Sverige är i många avseenden likt de flesta länder unikt. Bland utmärkande drag i jämförelse med många andra europeiska länder så är vi ett glesbefolkat land med mycket natur. Med det har vi fantastiska möjligheter att bygga en hållbarare framtid baserat på naturens flöden, istället för fossila lager. Biobränslen ur skog och jordbruk, vattenkraft ur sjöar och vattendrag och vindkraft från luftens rörelser.
Men det finns andra punkter som gör Sverige ganska unikt, och det är hur vår glesa befolkning är utspridd. Det här har skett främst under 1900-talet, och är ett utfall av den fossila oljeparantesen med billiga transporter och energi från fossila lager istället för från naturens soldrivna flöden.
I Sverige finns det nämligen avstyckade tomter med villor precis överallt. I många andra länder har husen istället klustrats i byar, undantaget för själva markägarna som har haft sina gårdar eller herresäten med enskilt läge. Man kan se det här i t ex Danmark och Tyskland för att nämna två exempel. Det finns säkert många kulturella och historiska anledningar, förutom reglering och att det är mer praktiskt. En anleding kan t ex vara historiskt skydd mot rovdjur, medan Sverige under 1900-talet i princip varit rovjursfritt. Det har inte funnits några hot som hindrat folk från att bosätta sig för sig själva i naturen.
Kombinerat med naturromantiken och allemansrätten har det varit många svenskars dröm att “flytta ut på landet” och med den första och andra gröna vågen har allt fler gjort det.
Vi har också traditionellt i mycket större utsträckning haft småbruk i Sverige, även om det förekommer regionala skillnader där storbruk fortfarande lämnar spår i landskapet via färre avstyckade villor och större brukningsenheter (=åkrar).
Oavsett är resultatet att det svenska landskapet är brokigt med många smågårdar och ännu fler enskilda villor och sommarstugor som likt ett gytter spridit sig över landskapet. Det här har varit ett sätt för markägare att tjäna snabba pengar. Stycka av en tomt, få några tusenlappar i näven. Med åren har det blivit 10 000 och idag några 100 000:-. Kortsiktigt och omdömeslös profit har gått före långsiktigt tänkande. Idag sliter många markägare sitt hår över att de själva eller deras föregångare styckat av de där tomterna.
För idag flyttar det i allt större grad ut … stadsbor till de här villorna.
Stadsbo är ett mentalt tillstånd.
Man kan också kalla det Astrid Lindgren-syndromet.
Stadsborna tror nämligen att de flyttar ut i den naturromantiska, lugna och tysta naturen för att kunna slappna av och komma bort från stadens stress. Men vad de missar är att det de kallar natur inte är natur. Det är någons företag, någons verksamhet, någons levebröd.
Man flyttar inte ut i naturen. Man flyttar ut i ett industriområde.
Här på landet låter det, luktar illa och är tidsvis fult.
I skogen kör röjsågar, motorsågar, skogsmaskiner, markberedare, askgödslingsmaskiner dammar och timmerbilar kör stressat fram och tillbaka. Flistuggar vrålar på i volymer som skulle få svenska flygvapnet att rodna. Den vackra skogen stadsbon hade som granne och som anledning till att flytta ut i skogen, som egentligen är en monokulturell plantageskog av gran, försvinner över en natt och förvandlas till ett hygge.
På åkrarna plöjs det, det harvas, det sås, det besprutas och det skördas. När väderprognoserna påkallar det kör slåttermaskiner och ensilagepackare långt in på natten, rent av fram till solen stiger upp igen. Stinkande gris-, höns-, stall- eller kogödsel sprids på åkrarna.
Kor och får råmar och bräker. Fiser, pruttar, bajsar och luktar. När vinden ligger rätt/fel driver lukten från grisfabriken eller hönsfabriken in över nejden.
Vattennivån i sjön där man har sin sjötomt sjunker hastigt nästan 2 meter när vattenrättsägaren passar på att utnyttja de höga elpriserna för att sälja lite mer el från det vattenkraftverk som sjön föder flera kilometer bort. Bryggan står helt plötsligt i friska luften.
Vindkraftverk låter och förändrar för alltid den vy som stadsbon med Astrid Lindgren-syndrom köpt in sig i. Men allt man köpt är det som är fram till tomtgränsen. På andra sidan tomtgränsen är det inte längre natur, det är en industri.
Men det här förstår inte de som lider av Astrid Lindgren-syndromet. Och de gnäller, klagar och sätter sig på tvären.
Företag får läggas ner eller sluta utvecklas.
Vi känner alla till motståndet mot vindkraft, men det är bara en just nu aktuell topp av isberget. Timmerbilar skall inte få köra och hämta virke från skogsavverkningar. Flistuggar får inte göra biobränsle av skogsbrukets restprodukter, för det låter för mycket. Skogsägaren blir utskälld när han kör motorsåg, samtidigt som stadsbon inte har några problem med att tjuvfälla träd för att få bättre utsikt.
