634
Eftersom det blev en sådan debatt kring morgonens inlägg om barn och dagis, så låter jag veckans undersökning handla om just detta.
Vad anser du är bäst för barn i åldern 1 – 5 år? Flera val är möjliga, och naturligtvis är barn och föräldrar individer, men här är det en brutal fråga om vad du själv tycker, generellt eller specifikt för dina barn.
Svara här ute till höger, och som vanligt kan jag inte se vem du är eller var du sitter just när du svarar på enkäten, så ditt svar är anonymt för mig.
27 kommentarer
Dagmamma var fint minns jag, nära hemmet med kompisar i området. Skrikigt dagis var bara stressande, mer banmammor!
Ärligt talat så tror jag att det är lika bra för barnet att vara hemma som att gå i skola med waldorfpedagogik. Dvs mycket fokus på det enskilda barnets behov och vilja, vilket är trevligt för barnet.
Dock tenderar det att slå tillbaka rejält eftersom samhället i övrigt inte är uppbyggt så att alla får sina egna personliga behov i fokus, utan det gäller att kunna överleva och fungera i stora grupper. Både i skola och arbetsliv.
Så sålänge barnet inte är ekonomiskt oberoende eller predestinerat att bli egen företagare så tror jag att det är bättre med dagis. Då lär sig barnet att fungera i grupp på det sätt som senare blir nödvändigt.
Tror det är större risk att må dåligt om man är hemma tills man är 5 och sen börjar skolan vid 6. Chocken blir för stor.
Barn i storfamiljer med sisådär 4+ barn kan kanske klara sig lika bra med att vara hemma. Nyckeln är anpassning, samarbete och sociala relationer.
Bra att du ställt frågan!
Svaret blir inte filtrerat/mörkat av gammelmedia.
Jag tror också på barnmammor ev. små förskolekooperativ (med anställd personal, och med styrelse bestående av föräldrar). Viktigt tror jag är att det finns ett kök tillgängligt både för barnen som tycker om att baka och laga mat samt att de galna avtalen som kommunerna har med ICA, Axfood etcetera där mat slängs i onödan i mängder. Det är även bra om de anställda kan äta tillsammans med barnen.
Sedan får man inte glömma förstås att föräldrar arbetar för mycket under de tidiga åren med barnen. Varför skall de arbeta 7.00-17.00 och aldrig träffa sina barn för att kunna åka till Thailand en gång om året för att de "behöver" semester. Man bör gå ned i arbetstid parallellt med att man sänker sina utgifter under de första åren i barnens liv.
ska du skita i, bloggarjävel
Dagis är jättebra, för ensamstående föräldrar som måste arbeta för sin försörjning. Dagis är alltså bättre än dåliga alternativ. Som universallösning för alla är det dock en dålig idé, så även ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.
Jag är övertygad om att barnen har det bäst tillsammans med sina föräldrar och jag har ett förslag på hur vi kan åstadkomma det.
Inför femtimmars arbetsdag. Med bibehållen reallön av dagens nivå. Väldigt mycket av våra skattepengar går till att finansiera dagis. Om de flesta barn inte går på dagis kan man sänka skatterna. Många andra samhällsfunktioner kommer också att belastas mindre när man har tid att ta hand om sina gamla föräldrar, eller att motionera, eller att laga husmanskost hemma istället för att köpa Snabbmat på McDonalds.
Med fem timmars arbetsdag kan mamman ge sig iväg till jobbet vid sex, komma hem vid tolv, möta barnen med mjölk och bullar när de kommer hem från skolan och ha maten klar när pappan kommer hem klockan fem från jobbet han gick till vid elva. Samtidigt kan pappan äta frukost med barnen, följa dem till skolan, gå hem och tvätta och städa och ge sig av till jobbet klockan elva.
Jag tycker åldersspannet är lite för brett. Det är ganska stor skillnad i den där åldern. Jag kan relatera till min egen dotter.. jag tyckte inte hon skulle börja dagis när hon var 1 men nu när hon är 2 tycker jag dagis är bra (och hon med). Så jag får helt enkelt svara annat..
Jag tror jag gick händelserna i förväg, under småbarnsåren får man se till att en förälder är hemma med barnen hela tiden, så det blir inget överlapp mellan föräldrarnas arbetstider då, men det innebär inte mycket mindre tid att träffas än det idag ofta är för heltidsarbetande pendlare.
