De svenska hushållens enorma skuldbörda på 3 051 miljarder SEK är till stora delar finansierat via bankernas upplåning på obligationsmarkanden via bolåneobligationer och bankobligationer. Innehavarna av dessa obligationer kan i teorin använda dem för att utöva påtryckningar mot Sverige, rent av finansiell krigföring mot Sverige. Men de innebär också ett ömsesidigt beroende.
Följande blogginlägg är helt hypotetiskt, och diskuterar risker eller möjligheter. Ingenstans säger jag att dessa förhållanden föreligger. Sannolikt gör de inte det, utan detta är bara funderingar.
Ungefär hälften av upplåningen ska ske utomlands. Jag har inte gett mig på att kontrollera detaljer här, då allt är hypotetiskt. Sannolikt sitter bolåneobligationerna mestadels hos en lång rad privata fonder och investerare, men i teorin kan stora delar sitta hos utländska statliga pensionsfonder, rent av utländska centralbankers reserver. Ägandet av de senare kan åtminstone i teorin styras av respektive länders regeringar, oavsett prat om oberoende förvaltning eller oberoende centralbanker.
Man kan fundera över var berget av bolåneobligationer sitter. Ryssland, USA, EU, Kina etc?
Stora innehavare av svenska bolåneobligationer kan förlorat hundratals miljarder på en svensk ekonomisk krasch, eller för den delen om Sverige dras in i en konflikt.
Det utländska ägandet av det svenska bolåneberget innebär alltså en fredsgarant. Även om krig är irrationellt, så innebär ägandet av svenska skulder att en konflikt riskerar kosta hundratals miljarder när den svenska ekonomin krossas i en konflikts spår.
Man får alltså hoppas att t ex Ryssland eller ryska investerare med inflytande och kanaler rätt in i Kreml sitter på hundratals miljarder i svenska bolåneobligationer.
Vänder man på det hela kan en aktör som sitter på eller kontrollerar stora delar av de svenska hushållens skuldberg när som helst krossa den svenska bostadsmarknaden, bostadsbubblan och den svenska ekonomin.
Det är bara att massivt dumpa hela innehavet av svenska bolåneobligationer. Kostnaden på tillhörande förlust kan dock räknas i tiotals miljarder i förlust på bolåneobligationerna vid en dumpning. Samtidigt skjuter marknadsräntorna upp mot skyn och bostadsbubblan kraschar rätt omgående.
Skuldberget blir här en möjlighet att utöva påtryckningar på Sverige. Hypotetiskt kan man förklara allt möjligt den här vägen. Svenskt närmande till NATO, svensk deltagande i NATO-aktioner. Svenskt stöd till EU, svenskt stöd till krisande EU-länder. Svenskt godkännande av gasledningen genom Östersjön, svenska regeringspolitikers avfärdande av den ryska upprustningen etc.
Bara hotet om att ”annars kanske vi måste råda innehavarna av era bolåneobligationer att ompröva sina investeringar” är en potentiellt enorm hävstång mot den svenska regeringen.
Svensk ekonomi står och faller med hushållens skuldbubbla, vilket varit en helt medveten strategi från regimen Borg/Reinfeldt. Skattesänkningar resulterar i att kredit-Svensson lånar så mycket vederbörande kan och den kreditdopade svenska ekonomin fortsätter överleva.
Kritiken mot dessa funderingar kan vara att allt mer av de svenska hushållens bolån är rörliga bolån, där räntan i princip kan styras av Riksbanken. Anledningen är förstås att hushållen, åtminstone de på marginalen, helt enkelt inte har råd med de högre låsta räntorna som motsvaras av bolåneobligationer.
Den som är satt i skuld är inte fri. De svenska hushållens skuldberg, bostadsbubblan och skuldbubblan kan innebära en möjlighet att utöva påtryckningar på den svenska regimen.
29 kommentarer
Inte bara hypotetiskt! Just detta var väl Usama bin Ladins uttalade syfte med sitt terrordåd mot WTC? Att utlösa en finansiell kris, vilket är lätt gjort i ett överskuldsatt samhälle som avskaffat räntan och infört centraliserade fiatpengar som alla plötsligt kan förstöras med en knapptryckning eftersom de inte består av annat än lögn till att börja med.
Oreglerade marknader är däremot solitt stabila, naturligt evolutionärt dynamiska och självanpassande som de är. Ingenting är så extremt sårbart som en stat, en pyramid som balanserar på sin spets. Allt koncentrerat till och beroende av en enda punkt.
Ditt neofeodala samhälle kommer aldrig existera.
