Axfood

Som vanliga anklagas läkemedelsbolagen för att profitera på influensan, såväl som i gammelmedia som hos bloggar. Konspiratorikerna hävdar förstås att allt är uppblåst av Glaxo Smithkline för att tjäna pengar på 65:- per dos influensavaccin.

Men dessa 65:- kommer landstingen sälja vidare till slutkund, patienterna, för 300:- per vaccinationstillfälle. Det är en bruttomarginal på 360%. Vaccinerar sig fem miljoner svenskar två gånger för totalt 600:- så drar landstingen in tre miljarder, medan man samtidigt lagt ut 1.17 miljarder SEK. Då krymper bruttomarginalen för landstingen förvisso till 156%.

Naturligtvis har man kostnader för personal, administration och lokaler, precis som vilket företag som helst.

Men ni butiksägare där ute, skulle inte ni också vilja ha en bruttomarginal på 156% på det ni säljer? Det går åtminstone att bygga en lönsam verksamhet med sådana marginaler.

Frågan är alltså snarare om det inte är så att landstingen kommer gå med vinst om tillräckligt många vaccinerar sig, och det kombinerat med att man ställer in annan vård för att få loss personal under tiden kan visa sig vara en utmärkt affär för hårt pressade landsting.

Samtidigt får man ta sig för pannan när det gäller en del företags åtgärder. Axfood väcker tanken att man kan få ta in militär personal. Verkligheten anropar, vilken militär personal? Tror ni att den gråa värnpliktiga arbetskraften kommer vara friskare, 20-åringar i värst utsatta åldern för influensan, som trängs med varandra på trånga logement? I den mån det finns några värnpliktiga längre.

Nej, Axfood gör åtminstone det enda rätta, nämligen erbjuder personalen vaccinering. Samtidigt kan man ju undra varför livsmedelsbranschen skulle vara så viktig. Följer alla hushåll Civilförsvarsföreningens råd så har man ju åtminstone två veckors mat hemma, helst mer, och klarar ju sig utmärkt under en tid av influensa.

Samtidigt är många centrala funktioner i samhället ganska stabila, t ex elförsörjningen som knappast kommer drabbas då den mestadels är automatiserad och kan skötas av väldigt lite personal. Fast survivalisterna ligger väl redo i startgroparna ändå.

Det finns spaltmeter att skriva i ämnet, t ex om en kommande eventuell hamstring av banala läkemedel som Alvedon när paniken börjar komma, liksom överutskrivning av Tamiflu vilket ökar risken för att influensan muterar och blir resistent. Bägge dessa är exempel på samfälligheternas tragedi, vilket alltid är intressant att skriva om. En annan dag.

Man kan också ta upp den totala orealismen i fiktionens skildringar av pandemier. Alla naiva premisser om att kunna begränsa utbrott av pandemier är just bara ren Hollywoodfantasier. Den skrämmande verkligheten är att i dagens moderna och globala samhälle så kommer varje pandemiutbrott att bli globalt på kort tid, och man kan bara bekämpa symptomen, inte hindra spridningen.

Nu är kanske svininfluensan förhållandevis ofarlig, men facit har vi inte än. Det kan rent av vara så att de som blivit sjuka tidigt kanske klarar sig bäst. Det lär finnas behandlingsplatser för sex personer med konstgjorda lungor i Sverige. Får vi hundratals med det behovet så kan ni räkna ut vad resultatet blir.

Och där ligger faran med en större pandemi – vår sjukvård är inte dimensionerad för katastrofer. Vi får väl se när panikhamstringen börjar?