Kort sagt så har alla avstyckade tomter blivit ett hot mot möjligheterna för Sverige att bygga en hållbar framtid baserat på naturens flöden. Vi må på pappret se glesbefolkade ut, och kanske på pappret har enorma tillgångar i form av skog och arealer för vindkraft. Men i praktiken sätter Astrid Lindgren-syndromet stopp för det här. Elen kommer ur vägguttaget, bränslet från bensinmacken och maten från ICA. Allt det där andra stör och bör helst inte finnas. Eller nja, “vi är inte emot vindkraft/skogsbruk/jordbruk/biobränslen/vattenkraft, men vi tycker att vår kommundel är en olämplig plats” (NIMBY = not in my back yard).
Dessutom finns det en kraftfull lobby, t ex inom vindkraft som via FUD – fear, uncertainty, doubt – och direkta lögner gör sitt bästa för att stoppa möjilgheterna till hållbar utveckling.
Bloggrannen Osunt har gjort sitt bästa för att säga emot en sådan lobbyorganisation, Föreningen Svenskt Landskapsskydd, som är full av folk drabbade av Astrid Lindgren-syndrom. Läs gärna Osunts inlägg här, här, här, här eller här. Det visar sig att en viss Jonny Fagerström och en för min läsekrets inte helt okänd statsfinansierad figur som meter Marian Radetzki far med direkta lögner för att misskreditera vindkraften.
Vindkraft är liksom många andra energikällor en nödvändig komponent i en hållbarare framtid. Sverige har dessutom vattenkraft som reglerkraft, vilket gör att varje varv ett vindkraftverk snurrar sparar 10 000-tals liter vatten i de svenska kraftverksdammarna som istället kan pressa elpriserna vintertid när det inte blåser. Sverige har på så sätt optimala förutsättningar för en massiv vindkraftsutbyggnad eftersom vi i princip kan lagra vindkraften över hela året genom att när det blåser tulla mindre på vattenreservoarerna.
Om det nu inte vore för Astrid Lindgren-syndromet och alla avstyckade tomter. Vindkraft borde vara ett lika naturligt inslag i det svenska naturbruket som skördetröskor och flismaskiner. Problemet är dock att trycket att förbjuda även dessa ökar. Hörde talas om ett fall med en företagare som byggt ett fjärrvärmeverk till en mindre ort i någon kommun i Västsverige, och förser sitt eget fastighetsbestånd såväl som kommunala byggnader med värme. Som skogsägare etablerade han även en flisningsanläggning och började även till konkurrenskraftiga priser köpa in virke i närområdet för att ta hand om hela förädlingskedjan ända fram till värmen i fjärrvärmekulvertarna. Men se det gick inte. Grannar som lider av Astrid Lindgren-syndromet satte stopp för det hela. Tji blev det med framtagandet av biobränsle. Det får bli import av flis från Kanada istället…
På ett annat håll arrenderade villaägare åkrarna närmast byn eftersom markägaren ville plantera energiskog, vilket skulle störa utsikten. Rejäla volymer biobränsle blev istället åker i träda. På annat håll dog flera hektar nyplanterad energiskog, salix, mystiskt en natt när alla plantor slets upp. Utsikten bibehölls iaf.
Inte konstigt att vindkraften byggts ut betydligt kraftigare i Danmark och Tyskland, där man inte alls i samma utsträckning har enskilda hus på landet. Kanske fick markägaren 10 000 kronor någon gång på 1970-talet, men går nu miste om 150 000 kronor i årlig arrende för ett enda vindkraftverk. Avstyckandet av tomter blev en förlustaffär.
Avsaknad av allemansrätt utomlands gör också att naturbruket inte påverkar folks rekreationsmöjligheter. Kanske borde vi avskaffa allemansrätten, vilket ändå blir aktuellt när dvärgbandmasken etablerar sig pga EU-krav och när vi behöver anpassa vår livsstil till rovdjurens återinförande i befolkade delar av landet. För det finns ett relaterat syndrom. Disney-syndromet, som får folk att tro att naturen och rovdjur är ofarliga. Men i andra länder i Europa har man inte allemansrätt (OK, Skottland), inte enskilda villor på landet och har sedan länge anpassat sin livsstil till förekomsten av rovdjur. Man går inte ensam och obeväpnad ute på en skogsväg när mörkret faller. Punkt. Klart det inte blir några mänskliga dödsfall under de omständigheterna. Å andra sidan kanske rovdjuren framöver blir en tillgång som skrämmer bort folk med Disney-syndrom när nuvarande viltstammar är reducerade och rovdjuren får söka sig till bebyggelsen för mat. Man kan misstänka att EU i sin kritik av vargjakten inte inser hur demografin ser ut i Sverige, och att vi i Sverige förväntar oss kunna röra oss utan risk i skog och mark. Vi saknar efter 100+ år utan varg de traditioner som i framtiden blir nödvändiga.
