Professorn, läkaren och neurobiologen (dvs hjärnforskare) Annica Dahlström är medförfattare till en läsvärd utskällning av dagens föräldrar och familjepolitik. Barn mår generellt bäst med sina föräldrar upp till en avsevärd ålder, 4-5 år. Och det är skillnad på hjärnorna hos kvinnor och män, generellt. Detta är vetenskapliga fakta.
Några citat, läs och njut, först om vad som hänt de som uppfostrats i barnfabrikerna sedan ett års ålder:
“Självmord, suicidförsök, depression och konsumtion av psykofarmaka har bland unga kvinnor ökat med upp till 400 procent under de senaste tio åren. […]
Den första generationen som fötts under de nya betingelserna i Sverige har varit på förskolan från ett års ålder och har under sina första sex år tillbringat större delen av sitt vakna liv med förskolepersonal. Dessutom har de levt i ett samhälle som inbillar oss att män och kvinnor är likadana och har identiska förutsättningar att ta hand om barn, utan hänsyn till egna val. Det är först nu vi kan se hur den generation mår som fått ta konsekvenserna av det svenska experimentet.”
Om att lämna bort sina barn till dagis:
“Anknytning är ett i dag väl utforskat begrepp. Det är vetenskapligt visat att barn behöver nära kontakt med sin mor under de första levnadsåren. De behöver även sin far men modern är väsentligast under de 2-3 första åren. Ett barn som gråter hopplöst när det lämnas på förskolan upplever sig övergivet. Det är först vid 4-5 års ålder som barn får ett tidsbegrepp. När vi lämnar ifrån oss ettåringen har den ingen möjlighet att bedöma om föräldern någonsin kommer tillbaka. Tolv månader är den känsligaste åldern ur ett anknytningsperspektiv och då sätter vi barnen i förskola i Sverige. Skador i anknytnings-processen är ofta irreparabla och resulterar i oro, ångest och depression. Just vad våra ungdomar lider av i dag.”
Om det vetenskapliga faktum att män och kvinnor är olika och måste tillåtas vara olika.
“Män och kvinnor är olika i hjärnan. Den andra faktorn är att män och kvinnor förväntas göra samma saker. Det bygger på en politisk, obelagd tes att män och kvinnor är utbytbara vad gäller egenskaper och förutsättningar att ta hand om barn. Att en 50-50-delning skulle vara i barnens intresse förutsätter att män och kvinnor är identiska.
Men vi är inte identiska! Det finns stora skillnader i hjärnan mellan medelmän och medelkvinnor. Naturligtvis finns avvikelser i populationen i form av män med utpräglat feminina hjärnegenskaper och vice versa men statistiskt finns betydande skillnader. Olikheterna har utvecklats under evolutionen och skillnaderna fastställs före födelsen. Myten om att vi föds som neutrala varelser och att samhället tvingar in oss i identiteter som män eller kvinnor är en av de kusligaste politiska lögnerna i modern tid!“
Och om att dagens föräldrar generellt prioriterar materiellt välstånd och pengar framför sina barn:
“Basen för den svenska statens familjemodell eroderar alltså och politiken bedrivs i strid mot våra evolutionära förutsättningar och mot barnens intressen. Den drivs helt av vuxnas snävt personliga intresse för materiell välfärd och statens behov av tillväxt. Staten har enorma och växande kostnader för psykisk ohälsa men grundorsaken vill man av kortsiktiga, nationalekonomiska orsaker inte ta i. Barn och ungdomar används som tillväxtbränsle och den politiska cynismen är total. Det är barnen som i dag sitter med notan i knät och får ta konsekvenserna av det svenska experimentet.”
Så här är det: Om ni är i en sådan ekonomisk situation att ni inte åtminstone kan gå ner i arbetstid under förskoleåldern så kanske ni inte skall skaffa barn. Samvaron med barnen är viktigare för barnen än att föräldrarna har pengar för att köpa importerad plast från Kina. Samvaron med barnen är viktigare än att de har var sitt eget rum på 15 kvadratmeter att gråta i medan mamma och pappa hackar sina spröda ekologiska grönsaker på sin teppenyakihäll. Kort sagt är det bättre att bo kvar i den där tvåan och gå ner i arbetstid än att belåna sig upp över öronen för att uppfylla påhittade krav om bostadsyta när man har barn.
Bostadsbubblan gör alltså situationen ännu värre, eftersom bostäder kräver så stora lån idag att föräldrar i större utsträckning tvingas lämna ifrån sig sina barn för att arbeta åt banken istället för åt barnen.
Det är ni själva som bestämmer att ni skall jobba två heltider för att betala räntor på ett boende ni egentligen inte har råd med, eller resa på semesterresor där ni kan ta igen någon veckas förlorad tid med era barn, för att sedan återigen lämna bort dem till andra människor när ni kommer hem igen.
Det är trams att barn måste vara på dagis innan de vare sig kan gå eller prata, och att det är nödvändigt för deras sociala utveckling. Upp till åtminstone 5-årsåldern så skall barn lära sig socialt samspel av att betrakta och följa med vuxna, inte av att se hur andra barn gör när de slår varandra när dagisfröken inte ser. Ja, barn kan vara på dagis några timmar varje vecka för att få leka med andra barn, men fokus bör vara på tid med föräldrar och vuxna. Dessutom kan barn träffa andra barn utanför dagis, alternativet är inte att sitta hemma och uggla.
Sedan finns det förstås enskilda föräldrar där barnen definitivt mår bättre av att vara på dagis, men det gäller alltså inte generellt.
Nej, barnens behov av sina föräldrar skall komma först, inte föräldrarnas påhittade behov av materiellt välstånd. Annars kanske man bör avstå från att skaffa barn.
101 kommentarer
Vore kul med en jämförelse mellan olika länder, lämnar man inte bort barnen i USA från typ 3 månaders ålder?
Hear! Hear!
Min princip har varit att jobba så lite som möjligt medan barnen är små och vänta så länge som praktiskt möjligt med dagis.
Det har funkat tack vare att vi levt snålt och prioriterat barnen framför det materiella.
När staten tillgodoser kapitalets intressen blir det i slutändan staten som får betala kostnaderna.
Visst lämnar man barn mycket tidigare i barnomsorgen i USA. Detta har man studerat länge inom NICHD Early Child Care Research Network.
En färsk sammanfattning kan man läsa här.
http://www.child-encyclopedia.com/documents/ThompsonANGxp-Attachment.pdf
Cornu och en viss åldersdement professor har alltså inte koll på forskningsläget. Barns anknytning beror på hur känslig modern är för barnets signaler och är tämligen oberoende av när och hur länga barn tillbringar på högkvalitativ (personaltät) barnomsorg. Tidig barnomsorg främjar kognitiv och social utveckling.
Visst kan man stanna hemma hos sina barn, om man kan stimulera dem på det sätt som en grupp andra småungar och pedagogiskt utbildad personal kan. Men förklä inte en politisk åsikt med pseudovetenskapliga argument. Det börjar bli tröttsamt.
Ska man ha några invändningar mot tidig barnomsorg så borde det vara mot den kraftigt sjunkande personaltätheten vi sett de senaste decennierna.
Nymnchen
Nymnchen, du kan inte utgå från en idealiserad och teoretiskt perfekt förskola. Du måste utgå från förskolan som den är i verkligheten.
På svenska bebisdagis med en vuxen per tio bebisar så spenderar den vuxne hela sin tid med att byta blöjor. Vad för tid till stimulans ger det för barnen?
Lyssnare på p4 i veckan där en hjärnforskare var på besök som påstod att skillnaden mellan en kvinnlig hjärna och en manlig är försumbar.
Han syftade nog inte på hormonerna och hur de styr hjärnan men själva hjärnfunktionen funkar lika dant, enligt honom.
Så man skall ignorera hur hormonerna faktiskt styr hjärnan? Kanske ta lite hormonjusterande sprutor i statlig regi?
Av egen erfarenhet vet jag att det största behovet ett barn har är TRYGGHET. Att lämna bort en liten baby till främmande människor, hur välutbildade de än är, skapar ingen trygghet. Fatta det. Har man inte tid med barn så skall man inte skaffa ett.
