Nu har vi äntligen svaret på vart svensk försvarsbudget har tagit vägen, nämligen offentlig upphandling kombinerat med inkompetens. Att få två kragspeglar och två karborrbandsplattor fastsydda på två uniformsjackor kostar 3 390:- SEK via den offentligt upphandlade skräddaren.
Tanken med offentlig upphandling är att man ska få den billigaste (och oftast sämsta) leverantören av en tjänst. Problemet är ju bara när offentlig upphandling kombineras med offentlig inkompetens och leverantören lägger ockerpriser. Det sker överallt i svenska samhället idag och är ett utmärkt sätt att dränera skattepengar. Vi har exempelvis sett det i Oskarshamns kommun, som upphandlade en penna, ett suddigummi och en linjal till varje elev för 1500:- SEK. Per elev. Lägsta budet vinner…
Av samma anledning svarar Tomas Salzmann, som ansvarar för överförd försvarslogistik och är chef för enheten FSV inom FMV, på Twitter att “jag anser inte att skrädderi är vår kärnkompetens”. Försvarets logistiktjänster ska nu privatiseras och man kan utgå från att skrädderiet bara är ett, förhållandevis billigt, exempel. Med privatiseringen av försvarets logistik kan vi garanterat räkna med att den sista försvarsbudgeten försvinner ner i ett svart hål via lagen om offentlig inkompetens.
 |
| Karborrplatta med Skaraborgsregemente
och 42:a mekbats förbandsmärken |
Kragspeglar är alltså gradbeteckningar och kardborrbandsplattor används för att enkelt sätta fast förbandsmärken och utbildningsmärken på uniformen.
För detta fakturerade den upphandlade skräddaren, i enlighet med upphandlingen, 1 400:- SEK för arbetet och 1 990:- SEK för frakten, för summan 3 390:-. Källa är en moderat officer på Twitter.
Jag skulle gå så långt som att säga att “jag anser att ekonomi, rimlighetsbedömningar och offentlig upphandling inte är FMV:s och Försvarsmaktens kärnkompetens”. Uppenbarligen.
I det gamla invasionsförsvaret löstes sådant här via grå arbetskraft, där det gamla invasionsförsvarets fredstida ryggrad, depå- och bevakningsvärnpliktiga, aka “malajer”, löste de uppgifter som krävdes för att få försvaret att fungera smidigt och billigt i fredstid. Naturligtvis ska vi inte gå tillbaka till denna slavarbetskraft, men uppenbarligen fungerar inte offentlig upphandling och lagen om offentlig upphandling. Den kräver nämligen rimlighetsbedömningar och förmågan att säga “nej, då anställer vi egen personal istället” eller “nej, då får lärarna gå till valfri butik och köpa penna, sudd och linjal”.
Kragspeglar är bara att skrapa på ytan. Batteribyte på stridsvagnarna kostar miljontals kronor, eller ungefär hälften av vad det kostar att köpa nya (begagnade) stridsvagnar. Naturligtvis upphandlat via offentlig upphandling.
Jag hör någon skratta sig fördärvad hela vägen till banken, och det är inte jag som skattebetalare. Utan en ägare av ett skräddarföretag, med en konstant ström av kragspeglar att sy upp i takt med befordringar…
Lagen om offentlig upphandling kräver kompetens på upphandlarens sida.
Vad värre är att FMV eller Försvarsmakten tycker att 1990:- SEK i fraktkostnad för två uniformsjackor, eller ett paket på 2 – 3 kg, är en rimlig fraktkostnad. Samtidigt har Försvarsmaktens förråd (av i princip allt utom vapen och ammunition – men fältransoner, sjukvårdsutrustning, reservdelar, fältutrustning, skyddsutrustning mm finns bekvämt placerat i ett enda kryssningsrobotmål) koncentrerats till en oskyddad robotiserad plåtlada (strömavbrott eller IT-angrepp/IT-strul gör att ingen kan hitta någonting i det automatiska höglagret som omfattar 70 000 pallar gods, vars placering av materiel endast är känt av en dator) utanför Arboga. Naturligtvis “för att spara pengar”. Det är inte omöjligt att det kostar 1990:- SEK i frakt att beställa en reservdelsmutter från Arboga eftersom man tydligen tycker att detta ockerpris för frakt är fullt normalt. Kan någon hitta en speditör som faktiskt tar 1990:- SEK för att frakta 2 – 3 kg?