Den sociala biten barnen får på dagis idag fick de på gårdens lekplats eller på egna tomten med barnen från grannvillorna förr och det kan de få igen om de flesta inte går på dagis. Dagis som så mycket annat är en bra resurs när den behövs, men den behövs inte i Sverige idag i den utsträckning den används.
Stora dagisgrupper och lite personal är ingen bra lösning för barnen. Jag tror på lite lugnare miljö, med färre barn per vuxen, tex dagmammor eller tom nannys. Barnflickor fanns förr, jag hade det som liten tex.
På kommunala dagis utvecklar ju ungarna adhd och lär sig fula ord innan de fyllt 5..
Jag saknade ett alternativ: vara hemma med närstående vuxen under förutsättningen att tillräckligt många andra barn också är det i grannskapet.
Jag var hemma med mina morföräldrar hela min barndom. Jag upplevde det inte som ensamt men när jag började dagis var jag ganska utanför både vad det gäller socialt nätverk och erfarenheter.
Du skulle ha lagt med "båda föräldrarna"..
Min flickvän o jag har båda varit hemma med våran son samtidigt under hans första år och ska verkligen försöka vara hemma båda två tills han iaf blir 1.5 år. Sen får vi se om vi lyckas få ihop det så att hon eller jag kan vara hemma och få vårdnasbidraget så länge vi tycker att vi har råd.. (och vi är båda inga höginkomstagare utan snarare lever vi nära eller på existensminimum atm, men det går, nätt o jämt.. men vi tycker att vår son är värd den uppoffringen från våran sida..
Ingen kan väl mena att det är utvecklande för barn att vara på förskola 40 timmar eller mer per vecka? För att ta del av den positiva biten av att gå på förskola (sociala nätverk etc.) behöver man ju inte bo på förskolan och inte heller börja där när man är 11 månader. Jag har själv aldrig gått på förskola. Var hemma med mina föräldrar och syskon, började skolan först när jag var 6 år. Ser inga nackdelar med det, resten av barngruppen hade väl redan utvecklat tinnitus när jag började.
/Ulrika
Att man faktiskt är förälder borde vara ett krav för att få svara…
Dagis är en avstjälpningsplats, det kanske var bra förr, men dagens massproduktion är bara skit.
För länge sedan anordnade företag som Ericsson barnpassning för sina anställda, även boende.
Skulle tro att en fånge inom fångvården budgeteras skyhögt över våran framtid på dagis. Det är klart, de kriminella ska ju ha det bra!
Vill man ha harmoniska barn så får man vara kräsen med dagisvalet eller anlita barnmamma, 40 ungar i en grupp kanske aldrig vara nyttigt.
Om man bryr sig dvs..
Vaddå anser?
Kunskap är inte fråga om något privat tyckande. Oavsett om det är bloggare, politiker eller avdankade professorer. Kunskap får man genom att tillämpa den vetenskapliga metoden i empirisk forskning.
Kunskapen kan sammanfattas så att anknytning beror på hur lyhörda föräldrarna är för barns behov, normalt anknutna barn främjas av barnomsorg. Dåligt anknutna barn med en dålig hemmamiljö främjas ännu mer av stimulerande barnomsorg. Dåligt anknutna barn med konsekvenser som beteendestörningar, men som har ett bra socialt stöd hemma, kan möjligen må bättre hemma. Rent statistiskt. Rent statistiskt finns det alltid undantag och hurvida dessa barn är undantag kan ju vara en fråga om åsikter. Kunskapsläget rent generellt är INTE det.
Har ni inte gjort det än, läs gärna Alfie Kohn, John Taylor Gatto and John Holt och liknande.
Allmän fattig kommentar på internet. Away!
Hemma med föräldrar och möjlighet till att träffa andra barn.
Det är bäst för barn att inte tvingas umgås med i en sådan miljö som skola och dagis utgör.
Det som är fullkomligt vansinnigt är dom som lämnar sina ungar på dagis innan dom fyllt ett år. På vårat dagis började det en 10-månaders samtidigt som vårat barn var 21 månader. Ynkligare syn på golvet med personal som inte har tiden som krävs har jag svårt att föreställa mig.
Helst skulle jag låta nästa vara hemma lika länge men det är i princip omöjligt att få plats på dagis till våren. Vi får se hur det blir med den saken.
Instämmer med Erik 19:19. Att lämna barn i 1-årsåldern på dagis är för tidigt, att lämna från 2-årsåldern och uppåt är OK. Sedan får man ju också ta in vad det rör sig för typ av dagis och storlek på barngruppen i bedömningen.