Hejhopp,
Familjer, vänskap, arbetsplatser, föreningar, marknader existerar visst! Människor umgås så gott som alltid ömsesidigt frivilligt med varandra, vilket definierar vad kapitalism är. Bara ibland använder somliga individer våld mot andra för att tvinga dem till underkastelse och plundring. De psykopaterna brukar kalla sig själva för "staten", därför att det finns lättlurade idioter som finner sig i slaveri om slavdrivaren bär det heliga namnet "staten".
Din definition av kapitalism är säregen. För att inte säga defekt. Eller rent av efterbliven.
Tror du förresten på Gud?
#Kapitalist
Nej ditt samhälle kommer aldrig att existera och är önskedrömmar lika som kommunistiska paradis.
Ni har nämligen samma problem: Det räcker med att en hund skäller för att hundra människor inte skall kunna sova. Det räcker med några "borgerligt/egoistiskt" sinnade för att omintegöra det kommunistiska lyckoriket och det räcker med några starka psykopater ("strongmen") för att omintetgöra det statslösa marknadslyckoriket.
Det finns ju förstås alltid några som ger sig i kast med att försöka "utrota" de borgerligt/egoistiska eller psykopaterna för att förädla fram Den Nya Människan… Men de har de gått cirkeln runt och blivit det de vill utrota själva.
En liten detalj, Lars tittar på Sparbarometern som skiljer sig en del från finansräkenskaperna (som jag kommenterat förut). Har hittat orsaken till detta om någon är intresserad av vad siffrorna egentligen betyder;
"Hushållssektorns finansiella sparande och förmögenhet skiljer sig åt mellan Finansräkenskaperna och SCB:s Sparbarometer. I Finansräkenskaperna ingår även periodiseringar av skatter och sociala avgifter. Dessutom redovisas Finansräkenskapernas uppgifter inklusive hushållens icke-vinstdrivande organisationer (HIO)."
"tabellinnehåll: Ställningsvärden , kontopost: FA7900 obetalda/förutbetalda inkomster och utgifter
Periodisering av skatter och sociala avgifter har införts i Finansräkenskaperna från och med publiceringen av första kvartalet 2009. Detta har gjorts för sektorerna hushåll och staten från och med första kvartalet 2001 och framåt. För övriga sektorer finns skatteperiodiseringar sedan tidigare med i Finansräkenskaperna som en del av posten förutbetalda kostnader och upplupna intäkter respektive Upplupna kostnader och förutbetalda intäkter. Detta medför att hushållens och statens finansiella sparande har reviderats för perioden 2001 till 2008. Periodiseringen innebär att skatter och sociala avgifter ska bokföras vid den tidpunkt de uppkommer i stället för att redovisa dem när de faktiskt betalas (kassamässigt). Behov av periodiseringar uppstår t.ex. eftersom skatter deklareras året efter inkomståret och skatten sålunda fastställs i efterhand."
Vad detta betyder är att Sparbarometern är marginellt missvisande i det avseendet att en del skatter redovisas när dom betalas, inte när dom uppstår. T.ex. privata skattedeklarationer hamnar på efterföljande år i Sparbarometern.
Detta är inget problem om den underliggande säkerheten hade varit bra. Den globala obligationsmarknaden är värd ca 100 biljoner dollar och de svenska bostadsobligationerna står alltså för 0,5% av denna summa. Om en enskild aktör börjar sälja de svenska bolånepapperen skulle riskpremien för dessa klättra upp några punkter, absolut, men samtidigt skulle vissa andra aktörer börja agera på diskrepansen mellan det faktiska priset och det som är motiverat ur risksynpunkt. Exempelvis amerikanska eller tyska pensionsfonder kan antagligen överväga att vikta om till de svenska obligationerna och därmed mildra prisfallet.
Det hela är lite grann som att säga att Volkswagen kan punktera Scania-aktien för gott genom att hastigt sälja hela sitt innehav till underpriser. Ryssland har en sovereign wealth fund motsvarande ca en procent av den globala obligationsmarknaden. Skulle de lägga hälften av den i svenska papper, bara för att jäklas? Nja. Under Lehman-krisen försvann efterfrågan på svenska bolånepapper, vilket bl.a. ledde till att riksbanken stödköpte i oerhört stor omfattning samtidigt som kronan sjönk. Det kommer hända fler gånger – men antagligen inte för att Ryssland vill sätta oss i skiten. Ett problem är dock att den underliggande säkerheten på svenska bolånepapper gärna hade kunnat vara betydligt bättre, så att de setts som en önskvärd säkerhet även när det blåser hårt…
Om nu ryssland är motståndaren så har de ett stort nätverk av PsyOps tex rt.com
Visst handlar Borg/Reinfeldts ekonomiska politik om att hålla igång och pumpa upp skuldbubblan. De jobbar på bra åt sina uppdragsgivare, och säkerligen största sponsorer, bankerna.
