Järnvägsbro sprängd i ryska Samara – massiva ryska förluster

Tidigare postningar bland kommentarerna berör en sida i krigföring som är svår att diskutera och som är en del av drivkraften hos fredsrörelsen.

Vi är bekanta med krigföring tyvärr innebär ett antal allvarliga risker för de som är tvungna att vara inblandade i den. I fredstid finns det ett antal saker man normalt kan ta för givna:
* behålla sin kropp i ett stycke
* får behålla värdefulla kroppsvätskor som t.ex blod på rätt ställen i kroppen
* har luft att tillgå att andas
* slipper farliga gifter i luften man skall andas
* slippa endast ha eld i stället för luft att andas
* inte utsättas för temperaturer som skadar en
* slippa shockvågor genom sin kropp
* slippa träffas av splitter eller kulor
* slippa bli förgasad
* slippa bli psykiskt förstörd av trauman

Listan kan göras lång och även om man kan diskutera att vissa fall av ovanstående minsann skall räknas tillhöra även ett liv i fredstid så kan det inte jämföras med en stridssituation. Du har en fientlig vapenmakt som vill neka dig tillräckligt mycket av ovanstående mot din vilja för att du skall försättas ur stridbart skick.

För att låta mindre abstrakt, låt mig uttrycka det såhär: i fred gäller (i princip) att om du behöver något för att överleva (t.ex luft att andas eller någorlunda normal temperatur närmast kroppen) så får du detta något.

Du behöver luft och ges därmed möjlighet att andas luft och hjälp om något skulle hindra dig att andas (t.ex du sätter i halsen på en restaurang eller får en anaftylaktisk shock som behandlas med adrenalinspruta + betapred) så får du oftast hjälp. Du behöver slippa bli nedkyld eller renta av frysa ihjäl och därmed, är det kallt ute har du kläder att tillgå och kanske även en byggnad att vara i som är varm.

I en stridssituation är det annorlunda. Behoven av saker och ting kvarstår, men man kan inte längre räkna med att bara för att man behöver något kommer detta något vara tillgängligt. Du behöver luft att andas, men det som kan ske är att genom fiendens försorg (eller olyckshändelser från din och dina egnas sida) kommer allt som erbjuds dig att dra in i lungorna vid nästa andetag vara något som antingen dödar eller skadar dig (vatten, eld, giftgas, överhettad luft).

Samma sak med dina lemmar. För att behålla dem behöver du slippa få dem skiljda från din kropp, men stridssituationen kan neka dig det behovet med resultatet att du blir lemlästad (och därav kanske dör).

Även dina psykiska behov saknar du garantier för att de tillgodoses under en stridssituation. Även om du går segrande ur en strid och kanske rentav även är fysiskt oskadd kan du mycket väl ha utsatts för en psykisk påfrestning som du som mänsklig varelse har ett behov av att inte bli utsatt för och som skadat dig själsligt.

Ovanstående är en övertydlig förklaring och redogörelse för sådant som de flesta här redan vet om och redan diskuterar.

Men, för att återkoppla lite till det HMS Repulse skriver ovan om att vi människor görs sönder på insidan när vi gör vissa handlingar. Vi når en punkt då vi inte kan leva med oss själva när vi har gjort vissa val.

Jag själv har ett uttryck för denna situation när man gjort ett val och genomfört en handling som man inte kan (och kanske enligt vissa personer inte heller bör) leva vidare med att ha gjort.

Man har blivit en moraliskt lemlästad person. Man har kanske armar och ben, kanske även psyket intakt. Men man har inte i sina ögon (och kanske inte heller i andras ögon) längre den moraliska rätten att finnas till helt intakt.

Nu vill man ju gärna tänka att alla har möjlighet att göra val som låter dem undvika bli det jag kallar för moraliskt lemlästade.

I fredstid skulle jag säga att man nog har den möjligheten att slippa bli moraliskt lemlästad, precis som man ges möjlighet att andas, dricka vatten, hålla sig varm, äta mat etc. Men ni anar nog vart jag vill komma när jag säger att det är just i fredstid att det är såhär.

I en stridssituation är det inte bara luft att andas, en kropp i ett stycke, att få vara vid sina sinnens fulla bruk som kan nekas en, mot ens vilja.

Man kan även mot sin vilja, nekas möjligheten att slippa bli moraliskt lemlästad!

Situationer kan uppstå i krig där alla tillgängliga val, inklusive passivitet, rent moraliskt är lika oacceptabla som att skjuta ett barn eller värre. Men något val, passivitet inberäknat, kommer att göras i dessa situationer och den påtvingade men ändock moraliska lemlästningen är ett faktum.

(Boken och filmen “Sofies Val” handlar om den här problematiken ifall någon undrar)

Så man tar risker när man går ut i krig.

Man kan mista sitt huvud, mot sin vilja.

Man kan förblöda, mot sin vilja.

Man kan mista armar och ben, mot sin vilja.

Man kan mista sitt förstånd, mot sin vilja.

Man kan mista sin mänskliga moraliska heder, i princip bli en krigsförbrytare. Även detta mot sin vilja.

Denna sista risk pratas det ganska lite om. Går jag ut i krig kan jag, mot min vilja, tvingas igenom situationer som låter mig komma tillbaka som en man vars existens rent moraliskt bara är en belastning för mänskligheten. Jag kan mista min heder på slagfältet, utan någon som helst möjlighet ges mig att rädda den. Precis som jag kan mista mitt huvud eller kropp utan möjlighet att rädda mig.

Ovanstående är ett hårt resonemang som förutsätter att det kan vara rimligt för en människa att för egen del göra bedömningen att denne förverkat sin rätt att leva. Jag är dock en mörkt sinnad person som är medveten om hur viktigt hedern är i andras men även i våra egna ögon när vi ser på oss själva.

Så när man skickar ut soldater i strid, skickar man ut dem i ett helvete som kan ta ifrån dem deras liv, deras lemmar, deras fönuft men de kan även tvingas offra sin heder.

Det finns flera fredsrörelser. Bland dessa finns de som jag skulle vilja kalla för seriösa fredsrörelser, som inte ägnar sig åt trams som att Ukraina skall ge upp land för fred, utan fredsrörelser som känner till och förstår hur krig gör sönder människor fysiskt, psykiskt och moraliskt. De som vill att ryssland skall ut ur Ukraina just för att Rysslands ockupation av Ukraina är en krigshandling även under så kallad fred.

Dessa seriösa fredsrörelser känner till denna sida i kriget. Hur kriget förutsätter att rent statistiskt hedern hos en del av de som skickas ut i kriget helt enkelt offras. De är medvetna om att man ibland måste skicka ut soldater, men de vill att man även pratar om hur inte alla dessa soldater kan ges möjlighet att ha hedern kvar.

Annorlunda uttryckt, båda sidor kommer i en strid att begå vad man själva anser är krigsbrott i någon mån. Några för att deras befäl och ledare har beordrat det. Några för helt att de måste strida överhuvudtaget och de tvingas till val de inte kan leva med.

Det finns mer att säga, men jag tror det får räcka här så länge.