36 kommentarer
Sen har vi 463 statliga myndigheter med folk av samma sort…
Vilket ger världens högsta skatter.
Jag ser olika siffror på antalet myndigheter varje gång. Var har du hittat siffran 463? Undrar förresten om någon vet hur många myndigheter det finns i statens allsysslande gigantiska ledarlösa kaos.
Förlåt 468 är det tydligen vid senaste räkningen i Juni. Man har tydligen tyckt vi behöver 5 till. 😉
Sen har man inte räknat de kommunala myndigheterna och de som man gömt undan i bolag och andra konstruktioner…
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sveriges_myndigheter
Det finns skalfördelar i att ha virtuella myndigheter för många små myndigheter.
Kan säkert finnas någon sorts tanke bakom kostnaden. Beror väll på hur kravspecifikationen ser ut?
Ska ytterlagret fortfarande vara tätt, flamsäkert och tåla c-stridsmedel?
Frakten lät dock löjligt dyrt, jetpack-express hem till dörren?
Herr sergeant Lars W brukar ju ömkligen gnälla på postleveransen till den vindskyddade dälden.
Med detta pris på leveransen torde den ju kunna levereras nästan per helikopter.
Eller med pansarbil med eskort.
Dessutom torde ju uniformen vara det enda fungerande av den svenske soldaten
Tacka vet jag de Finska gossarna.
Om än i modell Cajander…
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Dock inte säkert att kostnaderna är nödvändiga, men skriver en för hård kravspec så får man pris därefter. PS. vars tog morgon-tv vägen?
Off3entlig verksamhet nåste per definition vara extremt ineffektiv. Byråkraterna som gjort upphandlingen är inte korkade, de bara följer reglerna. De försöker specificera allting i detalj i förväg, sen måste de acceptera det lägsta budet som lovar leverera det. Med såna regler så har man ingen användning av sin hjärna.
Alternativet vore att bara ge bort miljarderna till byråkraterna personligen att göra vad de vill med, och blint hoppas på att de vill väl. Korruption eller ineffektivitet, det är offentlig sektors enda båda alternativ. Eller så har man ingen offentlig sektor utan låter människor bestämma över sina egna pengar istället.
"Off3entlig verksamhet nåste per definition vara extremt ineffektiv" Per definition?
Du förstår nog inte riktigt hur det uttrycket ska använda va? Hur kan du utläsa "extremt ineffektiv" ur "offentlig verksamhet"? Det finns inte ett tillstymmelse av varken "extremt" eller "ineffektiv" i orden "offentlig verksamhet". Inte om man studerar orden utan personliga åsikter, d.v.s. vetenskapligt i alla fall.
I övrigt så håller jag nog med. Jag tycker om idén om skatt. Men om detta är det bästa dessa "folkvalda representanter" lyckas med, då är det nog bättre att vi har hand om våra egna pengar istället.
Min lokala skräddare i Malmö tar en 100-lapp för att byta fickfoder. 100-lapp för att sy igen en reva. 25 kronor / knapp som skall stärkas. Dragkedjor är lite dyrare, ca 130 kronor. Lagar allt där. Hon är flitigt anlitad av herrekipeirngsbutikernas garantiåtagande som ligger runt omkring.
Allt blir dessutom bättre och starkare än ursprunget när man får tillbaka plagget.
Skrädderiet är inget "jag-jobbar-dygnet-runt-och-kom-till-Sverige-för-fem-år-sedan" Det har lunchstängt, rimliga öppettider och inga problem med språket.
Är det polskan som sitter i källaren på Nisses och syr ibland, möjligen?
Du måste dessutom själv gå och hämta och lämna. Det var ju det som var den dyra biten för staten.. Förstår dock inte varför FMV måste skicka uniformerna en och en och inte flera i ett större paket, på en pall eller i en container..
När jag gjorde påtvingad militärtjänstgöring en gång i forntiden fick man sy på sina märken själv. Fast den kunskapen kanske har gått förlorad i IT-samhället.
@ S/S Josefin:
När det gäller kragspeglar, så sys dessa på individuellt per FM-anställd, eftersom varje person har sin egen kombination av uniformsstorlek och kragspeglar. Av kombinatoriska skäl går det inte att lagerhålla alla kombinationer i förväg.