Man kan faktiskt se motparter för bostadsinstitutens skulder (låt mig anta att det mesta är bostadsobligationer) hos SCB.
Så här ser det ut: http://elato.se/imgdump/se_mortage_institutions_liabilities.png
I princip är det bara tre ägare av betydelse, bankerna 38%, försäkringar 29% och "utlandet" 21%. Detta säger ju förstås inte vem dom ultimata ägarna är.
Här är motsvarande för bankernas skulder. http://elato.se/imgdump/se_bank_liabilities.png
Största poster är utlandet (3702 miljarder, nästan hälften) och hushållens och företagens bankkonton (2223 miljarder).
.. och här motsvarande för utlandets skulder (med andra ord svenska tillgångar i utlandet). http://elato.se/imgdump/se_foreign_liabilities.png
Största posten är icke-finansiella företag som alltså är svenska företags tillgångar utomlands. Näst störst är bankerna med 2729 miljarder, att jämföra med bankernas skulder till utlandet på 3702. Svenska banker har alltså en nettoskuld till utlandet på 973 miljarder. 10-års räntan för EUR är 1.832% jämfört med SEK på 2.451% – en skillnad på 23 miljon per dag.
Kan ju också vara intressant att notera att bankerna + riksbankens tillgångar utomlands är 3115 vilket minskar nettot till 587 miljarder. Då ska vi komma ihåg att i slutet av januari lånade riksbanken ungefär 99 miljarder extra.
Det behöver inte säljas av en mängd obligationer, det räcker gott att sluta köpa dem. De kommer ju snart tillbaka som bumeranger till respektive bank som "sålt" dem. För varje månad som passerar är det fler bumeranger i luften.
@Cornu
Man kanske inte skall fråga vem som sitter på obligationerna utan vem det är som kommer och köper dem i första hand – det är ju dessa genom att utebli som kan rycka undan (en del av) mattan för bankernas upplåning. Att dumpa sitt innehav kan iofs ge köparna kalla fötter, men det är nog ett direktare hot att faktiskt hota med att inte teckna vid nästa emission.
Kom du precis på att Sverige är en banan republik?
Vad hände med vår statsminister som talade om suveräna staters rätt att bestämma själva hur man vill finansiera sig?
Öh, nej.
Kriterier bananrepublik:
1. Exporterar "bananer" – majoriteten av all export ska vara en enda vara. Produktionen av varan ska kontrolleras (privat) av de som har regeringsmakten.
2. Tveksam demokrati.
Ryssland är en bananrepublik, med 75% (eller ngt) av exporten i form av energi, kontrollerad av Putin och hejdukar via oligarkiskt ägande av bl a Gazprom. Dessutom tveksam demokrati.
Sverige exporterar en lång rad olika varor, där ingen dominerar, och att få 100000:- SEK i månadslön är inte vad man får som makthavare i en bananrepublik. Där handlar det om miljarder man stoppar i egen ficka.
I en bananrepublik blir presidenten rik. I USA måste man vara rik, via kampanjbidrag, för att bli president.
Jag vet inte riktigt hur det kommer in, men det finns förstås ett starkt incitament hos dem som sutter på obligationerna att hålla bostadsbyggandet dyrt och lågt. Samt koncentrera befolkningen, om nödvändigt utifrån landets gränser, till skuldcentra.
Samtidigt så borde det betyda att Svenska bostadslån är rätt så säkra, då bankerna lyckas panta bostadspanternas framtid.
Annars skulle ju 'bankerna' panta företagslånens panter för att hitta mer att låna ut än dom har att låna ut.
Om utländska aktörer skulle börja dumpa bostadsobligationer (igen) så är bankerna i praktiken tvingade att köpa dem. Bankerna har saknar kapacitet att köpa alla obligationer, men klarar inte heller av att obligationsmarknaden kraschar. Vad som händer (hände) då är att Riksbanken istället går in och köper obligationer för nya pengar (låt oss säga 480 miljarder) för att rädda (låt oss hypotetiskt kalla dessa för t.ex. Swedbank och SEB) utsatta banker från konkurs.
@Björn
En obligation är ju en fordring som förfaller till betalning någon gång i framtiden. Innan dess kan inte obligationsägaren rikta något krav mot gäldenären (med mindre än att gäldenären är försatt i konkurs), vidare utgör en sådan fordring inte rätt att ansöka om konkurs eftersom den inte förfallit till betalning.
