166 000 SEK per svensk i stabilitetsplan för bankerna

Den svenska regeringen presenterade idag en räddnings- och stabilitetsplan för de svenska bankerna och finanssystemet.

Det betydligt större Tyskland presenterade i förra veckan sin plan, som skulle kosta ca 4 500 miljarder SEK. Lilla Sverige, som till skillnad mot Tyskland inte varit direkt krisdrabbat och behövt rädda några banker akut föreslår en stabilitetsplan på 1 500 miljarder SEK. En tredjedel av Tysklands plan, ett Tyskland med nästan tio gånger så stor befolkning. USA:s räddningspaket är tänkt att kosta ca 5 000 miljarder SEK. För en befolkning som är ca 30 gånger så stor.

Den svenska stabilitetsplanen motsvarar ca 166 000 SEK per svensk. Tysklands räddningsplan är ungefär 56 000 SEK per tysk. Och den amerikanska räddningsplanen är ungefär 16 000 SEK per amerikansk medborgare. Inte för att den stannar på den nivån, men ändå.

Ingen som upprörs över detta tydligen.

Nu kommer stabilitetsplanen förstås inte kosta 166 000 SEK per svensk, utan det handlar om att köpa tillgångar från bankerna i form av bostadslåneobligationer. Man trycker helt enkelt upp 166 000 SEK per svensk och köper tillgångar för dessa för att stödja den finansiella marknaden och bankernas stabilitet.

Man kan se det som att en svensk familj på fyra personer via staten kommer äga bostadslån för över 660 000:-. Delar av grannens hus kanske?

Gissa om denna pengainjektion kommer späda på inflationen?

Vad som faktiskt kommer kosta skattepengar och inte bara betalas via inflation är den stabilitetsfond som skall byggas upp med ungefär 10 miljarder SEK om året, tills den når 150 miljarder om femton år. Drygt 1000 SEK per person och år. Denna fond skall finansieras genom avgifter på bankerna, dvs bankerna kommer ta ut pengarna genom höjda avgifter, sänkta inlåningsräntor och höjda utlåningsräntor. Naturligtvis för man vidare dessa 1000 SEK per person och år till slutkund.

Snacka om bailout. Så mycket för tron på att marknadskrafterna löser alla problem. Ingen socialdemokrat kan skämmas över en sådan plan. Denna rekordstora statliga intervention bör värma månget vänsterhjärta.

För att få vara med och sälja tillgångar till staten måste bankerna begränsa anställdas löner och bonusar, liksom utdelningar till aktieägarna. Återigen borde varje vänsterhjärta dunka hårt av stolthet för statlig lönebildning, där staten pekar med hela handen.

Det skall bli mycket intressant att se vilka banker, om några, som tackar nej till planen, dvs anser sig ha tillräckligt goda finanser för att klara sig ändå. Som jag uppfattar det så finns det enligt Affärsvärlden en möjlighet för staten att tvångsinlösa aktier i banker som inte vill vara med på planen. Expropriation av banker alltså. Snacka om att moderaterna är det nya arbetarpartiet. Det här är vänster. Väldigt vänster.

Förhoppningsvis är detta en proaktiv stabilitetsplan, för så illa kan det väl inte vara för de svenska bankerna än? Krisen är inte över än förstås. Siffran 1 500 miljarder SEK baserar sig på hur stor utlåning bankerna har med en löptid under fem år, och avspeglar därmed inte någon faktisk kris, utan bara hur stor en kris kunde ha blivit i teorin. Krisen är dock inte över menar åtminstone Mats Odell. Vi skall alltså inte vänta oss några snabba effekter. Däremot menar Sverker Martin-Lööf, styrelseordförande för SSAB och ledamot i Handelsbanken att det lugnar ner sig framöver. Man får hoppas att han har rätt.

Det går inte riktigt att klaga på en regering som agerar proaktivt för en gångs skull, utom möjligen ideologiskt eller moraliskt. Politiskt kommer vänsteranhängare kunna klubba till med att marknaden bara tillåts ha rätt när det är positivt. Återstår att se hur man skall kunna försvara en fri marknad och fria marknadskrafter när man känner sig nödgad att göra på detta viset.

Lugnar inte den svenska börsen ner sig nu, så är det nog tyvärr kört.

Framöver kommer ekonomin gå sämre, även utan finanskris. Veckans Affärers makrobloggare Pekka Kentää har lite funderingar kring detta, och jag kan inte göra annat än hålla med.