Tidigare fanns det en sömmerska lokalt på varje garnisonslager (serviceförråd), som sydde kragspeglar och övriga uppkomna syjobb på del av sin arbetstid. Resten av arbetstiden lade sömmerskan på övrigt arbete på garnisonslagret. På detta vis kunde de anställda få sina behov av syjobb utförda snabbt och utan fraktbehov.
Nu har sömmerskornas tjänster bortrationaliserats och istället uppkommer fraktbehov, längre omloppstider och minskad flexibilitet. Tydligen även höjda kostnader också, enligt detta blogginlägg.
Irrationell rationalisering är nog en svensk paradgren. Ett av mina favoritexempel är när man tog bort läkar- och polissekreterare, dvs. nyckelpersoner med spetskompetens när det gällde pappershanteringen och administrationen.
Idag sitter det en stackars läkare eller polis och stångas med administration i form av strulande datorsystem, samtidigt som de definitivt har en annan timkostnad på grund längden på den utbildning de behöver för deras *egentliga* arbetsuppgifter.
Jag skulle tro att frakten kan gå på 1990:- om man skickar paketet till och från Kina. Hört att skräddare i Asien är billiga så den svenska företagaren kanske har lejt ut jobbet till kineser och ser till att försvaret står för frakten? Skulle kunna tänka mig att jobbkostnaden i Asien rör sig om 5-10 kr. Har själv fått lagade kläder i Thailand för 50 baht men då var det lite mer än att bara sy dit något.
Kanske om du skickar det express några varv runt jorden att du kan komma upp i 1990:-
Att skicka 2 kg till Kina med Posten DPD-RoW som avtalskund kostar 1031+2*11,90+förtullningsavgift. Antar också att man vill ha tillbaka det som har sytts så några varv runt Terra lär det inte bli.
http://www.postnordlogistics.se/sv/kundservice/Sidor/prislistor-avtalskund.aspx
Det största problemet är nog inte att upphandlarna är inkompetenta utan att motparterna också är kompetenta och dessutom har ett incitament att söka efter kryphål och möjligheter att underleverera för att maximera sina vinstmöjligheter. Para det med bristande resurser till uppföljning och det är lätt att räkna ut vem som drar det längsta strået då.
Ja så är det förstås. Se bara på när kommun och landsting försöker upphandla IT-system. Inkompetens mot kompetens. Inkompetenta specar leder till ofantligt med jobb för de kompetenta konsulterna som skall utföra jobbet. En enda upphandling kan i bästa fall bli en outsinlig källa till inkomst för konsulterna.
Underbart inlägg!
Inför FS 11 vägrade service förrådet LG sy upp min uniform (m90 för utb i sverige) med hänvisning till min grad (sgt). När jag erbjöd dem en rundlig dusör kontant hotade de att anmäla detta till mitt kompani. Min lokale syrian fixade dock detta för 250 kr.
Man kan skratta åt det enskilda exemplet. Jag skrattar åt bedrövelsen.
Vid närmare eftertanke inser man att det är ett konsekvent systemfel som hela tiden ökar och eroderar vår gemensamma samhällskropp. Det är då man får lust att gråta. Jag gråter.
Sådana här inlägg och slöseribloggens exempel är lysande påminnelser om vårt elände.
Det är just det här som gör att man skruvar ner ljudet på tv:n och radion när ÖB är ute och klagar över att budgeten inte räcker till.
Extrem inkompetens och gödslande av pengar rakt ner i svarta hål. Administrativt eller dåliga satsningar i form av minröjare som sjunk ner i sanden eller krypteringssystem som var värdelösa. Miljoner och miljarder försvinner på inget. Löjliga förmåner som inte finns någon annan stans i arbetslivet. Sportande militärer som skickas iväg utomlands med full betalning och traktamente för att tävla (leka sport). Massvis med annat som eldar pengar.
Det fanns ett talesätt när jag var ung. "Kan du inte bli något annat kan du alltid bli militär"
Finns två sidor på de här myntet, både inkompetenta upphandlare och extremt kompetenta företag. Ett exempel är Kinnarps och Interior Exlius (Eller vad de nu heter), de två bråkar om en upphandling på en kommun, överklagat i 2½ år nu, dessa försöker inte slå ut varandra genom pris – de försöker slå ut varandra genom att påvisa att deras upphandling inte når kravspeccen vilket gör den andr aparten till enda budgivaren och då blir det alltid så att ".. pga förändrad prisbild måste vi höja priserna" – allt enligt avtal.