MVH Wikström, äntligen efter många år trygg här i livet.
Vi har tre-åringen på dagis. Både jag och min fru arbetar. Stor fin lägenhet i innerstan.
Min fru vill inte tala om saken. Hon tycker att du påstår att hon är en dålig mamma som inte kan jobba samtidigt. Hon blir skitförbannad när jag för detta på tal.
Jag vet att du har rätt. Tack.
(Kanske är det jag som är en dålig pappa som inte vågar/orkar/vet hur jag ska snacka med henne om det.)
Mer att jag påpekade ett sakfel som i sin tur tar bort lite av tyngden i artikeln.
Som artikeln i SvD där Peakoil beskrevs som punkten när samhällets efterfrågan översteg produktionsmöjligheten av olja vilket också är fel per definition även om problematiken är lika.
Kvinnor och män är olika, finns väll ingen anledning att ändra på det, varken socialt eller med piller, men skriver man någon nått som är fel så är det även lätt att ifrågasätta annat som skrivs, vilket är en synd.
Kvinnor och mäns hjärnor är lika, de styrs bara annorlunda. Eller så kan man säga att kvinnor har äggstockar och män har testiklar.
Det är inte en Synd, utan synd. Kul hur det kan bli ibland…
Jag tror att Dahlström och alla andra i samma kör har fel. Även dagisfolket, för de sjunger faktisk i samma kör som Dahlström. De tror att barn formas av sin uppväxt. Jag tror att de överdriver sin betydelse. Man kan inte göra så mycket vare sig för att hindra eller hjälpa sina barn. Fortplantningssystemet är mycket mer robust än så. Tänk efter lite – vilka förutsättningar har folk levt under förr i världen? Svält, fattigdom, döden i hasorna, och ändå blev det folk av dem, ibland till och med framgångsrika. Det som kallas "maskrosbarn" är antagligen regel snarare än undantag.
Eat that!
Maskrosbarn stöder väl att det går alldeles utmärkt att bo i en tvåa med barn, det blir folk av dem ändå.
André – forskare kan också vara idioter. Det vet jag av egen erfarenhet. Tror du själv att mäns och kvinnors hjärnor är identiska? Skulle inte tro det, va? Har du träffat några kvinnor någon gång?
Det är helt otroligt hur hjärntvättade många Svenskar är av genuskorrekt socialism. Synd bara att deras barn får lida för deras glödande tro på ultraextrema idéer.
Det kostar att skaffa barn. Min erfarenhet är att har man inte de ekonomiska resurserna skall man inte ha några barn. Barn kräver kärlek, lugn och ro tillsammans med sina kloka föräldrar, mor och farföräldrar. Inte en frånvarande, egoistisk morsa som gör karriär.
Våra barn har aldrig varit på dagis. Vi har lyckats hyfsat. Men hade vi fått göra om resan är det ändå mycket vi hade gjort annorlunda.
Övertygelsen att män och kvinnor är lika inpräntas flitigt i blivande lärare på lärarutbildningarna. Och jag har träffat många blivande förskollärare som anskaffat en nästan religiös övertygelse i genuspedagogikens förträfflighet. "Genusvetenskapen" har obehagliga likheter med sovjetstatens lysenkoism. Att barn dessutom får problem senare i livet förvånar mig föga.
Min enkla fråga blir, varför ska man ens skaffa barn om man ändå tänker lämna bort dem större delen av dygnet?? Oavsett skälen alltså, what's the point????
Nu skall jag göra någonting man egentligen inte skall göra. Nämligen ge uttryck för mina inte helt vetenskapliga men ändå empiriska iakttagelser.
Barn jag har haft i verksamhet beter sig olika. Den frikyrkliga hemmafruns barn är alltid glada, trevliga och intresserade.
Barnen jag hämtar ifrån fritids vid 14 och lämnar tillbaka till fritids när verksamheten är över vid 16 slåss, bits och svär ohämmat.
Barn som blir skjutsade till verksamheten av sina föräldrar och sedan hämtade efteråt är generellt mycket lugnare än de som cyklar själva till verksamheten.
De barnen som efter att skolan slutat vid 15 själva får sysselsätta sig en och en halv timme på samhället och sedan skjutsas till veckans fjärde träningstilfälle har väldigt osunda beteenden redan när de är 10- 12 år gamla.
Kanske ett ämne för någon på kyrkokansliet att bedriva forskning på istället för att ge sig lös i någon teologisk utredning om Jesus Queerskap.
Jag tycker det är märkligt att man har förtroende för professorer när de uttalar sig i ämnen som ligger utanför deras forskningsfält. Att vara professor i neurobiologi betyder inte att man vet allt om barns utveckling. Jag vågar påstå att det finns professorer som inte håller med Dahlström och flera av dessa råkar vara specialiserade inom de områden dessa uttalanden faktiskt rör. Men, man lyssnar ju på de som säger det man vill höra, sedan om de har kompetens för uttalandena eller ej verkar inte spela så stor roll…
Har man åtminstone en liten släng av sunt förnuft behöver man inte ha stöd av en professor för att förstå att barnens bästa inte är att bli bortlämnade till främlingar under större delen av sin vakna tid.
Du tappar otroligt mycket trovärdighet när du hänvisar till dahlström, synd. Det är väldigt lätt att slänga ur sig åsikter och hävda att det är vetenskap men inte kunna hänvisa till något annat än "sunt förnuft" bara för att man har en snygg titel på sitt visitkort. Det är inte vetenskap, det är fördomar.
Förväntar mig betydligt mer kritiskt tänkande på den här bloggen.
Tror inte det finns en enda "urinnevånare" eller "fornhistorisk" människa som INTE lämnade bort barnen till sina föräldrar eller släktingar i stammen så fort som möjligt efter födseln.
Vi har aldrig haft råd att låsa upp en frisk/produktiv/samlande människa i flera år på ett barn.
Säger inte att våra metoder idag är rätt, men att folk tror att man ska vara hemma flera år med sitt barn för det är naturligt borde nog tänka om.
Låt era föräldrar och kusiner flytta hem till er att ta hand om dem medan du jobbar så närmar vi oss nog de naturliga förhållandena mer.
Sen räcker det att zappa igenom alla TV-kanaler en fredagskväll för att hitta en annan mer uppenbar orsak till dagens psykiska ohälsa.
"Det krävs en hel by för att uppfostra ett barn" – Afrikanskt ordspråk.
Helt rätt! Män och kvinnor är inte lika, inte heller dalmasar och jämtlänningar, inte heller män är lika andra män, kvinnor är inte lika alla andra kvinnor, inte ens människorna som bor i flerfamiljshuset där jag bor är lika. Jag är defenitivt inte lika R Hatt (11:37) som kallar sitt trams för "empiriska iaktagelser". Däremot får man antaga att Cornucopia, Annica Dahlström och kommentatorerna här är lika i så mån att ni anser att dom som inte är lika er, på något sätt är psykiskt sjuka….
/Sjodan
Hardnose – du kallar det alltså fördomar att barn mår bättre av att vara med sin mor än på socialistisk indoktrineringsanstalt? Jag tror du behöver avprogrammeras!
Anonym 11.38 – Du får ju ta med i beräkningarna att i den svenska konsensuskulturen är slutsatserna av forskningen i allt för många fall klara innan den påbörjats. Något annat än den etablerade "sanningen" är inte acceptabelt. Dom ideologiskt handplockade forskarna biter inte den hand som föder dom. Universiteten är obehagligt lika centraler för genererandet av pseudovetenskaplig propaganda för multikultur, HBT-queerideoligi, femin(naz)ism och socialism.
Vi som inte är hjärntvättade och är utrustade med sunt förnuft och bildning ser rakt igenom det socialdemokratiska indoktrinerings och hjärntvättsmaskineriet.
Att uppfostra ett barn är det största ansvar de flesta människor någonsin kommer att ha i livet.
Rhett Butler
Du glänser! Vilket kanoninlägg. Visst är det så, man skaffar väl inte barn för att förverkliga sig själv.