Det verkar som skillnaden mellan dagis är stor beroende på var man bor.
Jag är pappa till en dotter på 1,5 år. Jag jobbar varannan vecka och har en sambo som jobbar dagtid 80%, så vi behöver inte ha våran dotter mycket på dagis. Men de gånger som vi lämnar henne där stortrivs hon. Hon springer fram till fröknarna och kramar om dom och skrattar. Lika så när man hämtar henne så springer hon med händer emot en och är glad att man kommer.
Jag försöker hitta på så mycket som möjligt med min dotter när vi är hemma, gå promenader i skogen,leka, pyssla osv.
Jag har planerat min semester nu som börjar i mitten av juni och sträcker sig till början av sep. Min dotter kommer inte att vara på dagis under denna period och personligen så tror jag att hon kommer att sakna det.
Jag tror det är bra att vara hemma mycket med barnen men det ska nog inte överdrivas heller. Jag har inte det minsta dåliga samvete när jag lämnar henne på dagis. Jag vet att hon har det bra där, många fröknar och inte jätte mycket barn mycket aktiviteter och utomhus tid. Dessutom är det många utav fröknarna som är kvar där sedan jag gick på dagis…
Världen är ju inte svart-vit. Kanske är det för att hon är hemma så mycket med sina föräldrar som hon har en sådan grundtrygghet och glädje? Det är omöjligt att svara på förstås. Men ni som föräldrar kommer förhoppningsvis alltid finnas för henne, och ni knyter ju också an ju mer ni umgås, medan dagisfröknar en dag försvinner och byts mot lärare som i sin tur byts ut. Så det kan knappast skada att ni finns där som en stark grundtrygghet och stabilitet från början.
Vem vet hur det hade sett ut om det hade varit 40h dagis från 12 månader ålder som hade gällt?
Nä det är sant, trygghet tror jag helt klart är viktigt. Hade hon inte trivts så bra som hon nu gör på dagis så hade hon inte varit där, då hade vi löst det.
Men jag tycker synd om alla de föräldrar som läser allt det här nu, och jobbar 40h i veckan båda två, och har sina barn på dagis som inte trivs eller i tidig ålder och inte kan göra ett dugg åt det. för huslånen ska betalas och alla andra räkningar som samhället lurar på dem.
Har läst mindvintermörker, mycket bra bok, skrämmande bra, kan jag rekommendera till alla som inte läst den.
Cornu och övriga barnintresserade!
Den här artikeln måste läsas. Helt klart teppanyaki klass. Borde väcka en del rabalder. Här pratar vi barn och "yta"!!! Lite citat
"Det är nu personalchefen frågar om vi har sett Solsidan, TV4:s humorserie. Ett igenkännande tyst fnitter uppstår bland barnvaktskandidaterna.
–Det är våra kunder, slår Wilhelmina Wachtmeister fast och kommer in på nästa punkt på sin lista: dresscode.
Det är klädstilen ”preppy” som gäller.
–Det kan översättas med sportigt, prydligt, klassiskt. Tänk Ralph Lauren, Peak Performance, Lacoste, säger hon.
Blåjeans. Kanske en liten blå kofta. Rosa topp. Och om vi passar i det, håret uppsatt i hästsvans.
–Och gärna ett par pärlörhängen. De symboliserar moderskapet.
Nu vänder sig Wilhelmina Wachtmeister till sin assistent för att få hjälp att minnas vad Solsidans ”Mickan” har för örhängen:
–Har hon pärlörhängen? Den looken funkar. Den är väldigt, väldigt gångbar."
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/ratta-looken-ett-krav_6043905.svd
tja, jag anser att barn skall vara med förälder till åldern kring 2.5 år. Då har de hunnit bli en individ, kan kommunicera med ord, har en grundtrygghet, har kiss/bajs funktioner i medvetandet samt har ett utvecklat immunförsvar. Därefter kan de absolut fungera bra på dagis. Jag anser också det är viktigt att de är med barn även i tidig ålder och inte "isoleras" med förälder, t ex öppna barngrupper, grannar och förstås syskon…
Förstås individuellt, vissa barn har dett redan vid 2 års ålder och andra först vid 3 års ålder.
Det som jag tycker är mest trist är att så få kan välja när de sätter barn på dagis, allt från ensamstående till finansiell situation påverkar.
Jfr kraven på att få adoptera och att få skaffa barn på egen hand… viss skillnad. Främsta motivet för de stringenta kraven för att få adoptera är anknytning förresten..