Men sen försvinner pengarna iväg på andra saker än upphandling
– Övertal i personal. En mentalitet om att "vi ska inte såra någon så hon får jobba med att vända papper, det är så synd om X". Har skrivit om det innan men vi skulle enkelt kunna dra ner 30-40% av personalen där jag arbetar utan att det skulle bli mer att göra eller kvaliteten påverkas (om inget hade kvaliteten blivit högre)
– Kommunerna ska mäta sig med privata, löner upp till skyarna. Är man duktig och levererar skall man få betalt. Om man arbetar med redovisning och inte klarar av T-konton så skall man inte ha 35 i månaden.. Man skall inte ha 30 om man är ek.ass. och inte klarar av att registrera en faktura..
– Man gör saker för säljaren sa att man skulle göra så; http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/100-tals-miljoner-i-foerlust-naer-kommuner-raentesaekrar-6604
– Man vet inte vad man betalar för; http://www.dagenssamhalle.se/nyhet/100-tals-miljoner-i-foerlust-naer-kommuner-raentesaekrar-6604
etc etc etc
Applicera nu detta på LoB Steg 2 när man släpper över all underhållsekonomi till FMV med det uttalade syftet att t ex flygunderhållsverksamheten ska upphandlas och inte utföras av FM anställda. Förutom garanterat sämre ekonomiskt utbyte leder detta även till anorektisk organisation inom FM som blir störningskänslig.
Går det att få några kommentarer från ansvariga chefer om dessa exempel? Skulle vara intressant.
I och för sig kanske helt meningslöst då vi redan känner till svaret i form av Goddag Yxskaft…
När totalförsvaret fanns så ingick det i min och mina lumparkompisars mödrars totalförsvarsplikt att sy på förbandsmärken på uniformen om vi inte klarade av det själv. 90% av gruppcheferna (som jag var) klarade av det själv medan 10% av soldaterna gjorde det. Det tyder på att Pliktverket hade KOLL PÅ LÄGET på 90-talet.
På min tid inom flottan fick vi sy fast våra gradbeteckningar bäst fan vi kunde och för det betalades det 5 kronor om dagen i lön. Är det så svårt att göra enkla saker själv numer i försvaret?
Ja, en sådan person behöver en god man istället för vapenutbildning.
Kanske ett nytt delprov vid mönstring?
När jag gjorde lumpen fick vi sy själva och var det dåligt gjort fick vi göra om det tills det blev godkänt. Borde jag fakturera försvaret i efterhand? Känns ju surt vara lurad på över 3000.-.
Ang. företaget som levererade de extremt dyra "skolpaketet" (pennor sudd o linjal) till Oskarshamn, Lyreco, så har deras omsättning och vinst sjunkit de senaste åren – nån slags rättvisa finns det iallafall…
Min erfarenhet av offentlig upphandling pekar på att ett allmänt problem kan vara att det offentliga skriver ett upphandlingsavtal med en aktör för en hel produktgrupp: möbler; kläder; IT etc. I upphandlingsskedet är vissa varor specificerade med krav etc. och för dessa varor ges en offert. Alltså: det som anges i offerten kostar det som det kostar – listan kan dessutom om det gäller många produkter vara ofullständig, men jämförs då med andra företag för de produkter som de har gemensamt. Totalt kan då summan bli den lägsta och vinnande – men det kan bli väldigt dyrt att komplettera och prissättningen på nya produkter från samma företag behöver inte vara så låga som för de som man gav offert på.
I detta fall kan skräddaren ha givit offert på vissa sömnadsuppdrag etc och vunnit upphandlingen – att andra uppdrag (eller frakt) som någon glömt eller vill lägga till blir dyrare är en annan sak.
Det skall sägas att min erfarenhet är från Finland (så inte är det bättre här vad gäller offentlig upphandling – säger bara: bilregister som tar fem-tio år, hoppas man, att ta fram…) så vet inte om det som ovan beskrevs gäller i svenska fall.
Jag har hört att de enda deadlines som hålls inom Försvarsmakten är Vasaloppet och andra tävlingar, verkar som att de inte heller har intern ekonomisk styrning för att åstadkomma andra resultat än sportprestationer…