I många områden av Sverige är det redan för sent, men det gäller att stämma i bäcken redan idag. Kommuner som har visioner om hållbar utveckling har stora möjligheter att styra här, för de är de som godkänner avstyckningarna av tomter och det är de som ger bygglov.
Ett enkelt försök tillhandlingsplan följer nedan:
1. Tillåt inga fler avstyckningar av tomter utanför detaljplanerat område
2. För att spara produktiv mark, utöka inte tätorter på produktiv skogsmark eller åkermark.
3. Nya detaljplanerade områden skall endast tillåtas på lågproduktiv skogsmark, dvs hällberg och artfattigare tätortsnära våtmarker som kan dikas ut.
4. Alla kommuner bör ta fram vindkraftsplaner, där identifierade områden för vindkraftsutbyggnad helt skall beläggas med förbud av byggande av bostäder, undantaget markägare som bygger på egen mark. Man kan förutsätta att den som själv brukar naturen har högre tolerans för att andra också gör det.
5. I den mån större naturbrukare behöver bostäder åt personal kan man tillåta uppförande av bostäder i anslutning till befintliga gårdscentrum, men dessa bostäder skall inte ligga på egen fastighet, utan hyras ut så att naturbrukaren har kontroll över situationen.
Det finns kanske en annan sida av myntet. Service har lokalt kunnat behållas på landsbygden tack vare ökad inflyttning, men detta hade kunnat åstakommas även om man bara tillfört tomter i direkt anslutning till befintliga byar, där servicen ändå ligger.
Med peak oil om hörnet är det dags att blicka framåt och få alla att inse att naturen är en resurs som skall brukas (med förnuft). Sluta romantisera.
I framtiden kommer vi tvingas förlita oss allt mer på inhemska resurser när världen krymper i bränslebristens och energikrisens spår. Vi kan inte importera biobränsle från Kanada i framtiden.
Maten kommer inte från ICA. Elen kommer inte ur vägguttaget. Och bränslet kommer inte från bensinmacken.
Tillägg: Nej, jag styckar inte av tomter, även om jag kunde göra det. Vill inte att någon Astrid Lindgren flyttar in och har synpunkter på hur jag brukar min mark.
58 kommentarer
Tror jag stannar i storstan, men byter med fördel ut ICA mot saluhallar och lokala aktörer.
Det finns en poäng att bo i kluster, dels kan grannar skydda och ta hand om varandra, dels blir det lättare med transporter, och dra el, telefoni, vatten, avlopp etc.
Det är min fasta övertygelse att ett hållbart leverne inte handlar om en specifik livstil, trend, mode – utan helt enkelt handlar om att inte belasta naturen alltför mycket. Hur och var du sen bor, eller löser det hela är en annan femma.
"Sverige är i många avseenden likt de flesta länder unikt" – Klockrent! Jag tackar även för änkarna om Svenskt Landskapsskydd, jag har alltid undrat vilka som ligger bakom den.
Tja, det är bara att hålla med.
Även om jag någonstans långt borta lider av Astrid Lindgrens-syndromet, måste jag inse att rosa drömmar bara är drömmar.
Man kan inte leva på drömmar.
Härligt du propagerar för skattesubventionerad vindkraft, är det något mer olönsamt du vill att vi ska bygga med skattebetalarnas pengar?
Är det så vi ska bygga ett "hållbart" samhälle.
Bra, förutom barnätar-vargskräcken du har.
Tycker att det är trevligt att allt fler flyttar ut på landet, även om de har Astrid Lindgren-syndromet. I många delar av Sverige töms gamla byar, husen står för fäfot och ruttnar bort. Det är trist.
Många hus som byggs som byggts som fritidshus, har senare konverterats till åretrunthus. Stora sommarstugeområden blir bostäder för åretruntboende.
Själv är jag en Astrid Lindgren-människa som köpte ett torp på landsbygden. Ett gammalt torp med sitt innersta från 1700-talet. De sista som bodde permanent i torpet, flyttade ut från det på 1940-talet. Sedan delade släktingarna på det som sommarstuga till början av 2000-talet när jag köpte det. Det är inte beboeligt som året runt-hus (för de flesta), men det bär på en gammal historia som ingen eller få "industribönder" skulle vilja lägga tid eller pengar på för att bevara. Det hade ruttnat bort om inte en Astrid Lindgrenare kom och räddade det.
Har själv inte problem med någon flismaskin i närheten. Däremot stör jag mig på en flistork som en industribonde kör när det passar honom. Gärna på helgerna. Gärna mitt på dagen, en solig dag. Men jag klagar inte för honom. Jag inser att detta är hans sätt att värma sitt eget hus och sälja lite flis. Det respekterar jag. Och det gäller att hålla sig väl med de som bor i byn – det första jag gjorde var att gå med i grannsocknens hembygdsförening. Vår egen socken har ingen sådan förening.
