Om vi absolut ska ha bostadsköer i Sverige, så bör priserna höjas kraftigt och köande bör sparkas ut efter exempelvis fem år, så bara de som faktiskt söker en bostad står i kö. Nuvarande system gynnar personer i övre medelåldern som vill casha hem miljonvinster på decennier av bostadskarriär genom att sälja till ungdomar eller småbarnsfamiljer och sedan festa upp deras miljoner i en billig subventionerad bostadsrätt. Bara de som aktivt letar en ny bostad ska stå i kön, där idag 90% redan bor på orten och 100% redan har en bostad.

I princip alla i Sverige har en bostad idag – även egenägd bostad, inneboende och andrahandskontrakt är bostaäder – men ändå har vi bostadsköer till de hyresreglerade hyresrätterna. Någonstans runt 90% av de som står i bostadskö har redan en bostad på orten och närmare 100% av de som står i kön har en bostad idag.
Tar man Stockholms bostadskö som exempel är avgiften endast 200:- SEK om året, vilket gör att alla står i kön bara för att. Även om de har exakt noll avsikter att de kommande decennierna flytta.
Ska vi absolut ha bostadsköer, och inte hantera detta via marknadshyror och fri uthyrning (inklusive bostadsrätter via lag) och fritt byggande utan att största hyresvärden kommunen ska kunna hindra eller göra nytt bostadsbyggande dyrt, så bör avgifterna för köande höjas. Och det kraftigt, samt exponentiellt med tiden.
Därmed ska bara de som faktiskt letar efter en bostad ställa sig i kön.
Ett exempel är att dubbla avgiften för varje år. 1000:- SEK första året, 2000:- SEK andra året, 4000:- SEK tredje året, 8000:- SEK fjärde året och 16000:- SEK femte året. Därefter sparkas man ur kön då man uppenbarligen inte letade bostad. Ställer man sig i kön igen inom fem år fortsätter man på senaste årets avgift och dubblar igen, dvs 32000:-, 64000:-, 128000:- osv. Ingen ska okynnesköa för det är bra att ha.
Med fem års kötid blir en 23-åring som ställde sig i kön vid 18 år likvärdig med en 65-åring som ställde sig i kön vid 60 inför pensionen, istället för som idag fem år vs 47 års kötid. 65-åringen får gråta hela vägen till banken när hen säljer av sin 30-åriga bostadskarriär med mångmiljonvinster till en ungdom eller småbarnsfamilj som måste låna så stora belopp att de gråter sig till sömns medan pansjisen festar loss champagne och störrom på köparens lånade miljoner. Eller bo kvar i bostadsrätten eller villa. Det är fortfarande en bostad.
Står man i kön ska man också erbjudas bostad, och har man tackat nej till typ tre bostäder så letade man tydligen inte bostad och ska sparkas ur kön. Bostadskön ska inte vara ett sätt att köa för evigt efter en hyresreglerad våning på 200 m2 för 5000:- SEK i månaden på Strandvägen (överdrivet raljant exempel), utan för att du behöver en bostad. Tackar du nej behövde du inte en bostad.
Dagens system missgynnar per automatik ungdomar, som kanske faktiskt behöver en bostad, t ex för att flytta hemifrån eller för att flytta ihop och rekombinera varandras gener i en sk familjebildning. Det är inte 65+ som behöver en bostad. De har redan en som de haft ett liv på sig att amortera ner till noll i skuld på eller så hade de redan en hyresrätt.
Andra alternativ är att mäta bostadsköande i månader och sätta ett tak på 24 månader, varpå man åker ut och inte får komma tillbaka igen på 24 månader eller liknande och då börjar om från en månad. Genom att mäta i månader och med ett lågt tak, så handlar det om folk som ska flytta omgående, inte någon gång i en ospecificerad framtid.
Den kommun eller rikspolitiker som uttalar sig om hur synd det är om ungdomar och bostäder, men inte arbetar för att skrota nuvarande system med bostadsköer går helt enkelt inte att ta på allvar. Bostadsköerna ska vara till för de som faktiskt letar en bostad aktivt, inte som någon försäkring för bostadskarriärister och rika boomers som haft ett helt liv på sig att bygga upp förmögenhet och bostadskarriär.










