Sverige näst största delägare i Heavy Airlift Wing – därför flög Försvarsmakten trupp med en C-17

Sedan 2009 är Sverige den näst största delägaren i förbandet Heavy Airlift Wing (HAW), som är ett mulitnationellt samarbete på trettio år där tolv medlemsländer samsas om tre stycken enorma militära transportplan av typen C-17. Förbandets chef är rent av en svensk. Flygplanen är amerikanska på samma sätt som en Volvo är en svensk bil.

Tre svenska tp 84 Hercules

HAW etablerades 2009 och Sveriges behov enligt den eviga fredens Långbortfrånstandoktrin (“Sverige försvaras bäst i Afghanistan”) gjorde att vi är det medlemsland i förbandet som köpt näst mest flygtimmar, 550 timmar om året. Dessa har bland annat använts för att transportera pansarterrängbilar av typen Galten till Afghanistan och senare även stridsfordon 9040, samt förstås motsvarande till bland annat den pågående insatsen i Mali.

Sverige har också använt HAW vid humanitära insatser, som jordbävningen i Haiti 2010.

Terrängbil 16 “Galten”, även tidigare benämnd som RG 32 eller personterrängbil 6 är ett bepansrat fordon med en vikt på sju ton och kommer från Sydafrika. Wikipedia uppger att Sverige har 380 exemplar.

Man kan kritisiera Långtbortfrånstandoktrinen för mycket, men den har lett till ett positivt och fördjupat samarbete med Nato, som gör att en del bedömare menar att vi kan bli medlemmar över en natt, gett ökat samarbete med USA och även gett svenska soldater och officerare viktiga erfarenheter från skarp verksamhet, även om dessa erfarenheter inte alltid är direkt översättbara till nationellt försvar.

En C-17 kostar någonstans mellan en och två miljarder kronor styck (beroende på vilka försäljningar, vilket år och villket antal som köptes in samtidigt), plus drift och underhåll. Försvarsmakten ska ha velat anskaffa egna, men detta ströks förstås av regeringen Borg-Reinfeldt i deras jakt på att dra ner på försvaret under den eviga freden och den strategiska blackouten. HAW är en bra kompromiss och har gett Sverige tung transportkapacitet globalt och nationellt.

Pansarbandvagn 302 kunde lyftas med Hercules

Sveriges egna tp 84 Hercules är mycket bra på taktiskt uppträdande, dvs att verka i en miljö med hög hotbild, men utvecklingen inom pansarfordon har gjort att de t ex inte kan transportera stridsfordon 90 eftersom dessa är för tunga och för stora. De kunde ta en pbv 302 och transporera förstärkningar snabbt inom landet – vilket jag även varit med och övat – men det fordonet är inte kvar i svensk krigsorganisation och har ersatts av den betydligt slagkraftigare och modernare stridsfordon 90. Hercules kan fortfarande ta viss annan toppmodern militär utrustning, t ex system som är modulariserade i containrar, som inom luftvärn och ledningssystem, samt lättare fordon. Hercules har också räckvidd att flyga till bland annat Afghanistan, vilket också skedde i samband med evakueringarna när regeringen besegrades av talibanerna förra året.

En C-17 ska även klara av att transportera Sveriges stridsvagn 122 om jag förstått det rätt, eller klarar åtminstone av att transportera den amerikanska motsvarigheten M1 Abrams.

Stridsfordon 9040 får inte plats i en Hercules och väger dessutom för mycket

Hela förbandet HAW leds just nu av överste Peder Söderström från svenska flygvapnet och stabschefen Håkan Jakobsson är också svensk. Sverige har liksom de övriga deltagande länderna också egna på C-17 utbildade och flygande besättningar som används till de egna uppdragen. 

Enheten Heavy Airlift Squadron – alltså själva den flygande delen, då det också finns ledningsenheter (stab och C2S) och logistikenheter (LSS) inom HAW – har också en svensk chef, överstelöjtnant Mikael Tormalm. 

De länder som delar på HAW är Bulgarien, Estland, Finland, Litauen, Nederländerna, Norge, Polen, Rumänien, Slovenien, Sverige, Ungern och USA, och förbandet är förlagt till Papa i Ungern. Svensk personal ska bestå av ett tiotal anställda, som på kontrakt om 3-5 år bor i Ungern, inklusive med sina familjer.

Förbandet är inte ett Natoförband, utan ett multinationellt förband, där man t ex hittar Finland och Sverige som inte är Natoländer. Det är dock ett utmärkt exempel på såväl Sveriges som Finlands nära samarbete med västs demokratier på försvarsfronten.

Boeing C-17 Globemaster III är ett amerikanskt flygplan på samma sätt som Volvo är en svensk bil. Visserligen är det enda land som har större ägarandel än Sverige i HAW just USA, men det är fel att påstå att detta är USA:s plan – det är likt Hercules ett USA-tillverkat flygplan, men i detta fall ett svenskt delägt flygplan tillsammans med tolv länder.

Den svenska Försvarsmaktens insatsledning gjorde helt enkelt en prioritering utifrån tillgänglighet, snabbhet och uppgift att sätta in en av de C-17 man disponerar via HAW för att flytta ett kompani med utrustning ur den strategiska svenska snabbinsatsstyrkan från Boden. Övriga svenska transportplan av Herculestyp jobbar också, även om du inte behöver veta med vad.

HAW är antagligen inte en resurs som Sverige kan använda vid krig, eftersom övriga delägare kan ha synpunkter på att riskera att flygplanen skjuts ner av en kvalificerad motståndare, men i ett skymningsläge som det pågående går det uppenbarligen alldeles utmärkt.

Mer information om HAW hittar du på den svenska Wikipediasidan om förbandet inklusive namnuppgifterna om de svenska befälen om någon undrar varför jag skriver ut namnen. Artikeln innehåller faktiskt betydligt mer information än den engelska versionen.