Ljuset i slutet av tunneln?

De senaste årens massiva kritik mot det svenska försvarets oförmåga börjar ge lite effekt. Att det finns politiker i försvarsutskottet som vill se förändringar var tydligt redan innan (kd):s försvarseminarium, som jag var inbjuden till.

Bland de punkter som försvaret fått kraftig och berättigad kritik är nedläggningen av de skyddade flygstridsledningscentralerna Grizzly i Bålsta och Cobra i Hästveda, där tidigare åtminstone Hästveda skulle läggas ner. Ett tag skulle även Bålstaberget läggas ner och saneras och hela flygstridsledningen skulle flytta till en oskyddad lada i Enköping.

Men Bålstaberget fick till slut vara kvar och i veckan kom så ett beslut från regeringen om att även Hästveda skall vara kvar. Regeringen kör här alltså över försvarsmakten och ogiltligförklarade vansinnet som pågår där hundratals överstar på Högkvarteret gissar sitt jobb och driver olika vansinniga projekt. Därmed undviker vi en enorm kapitalförstöring och att Sveriges luftförsvar hänger på en enda kritisk punkt, nämligen Bålsta.

För utan flygstridsledning varken ser eller hör man. Svenska jaktplan tvingas lyfta utan att ha en aning om luftläget, var fienden finns och i vilken omfattning. Inget mål, ingen mening, ingen ledning. Dessutom skulle man tvingas exponera sin närvaro genom att använda flygplanens egen radar för att på måfå leta efter fiender.

Det finns fortfarande kvar brister förstås, men att Hästveda benådades på stupstocken var åtminstone postiivt. Tyvärr har väl redan en lång rad flygstridsledare sagt upp sig och flyttat till civila jobb.

Återstår nu att se till att det finns stående underhållsförband med förrådsställd utrustning för att snabbt reparera den kringliggande infrastruktur som både Bålsta och Hästveda är beroende av. Förr fanns det bataljoner av värnpliktiga förband vars enda uppgift var att dels skydda radaranläggningar och radiomaster, och dels snabbt sätta upp nya om dessa slås ut. För vare sig Bålsta eller Hästveda fungerar om man gör dem blinda, döva och stumma. Personalen må vara trygg inne i berget, men kan bara sitta och pilla sig i naveln när man saknar kontakt med omvärlden.

Tillägg: I boken En bok som Saab-Scania (ISBN 91-7886-014-8 om någon vill leta på antikvariat), som gavs ut på 100-årsjublieumet för Scania och 50-årsjubileumet för Saab 1987, finns en bild från en av dåvarande större luftstridsledningscentraler. Topphemliga vid tidpunkten, så det var lite fascinerande att man släppte en sådan bild. Lade som sagt ner 22 månader, mest research, på att skriva boken Midvintermörker och då snubblar man på en del. Suddig iPhone-bild från boken nedan. Tänk på att det här var 1987. Fem filmdukar med datoriserade kartor och luftläge får sägas varit väldigt avancerat för att vara 1987.

En vild gissning är att det på bilden ovan rör sig om den mindre numer nedlagda centralen i Göteborgs södra granne Mölndal, baserat på att kartan på bordet visar Västsverige och bara sträcker sig till och med Vättern österut. Bålsta och Hästveda är alltså större anläggningar än så, eller åtminstone mer avancerade. Kartan på bordet kan å andra sidan bero på att man vid tillfället håller en övning i Västsverige, eller att den manuella bordskartan visar tillgängliga attackresurser hos dåtida Hangarfartyget Västergötland.
En annan bild från antagligen samma anläggning, eller en identisk central på annan plats finns på Bergrum.se. Då centralerna sannolikt är betongkuber stående på vibrationsdämpande hydrauliska system inne i ett större bergrum kan centralerna vara identiska på olika platser. Skall man vara atombombskyddad bör man inte ha direktkontakt med omkringliggande berg, utan det hanteras via ett enormt system av fjädringar nedåt. Annars kan en stötvåg i berget fortplanta sig in i anläggningen.

Tillägg 2: Läsaren med signatur Göran Gbg bekräftar indirekt att bilden från Saab-boken är luftförsvarscentralen i Svalan i Mölndal, som lades ner först 2004. Betydligt mer information om denna central finns på en annan blogg där det verifieras att det är Mölndalcentralen och bilden finns i skarp kvalitet, samt foton från en sanerad (nedlagd) anläggning i Saltkällan som sedermera flyttades till Svalan i Mölndal om jag uppfattat rätt. Hade Svalan funnits kvar idag hade den väl bytt namn till något coolt engelskt namn, typ Buzzard. Bloggen Gömt och glömt har för övrigt en uppsjö av foton från försvarets nedlagda hemliga anläggningar, inklusive sändarannex, drivmedelscentraler mm.