Vidare är din beskrivning om varför Sverige har så mycket enskilda bostäder utspridda över landet, om inte felaktig så i alla fall inte komplett. Du glömmer skiftena som i många fall innebar att byarna slogs sönder – små jordlotter slogs samman så att brukarna kunde bo nära sin mark. Industriellt bra, men det gjorde att folk flyttade bort från varandra. Detta skedde på 17- och 1800-talen.
För det andra så fans det från sen medeltid ända in på 1900-talet ett försvarsintresse av att människor fyllde hela Sverige. Kungar och regeringar har underlättat för att enskilda människor skall kunna bosätta sig var de vill – man får många ögon som bevakar landet.
För det tredje finns säkert i den svenska folksjälen en drivkraft om att få vara lite för sig själv. Urbaniseringen är delvis en parantes. Jag tror att det kan vila i våra gener så långt tillbaka som till stenåldern, när de första människorna trängde in i Sverige efter det att inlandsisen smälte undan. Det var knappast de människor som var beroende av att ha massor av folk omkring sig som begav sig ut i oarbetade terräng.
Minns även en internationell "konversationsbok" från tidigt 1990-tal som skulle hjälpa affärsmän och andra att snabbt få en bild av en person från en annan kultur. En liten text beskrev varje nation och folkets egenskaper. Ett ord eller en mening skulle sammanfatta varje folk. För Sverige och svenskarna stod det: "Ett rött litet hus" (men på t.ex. engelska i den engelska upplagan).
Vad beträffar de som t.ex. motsätter sig avskjutningen av varg, så är det nog oftare de som inte ens har ett litet hus på landsbygden som motsätter sig det. Jag har en känsla av att den största gruppen är människor som lever innanför tullarna på Söööder och röstar på miljöpartiet. Inte minst journalister och politiker.
Nej, dina punkter ger jag inte mycket för. Det är bra att folk bosätter sig på landet och sår liv i gamla samhällen. Och när peak oil slagit till med full kraft är det säkert många som önskar flytta ut permanent och börja odla och värma sitt hus med egen ved.
En grundkurs i ekonomisk historia förklarar den svenska fastighetsanvändningen. Jordreformerna "storskiftet" resp. "enskiftet" förklarar har gett upphov till dagens situation. Reformer av motsvarande omfattning har endast gjorts i Taiwan.
Jäsicken va bra skrevet. Nu kommer de nog ta hus i helsefyr. Modigt att tala klarspråk.
Flitige Fredrik, om du tolererar att bonden kör flistorken så är du inte drabbad av Astrid Lindgren-syndromet.
Övrigt: Ja, skiftesreformerna påverkar närvaron av alla smågårdar, men inte alla villor. Villorna (=hus utan mer än tomt) har tillkommit under 1900-talet, och i allt större utrsträckning från 1960-talet och framåt.
Det är klart att jag tycker att flistorken är jobbig. Någonstans tror jag att han kunde köra sin flis lite mer genomtänkt – exempelvis dagtid veckodagar så mycket det går. Men vad vet jag? Inser att det är jag som är "inkräktare" och därför får rätta mig efter majoriteten.
På samma sätt finns det i stan, där jag bor större delen, grannar som inte tänker sig för. Närmaste grannen som byggt på sitt hus i över ett år och kan köra cirkelsågen och banka och slå på huset både klockan 21, 22, 23 och 24. Eller den andre grannen som kan köra igång gräsklipparen mitt under semesterns soligaste dag klockan 12 på dagen när man sitter i bersån och dricker ett glas lemonad. Hänsynslösa och empatilösa människor finns både på landet och i stan.
Själv hör jag till den gamla generationen som är itutad att man helst inte skall arbeta på söndagar, åtminstone inte så att det stör sin nästa. Och absolut inte före kl 11 (eller närhelst innan kyrkan ringer till gudstjänst).
Låt mig gissa att du personligen har problem med en Astrid Lindgrenare? Eller någon i din närhet? Själv tror jag att problemet är begränsat – har i alla fall aldrig stött på det (dvs aldrig hört det från någon i byn). I byn är de i huvudsak nöjda med att folk bebygger – så länge arkitekturen inte bryter för mycket från kulturlandskapet. (Någon byggde ett hus i socknen härförleden – "en svart låda" av den typ man finner i Långedrag eller Täby. Det har jag förstått att många har svårt att fördra med – det har jag också. En grannbonde styckade av en tomt häromåret och skrev en klausul om att huset måste "gå i traditioenll stil och passa landskapet" eller något liknande.
Det måste gå att komma överens. En lag mot att inte få bygga på landet låter väldigt betongsocialdemokratiskt.
