1.4K
Jag har flera gånger gjort undersökningar om hur ni som bloggläsare bor.
Men hur vill ni egentligen bo om ni fick välja? Vill ni bo i bostadsrätter eller hyresrätter, lägenhet eller villa?
Jag valde bort uppenbart orealistiska alternativ (för de flesta) som slott eller herrgård, men i övrigt svara här ute till höger och ert svar är förstås som vanligt anonymt för mig.
49 kommentarer
Alternativet villa med sjötomt saknas. Men varför klumpa ihop radhus med villa i ett alternativ? Har svårt att förstå att någon människa vill bo i radhus om de har något val.
Radhus är en slags kompromiss mellan villa och lägenhet.
Inte lika mycket jobb som med en villa, samtidigt som man får en del av fördelarna med en liten trädgård osv.
Det är billigare också förstås.
Jag ser för och nackdelar med alla boenden, den som är smart väljer det som passar hans/hennes livssituation, och jag ser verkligen inte ned på någon bara för att de valt ett visst boende.
Menar du arrenderad gård?
Brukar ju heta det på landet.
Detta inte skrivet för att finna fel!
Ok?
Isola Regina
Centralt beläget gathus hade varit optimalt.
Tokdrömmen är att få leva självförsörjande på mat, off-grid.. eh.. off-side?
Det där är en dröm jag inte fattar.
I takt med att västvärldens arbetskraft specialiserats så har vi ju upplevt en enorm tillväxt i ekonomin. En återgång till 1800-talets självförsörjning innebär ju alltså att folk ska bli halvbra på allt möjligt istället för riktigt bra på en sak…
Det första som kommer bli lidande är kvaliteten på allt arbete, därefter priset.
Jag garanterar att det samhället kommer stagnera och bli fattigare och fattigare för varje år som går, och det helt utan hjälp från peak-oil.
om det ändå vore så att specialisering gav kvalitet… 99 % av vad jag köper kan jag göra betydligt bättre själv, till ett lägre pris.
Skulle vara kul att höra vad du köper. Det är ju inte ens lönsamt att laga saker idag.
Jag är ingenjör, har tillgång till fullt utrustad plåtverkstad/snickeri samt elektronikverkstad. Inte ens jag kan påstå något sånt även om jag räknar med att min arbetstid är gratis och jag inte har någon kapitalkostnad för redskapen/lokalen.
Allt! Möbler, kläder, mat… För att få ens godtagbar kvalitet måste man leta i dagar och får ändå något som går sönder efter ett halvår, varpå proceduren börjar om – eftersom butiken där man köpte antingen lagt ned eller slutat saluföra just den varan.
Reparationer är ju ett annat sådant område där de sk specialisterna utför totalt undermåligt arbete. Jag gör det själv bättre, snyggare, snabbare, billigare och med högre kvalitet än dessa. Även med min rejält höga timpenning så lönar det sig att göra jobbet själv, eftersom det nästan inte går att få tag på sk specialister som kan något. Det tar längre tid att leta än att göra det själv. Tom en så enkel sak som en cykelpunktering betyder att jag måste leta reda på en cykelaffär, lämna in cykeln, åka tunnelbana 1-2 dagar och betala 350 spänn. Själv fixar jag lagningen på 10 min. Kapitalkostnaden för verktyg är då avskriven efter 2 min…
Finner din inställning mycket märklig, då jag har helt andra erfarenheter, och jag tror snarare mer på att du är snål än att det skulle vara ett problem att få tag på kvalite. Man får helt enkelt vad man betalar för.
Just punktering av cykeldäck kan jag inte argumentera emot. Men en sådan okvalificerad reparation är ju ett bra exempel på att man kan spara ganska mycket på att göra enkla reparationer själv.
Själv håller man på med lite mer avancerade saker…
"Cykeln är den mest komplicerade uppfinning som någon kan säga att han förstår" Staffan Skott 😉
Vad jag säger är att jag hittills inte har hittat någon som reparerar något jag behöver med bättre kvalitet än jag själv. I vissa enstaka undantagsfall med nästan samma kvalitet – men även i dessa fall lönar det sig alltid att ta ledigt och fixa grejen själv – hur man än räknar.
