Radiofabrik bombad i Ryssland – Kindrativka i Sumy befriad – minst två mördade i terrorbombning mot Dnipropetrovsk

Prokrastinerar det jag borde göra genom att fundera vidare på gårdagens påpekande om behovet av volym hos luftvärn.

Jag tror att det egentligen är ännu värre än vad Lars påpekar om att vi måste bekämpa shaheder osv med luftvärn som är billigare än dem. Detta är ett fullskaligt krig mot ett inkompetent industrialiserat land på nedgång, vi kan komma i krig med ett expansionistiskt Kina som är ett kompetent industrialiserat land som har storleksordningar effektivare industriproduktion.

Detta gör det hela till ett riktigt jobbigt mera-av-allt problem.
Som jag skrev ovan kan vi nog få till luftvärn som matchar Ryssland men det går inte att låta en fiende anfalla opåverkat med ostörd logistik, flödet från lager och fabriker och produktionen måste hindras och störas.

Det går inte att prioritera bort det avancerade och jättedyra luftvärnet till förmån för det enklare och billigare då dessa hot finns kvar och skulle kunna produceras i större volym.

Att beställa mer av det vi redan har borde vara det enklaste beslutet (framförallt då det väl redan är fattat…) och för att kunna kraftsamla när man är utsatt behöver man kunna använda flera olika system parallellt så fler förråd kan användas och flera produktionslinjer vara aktiva för ens krig. Så t.ex. fler Patriot batterier och något mer system t.ex. Aster och nog ännu viktigare att den digitala infrastrukturen med spaning, kommunikation och beslut fungerar för alla system som är tillgängliga för världens demokratier. Detta kräver kontinuerligt övande och att vi samarbetar med så många länder som möjligt. Sverige har här nytta av det stora övningsfält i Vidsel. Saabs systemintegrationserfarenhet är kritisk och vi borde samarbeta mycket med Ukraina, vilket nog görs men skall vara måsfågel.

Detta ger en form av helgardering när alla leverantörer får fulla orderböcker men samtidigt är det fortfarande för lite för de orderböckerna är fulla utgående från den fredstida produktionskapaciteten. Det behöver göras klart att detta kommer att fortsätta skalas upp och att den som kan producera kostnadseffektivast kommer att få den större delen av kakan så det blir en marknadsekonomisk tävlan om att utveckla produkter anpassade för masstillverkning och masstillverka dem.

Samma logik finns för alla typer av robotar.

Både de äldre dyra robotarna och nya innovativa och billigare har samma behov av råmaterial och komponenter. Produktionen av sprängämnen, tändhattar, servomotorer, raketbränsle, raketmotorer och hundratals, ja tusentals andra delar behöver skalas upp. Om USA, EU, Japan, Indien, Sydkorea var för sig försöker åstadkomma oberoende försörjningskedjor ökar chansen att vi med handel emellan oss lyckas vara oberoende av parter vi blir i konflikt med. Just nu vore det pinsamt om vi skulle hamna i krig med Kina, våra försörjningskedjor skulle kollapsa och fälla oss och som tur är skulle Kina falla på sina importberoenden och så blir det någon form av gyttjefajt mellan ammunitionsbrist och svält. Det vore FANTASTISKT om det drogs slutsatsen att vi inte skall kriga och först territoriella anspråk och sedan arméer nedrustas men det är en önskedröm och Putin och Xi med kulturen runt dem har en annan önskan.

Om vi återigen tar ner det på en lokal svensk nivå så är rejäla investeringar i produktion av råmaterial och enstaka komponenter relevant för att bygga upp EU:s och den fria världens förmåga och det ger oss möjlighet att genom byteshandel (Jaja, pengar men att BEHÖVA göra affären är viktigare än pengar. ) få ihop det vi behöver. Vi behöver inte hela kedjan för att en investering skall vara meningsfull, vi behöver bara göra mycket och med bra kvalitet av något som vi och många andra behöver.