Har inte talat om lagstiftning. Kommunerna kan styra detta även utan lagstiftning.
Problemet är som jag skriver att möjligheter till livsmedelsproduktion och förnyelsebar energi kraftigt begränsas pga Astrid Lindgrenare. Skall man bo på landet får man acceptera att man bosatt sig i ett industriområde. Sorry.
Har inte själv några problem med Astrid Lindgrenare. Än. Men vet andra som har det.
Alla har rätt att utifrån egenintresse ha synpunkter, men om man tänker på världens befolkning i stort inser man att hushållning inte hjälper.
Världen behöver mer energi, mycket mer energi för att alla ska få bra livsvillkor.
Vårt enda hopp idag är att utvecklingen leder till att vi kan slå ihop vätekärnor.
Det är synd att Sverige in mer aktivt bidrar till att lösa de tekniska problemen.
"Skall man bo på landet får man acceptera att man bosatt sig i ett industriområde."
Det finns olika sätt att se på sin verksamhet. De flesta bönder i "min" socken ser definitivt inte på sin verksamhet som en del av ett "industriområde". De är måna om att bevara landskapet, använda naturlig gödsel i en omfattning det är försvarbar, de håller snyggt och ordning på sina gårdar osv. Och tror jag, försöker att inte störa andra – precis som vettigt folk i stan också försöker göra. Vare sig det är hemma eller på arbetsplatsen (i ett industriområde).
Jag måste säga att du låter som en elitist. Som tycker att du kan göra dig till språkrör för alla som inte bor i stan. Och tycker man inte som du, så kan man sjappa. Det finns många olika sätt att se på saker och ting; vare sig det rör sig om lantbruk, vargar eller energiförsörjning.
Problemet med stats-subventionerade energi-lösningar är att energi-effektiviteten ofta är patetisk. Har vindkraftverken börjat bära sina egna kostnader ännu, eller är det fortfarande nettoförlust utan statssubventioner? Om vi vill ha gott om energi i framtiden så gissar jag att det är effektivare att smälla upp några nya feta kärnkraftverk och annektera in uran för 50 år nånstans.
Om vi nu skall tala om vad som är bäst för "samhället i stort", så gissar jag att det innebär att vi även bör dämma upp kvarvarande älvar och biffa dit de största vattenkraftverken vi kan uppbringa. Det brukar dock inte kännas lika romantiskt som en vindsnurra. Var står Cornu i frågan?
Jag vidhåller att om inte välfärdsstaten hade saboterat folks förmåga till tänkande så hade marknadslösningar varit överlägset bäst. Nu föredrar jag exil.
Savecapitalism, jag har redan tidigare föreslagit att vi skall bygga ut älvarna. Men då slår Astrid Lindgren-syndromet till direkt.
Fredrik, du får tycka vad du vill. Att jag använder ordet industriområde är för att nå en retorisk poäng. Gissningsvis är det tyst och lugnt på en given plats 360 dagar om året, men de andra fem kan vara lite värre.
Tyvärr finns det de som inte ens klarar fem dagar…
Jag gör mig inte till språkrör för någon annan än mig själv, något annat är din egen tolkning. Jag sticker ut hakan och framför en ståndpunkt. Vill man se förnyelsebara energikällor och svensk livsmedelsproduktion så måste man få utföra den någonstans också…
I övrigt har jag inte sagt åt någon att sjappa. Jag föreslog däremot att man inte skall stycka av mer tomter utanför byarna för att minska intrånget i den förnyelsebara produktionen idag och framtida möjligheter. Vill man bo i en by så går det utmärkt att ordna fler bostäder.
Respekt är ömsesidigt, så är det. Flyttar man ut på landet får man respektera att det som är utanför din tomtgräns är någon annans företag, och inte något du äger.
Flitige Fredrik,
Jag uppfattar inte Cornu som elitist. Snarare någon som insett vartåt det hela barkar. Med tanke på hållbarhet, PeakOil, finanssystemet mm. Och när man har kommit till nån sorts insikt att här gäller det att få folk att fatta + delta i nödvändigt förändringsarbete och folk LIKAFULLT fortsätter som om ingenting händer – DÅ är det lätt att bli frustrerad och ta ut svängarna ordentligt, utmana och använda ironi mm. Full förståelse från min sida – hamnar ofta i samma frustration själv.
Är nog som stadsbo drabbad av Astrid Lindgren. Och trivs med det.
Lösningen? Köpte ut bonden och stugan på landet är nu hur tyst och avkopplande som helst. Ingen låter eller stökar något utan att jag bestämt det.
Man kan ju inte låta småkapitalisterna på landet härja som de värsta företagsliberalerna i stan. Då får man ingen sinnesfrid alls.
På köpet är man ju en prepper också.