Men du får gärna tipsa mig om var jag hittar någon som reparerar med riktigt god kvalitet. Cyklar, skor, kläder, möbler… Sen får du gärna tala om för mig var jag hittar en kvalitetscykel som är lättrampad och håller minst 70 år (min nuvarande är köpt 1950 och lär hålla åtminstone till 2020). Den kostade då en månadslön för en hushållerska, dvs ca 6000 kr i dagens penningvärde.
Men svarva ihop en Ipad3 till mig då!
Apr 29, 2012 02:58 PM:
Att västvärlden skulle vara mer specialiserar nu än på 1800-talet tror jag är helt fel. Har du inte läst Elsa Beskows Tant brun, tant grön, och tant gredelin eller andra barnböcker från förra halvan av 1900-talet? Där finns den specialiseringen som inte, eller knappt inte, finns längre. Sockerbagare, skräddare, urmakare, skomakare, polis, postkontor, mjökbod, ostbod, kötthandel, smed, gatsopare m.fl.
Med höga skatter har specialiseringen försvunnit. Ingen har längre råd att anlita någon, utan självfixarkulturen har odlats, alternativt är köpa saker gjorda av halvslavar i tredje land.
/9-9-9
Fransk vingård med en kort, tjock och gullig tant som lagar god mat och hennes man fixar vinet.
Gärna ett par år till i det trygga studentboendet 🙂
Sen efter examen så bor jag gärna ute på "landet". Helst 0300-området.
Jag skulle vilja bo i en svit på Raffles i Singapore för jämnan.
Två familjshus hyrut ena lägeheten
ulf
Bor i hyresrätt och fortsätter gärna med det enda fördelen jag ser med bostadsrätter är att det är lättare att flytta i alla fall om man är beredd att ta en ev förlust, ja kanske om jag skulle ha stor lust att riva ut köket känns kanske inte så kul att lägga pengar på i en hyresrätt
Jo, enda anledningen till att jag av och till sneglat på en bostadsrätt är möjligheten att renovera helt efter eget tycke. Samtidigt så är min hyresrätt ganska hyggligt planerad och i gott skick så det känns som att det kan vänta.
Nästa steg blir nog direkt till ett hus, när min livssituation medger.
Ni tillhör absolut inte det folk man vill ha i en bostadsrättsförening, så det är ju bra att ni inte vill bo i en.
Fördelen med en bostadsrätt är att man bestämmer själv hur man vill ha det inne i lägenheten, att man delar på stora kostnader och investeringar och ev kamp mot överheten och att allt överskott på avgifterna går till investeringar och inte till hyresvärdens ficka.
Alltid kul att läsa snobbiga inlägg.
Jag har varit inblandad i diverse "skuldklubbar", och det där med att "dela på stora kostnader" är ju humor. Finns alltid de överbelånade som bekämpar alla "investeringar" (läs upprustning & renovering) med näbbar och klor för att deras budget inte klarar 200:- extra i månaden.
Precis – såna vill man inte få in i sin förening… 😉
Frågan är ändå lite större än så. Det handlar om vilken relation man vill ha till sin omgivning. Precis som i alla andra föreningar.
Vill jag ha min båt i en båtklubb, där vi hjälps åt att få i och upp båtarna, att masta på och av, ger råd till varandra, lånar verktyg av varandra, hjälps åt när det behövs större kroppskrafter än en människa har. Eller vill man ha sin båt på en marina där man har en köp-sälj-relation till alla, där du måste köpa alla dina verktyg själv, där du inte får något utan att betala för det med pengar och där alla råd måste betraktas med misstänksamhet för att alla bara är ute efter pengar. Du köper dig ett oberoende – men priset är mer än pengar – tilliten eroderas
Alla prioriterar olika. Till sist handlar det om tid.
Jobbar man 60-70 timmar i veckan så är inte din båtklubb kanske det första man vill lägga den sista fritiden man har på. Å andra sidan så har man antagligen mer pengar om man jobbar så mycket, så man betalar för att få i båten mastad och klar.
Själv har jag valt bort tjaffset med överbelånade grannar, båt som kräver omsorg och lägger den lilla fritid jag har på sommarstugan.
