1.1K
Överst på sidan bör ni se en enkät från annonsleverantören Tailsweep. Svara gärna på den, för att ge leverantören ett demografiunderlag, som kan användas vid införsäljning av annonser på bloggen.
Enkäten kan misstas för en annons, och ligger över bloggnamnet Cornucopia? – Evig tillväxt i en ändlig värld. Det tar 20 – 30 sekunder att svara på enkätens tio frågor, som berör kön, ålder, utbildningsnivå, sysselsättningstyp, hushållsinkomst (brutto), boendeform, personer och barn i hushållet, bostadsort storstäderna/landsort och hur ofta du reser.
Vill du stödja bloggen, svara gärna på enkäten, som ökar möjligheterna till annonsinförsäljning. Som tack för svaren kommer jag redovisa en sammanfattning senare.
5 kommentarer
"Hur ofta reser du?" konstig fråga. Gäller det resor utomlands, inom Sverige, eller? Reser gör jag varje dag – till kontoret! Fast jag antog när jag svarade att det inte var det sistnämnda som räknades.
Ja, precis. Själv tolkade jag det som hur ofta jag reser minst 2-3 timmar på raken med allmänt färdmedel (tåg/färja/flyg), dvs två gånger eller fler, t ex SJ Göteborg-Stockholm. Borde varit mer specifikt "utomlands", men detta är deras egna frågor. Antar och hoppas att man t ex justerar hushållsinkomst med antal personer i hushållet.
Svarade
Nu syns inte "erbjudandet" mer.
Kan vara på det viset att de är lite smarta och blockerar fler svar från samma IP nummer.
Kanske något för herr Bloggaren att själv taga efter?
Tolkade resandet som utomlands. Inkomst tolkade jag som utan större aktieförsäljning vilket skett ca vart tredje år.
Vänliga hälsningar
Nanotec
Av mig får ni parasiter inget, här är er planerad framtid:
“The Audit”: A science fiction nightmare about the quantified self
David Holmes
March 8, 2015
http://pando.com/2015/03/08/the-audit-a-science-fiction-nightmare-about-the-quantified-self/
Bennett began a new job earlier that year as Head of Media Partnerships under the assumption that, if consumer products could be hyper-personalized to each user, why couldn’t journalism? (Or as Bennett referred to it in private, “the-content-formerly-known-as-journalism.”)
He worked closely with Facebook — along with the few major publishers like DotBuzz left standing after the great media purge and consolidation of the late 2010s — to personalize every story through a mixture of psychological algorithms and human curation, in order to induce specific buying outcomes. For Ellen, a smart but insecure woman, that might mean celebrity gossip articles that were intellectual and progressive enough to avoid insulting her intelligence, but that nevertheless subliminally lionized celebrities and supported the notion that these ageless wonders represent a lifestyle readers can and should achieve.
One immensely popular post last July concerned an out-of-context quote made by an Academy Award winning actor suggesting he dumped his former beauty queen wife because she was too old. In a clever piece of synergy between advertiser, publisher, platform, and reader, the author crucified the man in a formidable display of raw social-media-ready outrage. But despite the article’s feminist bent, the message was as regressive as the worst tabloids headlines of the 20th century: Stay young, ladies, or your husband will leave you for a younger woman. It was considered a win for everyone involved, from the publisher to the makeup company that sponsored the post.
Bennett was good at his job — and why wouldn’t he be? Earlier in his career, he worked at a storied but now-shuttered newspaper where he was the only editor who understood what everyone in media now accepted: That journalism existed to serve advertisers, not the other way around.