/Trottoarbonden
Är vi inte alla statsbor och Fredrik Reinfelt är vår stadsminister? Eller hur var det nu? F.ö bra poäng i inlägget.
Ytterligare ett sätt att se på det är att den som sålt sin mark har sig själv att skylla. Att NIMBYS är ett hot mot utveckling är nog de flesta överens om.
Gällande vindkraft så är det faktiskt en relativt billig energikälla (näst efter kärnkraft och vattenkraft) och vindkraften kommer att vara viktig för lokalproducerad el i framtiden. P.g.a. effektförlusten i kraftnätet så är just vindkraft alltid ett bra alternativ då vind finns i närheten av de flesta områdena och vill man så kan man även spara elen i en buffert. T.ex genom att vid kraftiga vindar spara hela överskottet som vätgas+syre (ca 40% energiförlust), i batterier (något effektivare) eller i mekanisk lagring som kan vara 90% effektiv men troligtvis hamnar runt 80-70%.
Vind finns naturligtvis överallt, men det finns olika lämpliga platser att ha vindsnurror. Om man nu märker att NIMBYS:ar bor i ett område så får man väl helt enkelt subventionera deras utflytt. Att ta utan att ge är det enklaste sättet att skapa konflikter, men om man subventionerade deras utflytt med en del av den kommande vinsten från elen eller gav de närmast boende optionsrätt på andelar i vindsnurrorna så skulle det nog gå lite lättare att få opinionen med sig än genom att helt sonika skita i vad de tycker. Såklart finns det alltid folk som vägrar men då får man köra hårt mot hårt helt enkelt.
Viss har Cornucopia rätt i att folk bosätter sig i ett industriområde, men har man sålt ut delar av området till just boende så får man skylla sig själv. Som bonde kan man inte sälja marken och samtidigt skita i köparen och deras överenskommelse. Alternativen är att marknadsanpassa priserna till deras verkliga värde, skita i affären eller gilla läget och acceptera att man fått pengar för att stå ut med sin nya granne.
Bara för att man är bonde så kan man inte både äta kakan och ha den kvar samtidigt som köparen måste inse att hen inte flyttar ut på en isolerad ö i skärgården. Industrin får helt enkelt vara igång under ordinarie arbetstid och den boende får likt fårket vid bromma flygplats vara medvetna om vad de köper.
//Victor
Victor, ett problem är att nuvarande bonde kanske inte styckade av de där tomterna. Och oavsett så kanske det var grannbonden som styckade av. Inte du, men du får problemet ändå.
Det skulle vara intressant att få en objektiv bild av lönsamheten i vindkraft. Jag litar inte det minsta på alla lallande fånar till MP-sympatiserande vänsterskäggiga vindsnurror. Uppgifterna varierar extremt beroende på vem man frågar. Allt från lönsamt till att dom förbrukar mer energi än dom genererar.
Utan alla statliga subventioner skulle inte många vindkraftverk byggas.
Cornu: Du har iofs helt rätt i det. Jag missade den aspekten… Att nya boende kan klaga på säljaren är ju en sak, men grannen borde ju kunna be den nya boende att fara åt skogen då de till att börja med inte har någon överenskommelse och inte heller utför bonden arbete i närheten av/på den nyes ägor. Precis som den boende har rätt att klaga har bonden rätt att skita i kritiken.
Anonym 13:33. Jag tittade här. http://www.analys.se/lankar/Fakta/Faktablad%2047.pdf
Jag vågar inte bedöma sanningshalten men den verkar seriös och de har dessutom vindkraft två gånger med olika källor (OECD och Elforsk).
//Victor
Det utgår väl inga statliga subventioner till vindkraften? Det utgår elcertifikat, som prissätts på en fri marknad och som alltså betalas av kunderna utifrån vad de är beredda att betala för sin el. 60% av elcertifikaten går väl dessutom till vattenkraft och biobränslekraftverk. Antar att dessa också skall förbjudas, eftersom de i själva verket får ännu mer "subventioner" än vindkraften.
Jag bor själv på landet och är även uppväxt där, och delar en del av de synpunkter du framför, men inte alla. Det kan lika väl vara folk som är uppväxta på landet och alltid bott där, som protesterar och bråkar när närmaste granngården drar igång med flisproduktion eller något annat bullrigt. För övrigt så är just markägare något av det tjurigaste och besvärligaste folk som existerar enligt min mening. Att äga lite mark stiger många åt huvudet, och de flesta skulle precis som du vilja avskaffa allemansrätten, bara för att kunna bråka ännu mer med folk som vill vistas i naturen, trots att de allra flesta som vistas där inte gör den minsta åverkan.