En annan långbänk och ett annat vansinne är anskaffandet av nya helikoptrar till försvarsmakten. För att göra en lång historia kort så meddelade försvarsminister Tolgfors idag att Sverige köper 15 st av världens mest skarpt beprövade helikopter rakt av från hyllan utan anpassningar, nämligen 15 st av Sikorsky UH-60 Blackhawk. De första kommer vara i operativ drift redan 2012, och i köpet ingår även utbildning och drift fram till år 2020.

Det är ett mycket positivt besked. Försvaret får i närtid förmågan att lyfta 210 man med helikopter i en vända. Det är nästan två luftburna kompanier, eller nästan hälften av de stridande kompanierna i den luftburna bataljon som Sverige förmodas ha i det nya gripbara insatsförsvaret. Hälften är oändligt mycket mer än noll.

Vad som händer med det svenskfinansierade utvecklingsprojektet helikopter 14 är osagt. Antagligen sitter vi fast i något kontrakt, men det slutar kanske som med luftvärnssystemet BAMSE. Man betalar utvecklingen och köper sedan in ett enda exemplar av det färdiga systemet och ställer i en lada någonstans. Fast helikoptrarna är om jag uppfattar det rätt redan inköpta, det är bara det att de inte fungerar.

Exakt vilken eller vilka varianter av UH-60 som Sverige köper in framgår inte. Förhoppningsvis inte de äldsta. Enligt Tolgfors så köps de in kompletta med motmedel och kulsprutebeväpning för egenskydd. Helikopter 16 kommer den väl rimligtvis nu att kallas i Sverige.

Även om detta inte är tillräckligt för att återupprätta svensk försvarsförmåga så kan man åtminstone se ett ljus i slutet av tunneln.

Och det är ett massivt underkännande av Försvarsmakten som från regeringen får underkänt om och om igen. Synd bara att myndigheten kämpar emot så förbannat. Att erkänna fel och brister och ändra sig är stort. Gör om, gör rätt. Synd att det skall behöva pekas med hela handen från regeringen för att förnuftet skall få börja råda. Frågan blir därmed hur Försvarsmakten skall kunna motarbeta och förvränga regeringsbesluten och överstarnas skattefinansierade hobbyprojekt skall kunna drivas vidare?

Se även bloggrannen Wiseman.

Så över till min technothriller Midvintermörker om ett Sverige som dras in i en begränsad konflikt med grannen Ryssland. En anledning till den forcerade publiceringen var de ständiga omarbetningar jag fick göra pga att svensk försvarspolitik rör sig extremt fort. Först åt det ena håller, sedan åt det andra.

Boken är i sig fortfarande en korrekt beskrivning av svenskt försvar år 2012. Även om Hästveda i boken håller på att saneras så sätts det in vapen mot anläggningen, så den hade under bokens tidsramar ändå inte kunnat verka. När jag började skriva skulle Hästveda fortfarande vara i drift, men det fick ändras, och har nu ändrats igen. En struken passage ur boken beskrev för övrigt hur Hästveda neutraliserades av diversionsförband. Kanske skall arbeta färdigt den texten och lägga ut på bloggen under kill your darlings. Vad som hade skildrats runt Hästveda antyds i passager om vad som skett med Bålstaberget. Blind, döv och stum. Utan möjlighet för ytterligare personal att komma till anläggningen. Får väl damma av det där avsnittet om Hästveda för att konkretisera.

Pga alla vändor i helikopterfrågan så specificerar jag aldrig i boken vilka helikoptrar som svenska försvaret disponerar, och de förekommer bara indirekt i handlingen. Med runt 8-10 st operativa Blackhawk / Hkp 16 eller motsvarande andra helikoptrar skulle det som sker i boken vara korrekt, även om det hade kunnat ske med en desperat blandning av befintlig helikopterpark. Avgörande är hur många helikoptrar som slås ut på marken.

Nu är det långt kvar till vi har återupprättat en anständig nivå av nationellt försvar, men i veckan har det åtminstone tagits två beslut i rätt riktning. Vem vet? Endera dagen kanske det tas beslut om att Försvarsmakten åter skall finnas på Gotland?

Min bok Midvintermörker finns att köpa på Ord & Bok 199:- plus frakt 19:-, Adlibris 237:- fraktfritt, Bokia 233:- plus frakt 19:-, Ugglan 233:- plus frakt 19:- eller Bokus 253:- fraktfritt. Studenter kan med fördel köpa boken hos Lycknis bokshop för 185:- kronor.