När det gäller lokal produktion av hela system skall vi givetvis fortsätta med robot 70.
Går det att utöver den vanliga roboten ta fram en billigare som är lättare att massproducera och som kanske offrar prestanda? Naturligtvis skall vi göra detta!
En intressant detalj är Robot 90 som är Robot 70 med en mekanisk servolavett på ett fordon och datorstyrning.
Ukraina har något motsvarande på gång som skall kunna skjuta olika MANPADS och kanske även annat så som laserstyrda som Robot 70 eller bara tunga kulsprutor. Vitsen med detta är uppenbar, man får ut mer prestanda ur robotarna när radarn vet vart vapnet skall pekas och en människa inte är del av loopen och ger fördröjningar, det är lättare att upprätthålla konstant eldberedskap dygnet runt och vapnen blir mera utbytbara med varandra och kan användas av samma personal utan ny utbildning.

En sådan plattform borde även skjuta nya typer av billigt luftvärn så som jaktdrönare och nya robotar så som den brittiska budgetlaserföljaren.

Här vet jag inte vilka plattformar som är lämpade för varje typ av system och det är en pågående utveckling. Något jag håller på är att det är bra med dubbelanvändning om den mestadels går att åstadkomma i mjukvara, att lågpresterande laserföljare även kan användas som lågpresterande robot mot markmål, att jakt FPV som inte hinner ikapp just nu i denna konflikt aktuella mål kan användas mot markmål osv. Man kan jämföra med Robot 70 som har en liten pansarbrytande laddning som både kan slå ut attackhelikoptrar och splitterskyddade stridsfordon. Jag vet att detta önskemål gör det som skall vara billigt dyrare men ammunitionsbrist kommer inte bara att vara ett problem för luftvärnet.

När det gäller billiga robotar i volym kommer jag spontant bara på ett moget system och det är Iron Dome vars utyecklare vi borde samarbeta med. Det landet har nu även bekymret att Shahed är debuggat, vidareutvecklat och om Ryssland inte besegras i grunden har de då fabriker för att deras självutnämnda huvudfiende skall kunna ha 10 ggr så många tillgängliga.

De industriella giganterna Sydkorea och Japan med sina jobbiga grannar borde ha mycket intressant på gång och de har mycket mera konsumentelektronikindustri osv än vi. Finns det rester av industri som tidigare masstillverkade VHS spelare finns det t.ex. en grund för att kunna bygga industri som kan masstillverka servon och drönare.

Och så har vi det tråkiga gamla eldrörsluftvärnet, hur håller vi ingång produktionslinjerna för systemen och ammunitionen över tid? Finns det något där som vi missar? Typ att 105 mm haubits med enhetsammunition är på gång att fasas ut till förmån för 155 mm med modulärt krut. Är denna kaliber och kanontyp användbar som eldrörsluftvärn och meningsfull att hålla igång för detta som “Tung Tridon” som kan användas som haubits i andra hand?

Och stridsfordonens självskyddssystem mot pansarskott och pansarrobotar blir nu det minsta mikroluftvärnet mot de minsta drönarna och för skydd mot verkansdelar i eller från större drönare. Här finns samma industriella logiker och massor borde hända som är svårt att förutspå. Periodvis och vid kraftsamling borde detta ge övertag för det klassiska rörliga pansarkriget varvid det blir lika omöjligt att överge som första världskrigets skyttegravar och andra världskrigets och kalla krigets fortifikationer. Undrar om något någonsin blir permanent föråldrat inom krigföring? Det är som sten-sax-påse i åtta led och plötsligt dyker det upp en krigsvinnande åsna som drar en krigsvinnande kärra även om åsnan är ett litet autonomt bandfordon.

(Prokrastinerat färdigt? Nä, jag gör lite mer kaffe. )

Har något nyckelord som fastnar i filter, nåja, sådant händer.

Jag tog inte upp BAMSE som togs fram under slutet av kalla kriget, om jag har förstått det rätt som ersättare för 40 mm eldrörsluftvärn för flygbaser osv. Jag har ingen aning om systemets insida med det är säkert klokt att se över om det kan uppdateras och produceras kostnadseffektivt med nu tillgängliga komponenter. Jag är inte så imponerad av den bogserade lavetthytten, varför inte ställa den på ett komplett mindre fordon med utfällbara stödfötter?

En annan detalj i luftvärn med mera är skenmål och skenverksamhet, det borde gå att åstadkomma mycket mer av detta och även skenförband behöver personal som sedan kan vidareutbildas till förband med tänder.