Jag anser inte alls att barn kostar pengar. Innan man skaffar barn bränner man stora summor på egna intressen och de är avsevärt mycket dyrare än barnens. Eftersom barnen ger så otroligt mycket tillbaks drar man automatiskt ner på en del av de dyra intressen man hade innan barnen. Även om man lägger del pengar (det är trots allt ganska små summor) på barnen skapar de per automatik möjlighet att gå ner i arbetstid. Det är barnens rättighet och föräldrarnas skyldighet att i alla läge se till barnens bästa.
Läs gärna http://www.dn.se/debatt/pahittade-fakta-om-konsbiologi-utgor-missbruk-av-forskarroll för en liten analys av dahlströms "forskning".
Kvinnor och män är lika de som hävdar annorlunda är de som fortfarande styrs av pratikalisklistiska ider och pengar ifrån pratikalitet som fortfarande genomsyrar vårat samhälle det är bullshit att det måste vara en mamma och pappa kollar bara på artikeln som dn har idag rörande mamma,pappa,pappa,pappa det är framtiden dessutom ska barn in i dagis senaste 1 års ålder och ska vara obligatoriska för det är endast i dagis med rätta dagispappor och dagismammor som man kan ge barnen rätt ideal runt genus, hbt(q), snällhet utan våld och utan poliser och militärer och utan krav på eleverna problemmet är just pratiakliskaiderna som varit normen det var annorlunda när vi var apor då fanns inte det pratiakliskavärderingar vi har idag utan alla var lika med genus och hbt(q) och uppfostrand utan aga och pyscho aga som vi har idag fått på oss genom pratialiskaider därför är det dags att bryta det och ända sättet att göra det är via att alla barn är på dagis för då får de samma värderingar och inte föräldarnas pratikialiskaider utan får samma värdering baserade på genus, hbt(q) och snäll och utan krav på betyg och prov och med kramar och utan våld, poliser och militärer
kramizar
liza
Tja, tänkande människor som "förväntar sig lite mer från den här bloggen" vill alltså att jag skall instämma i samhällskören att barn skall skickas på anstalt från ca 12 månaders ålder och att mammor och pappor måste jobba för den i längden omöjliga eviga tillväxtens skull.
Är hellre med mina barn än främjar ekonomisk tillväxt eller högre materiell levnadsstandard. Men alla gör som de vill (????).
Ojojoj, nu reagerar alla socialdemokrater med ryggmärgen ser jag, Sjodan, Hardnose m. fl. Att någon har fräckheten att ifrågasätta kärnan i den idoeologi ni matats med sedan barnsben – "rörelsens" process för att krossa kärnfamiljen och göra goda socialister av barnen!
Det är lustigt att se er reagera på stimuli!
Sjodan – nu kastar du väl ändå sten i glashus, det är ni socialister och HBT-ideologer som har en gammal fin sovjettradition att kalla oliktänkande för psykiskt sjuka. Håll dig till din mainstreammedia om du vill läsa hets mot allt sunt och normalt, här ifrågasätter vi era lögner och det får du acceptera.
Generellt är generaliseringar av ondo och bygger generellt på okunskap och oförmågan att se komplexiteten av ämnet som diskuteras, vilket visar sig tydligt både i detta inlägg av Cornu och de efterföljande kommentarerna.
"Dagislämningar" handlar inte om att dumpa över sitt barn till främlingar. Att vara hemma med sina barn de första 5 åren handlar inte om att ge sina barn de optimala förutsättningarna.
På "bebisdagis" byter man bara blöjor hela dagarna och genusforskningen är första hand till för att hjärntvätta befolkningen.
Det här är inte kommentarer och underlag för att föra en konstruktiv diskussion som gynnar våra barn – men det kanske inte är tanken heller med inlägg i bloggar med efterföljande kommentarer – det kanske bara är till för att släcka bekräftelsetörsten hos olyckliga vuxna individer.
Angående det naturligare tillståndet där föräldrasyskon, föräldraföräldrar mfl deltar i barnens uppfostran så innebär det ett 1:1-förhållande barn-vuxen. Inte en vuxen på tio barn. Plus att man är alltid föräldraförälder. Dagispersonal kan byta jobb och försvinna ur barnens liv, om inte annat när man byter "avdelning" etc.
Det finns också bra och det finns också dåliga dagis. Både privat och kommunalt. Ett idealt och perfekt dagis kan säkert vara fantastiskt bra som ger barnen trygghet, kontinuitet och stabilitet. Men verkligheten är inte sådan. Och det är i verkligheten våra barn växer upp.
Man behöver inte lyssna till auktoriteter alls. Bara lyssna till sina egna känslor. Det är en bedrövlig hantering av barn i det moderna samhället. Barnen offras för att staten och kapitalet skall få arbetskraft.
Sänk istället skatterna så att det blir möjligt för en familj att leva på en inkomst medan barnen är små.
Nomiz, min avsikt är att få folk att tänka själva och ifrågasätta från samhället och staten påtalade "sanningar". Om sedan debatten blir väldigt svart-vit, så beror det väl på att den engagerar. Finns inga enkla svar, alla barn är individer, liksom deras föräldrar.
Men jag skäms inte över mina åsikter, därför skriver jag dem.
Du behöver inte instämma i kören att alla ska jobba 100% och lämna sina barn på dagis, men din trovärdighet hade ju varit större om du hade varit lite kritisk till Dahlströms uppgifter även om de råkar passa in i dina åsikter…
Liza med z
Det hade varit trevligt att läsa dina synpunkter vilket jag hade orkat om du kunde skriva meningar. Det där med inledande versal och en punkt på slutet.
Håller med om att diskussionen blir svartvit. Dahlström är knappast en auktoritet på området. Kanske har hon rätt i att orsaken till psykisk ohälsa är dagis, men det låter mest som spekulationer. Vore intressant med en jämförelse med andra länder. Att vi har offentligt finansierat dagis i Sverige betyder knappast att man inte lämnar bort sina barn utomlands.
Jag tror ändå att dagis simulerar det 'naturliga' tillståndet på ett hyggligt sätt, även om många barn går för långa dagar och barngrupperna borde vara mindre. Barn behöver nog viss social stimulans från andra barn och vuxna även från en relativt låg ålder, men jag tror närvaron av mamma/pappa bara bör trappas ned gradvis.
/Tompa
Kan bara tala av erfarenhet, men min son trivs otroligt bra på dagis, han har tre underbara fröknar som har gillar hur mycket som helst, han får sällan "NEJ!" vilket han får hemma precis hela tiden eftersom man aldrig kan bo helt barn-anpassat och han får vara ute flera timmar om dagen vilket han älskar.
Jag ser en otrolig utveckling som han får på dagis, socialt och hur han blir smartare.
Vi umgicks med ett par med barn i samma ålder igår, ungen är fortfarande hemma vid två års ålder, måste säga att skillnaden var enorm trots tre månaders handikapp till min sons nackdel. Han delade med sig av leksaker, satt lugnt och fint och åt sin mat utan speciellt mycket spill och somnade efter middagen utan problem.
Dagis kan nog variera i kvalitet, precis som många arbetsplatser…
Annica Dahlstrlm är för övrigt en dåre.
Får lov att hålla med ovanstående skribent. Dagis är fruktansvärt viktigt för barnens sociala utveckling. Vi behöver människor för att forma en identitet, gruppsammanhang, utveckla vår sociala empati etc. Om du har barn som bara går hemma så tapper de vitala delar i dess utveckling. Risken finns att de kan få problem senare i livet med andra människor.
Barn behöver andra barn.
/psykolog student.
Jag såg en dokumentär för ca 6 månader sedan på Kunskapskanalen tror jag det var. Den handlade om Grisar och stress.. De flesta som pysslar med grisar vet att om man skiljer kultingen från sin mor innan 6 veckor så blir kultingen extremt stressad, panik stressad, precis som det är på dagis..
Denna stress leder till PERMANENTA förändringar i hjärnan som gör att Kultingen som skiljdes från sin mor, inte kan hantera stressade situationer utan får total panik. Även om den utsätts för samma situation flera gånger så har den helt glömt den pga stressen..
En normal Kulting gör inte detta, i samma situation så agerar kultingen logiskt, och kommer ihåg situationen.
