Ukraina: Tre mördade i familj i Sumy – strömavbrott, utegångsförbud och stopp för fossila bränslen och färjetrafik på ockuperade Krym

Accentmannen analyserar Rysslands senaste misslyckade mekaniserade anfall mot Sloviansk.

Här genomförde de ryska styrkorna en av sina största mekaniserade attacker på flera månader i ett försök att tvinga fram en förflyttning längs Sloviansk-axeln. Det som följde lämnade brinnande fordon utspridda över slagfältet och gjorde denna attack till ett av de tydligaste exemplen på hur mycket som stod på spel i denna offensiv.

Rysslands mål var att bryta igenom de ukrainska framskjutna positionerna som täcker de nordöstra infartsvägarna till Sloviansk, särskilt i riktning mot Zakitne och Kryva Luka. Dessa orter är viktiga eftersom de utgör en del av det yttre försvarsområdet som skyddar Sloviansk, så att förlora dem skulle försvaga försvaret och öppna mer gynnsamma vägar mot positioner längre bak. Det är därför Ryssland inledde en större mekaniserad offensiv här istället för att enbart förlita sig på mindre infanteriförsök, eftersom man försökte tvinga fram ett genombrott genom det yttre försvarslagret i ett enda anfall.

Ryssland försökte göra detta genom att samtidigt skicka fram två anfallsgrupper på separata rutter, en mot Zakitne och den andra mot Kryva Luka, för att sätta press på det ukrainska försvaret från flera håll. Detta gav anfallet större chans att splittra den ukrainska uppmärksamheten och sträcka ut drönartäckningen, vilket hindrade försvararna från att rikta all sin eldkraft mot en enda infallsväg.

Denna anfallsplan var avsedd att ge ryzzarna flera fördelar under framryckningen. Ryzzarna satte även in motorcyklar för att minska beroendet av vägar och täta formationer, vilket gjorde det möjligt för dem att snabbare korsa öppet terräng utan att samlas i en lätt måltavla. Ryzzarna skickade också flera stridsvagnar och BMP-fordon i anfallet, avsedda att undertrycka de ukrainska positionerna och ta emot eld medan lättare enheter ryckte fram. I teorin gjorde det anfallet mer motståndskraftigt än en enda tät kolonn, eftersom även om ett fordon träffades kunde andra enheter fortfarande fortsätta framåt, vilket gav ryzzarna en bättre chans att uppnå sitt mål.

Den största svagheten i denna ryzka attack var dock att båda grupperna fortfarande var tvungna att korsa utsatta infartsvägar in i en försvarad sektor. Det gjorde det möjligt för de ukrainska försvararna att tidigt spåra de framryckande enheterna, bromsa dem på vägen in och sedan slå till mot fordon och isolerade grupper när anfallet började splittras. Istället för att anlända som en koncentrerad styrka reducerades den ryzka attacken till mindre fragment som kunde förstöras var för sig.

Bilder visar exakt hur detta sammanbrott gick till i praktiken, när ryska motorcyklar, transportfordon och BMP-stridsfordon rör sig längs vägar och trädrader, men istället för att bilda en sammanhängande anfallsstyrka framstår dessa enheter som alltmer splittrade när de utsätts för eld. FPV-drönare attackerar BMP-stridsfordon och andra fordon medan de fortfarande är i rörelse och träffar dem innan de hinner nå skydd eller stödja resten av framryckningen. Vid flera tillfällen verkar anfallet helt tappa fart, då enskilda fordon förstörs längs vägen medan andra enheter tvingas fortsätta förbi vrak eller stanna i utsatta positioner. Övergivna motorcyklar och fordon träffades efter att delar av anfallet redan hade avstannat, vilket tyder på att anfallarna tappade fart redan innan de nådde fronten. När brinnande vrak börjar samlas längs infartsvägen visar filmen att den verkliga striden inte längre utspelade sig vid genombrottspunkten, eftersom det ukrainska försvaret redan hade förvandlat vägen till en dödszon och splittrat anfallet medan det fortfarande var i rörelse.

Sammantaget visar den misslyckade ryzka offensiven att det ryzka befälet fortfarande försöker bryta igenom infartsvägarna till Sloviansk genom större mekaniserade attacker, snarare än att enbart förlita sig på infiltrationer utförda av små infanterigrupper. Samtidigt har Ukraina visat att man fortfarande har den rekognosering och samordning av anfall som krävs för att bemöta storskaliga angrepp i detta område. Det innebär att Ryzzland kan fortsätta att genomföra angrepp av detta slag, men varje misslyckande kommer att göra det svårare att upprätthålla denna taktik. Om dessa angrepp fortsätter att misslyckas efter att de upptäckts kommer Ryzzland sannolikt att övergå till mindre och mindre synliga angrepp, eftersom Ukraina, så snart den ukrainska rekognoseringen upptäcker en större mekaniserad styrka, kan slå till snabbt innan den hinner åstadkomma något av betydelse.