Till sist handlar det om vilket samhälle vi vill ha. Sköt dig själv och skit i andra, eller bygg ett samhälle tillsammans.
Fripassagerare som inte vill bygga ett samhälle kan man tolerera så länge de inte blir för många, men någonstans går gränsen. Då får vi ett laisse-faire samhälle.
Intressant reaktion.
Nej, jag vill verkligen inte vara med i någon som helst förening som du är med i. Du må vara en eldsjäl, men människor som anser att de vet bättre än andra vad de vill, kan och har tid att spendera sin tid är värsta sortens människor. Den s.k. nomenklaturan som varken har empati eller respekt för andra människor och deras livsval.
Kunde jag välja helt fritt så vill jag nog bo på en gård, 5-10 hektar åker, 5-20 hektar äng och hagmark, 10-30 hektar skog. Off grid, passivhus. På obekvämt cykelavstånd (15-20 km) från liten tätort (5-10 000 invånare) och beläget vid en anspråkslös och inte för bra väg (hög markfrigång krävs, fyrhjulsdrift ett plus) så att man får vara ifred.
Gård, lantligt. Men med cykelavstånd (max 7km?) till jobbet i stan.
Mindre gård/villa på landet är det ultimata, är sjukt less på stan, köer, snorkiga människor, trängsel, snusk..
Stockholm är överbefolkat, det har flyttat in 20 000 fåntrattar på min ö på 10 år..det märks, alltid folk överallt.
Om ekonomin tillät skulle jag dra imorgon, här finns ingen livskvalité.
Stockholms öar, och särskilt södermalm, hade ännu större befolkning i början på 1900-talet.
Trängseln, snusket (på den tiden hade många hästar) var än mer utbrett. Liksom oljudet från hästarna och droskorna på kullerstensgatorna. När bilen kom så välkomnades dessa rena och tysta maskiner med vidöppna armar…
Vad som är livskvalitet i Stockholm är väldigt subjektivt.
För alla som har "normala jobb" så läggs det mycket tid på resor till och från jobb, och sittandes i diverse köer. Detta slipper man till stor del om man bor centralt. Om man således värdesätter sin tid högt, så är det inte så dumt. Om man dessutom kan kombinera det med ett fritidshus med max 1,5h resa, så får man sitt naturbehov uppfyllt på helgerna.
Har man både hus + fritidshus, så får man lägga all ledig tid på att hålla efter husen och tomten. Allt handlar om prioriteringar och vad som passar in i ens livssituation.
Själv är jag en av dessa "lattepappor" som trivs alldeles utmärkt som föräldraledig i stan. Hade fått lappsjuka ute på landet.
på landet.
mer plats, renare luft, vitare snö, grönare gräs, gladare människor…
Ägarlägenhet centralt skulle passa mig bra. Tyvärr är utbudet fortfarande i princip obefintligt i det här landet. Lättare för JM & Co att lura köparna på pengar vid nyproduktion av bostadsrätter.
Saknar alternativet horhus.
Som uppvuxen i villa, och med en liten sommarstuga så är jag mycket välbekant med jobbet som kommer med hus och trädgård. Jobbar man så mycket som jag gör så är det inte särskilt kul att komma hem och veta att man har ett par timmars jobb till med detta innan man kan slappna av. Första halvan av semestern går ju alltid åt till att få ordning på sommarstugan. Nu är det iofs ett arbete jag gärna gör, jag har valt det.
Personligen bor jag optimalt, för min livssituation just nu. I en hyresrätt i en förort.
Närmare stan än så här vill jag inte bo, samtidigt tar det mig 15 minuter med tunnelbanan in till city när jag känner för det.
Luften är bättre, 5 minuters promenad till närmaste skog, trafiken lugnare på min lilla gata, inga enorma problem att parkera bilen och nära och behändigt till flera stormarknader och centrum.
I min lilla avkrok är kommunikationerna f.ö. fullständigt överlägsna större delen av stan. Mitt i smeten med huddingevägen, E4an, 73:an inom 5 minuter med bilen.