Min son är lite mer än 1 år.. var nära att vi satte honom på dagis nu i vår.. men lyckades få till det så att vi kan iaf sätta honom på dagis till hösten, allra helst vill jag att han ska vara 2 innan dagis.. och den här artikeln får mig att ifrågasätta det också.. måste läsa mer ingående..
Jag håller med om grundtanken, om jag har förstått den rätt, att förskolor endast finns till för att det är samhällsekonomiskt bättre att ha föräldrarna som producerande enheter i arbetslivet för att främja tillväxten. Jag gillar inte den tanken och anser den vara förkastlig.
Samtidigt är det angeläget att vi i samma diskussion ifrågasätter våra västerländska värderingar om vad som är en naturlig uppväxt för våra barn.
Ha i åtanke att det i kulturella sammanhang oftast är enskilda individers tankar och idéer som starkt har påverkat oss. Ett exempel: Varför låter, samma föräldrar, som tycker förskola är förkastligt på grund av en otrygg miljö, sina barn sova ensamma i ett mörkt rum, medan de själva känner trygghet och värme från sin partner? Ganska långt ifrån den trygghet vi har möjlighet att ge våra barn i hemmet om vi alla sov i samma rum, eller varför inte i samma säng.
Varför är det viktigt att vi tidigt lär våra barn att sova själva? Vad har man för nytta av det och hur skapar det trygghet? Varför är det viktigt med ett eget rum?
Med risk för att bli flummig, men hur stort inflytande har Descartes i form av rådgivare till drottning Kristina på 1600-talet? Hur stort inflytande har efterkrigstiden existentialism med Sartre som förgrundsfigur? "Du kan bli vad du själv vill, annars har du misslyckats och är en dålig människa". Är det därför vi "härdar" våra barn genom att låta dem sova själva utan en tanke på att vi skulle kunna ge dem en betydligt tryggare tillvaro de 10 timmar de tillbringar sovandes.
Skaffar man barn får man väl ta sig tiden att vara med dem, annars, vad är tanken bakom att ha dem?? Status symbol eller??
I övrigt, våran ras snart utrotad tillsammans med de flesta europeiska. Födslotalen i hela västvärlden ligger med råge under vad som anses oreparerbart, dvs undergång. det var ju Ghadaffi som en gång sade att han behöver inga självmordsbombare, vi knullar över er istället som han uttryckte sig. Och detta är verkligheten tyvärr, vi blir screwed, totally fucked over. Sista blondinen sägs födas i Finland och det är inte så väldigt långt bort heller. Efter det föds alla med krulligt hår och pepparkornsögon
12:49. Nej. Inte före 3 års ålder. Som psykologstudent borde du även lära dig skriva ihop.
Stringfellow, anekdotiska exempel är inte bevis. Jag kan ge dig motexempel.
Men det är inte väsentligt, då du inte har en aning vilken fantastisk utveckling ditt barn hade kunnat uppnå om han varit hemma istället.
Alla barn är individer, skillnaden mellan ditt och andras barn beror snarare på det. Nu kan du aldrig få facit på hur det hade blivit med alternativet. Och du har inte facit på hur ditt barn ser ut när det är 25 år.
Dock har han lärt sig bli en god socialist ser jag. På dagis är allting kollektivt, ingen leksak är någons. Nu har han även lärt sig att snällt dela med sig (=skatta) av det som är hans eget. Kan dock notera att barn som uppfostras hemma även lär sig detta.
FOKUS! Vad är det du vill peka på, är det skillnader mellan könen i hjärnan eller att du tycker vi ska gå ner i tid för att vara mer med våra barn.
För när du refererar till Annika Dahlström så har jag svårt att ta dig på allvar, hennes argument har kapats gång på gång och ändå så återkommer hon med samma argument. Här finns en bra genomgång, http://www.dn.se/debatt/pahittade-fakta-om-konsbiologi-utgor-missbruk-av-forskarroll
Anknytningsteorin säger INGENTING om att det måste vara en mor som är vårdgivare, bara att det är en person..
När hon säger att män inte kan ta hand om barn så grundar det sig på studier på råttor..
Men visst, att gå ner i tid och vara hemma lite mer med sina barn tycker jag alla ska göra om de har möjlighet till det.
Nomiz, var har du läst att alla som har sina barn hemma istället för på dagis tvingar dem att sova ensamma i ett mörkt rum? Svårt att göra det om man bor i en tvåa…
Bra inlägg cornu,
Som med mycket annat bör man nog tillämpa någon slags gyllene medelväg, att ha barn i förskola några timmar varje dag så dom får träffa andra barn om man nu inte kan ordna det på ett annat sätt.
Men då skall barnen vara 4+ år för de första åren är troligtvis de mest känsliga.
Vad man även bör tänka på är att ens barn blir indoktrinerade på olika sätt med åsikter och värderingar som inte nödvändigtvis är de samma som man själv har när man har dem på förskola. Detta tycker säkert vissa personer är jätte bra men i slutändan så är det ens egna barn det handlar om inte statens eller "samhällets"
Jag ifrågasätter inte din rätt att inte ha barnen på dagis, jag ifrågasätter din hänvisning till Dahlström. Ett rött skynke för mig om du så vill.
Min dotter har varit på dagis sedan hon var 1.5, hon har älskat det från första början. Hade hon inte gjort det så hade jag och min fru fått anpassa oss, det är ju självklart att barnen kommer först.
Jo, jag förväntar mig betydligt bättre argument än hänvisningar till Dahlström från dig. Ta det som en komplimang.
Vem var det nu som sa "Sunt förnuft är den samling fördomar man inhämtat vid arton års ålder"? Antagligen nåt socialdemokratiskt indokrinerat före detta dagisbarn.
Cornu, det är ingen idealiserad förskola. Förskolan som studerats, som konstaterats vara fungera, är den man har normalt i USA. Man har sett skillnader mellan olika kvaliteter – kvaliteten varierar mycket mer i USA där fattiga får en dålig förskola och rika får en bra förskola. Läs artikeln. Svensk förskola står sig fortfarande bra när det gäller personaltäthet och personalomsättning, jämfört med dagis i USA. Vi har en jämn kvalitet och utbildad personal.
Och finns det problem med förskolan då är ju inte lösningen att hålla barnen hemma utan att kräva kvalitetsförbättringar. Därför att en bra förskola är det bästa alternativet för anknutna barn (och många mindre bra anknutna barn också, beroende på hemmamiljön).
Studierna är alltså gjorda i verkliga situationer inte i idealiserade experiment.
Åsa, det är inte så enkelt som dagis eller ej.
Noterar att du skriver "anknutna barn". Men barn som inte hunnit anktyna än för de lämnades bort för tidigt?
Dagis eller ej. Ej dagis förutsätter ju att man stimulerar, aktiverar och gör saker med barnen aktivt och med tanke. Om alternativet, likt det ofta kan vara, är att sätta dem framför TV:n så är sannolikt dagis bättre.
Har ett klockrent exempel på hjärntvätt, en bekant berättade om sin unge, han kom hem från dagis och ville gå och titta på tåget.
Det var inte SJ utan 1a majtåget som dagisfröken berättat så positivt om.
Skulle jag ha barn skulle de inte stjälpas av på dagis med hjärntvättade sossezombies till fröknar. Män finns ju knappt för de är ju pedofiler. Unga killar får ytterst liten kontakt med vuxna män, speciellt i de fall med ensamstående mammor.
Unga killar behöver umgås med vuxna män, det kan man inte snacka bort!
Nu skördar vi det sossarna började på 60-talet, ett enda stort socialt experiment. Den psykiska ohälsan är enorm i detta land, vi tål inte ens att flickvän/pojkvän gör slut utan att behöva terapi.
Kvinnor äter mer psykofarmca än män, troligen en konsekvens av dåligt samvete för hur deras avkomma behandlas. Svenska kvinnor och män blir förvirrade av all genusterapi och således deprimerade.
Detta kommer ses med stor förvåning i framtiden, ett varnande exempel. Flera generationer kommer duka under psykiskt först.
Myrdals var starten på kollapsen som vi upplever nu, att kallt laborera med samhället som sossarna sysslat med i 40 år är skrämmande cyniskt. Trygghetsnarkomani och själslig oro botas med piller..
