namn. Sahlin hade lämnat in kvitton på utläggen och betalt sina räkningar. Mona Sahlin kallade det förskott på lönen men det tolkades av de flesta som att Mona Sahlin tagit räntefria lån på riksdagens bekostnad.
Sahlin hävdade att anledningen till att hon inte hade påtalat sitt privata bruk av kontokortet, och att kostnaderna inte dragits från hennes lön, var oklara rutiner vid statsrådsberedningen.[3] Det fanns dock, visade det sig, dels regler som föreskrev att riksdagens kontokort inte fick användas för privata utlägg, dels dokument som beskrev hur man som kontoinnehavare skulle reglera utlägg av privat natur. Vid ett tillfälle förklarade Sahlin kortanvändandet med att ”jag tog ut ett förskott på lönen, och det kan väl de flesta göra.” Samtidigt framkom också uppgifter om svart dagmamma, en obetald TV-licensavgift och ett stort antal parkeringsböter som gått till kronofogden.[4]”
Bara så ni vet, Mona Sahlin anser alltså att vem som helst kan ta ut ett förskott om 53174:- SEK på sin lön. Denna kvinna skall om de rödgröna axelmakterna får som de vill bestämma över Sverige. Och ja, skall man vara statsministerkandidat i Sverige så bör tidigare felsteg belysas extra noga, inklusive den svarta dagmamman, obetalda TV-licenser och dussintals obetalda parkeringsböter på en bil som var belagd med körförbud och inte skulle vara ute och köra runt samt kronofogdeärenden.
Det är ju intressant att Sahlin och de rödgröna axelmakterna gör detta med Tobleronepolitik till sin politiska linje.
Men inte överraskande.
Flute skriver om mer Tobleronepolitik, nämligen de ofinansierade satsningarna på järnvägar som den rödgröna axelmakten vill genomföra.
Tillägg: Google ger nu 81 träffar på ”tobleronepolitik”. Vi får se om uttrycket etablerar sig.