I en hyreslägenhet behöver man inte bekymra sig om nåt, lyfter luren och ringer värden om det är nåt fel. På sin höjd måste man tänka på blommorna när man drar iväg på resor.
Framöver, beroende på hur företaget och min arbetssituation utvecklas, så kanske ett hus blir aktuellt.
Ränteavdrags(bidrag)fritt.
Och höjda räntor, när kommer dem…
bostadsrätt i nacka
På en sån galen yacht så klart, med helikopterplatta och ubåt.
Detta beror på förutsättningarna, är det i dagens Sverige eller i en utopiskt bra fungerande ekonomi?
I det senare fallet, som implicerar att det finns en tillgång som möter efterfrågan, inte är sönderreglerad (vilket gäller nästan alla I-länder) och marknadspriserna speglas av en fungerande konkurrens, så skulle jag vilja hyra en villa. Jag vill bo i en, men slipper gärna över kapitalinvesteringar, flyttproblem/relokeringskostnader och det dagliga driftsansvar åt någon annan. Så om jag vill flytta så är det bara att hyra en villa på något annat ställe, vinst/förlust på flytten går enkelt att räkna på, och frihetskänslan bör öka.
Köpa mark i land med tropiskt klimat, bygga litet och hållbart off-grid boende och försörja sig själv i så hög grad man tycker är lämpligt. Inte nödvändigtvis mitt ute i djungeln, gärna nära någon stad med lite västerlänningar i så att man kan få sin fix med onyttig mat och europeisk öl.
Fårfarm i södra frankrike.
Bor helst ute i ett skyddsrum på västgötaslätten.
Emellanåt hugger jag lite ved ute på tomten.
Pustar sen ut och inväntar i godan ro stora mäklardöden nere i skyddsrymmet. Det e livet d 🙂
Opttis kusin
OT. Imorgon är det röd dag för alla som inte är egenanställda, jobbar schema osv. Men vi andra skänker Pinkertons detektivbyrå en varm tanke för skapandet av denna helg! Så krama en trelingon gubbe / gumma o tacka!
Vi kommer köpa en mindre gård till sommaren på östkusten om rätt objekt hittas till rätt pris. Med tanke på att kalmar län har 778 objekt ute mot 479 st 2010, så är det rätt bra läge hoppas vi, men eventuellt skulle det vara bättre att vänta ett halvår till då tentaklerna från de krisande länderna i världen kommer dra ned oss ännu mer…
I brist på alternativet "fullutrustad bunker", jag antar att det anses uppenbart orealistiskt, valde jag "Gård, lantligt". Som de flesta andra ser jag…
Utanför en mindre stad, tex östersund, möjligheter till jobb i det rika grannlandet och alla dess förmåner.
en avsides sjötomt med några meters höjdskillnad och vattendrag för fast turbinmontage och sjövärme.
Skulle det finnas 4g mottagning vore det guld.
Huset ska byggas själv med hjälp av släkt och vänner.
Hushållet har en gemensam inkomst på 54.000 i månaden och en sparbudget på 700.000 hittills. Bobubbla oroar mig inte, och innerstaden ligger längst ner på min intresselista.
bo billigt med hundar, skoter, trail, båt och grill är min plan.
Sidensjöhus i konkurs igen
Det enda alternativ jag aldrig skulle tänka mig är hyresrätt. Det är en viss typ av människor som bor där. Det är 100 gånger mer stölder och annat tjafs. Folk har generellt dåliga jobb utan framtid. Uppfostrar sina barn dåligt. Har TV på 20 timmar om dagen. Att gå förbi ett hyreshus gör en deprimerad i 99.9% av fallen.
Just nu vill jag bo precis som nu i en stor och trevlig bostadsrätt i ett toppenområde i Sthlm. Svårt att säga vad man vill göra om 20 år då så mycket kan ändras. Vad man själv vill kanske inte partnern och barnen inte vill….;-)
Villa med stor tomt så man har avstånd till grannarna. (Majoriteten är bra med det verkar alltid finnas ett lowlife).
Belägen på återvändsgata. Man vill inte ha störande trafik. Och för guds skulle inte belägen intill genomfartsled.
Själv har jag ingen förståelse för de som vill ha en stenskrubb i centrala Stockholm.