Det är först de senaste 50 åren som barn INTE har växt upp i hyfsat stora barngrupper bestående av barn från flera olika familjer. Det blev människor av alla dessa tusentals generationer också…
Skillnaden mellan medelmannen och medelkvinnan är belagd inom några små områden, ingen skillnad i funktion har kunnat beläggas. I vilket fall är variationen större inom resp kön än mellan dem. Det finns massor av forskning som kommer till helt andra slutsatser än Dahström – som inte ens kunnat belägga sina egna teser…
Kort sagt – Det har visat sig ganska fruktlöst att söka stöd i vetenskapen för att organisera samhället på ena eller andra sättet hos en art som är så flexibel som människan.
Organisera du ditt liv så som det passar dig, men utan att det inkräktar på andras sätt att organisera sitt liv. Om du är gramse för att majoriteten har valt en organisationsform som du inte tror på, så är du fortfarande fri att sluta dig samman med dina likar och organisera livet som ni vill – det finns en hel del sådana byar och kollektiv redan.
Men det är väl det du har gjort – så vad är din tes? Att fler ska göra som du? Då behöver du bättre vapendragare än Dahlström…
När man läser denna tråd inser man att svenskar är hopplöst övertygade om kollektiva lösningar. Troligen även de som kallar sig höger.
Är man konspiratoriskt lagd kan man ana baktanken med att fucka upp svenskarnas psyke, svaga individer är lättstyrda, lättmanipulerade och kommer aldrig göra uppror. Uppfyller eliten behoven, bröd och skådespel(låga räntor+lets dance) så förblir massan nöjd.
Svenskar är äckligt kollektiva i tanken, det märker man snabbt om man uttrycker en åsikt som inte är mainstream på tex en arbetsplats. Majoriteten tar i tysthet avstånd och ledar individerna tar direkt konfrontation, uppbackade av den stora tysta grupperingen.
Även de som egentligen håller med den avvikande, håller tyst för att slippa halka ur mainstreamgruppen.
Om dagis är mainstream och genusvetenskap är sanningen ja då kommer majoriteten (90%+) försvara denna ståndpunkt eller i tysthet acceptera den. Även motståndare håller tyst för att undvika konflikt.
Det är så enkelt att leda en kollektivt fostrad befolkning, en viss Adolf manipulerade en hel befolkning att avsky judar, de som inte höll med var tysta, evil prevails when good men do nothing..
Genus hjärntvätten är mainstream och får inte ifrågasättas, det gäller även solidaritet, klimatalarmismen och pacifismen. På område efter område flyttas gränserna framåt, vad som är ok att tycka och inte.
Motståndare hycklas, smutskastas och bannlyses. Motståndare tystas effektivt genom att konsekvenserna blir så svåra. Det handlar om att man blir utesluten ur fackförbund, från arbetsmarknad, vänskapskretsar och tom familjer.
Kollektivism är vidrigt, men grymt effektivt som styrmedel.
Cornu balanserar alltid på gränsen, eftersom han har åsikter som är mainstream inom andra områden blir han inte totalt nedgjord. Men i denna fråga blir han attackerad och förminskad effektivt av de indoktrinerade funktionärerna.
Enda sättet att överleva som icke-Borg är att isolera sig från omgivningen så gott man kan, att inte uttrycka sina obekväma åsikter publikt. Eller att emigrera till ett samhälle där man passar in bättre i mainstream.
"we are borg resistance is futile you will be assimilated!"
Skämtar den här Cornucopia med läsarna genom det här inlägget? När man läser om honom så står följande: privat investerare, småföretagare, skogsägare, småbrukare, IT-konsult. Investerat och handlat med aktier, fonder, obligationer och andra instrument sedan 1993. Självverksam skogsägare sedan 2004.
Han ser möjligen ingen koppling mellan att lämna bort barnen på dagis och det kapitalistiska samhället, det som han uppenbarligen lever gott på?
Kan alla leva på aktieutdelning? Knappast. Några måste ju se till att det finns produkter att sälja, någon måste utföra tjänsterna?
Många i Sverige kan visserligen kanske klara sig på en lön om en förälder är hemma med barnen, även lågavlönade. Men våra produkter och våra tjänster köper vi gärna av andra, vars barn inte ens lämnas bort på dagis – utan gör jobbet!
Trots att jag håller med om mycket, i synnerhet det där om att hellre vara med barnen än att få ett nytt kök, så tycker jag att inlägget luktar skenhelighet.
"knegarn"
Ingen är perfekt, knegarn, och du har en poäng med att någon måste göra jobbet. Men barnen är bara små under några år, och då kan faktiskt någon annan göra jobbet ett litet tag.
… vi har liksom inte brist på arbetskraft i Sverige.
Det är ju helt underbart att gå in och läsa den här bloggen. Ska banne mig ha den som startsida fantastiskt bra skrivet. Tycker det är riktigt kul att läsa kommentarer samt den lilla debatt som följer.
Ni offrar ju era barns psyke för samhällets behov av skattebetalare. För att politikernas projekt ska finansieras måste era barn offras.
Era barn som efter dagiset ska slussas genom västvärldens sämsta grundskola, när de senare då står till arbetsmarknadens förfogande, är de både psykiskt misshandlade och saknar kompetensen som krävs.
Tur att man hann födas innan kollapsen, skolan var inte fullt lika havererad och ens mamma hade råd att stanna hemma tills man var mogen att placeras på institution.
Tror någon att lyckopiller kan bota svenskarnas psykiska skador?!
Efter bobubblans briserande lär det vara få med stabilt psyke kvar i samhället, kan Sverige bli det första västerlandet att kollapsa?! När flera generationer av befolkningen kollapsar psykiskt samtidigt blir det tufft för översteprästerna.
En annan stor grupp med svajigt psyke är ju kvinnor mellan 55 och 65, frånskilda och otroligt bittra. Kvinnas "frigörelse" var en ekonomisk katastrof för dem inser de nu. Blir att leva på fattig pension.
Nu skrev jag ju inte "alla", men det kanske kan tolkas som det.
Btw, fick hem din bok för ett par dagar sedan från Adlibirs. Funderar på att skriva en recension i egenskap av mitt alterego; den bittra byrådirektören Bengt Hallberg. Jag tror att du kommer att gilla upplägget. Du får dock vänta nån vecka eller två, jag är ingen "sträckläsare".
Jösses, varför måste alltid genus frågan på denna blogg alltid landa i megafon diskussioner – jag har rätt, du har fel… Jag tyckte inlägget var intressant och ger lite mer info, men väljer ändå att se det som en ytterligare information för beslutsgrund..
Är själv man, gör karriär, men har inte haft barnen på dagis förrän vid 2,5 års ålder, har tre barn, lämnar aldrig före 8 och hämtar aldrig efter 16. Dagisbarnet går oftast 9-15 och är med pappa (jag är VD mellanstort bolag) därefter.
Jag har gjort valet att jobba i två pass om dagen för att kunna vara med barnen ca halva deras vakna tid. Lagar även maten hemma och diskar, skjutsar till träning av äldre barn.
Likt förbaskat ser jag skillnader på män/kvinnor, föräldrar och föräldrar och att barn är individer och har olika behov. Mina barn är som jag önskar dem vara, självständiga, kritiska, modiga, lärande och framförallt friska. På vintern är mina barn de enda som är ute. Vi har speciella speltider och ibland får de sin vilja igenom, ibland får de nej. Kort sagt, de utsätts för livet och jag väljer att förbereda dem.
Slutligen, varför väger mannens hjärna 200 gram mer än kvinnans om det inte är någon skillnad?? För mig spelar det ingen roll, en familj måste definiera sitt samspel utifrån de olika individernas förutsättningar. Det är olika för varje familj, så att hitta/ bestämma ett sätt är bara snömos…
Kluringen
Två tummar upp för dig, Kluringen! Du är en bra pappa med rätt balans på prioriteringarna låter det som.
Mvh
Jag tror inlägget träffar många på en öm punkt, det dåliga samvete för deras avkommor. Vare sig det heter klimatkompensering, earth hour eller fan och hans moster, handlar det i grunden om dåligt samvete.