Bankerna har alltså ingen som helst skyldighet att köpa tillbaks dessa. Ej heller är det meningsfullt att stödköpa dessa för att hålla marknaden uppe eftersom det dränerar bankens likviditet och genom att göra så så kommer ändå förstahandsmarknaden kolapsa. Så inte ens i praktiken är de tvingade att köpa tillbaks obligationerna.
Frågan är om riksbanken skulle gå in och köpa dessa obligationer. Jag är lite skeptisk till att det ligger i riksbankens uppdrag att rädda enskilda banker från att gå omkull. Frågan är också under vilka omständigheter ett sånt agerande skulle rädda banken – det är ju trots allt emissionsmöjligheten som är intressant för banken och inte direkt andrahandsmarknaden. Har någon bestämt sig för att dumpa en tillgång så är ju inte första saken de gör att springa och köpa på sig mer av tillgången.
Nordea, Handelsbanken, Swedbank, SEB och Den Danske Bank är market makers för bostadsobligationer och således tvingade att köpa, men man får bestämma priset (räntan). Bankerna tvingas då hålla dessa papper i sina balansräkningar och fortsätter räntorna stiga (priset sjunker) så finns det risk att banken saknar tillräckligt eget kapital för att få var bank, alltså konkurs.
@Björn
En bank kan inte ha egen utfärdad obligation i sin balansräkning. Annars så syftar väl market making att bättra på likviditeten på marknaden och det innebär inte att man skall åta sig att ackumulera upp innehav i pappret, man handlar dessutom dessa till marknadspris – finns varaktigt inte några villiga köpare så är det tveksamt ifall marketmakern då är skyldig att betala för papprena. Det är också tveksamt ifall åtagandet som market maker är bindande.
För övrigt ifall banken köper en egen obligation till marknadsvärde så kan bankens egna kapital både stiga och sjunka beroende på marknadsvärdet. Om de köper den till lägre pris än skulden är bokför kommer de att öka egna kapitalet (och tvärt om ifall priset är högre än bokförd skuld).
En av många intressanta kommentarer från signaturen och nationalekonomen BT-oraklet:
"Priserna på bostäder fortsätter upp i Sverige: Brf. + 16% och villor +4% senaste 12 mån. När skall det sluta? Svar: Det hela slutar när alla tror att 'de gamla värderingsmåtten' inte gäller längre. När de har läst 'varningar' under fem år utan att något har hänt. Frågan är om ens SBAB obligationer klarar sig då?"
http://www.borstjanaren.se/borst/articleList/kat_id/12
Jaha, så inlägget gäller alltså nån slags möjlighet att utpressa eller skada Sverige?
Som med alla andra våldsmedel är det ju bara lätt att använda om man besitter det mer eller mindre ensam. Så länge vi i Sverige äger motsvarande obligationer hos våra fiender har vi ju någon form av "försvar" mot en sådan strategi. Fast huruvida vi äger ryska bostadsobligationer har jag förstås ingen som helst aning om. Jag gissar dock ja eftersom vår banksektor ju på denna blogg kritiserats för diverse äventyrliga satsningar österut om jag minns rätt.
Fast amorteringsviljan har ju ökat…. 😀
http://www.kristianstadsbladet.se/tt-ekonomi/article2003037/Amorteringsviljan-har-okat.html
"Allt fler svenskar skulle amortera om de fick en inkomstökning. "
Vilja, men ändå inte vilja kallar jag det…
"Allt fler svenskar skulle amortera om de fick en inkomstökning." Slösar SBAB pengar på sådana dumma frågor? Alla som fått jobbskatteavdrag har ju i teorin fått inkomstökningar, är det fler som amorterar nu tror dom? 😀 eller är det "om jag från ÄNNU mer inkomstökning, DÅ börjar jag amortera, från och med idag, kanske, eller inte…."
@Alex
Det kanske snarare visar att vad folk säger att de vill och vad de faktiskt gör inte nödvändigtvis är samma sak. Vad det beror på kan man ju spekulera i, en möjlighet är att frågan inte dykt upp när den var aktuell – alternativet att amortera när man faktiskt får inkomstökning kanske inte framstår som aktuellt (man får inte frågan om man vill börja amortera nu när man fått en inkomstökning). En annan är ju att den ena frågeställningen är hypotetisk och den andra inte är det (även om den andra kanske inte alls stälts), det är inte säkert att svaret blir det samma på en hypotetisk fråga och en fråga av förekommande anledning är samma (även om frågorna är i grunden likartade).