Det mest fascinerande är att de som äger mark och klagar på folk som vistas på deras mark, ofta är de som gör mest skada och åverkan i naturen genom att fara runt med fyrhjulingar, traktorer, skotrar, crossmotorcyklar och alla möjliga slags fordon (som man bara MÅSTE ha om man är 20 år och son till en bonnlurk). Försök inte med att dessa fordon enbart används i företagsverksamhet, jag VET att de nyttjas lika flitigt för skoj och lek (har åtminstone ett 10-tal sådana barndomskamrater med gård och mark som gör oändligt mycket mer skada på naturen än vad jag gör när jag är ute med hunden, hästen eller på skidorna och åker). Nu äger jag också mark, men jag bryr mig inte ett dugg om ifall någon vill vistas på min mark och ha en skön stund i naturen (så länge det inte handlar om motorfordon). Vad spelar det för roll om någon rider i min skog när det ändå springer runt en massa djur där hela tiden? För vissa markägare är det fasansfullt att någon låter sin häst besudla deras ack så dyrbara mark. Nej, jag ser nog markägare som ett större problem på landsbygden än några stadsbor som vill vistas där ibland.
Avstyckandet av tomter på produktiv mark är ett otyg som borde förbjudas, det har du helt rätt i. För övrigt så tycker jag att man kunde bygga vindkraftverk på toppen av varje hyreshus eller skyskrapa, det borde väl vara optimalt, stadsborna ser då tydligt vart elen kommer ifrån och vi slipper förstöra fin natur med vindkraftsparker. På samma sätt borde vi mer börja utnyttja parker och friluftsområden i städer till t ex köttproduktion. Grisar, kor, får m.m. kan födas upp där, barnen ser vart maten kommer ifrån, transporterna blir korta (om det upprättas mindre och utspridda slakterier igen som det var förr), och alla får dra in den ljuvliga doften av matproducerande verksamhet.
Finns det något bra informationsmaterial alternativt böcker som kan balanseras mot Astrid Lindgren-syndromet? Jag tänker mig något i stil med skötsel och hantering av skogs- och åkermark, fastigheter, energiutvinning, lokala industrier, förnyelsebar energi etc?
Det verkar som Astrid Lindgren-syndromet handlar mycket om svensk misstänksamhet och att varje minsta lilla störningsmoment går att relatera till okunskap om andra människors vardag.
I stan irriterar man sig t.ex. kanske på människor som klampar i trapphusen och som poppar house på morgonen mitt i veckorna, medan man i industriområdet irriterar sig på mer industriella processer som har och göra med hur människor lever av landet och försörjer sig. I det moderna urbana landskapet vill man ha kontroll över tystnaden.
Min magkänsla säger mig att en stor del av de kulturella historierna och sättet att leva som Astrid Lindgrenare handlar om att man i allt större utsträckning kommunicerar sämre med sina grannar. Man har helt enkelt skaffat sig en sådan skev syn på kontroll att man förväntar sig att en bonde eller markägare ska vara helt tyst på sin mark. Det finns ingen djupgående förståelse för hur entreprenörer, bönder, skog- och markägare sköter sina åtaganden.
För övrigt så vet alla som har växt upp nära naturen med rovdjur omkring sig att de utgör ett mycket litet hot mot människan. Då är jag betydligt mera orolig när jag vistas i trafiken som kräver 500 dödsoffer och massor av skadade varje år, där man träffar på vissa bildårar som utgör ett betydligt större hot än en varg.
Bra inlägg, det är ett lyft att du börjar gå mer in på framtida lösningar till t ex Peak Oil. Problemet har man läst om till leda, men lösningar / förslag på handlingsplaner syns allt för lite. Det enda jag kan anmärka på är att vargar inte dödat någon människa på över 100 år och att vi inte har så farliga rovdjur i Sverige så länge det finns mat i skogarna.
Håller i stort sett med dig på förutom på två punkter: att det spridda boendet skulle bero på fossila bränslen och att andra européer skulle gå omkring med bössan på axeln när de vandrar omkring på landsbygden.
Halva EU:s budget går till jordbrussubventioner. Utan dessa subventioner skulle det inte finnas något industrijordbruk. Dessutom subventionerar skogsdelen av fastigheten i de flesta fall jordbruksdelen. Livsmedelsproduktionen förbrukar 7 gånger mer energi än den producerar.
Trots att Peak Oil har uppnåtts, och nedgången i oljeproduktionen troligen börjar på allvar 2012, så kommer den rådande jordbrukspolitiken från 2013 att fortsätta som om ingenting hänt.
Industrijordbruken blir nästa kraschbransch.
@anonym 13:55:
Vi har ju inte HAFT vargar på över 100 år.
Man kan lika gärna påstå att krokodiler är helt ofarliga eftersom vi inte haft ett enda dödsfall relaterat till vilda krokodiler i Sverige på 100 år.
Det tog oss tusentals år att bli kvitt vargen. Ingen utom några vänstervridna Disney-drömmare saknade den. När vi efter generationers idogt arbete äntligen lyckades bli av med eländet planterar man IN varg.