De flesta vet mycket väl att det inte är bra för deras ungar. Överkompensation via prylar och resor säger ju en del.
Fårket är lurade i grunden.
Historiskt är det väl så att barn fostrats av far, mor, syskon och farmor med flera i en vardag präglad av arbete. Föräldrar som bara ägnar sig åt barnavård är en anomalitet skapad av ett samhälle som separerat arbete och fritid, gammal och ung. Dagis måste vara en bättre avpegling av den situation som varit normalitet i mänsklighetens historia än hemmafrun/pappan.
/Bonde med dagisbarn och barn som deltar i arbetet hemma på gården
Bonde med dagisbarn, skall skriva ett inlägg om det. Barn behöver inte "tas om hand" (vilket även sker på dagis). De behöver se vuxna som arbetar och interagerar med andra vuxna, det är som du säger den historiska vardag vi utvecklats för.
Vad händer med barn som via föräldrar och institution tagits om hand upp till vuxen ålder, och aldrig fått se vuxna faktiskt arbeta?
Det är trams att mammorna och papporna som är hemma är såååå harmoniska och barnen mer sååååå bra att stanna hemma med dem. Låt föräldrarna själva bestämma hur de vill ha det och sluta moralisera. Fakta är väl att nästan all barnmisshandel sker i hemmen.
Kan rekommendera romanen "Du sköna nya värld" av Aldous Huxley. Skildringen där är skrämmande nära dagens verklighet med institutionell barnuppfostran, indoktrinering och männsiskor drogade med lyckopiller för att vara hanterbara för makten.
Kluringen 16:36,
Kul inlägg. Kände igen mig mycket. Gjorde ungefär likadant med tre ungar och i samråd med kvinnan i mitt liv. Och det funkade för oss. Har aldrig hävdat att det är en modell för alla. Viktigt dock att ta ett medvetet beslut och vara konsekvent.
Sen kan jag som en ren åsikt tycka att jag sett många föräldrar som prioriterat sig själva och materiella ting före sina barn och det har jag svårt att fatta helt enkelt.
/Grönvita
Anonym 14:49 trevlig reference till Star Trek. Då kan man spinna vidare på följande dialog i Star Trek First Contact när Lily säger till Captain Picard:
"borg sounds swedish"
för senare när hon ser en borg för första gången
"Definitely not Swedish"
fast borde egentligen varit
"Definitely swedish"
eller? 🙂
17:46
Sossezombies och borgs, Sverige är förlorat!
Vi måste slut ut deras kollektiva IQ.
bra cornu – festligt med alla kommentarer. Korn av sanning båd här o där. Jag hade barnjungfru till 4 års ålder, därefter dagis. Nu är jag pensionär 0ch undrar om jag inte hade varit ännu jävligare mänska om jag tvingats till dagis som blöjbarn. Jag slog aldrig mina barn.
papagai
Kan bara gratulera till Sveriges i särklass bästa blogg! Såväl inlägget som kommentarerna är ett nöje att läsa. Att någon vågar skriva det som så många känner och på ett så lysande sätt är fantastiskt. Det är människor som Cornu, som vågar stå upp för sina åsikter och ifrågasätta 'sanningar' som gör att det finns hopp. Sen behöver man inte hålla med honom i allt. Men det är en annan sak. Stå på dig, Cornu. Du är er den klart mest lysande stjärnan på den svenska blogghimlen!
Såssarna i tråden får krupp, det märks att Cornu letat upp en känslig punkt i rustningen och petar in en nagel i såret.
Mellan varven är det jäkligt skoj att läsa här, alla som sätter fingret på smutsen i detta perfekta felfria samhälle ska hyllas. Den svenska självgodheten behöver lite motstånd.
"Självmord, suicidförsök, depression och konsumtion av psykofarmaka har bland unga kvinnor ökat med upp till 400 procent under de senaste tio åren. […]"
Fel. Självmorden har inte ökat 400% bland unga kvinnor de senaste 10 åren, och jag är överaskad att någon skulle kunna gå på ett sådant påstående.
http://ki.se/content/1/c6/08/66/17/sjalvmord%20i%20sthlm%20lan%20och%20sv%202010%20slut.pdf
Eftersom antalet självmord bland unga kvinnor är så extremt få kan man förmodligen välja två år med 10 år emellan och hitta en 400% ökning, men om man tar glidande medelvärde över ett par år kan man se att det lika gärna kan vara brus och inte data(Att synen på barn, olyckor och självmord inte är konstant rör ochkså till det). (Det som avses är att vissa år tar 1 kvinna under 15 år sitt liv och andra år tar 5 kvinnor under 15 år sitt liv) Det är med andra ord ett ganska löst påstående. Annica Dahlström grundar sin 'forskning' på just denna typ av felaktiga påståenden som talar till vår bild av hur vi 'tror' att det är, jag är ganska chockad att folk faktiskt tar henne på allvar.
För att få siffran 400% måste man även exkludera självmorden i åldersgrupp 15-19. Den kan endast vara åtminsotne liknande sann om man uttalar sig om enskilda år och enbart flickor under 15, och man väljer sina år exakt rätt.
Min uppfostran innehöll sådant som ett dagis inte kan uppfylla. Tack vare föräldrar, släktingar och grannar behövde jag aldrig gå på dagis under min uppväxt. Träffa andra barn fick jag ändå eftersom både släktingar och grannar hade barn.
Några gånger i veckan träffade jag andra barn på kyrkans barntimme, i simhallen (babysim sedan lek och plask) eller på fotbollsplanen.
Kort sagt så var det ytterst få timmar under veckan då förhållandet barn:vuxna inte var 1:1 eller i alla fall 2:1. På dagis är väl förhållandet 10:1 eller värre.
Med facit i hand tror jag att det varit väldigt positivt för mig. Jag lärde mig prata och läsa betydligt tidigare än andra barn. Läste flytande när jag började förskolan och kunde även räkna (något som förskolefröknarna inte gillade). Tack vare att jag kunde läsa lärde jag mig också engelska relativt tidigt då jag ville läsa mina bröders serietidningar.
Allt detta har sedan gjort att jag har haft det väldigt lätt i skolan och jag kan aldrig tänka mig att jag skulle ha lärt mig läsa, skriva och räkna på nåt dagis.
// 80-talisten
19:54,
I socialismens Sverige blir ingen glad att du är bättre än andra, jämlikhet ska råda, alla ska vara lika dåliga på läsning och skrift.
Här ska inte skapas någon elit, dvs normala barn. skulle tro att en majoritet inom förskola/dagis är vänster politiskt, det färgar såklart deras arbete med barnen. På detta ska nu genustänket stuvas.
När får vi se den första genusgenerationen bli tonåringar? De lär vara än mer förvirrade och deprimerade. Läkemedelsbolagen jublar nog åt utvecklingen.
Ha, ha sicket besservisser-snack! Vem är du att tala om för andra hur de ska leva sina liv!? Som om du vore den store allvetaren, eller? Pinsamt.
Enligt forskningen är inte tidigt dagis en orsak till dålig anknytning.
Forskningen i USA visar att dagis från 3 månaders ålder INTE påverkar anknytningen negativt.
Varför skulle då dagis i Sverige (från 1 års ålder när anknytning sker under det första halvåret) påverka barns anknytning negativt?
Exakt vad är det du inte förstår?
Du och hittar på fakta så att de passar dina personliga åsikter. Så ser allt fler av dina bloggposter ut numera. Du var mycket bättre när jag började läsa dig.
Du har fel om dagis. Bara att erkänna
En neurolog och en industriell ekonom (civilingenjör?) använder anknytning som argument mot dagis, medan (en av?) sveriges ledande forskare på anknytning är glad åt att barnbarnen gått på dagis sedan 1,5 års ålder, hm, vem skall man tro på. Jo, jag känner barnbarnen och deras föräldrar rätt väl.
/Jesper
Man ska vara tacksam att man slapp gå på dagis med sosseungar, hur hade ens liv blivit som sosse?!
Dagis är ju perfekt plats att förgifta hjärnorna på de små, de är ju så mottagliga för hjärntvätt.
Psykologer är oftast själva fyllda av problem, vem bryr sig vad psykologer tycker?
