Med raset i oljepriset kan vi antagligen vänta oss en sänkning av utdelningen från Canadian Oil Sands (TSX:COS) när nästa utdelning offentliggörs i januari och betalas ut i februari. Annars ligger utdelningen idag på 10.14%.
Latest in COS
Oljesektorn tokslaktades på börserna igår. Nedgången i oljepriset är dock tillfällig och driven av bland annat den skönlitterära berättelsen om skifferoljan. Vi ser nu istället fantastiska köplägen i rätt oljebolag på några års sikt.
Med anledning av oljeproduktionsbortfallet från Libyen och torsdagens planerade demonstrationer i Saudi-Arabien, så kommer reflexmässigt reaktionen “men Kanada då?” från läsare. Som bekant har Kanada enorma oljereserver i form av mycket dyrutvunnen oljesand. Oljesandsproduktion tar mycket lång tid att bygga ut och Kanadas oljebransch egna siffror talar om att oljesandsproduktionen toppar någonstans i intervallet 2020-2030, även om utvinningsbara reserver räcker i många decennier till.
Nämnde igår att Torontobörsen gått över i neutral vid årsskiftet. Chart följer.
Några av er har inte missat att jag börjat prata en del om Canadian Oil Sands Trust (TSX:COS.UN), en sk trust i Kanada. Truster är skattebefriade, men befrielsen från skatt upphör till årsskiftet och COS kommer omvandlas till bolag framöver.
COS består egentligen av en enda verksamhet, nämligen den enskilt största ägarandelen (36.74%) i den kanadensiska oljesandsjätten Syncrude. Trusten utgör enda sättet att direkt investera i Syncrude, där övriga delägare äger en hel del annat. Bara så vi får det på det klara. Syncrude är klassisk oljesandsutvinning via gruvdrift i dagbrott, med världens största gruvmaskiner. Det är inte en vacker syn, det är inte miljövänligt. Det är inte billigt, inklusive återställandet av fd dagbrott till skogsmark igen. Men det är i princip en helt förutsägbar produktion. Men inte vacker.

Jag kommer nu enbart tala om Syncrude ett tag. Bolaget har 5.1 miljarder fat olja i bevisade och sannolika reserver (2P). Till detta kommer 4.8 miljarder i sk contingent resources och 2 miljarder fat i prospekteringsresurser. Aktuell produktion är 350 000 fat om dagen, vilket innebär ett reserve life index på 39 år enbart för 2P-reserverna. Man kan kort sagt i nuvarande takt utvinna olja i 39 år till. I praktiken ligger produktionen snarare runt 300 000 fat eftersom man av och till måste stänga ner delar av den enorma anläggningen för underhåll.
Syncrude kommer expandera, tämligen förutsägbart. Se nedanstående graf från Wikipedia.

En expansion är tämligen odramatisk och består i att bygga ut processoranläggningarna och skaffa ännu fler fordon för gruvdrifen. Tids nog kommer produktionen gå upp till ca 500 000 fat olja om dagen. I den takten räcker P2-reserverna i 28 år.
Som man ser finns det andra aktörer som kommer bygga ut sin produktion med ännu större hävstång än Syncrude, men de har även annan verksamhet än oljesand och det gör det svårare att göra rena investeringar i sektorn, utan att bli lidande av fallande produktion i konventionella oljefält.
Nedsidan här är att oljesandsutvinningen kräver stora mängder energi, och blir alltså dyrare när främst den nordamerikanska fossilgasen stiger i pris, även om man förstås köper in leveranser av gas på långa kontrakt. Och även om oljepriset över tiden bör stiga efter peak oil, så kommer även övriga energipriser att göra det.
Men ändå så följer COS oljepriset mycket väl, och har sedan finanskrisen återigen höjt sin utdelning till 0:50 CAD per kvartal, motsvarande ca 7.7% vid nuvarande andelskurs i COS. I våras köpte kinesiska Sinopec det amerikanska oljebolaget Conoco-Philips ägande i Syncrude, till ett pris motsvarande 37 CAD per andel i COS. COS stängde gårdagen på 26:06 CAD. Enbart där finns alltså en möjlig uppsida på ca 42% mot dagens värdering.
COS kurs följer normalt oljepriset mycket väl. Gröna staplar är spotpriset för WTI-oljan.

Man kan kritisera ovanstående chart för anpassade axlar. Nedan är istället axlarna normerade från noll till maxkurs för intervallet.

Som ni ser följde COS oljepriset mycket väl fram till mars 2009, och sedan hyfsat fram till för ett år sedan. Därefter har andelskursen tappat mot oljan, trots upprepade höjningar av utdelningen. Notera att vid drygt 100 USD för oljan var utdelningen 1:25 CAD per kvartal, mot nuvarande 0:50 CAD per kvartal vid ca 70 USD för oljan. Samtidigt var det bokförda resultatet för COS 0:49 CAD per andel (motsv aktie) senaste kvartalet, medan kassaflödet från verksamheten var 0:74 CAD per andel. Skillnaden ligger främst i kapitalkostnader. Utdelningen ligger vid rådande oljepris antagligen ganska rätt.
Men COS har en rejäl hävstång på stigande oljepris. Vid ett varaktigt oljepris över 100 USD, som vi såg 2007-2008, så kan vi se en dubblad kurs och en dubblad utdelning mot idag.
Den som inte tror på stigande eller bibehållet oljepris bör förstås hålla sig borta från COS, såväl som oljebolag generellt. Som alltid avgör konjunkturen, även efter peak oil. Kursen i COS är dock inte direkt aggressiv som ni ser ovan, och nedsidan bör vara begränsad vid en nedgång för oljepriset. Däremot kan man få se sänkta utdelningar om oljepriset faller.
Tror man på en extrem oljeprisutveckling på lång sikt, så är det bara att köpa sina COS och gömma undan dem i byrålådan. Inte bara bör kursen följa med oljepriset upp, utan under tiden kommer man också få en stadig och stigande utdelning. Om nu inte COS blir uppköpta först.
Kort tillbaka till miljöfrågan. Antingen är man realist och inser att vårt moderna samhälle bygger på olja, och att alla tillgängliga medel kommer användas för att utvinna olja och att som landbaserad verksamhet så innebär Syncrude lägre risker än djuphavsolja, eller så förkastar man det moderna samhällets och de egna behovet av olja för att klara sig genom vardagen, även om du själv inte äger en bil. Olja är “fungible”. Även om inte just du själv konsumerar Syncrudes olja, så konsumerar du på ett eller annat sätt olja från samma globala marknad. Åtminstone om du läser det här.
Lite … propaganda och film kanske?
Det är värt att notera att man alltså lagrar undan all matjord (eng topsoil) och återanvänder den när man restaurerar marken, och att vattnet i dammarna återanvänds i processen, samt att även dammarna återställs till natur i form av artrika våtmarker. Däremot kommer förstås inte hela dagbrottsområdet (ca 3% av området där man hittar oljesand) vara återställt förrän all oljesand är bortgrävd.
Vad som är överraskande positivt är att det faktiskt är förhållandevis billigt att återställa naturen igen. En förutsättning är förstås att man sparat undan jorden. Eller billigt och billigt. 114 000 dollar (ca 800 000:- SEK) per hektar… Säger kanske något om hur mycket pengar som är inblandat.