Okänd drönare av militär typ över centrala Stockholm – därför skjuter man inte ner dessa

“Det som åker upp kommer ner igen någonstans.”

Expressen rapporterar att en stor två meter bred så kallad drönare “av militär typ” observerats över Stockholms Slott och upptäcktes av högvakten. Detta är brott mot skyddslagen och har anmälts till Säpo, och har antagligen även kunnat flyga över riksdagen och regeringskvarteren som också är skyddsobjekt med flygförbud. Det går dock inte att över tätbebyggt område att skjuta ner så stora flygande föremål hur som helst, och därför skjuter man inte heller ner dem. I fredstid.

Högvakten på Stockholms slott upptäckte den militära drönaren

Sedan några år tillbaka är det tillåtet för Försvarsmakten att skjuta ner drönare över skyddsobjekt, vilket tidigare inte var möjligt om det inte handlade om identifierat statsflyg från främmande makt, men drönare viftar inte runt med att de ägs av ett annat lands militär och kan inte heller svara på radioanrop. Tidigare var det skadegörelse och egenmäktigt förfarande att skjuta ner någons drönare, vilket fortfarande gäller för dig som privatperson, för att inte tala om efterföljande krasch om denna orsakar stor allmänfarlig ödeläggelse.

Försvarsmakten har nu också utrustning för att på för allmänheten ofarligt sätt ta ner mindre civila drönare, via telekrigföring.

En militär drönare är dock stor och har skydd mot telekrigföring, samt kan uppträda på betydligt högre höjd. Skjuter man ner denna över Stockholm finns stor risk att den kraschar där den kan orsaka stor skada eller rent av dödsfall bland allmänheten, vilket är en risk man i fredstid inte är beredd att ta. Det samma gäller över Forsmarks kärnkraftverk. Du vill t ex inte att en två meter stor drönare kraschar ner i Forsmarks ställverk och slår ut strömförsörjningen i stora delar av Sverige.

Man kan inte heller hur som helst öppna eld upp i luften med t ex handeldvapen, automatkanoner eller luftvärnsrobotar över Stockholm i fredstid. Allt som skjuts upp kommer komma ner med samma kraft någonstans och riskerar då skada eller döda allmänheten eller förstöra egendom.

Jag tror att de flesta i allmänheten föredrar att Försvarsmakten observerar, dokumenterar och följer den militära drönaren till sin basering istället för att riskera att du får en kula i skallen när du är ute och går med hunden fem kilometer bort från drönaren. Det måste existera filmer och foton på en militär drönare om den uppträder dagtid över Stockholm.

Så sluta ifrågasätt “varför skjuter de inte bara ner den?”. Svaret är “för att du inte ska få den eller förlupna kulor eller splitter i skallen, vilket inte är en risk man vill ta i fredstid”.

Vid krig kommer det utgå flyglarm när fientligt flyg rör sig över exempelvis Stockholm och då kan man förmoda att befolkningen söker skydd, så nedfallande kulor, splitter eller flygfarkoster kommer inte direkt hota allmänhetens liv och man kan fritt bekämpa flyg inklusive militära drönare.

Polisen meddelade just att drönaren över Forsmark kommer utredas som en nationell särskild händelse, vilket visar på allvaret. Återstår att se om det blir det samma med den över regeringskvarteren och centrat för svensk demokrati. Drönare på hög höjd över Stockholm riskerar även livet på de som flyger in mot Bromma eller startar från Bromma, beroende på vindriktning.

I min fiktiva roman Drönarhjärta startar det militära drönare från civila handelsfartyg utanför svensk territorialvattengräns. Det finns indikationer på att detta kan ha skett i fallet Forsmark igår, då ett fartyg uppträdde misstänkt och gick fram och tillbaka utanför där drönaren försvann ut till havs vid samma tidpunkt. Verkligheten efterhärmar tydligen dikten. Drönarhjärta släpptes nyss på pocket. Timingen är en slump.

Drönarhjärta av Lars Wilderäng

Man kan tycka att någon måste filmat eller fotograferat en stor drönare över centrala Stockholm, men videoövervakning är främst riktad mot marken dessvärre. Erfarenhetsmässigt vet jag dock att det är skitsvårt att fotografera flygande objekt, inklusive drönare – du måste hinna ta beslutet, hinna få fram kameran eller mobilen, hinna hitta den i linsen på himlen, inklusive få fokus rätt så den inte försvinner ur fokus, och ta bilden och detta innan närmaste hus eller skog blockerar vyn mot föremålet, vilket i stan kan handla om några sekunder.