Dahlström har väl inte bästa ryktet vad jag förstått, men kön som social konstruktion är världsfrånvänt. Hur som helst, spelar det så stor roll att det finns skillnader överlag mellan könen då det finns stor variation? En lösning som funkar för mig och min fru behöver inte fungera för alla.
Jag kan personligen inte förstå vitsen med att skaffa barn om man sätter dom på dagis mer än 8 timmar från ett års ålder. Man får se dom en stund på kvällen och morgonen, då dom är trötta och griniga, och så helgerna då man ska hinna allt annat man inte hann under veckan. Plus alla krav folk verkar ha på sig om att det ska se ut som i en heminredningstidning hemma m.m. Vad är vitsen med barn då? Själv vill jag vara delaktig i mina barns uppväxt lika mycket som min fru och jag tror också att barn behöver umgås med vuxna – och barn vill ju faktiskt vara med sina föräldrar. Just frånvaron av vuxna tror jag definitivt är dålig, och samhället idag har blivit väldigt uppdelat i åldersgrupper upplever jag.
Det är kul att höra båda sidor. I "vi gillar olika"-Sverige verkar man dock gå hårt åt dom som förespråkar att vara hemma med barnen.
Jag tyckte därför det var intressant att läsa vad hemmaföräldern Madeleine Lidman skrivit om barn på dagis vs hemma. Som jag förstår henne är det väldigt dåligt uppföljt hur dagisandet i Sverige påverkar barnen:
http://hemmaforaldrar.blogspot.com/2011/02/oppet-brev-till-growingpeoplese.html
Nej men, jag hade ingen aning om att du hade så vettiga tankar även inom detta område?! Har suttit och nickat instämmande för varje läst rad i inlägget. Så träffsäkert, så viktigt, så sant! Arbeta för banken och inte för barnen, det är precis på grund av att jag haft en övertygelse om att inte vilja göra så som jag valt att vara hemma med vår tvååring och sparar pengar inför ett framtida husköp – efter att "bolånefesten" är över och priserna börjar bli vettiga igen. Och när våra barn är större och på riktigt i behov av ett större boende och vi samtidigt kan arbeta mer (då barnen är större och går i skola etc) och därmed amortera mer.
Dahlström är ju iofs (ö)känd för sin förmåga att dra långtgående slutsatser på magert underlag, eller inte förmå isolera parametrar. Jag skulle vara lite försiktig att referera till henna okritiskt. I alla fall om jag ville behålla min egen trovärdighet.
Det är väl i och för sig vettigt att verkligen prioritera barnen framför jobbet eller ekonomiskt välstånd. Men det kan man göra utan att luta sig mot tveksam "forskning" som därtill används för att legitimera vissa bestämda könsroller.
Jag håller med Åsa 22.20 och även ett gäng andra här som ifrågasätter både Dahlström och Cornucopias hetsiga ton. Jag har haft min dotter på förskolan sedan hon var ett år och fem månader gammal och det har varit mycket positivt för hela familjen. Jag ser inga problem med anknytning, jag ser inget panikbeteende, hon knarkar inte… Däremot är hon väldigt socialt kompetent, hon kan läsa ganska bra (och skriva) trots att hon precis fyllde fyra år, hon är nyfiken och verkar tillfreds med livet även om hon precis som andra fyraåringar då och då får små utbrott över vardagssaker.
Något de flesta här verkar missa är att FÖRSKOLAN faktiskt är en pedagogisk verksamhet och att barnen i samspel med andra LÄR SIG något under sina timmar där. Pedagogerna på vår förskola är underbara och väldigt skickliga i hur de tar hand om och lär barnen om livet och världen. Visst kan det se olika ut, men minns gärna mina ord (och det som andra också sagt i inlägg här) när ni läser pseudovetenskapliga artiklar i nättidningar.
Frågar ni några till kanske ni (hemska tanke) får fler exempel på folk som är nöjda med vad förskolan gör för barnen och familjerna.
Sen var det någon som långt ner i listan över inlägg pratade om den gyllene medelvägen. Varför skulle det ta så lång tid innan det nämndes? Begreppet 'sunt förnuft' verkar saknas hos allt fler i dagens samhälle. Tänk så långt man kan komma med lite sunt förnuft…
Allt är inte svart eller vitt och alla är inte likadana. Enough said.
/Johan
Åsa, du hänvisar till en studie. Finns det fler?
Om det vetenskapliga underlaget är så starkt för att barn mår bäst på dagis, så borde det väl skapas tvingande lagstiftning som förbjuder barn att vistas i hemmet mer än ett visst antal timmar per vecka.
Kanske vore det ännu bättre om man enbart hade speciella uppfödnings/uppfostringsanstalter för barnen dit föräldrarna kan komma och hälsa på ibland, givet myndigheternas medgivande?
Sjuka åsikter du för fram.
Ja cornucopia det är det bästa då kan man ge barnen rätt utbildning inom hbt(q) genus och snällhet och utan våld och krig och utan poliser och militärer och andra mascho yrken
@Cornucopia 05:36
Nu bygger du halmgubbar!
Åsa för inte fram sjuka åsikter, utan redovisar forskning. Den sjuka åsikten, att man skulle förbjuda barn att vistas hemma eller att man skulle låta barnen uppfostras av staten på speciella anstalter, den var det du som förde fram.
Jag tycker att det verkar som om du tappat huvudet en smula. Precis som med allting annat är det väl så att man helt enkelt får lita till föräldrars förmåga att avgöra vad som är bäst för dem och deras barn, även när de gör saker som du eller andra tycker är fel. Och om man argumenterar kan man ju försöka argumentera någorlunda hederligt.
Något som inte är tyckande utan något som man objektivt kan konstatera är att Annica Dahlström uttalar sig om saker som ligger utanför hennes forskningsområde, men på ett sådant sätt att man skall förledas att tro att det är inom hennes specialitet. I mina ögon är hon lika trovärdig som Eva Lundgren.
http://genusnytt.wordpress.com/2009/11/29/forbjuden-bok-om-ritualmord-utlagd-pa-natet/
Men jag vill påpeka att jag har all respekt för de som inte vill låta barnen börja på dagis för tidigt; vissa barn älskar dagis, andra inte, vissa föräldrar älskar dagis, andra inte.
Dags för lite ”Psychology for dummies”. Hos foster går det inte att se skillnad på kön före 1,5 månaders ålder. Efter denna tid så differentieras anlaget till testiklar hos individer med XY-kromoson. En gen på Y-kromosonen producerar ett protein som instruerar anlagets inre del att växa – mot bildning av testiklar. Saknas Y-kromoson utvecklas könskörtelanlagets yttre del i en annan riktning – mot äggstockar. Den nybildade testikeln börjar genast att producera och frisätta testosteron – en mycket potent anabol steroid. I frånvaro av testosteronet utvecklas kvinnliga könsorgan, i närvaro av testosteronet utvecklas manliga könsorgan.
Många receptorer i hjärnan har receptorer för testosteron vilket innebär att hjärnans neuroner (cellers) antal och funktionssätt inte bara styrs av konventionelle neurotransmittorer utan även av androgena hormon- att hjärnan har ett kön har man väl visat i djurexperiment.
En del kognitiva skillnader föreligger mellan män och kvinnor:
Fyskisk aktivitetsnivå – pojkar betydligt mer aktiva än flickor.
Visuospatial föreställningsförmåga – män betydligt bättre på 3-dimensionell figurrotation, män aningen bättre på 2-dimensionell figurrotation.
Verbal förmåga – kvinnor moderat bättre på verbalt flöde, kvinnor aningen bättre på talproduktion, kvinnor moderat bättre på läsförståelse.
Utveklingsstörning – pojkar 2-6 gånger fler än flickor på utvecklingsstörningarna hyperaktivitet, cerebral pares, stammning, inlärningssvårigheter, dyslexi och autism.
Dessa (ovan) skillnader är subtila men dessa skillnader dyker upp i studie efter studie, det är frågan om medelvärden och det finns en stor överlappning mellan könen. Vad gäller pojkars överrepresentation på utvecklingsstörningar är en förklaringsmodell att testosteronet är en utvecklingsmekanism, ju fler utvecklingsmekanismer desto mer som kan gå fel.
