Gästinlägg: Höstsegling på Grönland

Nedanstående är ett gästinlägg författat av bloggarens fru, den professionella äventyraren Lena Wilderäng adrenalena.se. Alla foton är Lenas.

I september i år kom jag loss till Grönland för att utforska och segla. Jag har fått förfrågan om några läsare att skriva om det – nu har jag redan producerat tre inlägg om detta (här, här och här) – men jag kan väl nämna några ord om det igen.

Lena till rors

De stängda gränserna var en utmaning länge, och jag fick chansa och köpa en biljett innan jag ens kunde komma in. Även med dubbelvaccinering skulle resenärer få ha karantän i två veckor innan inresa till så kallade stängda ställen. Min plan var att segla från Upernavik, just ett sådant stängt ställe, och det öppnades upp i lagom tid inför inresan för att kunna få lite sund panik.

Att Coronareglerna luckrades upp betydde inte att det var fritt fram att flyga. För det första så fanns det fortfarande en begränsning på hur många turister som fick komma in på Grönland per dag. Detta betydde i sin tur att biljetterna såldes ut väldigt snabbt efter att restriktionerna mildrades. Iceland Air hade dragit tillbaka alla sina flights, troligen pga av de hårda inhemska transfer-reglerna. Sedan så har vi faktumet att Air Greenland hade plågats av tekniska fel. Många resenärer, inklusive filmteamet till danska tv-serien Borgen, fastnade antingen på Köpenhamns flygplats, eller i någon hub i Grönland. Det ödet väntade även mig.

Nu hade jag turen att bli fast i vackra Ilulissat, ett absolut måste bland alla ställen som jag har besökt på hela Grönland! Alldeles bredvid ligger den glaciären som producerar mest isberg i världen, Antarktis undantaget. Det är troligt att Titanic-isberget kom just därifrån. Isberg stora som höghus bryts av och faller ner i vattnet, och svallvågen kan vara upp till tio meter hög. Trots det stack jag ut och paddlade kajak, men mer om det sen.

Hamnen i Iluissat

Efter några produktiva dagar i Ilulissat (se inlägg) drog jag äntligen till Upernavik. Därifrån gick seglatsen till Upernavik Iceflow, med all härlig isnavigering som hit hör. En utflykt för att titta på själva glaciären gav bra fototillfällen av båten. Sedan seglade vi vidare.

Jag har seglat med samma båt tidigare – både när jag drog mellan Tromsø och Svalbard, seglade mellan Färöarna och Island, längs Grönlands östkust och tillbaka till Island, samt när jag var guide på Svalbard. Det är en redig arktisk stålketch, med en holländsk skeppare. Han har också varit äventyrare länge, och har under sina sjuttiofem levnadsår samlat ett imponerande bagage av diverse upplevelser, äventyrsberättelser och sjörövarhistorier. Åren har dock börjat slita på honom, men med en glad och frisk besättning på ytterligare två personer utöver honom så klarade vi seglatsen.

För ankar

Seglatsen gick då längs med kusten, med vissa utflykter in till vackra fjordar och avlägsna bosättningar, till Disko Island och vidare till Aasiaat. Jag lyckades faktiskt hitta ett disko på Diskoön, men annars beror namnet enbart på öns diskliknande form, och inte på något uteliv. Just det sistnämnda var rätt så obefintligt – med ett pubcafé som mestadels höll stängt så fanns det endast ett litet hotell som serverade mat och dryck. Annars är det inte så stort där… Däremot finns det mycket natur. Ön har en egen inlandsis, som går att korsa, tex med hundsläde, givet att du har en vecka eller så.

Ett mellanstort isberg

Vädret har varit riktigt bra – dagtid alltid ca 2 grader över nollan, med variation på 3 grader. Nätterna var någon grad kallare. Under färden kom många snömoln, med ymnig nederbörd, så en balaklava och en ordentlig skidmask var ett måste. När det snöade som mest hade vi snöbollskrig, byggde en snögubbe och försökte till och med att snowborda på däck! Det med tanke på att det fortfarande var brittsommar i Sverige.

Svårt att sammanfatta allt i ett inlägg utan att på nytt skriva det jag redan skrivit på egen blogg. Men det var en mycket spännande resa, och det har varit enormt vackert – jag håller fortfarande på att sortera bilder och videos.

Lena har simmat ut från kajaken och klättrat upp på ett isflak i solnedgången

Jag avslutade resan med att flyga tillbaka till Ilulissat för att paddla kajak bland isbergen. Nu gjorde jag det nära civilisationen, på ett område som var hyfsat säkert mot svallvågor. Med korrekt riskmanagering går det att planera mycket längre turer, vilket jag kommer satsa på nästa år. Detta var nämligen en av de vackraste upplevelserna på länge, och jag kan knappt vänta på att komma tillbaka dit.

Många fler foton nedan:

Se blogg här.

Se Instagrambilder här.