Skillnaderna mellan män och kvinnor är ”försumbara”, borde egentligen bara vara av intresse för oss akademikernördar, tyvärr så har Annica Dahlström och hennes ”kontrahenter” på den andra sidan, dessa likaledes stollar som tror att allt människan har för sig vara kommet av den sociala miljön, vinna allt mer popularitet. Dom erbjuder enkla lösningar på komplicerade frågor vilket tilltalar människor….Det finns idag inga seriösa forskare inom beteendevetenskapen som talar om arv eller miljö, det är alltid både arv och miljö i ett ständigt dynamiskt utbyte. Dina gener kommer att forma din miljö och din miljö kommer att forma dina gener.
En sak till…. Det var ett jävla tjat om ”sossar”, är verkligen alla era tillkortakommanden orsakade av sossar? Fundera lite nu, om året var 1935, vilka skulle ni då skylla på, för allt ont som hänt eller händer i samhället.
…../Sjodan
Bra inlägg, C. I slutändan är det detta bostadsbubblan till stor del handlar om – många kommer att tvingas spendera ännu mindre tid med sina barn, som kommer att må ännu sämre. Självklart far inte alla barn illa av att vara mycket på dagis från tidig ålder, men risken ökar rimligen betydligt. Vi har själva aktivt valt och gått ned rejält i arbetstid och konsumtion – det är verkligen livskvalitet.
Liza – vilken planet kommer du ifrån?
/U
Sjodan: Det finns skillnader mellan könen som faktiskt inte är "försumbara" – men detta till trots ska man se till individen. Kön är bara en variabel av många. Hur som helst – män har 10 gånger så mycket testosteron i genomsnitt, och det finns ingen överlappning alls mellan könen inom standardavvikelserna. Jag tycker du borde läsa några berättelser där transsexuella kvinnor, som bytt kön från kvinna till man, har upplevt det när de börjat ta testosteron. De om några borde väl veta hur det känns – och de historier jag läst har varit att det har påverkat deras beteende rejält! Men som sagt, se till individerna iallafall.
http://www.pellebilling.se/2011/02/morgonpasset-helg-talar-om-mansfragor/
Det är väl alldeles självklart att barn som spenderar majoriteten av sin tid tillsammans med vuxna påverkas av detta. Det skapar egoistiska, apatiska, empatiskt fattiga barn med psykopatiska drag.
Yep, Matte Matik. Du har rätt, jag är lite otydlig. Naturligtvis finns det ingen överlappning inom standardavvikelse mellan könen gällande testosteronproduktion, däremot inom beteende. Ett av många exempel; Nya Zeeländska kvinnor uppvisar generellt betydligt större aggressivitet än nordiska män, detta beror företrädesvis inte på testosteronproduktion utan på att dessa kvinnor lever i en avsevärt brutalare miljö än nordiska män (jo, Nya Zeeland är faktiskt ett mycket våldsamt land). Du skriver vidare ”men detta till trots ska man se till individen”, helt riktigt….. att kategorisera människor innebär på sätt och vis att ta i från dessa människor rätten att vara just individer. /Sjodan
Många här som verkar ha åsikter utan att själva ha barn, inte särskilt trovärdigt då… Nån stjärna i kommentarerna som tror att det går tio barn på en fröken t.ex…
Dessutom verkar Mr Cornu själv sakna erfarenhet av dagis?
Ett av de sämsta inläggen någonsin på denna annars mycket läsvärda blogg.
Har erfarenhet av fyra olika dagis, och fler åldersavdelningar än så. Kvalitet och ambition kan variera rejält om vi säger så. Precis som när det gäller föräldrar.
Själv "tycker" jag som Dalström och Cornu, men kan inte se Dahlströms "vetenskapliga" beläg för det. Att ökad dagistid och ökad psykisk ohälsa samvarierar behöver ju inte innebära ett direkt orsakssamband.
De som är unga idag är också den första generation med fullt utblommad tillgång till ständig uppkoppling, facebook och ständig passning på mobilen. Det pedagogiska experiemntet som skolan bedrivit de senaste femton åren och den allmänna "din egen lyckas smed"och framgångskulturen kan också ha spelat in. Snyggt hem, snygga barn, snygg bil, snygg fru, snyggt jobb, snygg kropp, snygg semester – annars är det ditt eget fel.
Sedan kan jag ha full förståelse för att föräldrar "som inte har något val" att hålla sig ur det värsta ekorrhjulet känner sig trampade på tårna. Att bli utpekad som en dålig förälder gör förbannat ont.
Trankil
@Trankil: Huvudet på spiken, tack!
Det här är min bestämmda uppfattning i frågan om lämpligheten av att lämna barn på dagis i för tidig ålder.
Idag är stressnivån hos ungar helt extrem. Bokstavssjukdomarna ADHD, m.fl. har nått helt extrema proportioner i Sverige. Antalet unga som måste äta sipramil o.dyl. för att kunna fungera normalt har tagigt otroliga proportioner.
De psykiska sjukdomarna hos unga människor har nått skrämmande nivåer. Om barn i tidig ålder, när deras immunförsvar inte är fullt utvecklat, blir drabbade av kanske upp till 10-15 dagisinfektioner/år så kan det få långtgående konsekvenser. En sjukdom som t.ex. barndiabetes är allamerande hög i just Sverige i jämnförelse med Europa och övriga världen. Diabetes är dessutom en otroligt farlig livslång sjukdom om det drabbar barn i ung ålder.
Kontentan av min kommentar är att om du tar en 6 månaders griskulting eller en för liten kattunge för tidigt ifrån deras mamma så blir de aldrig någonsin normala som individer och de utvecklar ett beteende som läkare idag skulle diagnotisera som någon form av bokstavssjukdom.
Men valet att sätta ett 1 årigt barn på dagis är naturligtvis upp till dess föräldrar, de är ju de som i slutändan kommer att få ta alla konsekvenser av ded beslut de fattar på kort sikt. På lång sikt är det tyvärr skattebetalarna som får stå för de långsiktiga vårdkostnaderna.
Lite kommentarer på kommentarer.
Angående dagis påverkan på barnen så har man vad jag hört vetat att barnen blir stressade och oharmoniska av dagis sedan femtiotalet. Att det inte fått genomslag beror på politik. Det är lättare att forma en ung människa om inte föräldrarna stör med gamla unkna traditioner.
Angående att det klagas på sossar och frågan vem det klagats på 1935. Nationalsocialister tror jag du menar. En gemensam nämnare socialister, de som sätter sammhället före individen. Mer behöver nog inte sägas.
Tittar man på biverkningarna av överdrivet fluorintag tycker jag de verkar stämma ganska väl!
Återigen, det är extremt svårt att isolera påverkande parametrar. Hur inverkar hetsig tv, sockerintag, curlingbeteende, etc? Dagis är bara en av många faktorer. Som så många gånger annars ser man kanske det man vill se för att få det bekräftat. Fördomar kallas det, och vi är alla drabbade av dem.
Sedan skall vi väl heller inte glömma infraljud från vindkraftverken.
Många kommentarer här som menar att man inte ska skaffa barn om man inte har ekonomiskt utrymme att ha barnen hemma (efter uttagen föräldraledighet etc). Ganska osymaptiska kommentarer från säkerligen rätt bemedlade människor (med dålig koll på pedagogiska verksamheter) tycker jag! Är väl inte alltid de rikaste familjernas barn som är lyckligast, och kanske inte heller alltid de bittra hemmafruarnas. Stressnivån hos ungar till innerstads-surdegs-föräldrar med perfektionskomplex är kanske heller inte alltid så låg? De flesta föräldrar gör nog så gott dom kan, och lämnar man inte bort sina barn mer än man måste för att få ihop livet så tycker jag man kan vara nöjd! Men C här tycker säkert han vet bäst eftersom han vill lära andra föräldrar hur det är! (Prioriterar du själv tid med dina barn förresten? Du har ju rätt många inkomstbringande verksamheter i ditt CV här på bloggen och det borde ju ta en del tid… du kanske ska skippa något?)
Provocerande med Besserwissrar som vill skapa skuldkomplex hos andra utan att ha vare sig anledning eller kompetens för detta!