Dags att plantera in andra lika skyddsvärda djur där de är underrepresenterade? Stora mängder mygg, broms och fästing i Stockholms innerstad, kanske?
Överlevare, det beror helt på vilket land. Notera att jag pratar när mörkret fallit och i t ex bergen på landsbygden. Det kan t ex röra sig om Bulgarien, Rumänien och liknande länder.
vindkraft står idag för ca 2 % av svensk elförsörjning. resten står vatten och kärnkraft för. kärnkraft står för ca 50% och då fungerar den dåligt som tusan. istället för att bygga nya osäkra, ineffektiva och dyra reaktorer låtom oss istället lägga våra skattepengar på att bygga 25 gånger fler vindsnurror än vi har idag så att vi kan ersätta dagens livsfarliga miljöfarliga kärnkraftverk, rädda isbjörnen och göra vårt klimat hållbart. astrid lindgrens land kommer bli underbart vackert, energiförsörjningen säker och effektiv. hoppas bara att det blåser! (eller så skiter vi i vindkraft, bygger ny kärnkraft som är billigare och har 0 utsläpp så överlever isbjörnen och astrid lindgren illusionen, WIN WIN!)
Cornu, har du något boktips om det där med humanekologi och flöden och fonder?
Jag har kört skotare i Tyskland. Det var nästan bara svenskar som körde skotare där i början på 90-talet. Vi hade husvagnar som stod i skogen till folks förfäran…
Skogvaktarna hade alltid att hantera jaktfrågan kontra skotarnas arbete. Vissa sade att när det började bli kväll så skulle det slutas med körandet, andra inpräntade att vi faktiskt "hade lov" att köra dygnet runt om vi så ville. Vi hörde också talas om skotarförare som blivit hotade av jägare med vapen…
Min uppfattning om jägare i huvudsak, är att de jagar för nöjes skull, och allt annat är bara bortförklaringar. Sådana som arrenderar sin jaktmark är allra värst.
Anonym 15:13
Kärnkraft är bland de bästa energikällorna som finns av bl.a. dessa anledningar.
1. Den ger kontinuerlig energi med ett jämt flöde.
2. Det är billigt.
3. Det är säkert.
4. Det tar lite plats.
1. Att vi i Sverige har västvärldens mest föråldrade kärnkraftspark, som dessutom drivs av vårt största statliga oligopolbolag Vattenfall leder till att vi även sätter västvärldsrekord i oplanerade driftstopp. Vattenfall äger dessutom det mesta av reservkraften när kärnkraften och/eller vindkraften vacklar och man t.ex. behöver öppna dammarna i norr eller öka på eldningen i kolkraftverk. Vattenfall tjänar alltså på att leverera dålig kärnkraft, och Vattenfall, det är du och jag. Dvs staten Sverige.
2. Det är tillsammans med vindkraft och vattenkraft det billigaste sättet att utvinna energi. Nya kraftverk sänker kostnaden ytterligare iom att de är så mycket mer energieffektiva (återanvänder spillvatten) och dessutom nyttjar kärnbränslet ytterligare.
3. Kärnkraftverk är säkra. Bortsett från konstruktionen och de idiotsäkra skyddsmekanismerna i reaktorn så klagas det ofta på avfallshanteringen. Slutförvaringen är 500 meter under markytan, i urberg, inkapslat i betongrum som omsluter kopparkapslar som ligger i bentonitlera. Kapslarna i sig klarar alla påfrestningar man kan tänka sig, men de är ändå skyddade till en absurt hög nivå. Om nu jordskorpan skulle sätta sig en meter (vilket är mycket, särskilt i en region som ligger mitt på en tektonisk platta) så skulle kapslarna fortfarande vara hela. SFR placeras inte heller i närheten av använda grundvattenkällor vilket gör att eventuella läckage inte påverkar boende i regionen.
Kärnkraftverken är såldes säkra, men vindkraft är bra de också. Tyvärr räcker inte vindkraften hela vägen då den är för instabil i levererad strömmängd. Precis som solenergi så är vindkraft lite nyckfullt avseende kapaciteten och stabilisering krävs i form av mellanlagring eller alternativa energikällor. Mellanlagring höjer priset och gör att vindkraft inte längre är like coolt.
Nya kärnkraftverk skulle kunna använda gammalt bränsle och om vi inom 15 år ersätter alla våra reaktorer till de nyaste så kommer vi ha energi som räcker ett antal hundra år. De kan placeras nära tätort där energin kommer användas vilket kanske inte är fallet med vindkraft, kan t.ex. bli svårt att täcka Stockholms behov med vindsnurror utan att förlora massa kapacitet i elnätet.
//Victor
Victor, förvisso ovidkommande men lagring av vind- och solenergi är ett icke-problem i Sverige, eftersom vi använder vattenkraften som reglerkraft. Lagringen sker indirekt och automatiskt genom att vi tappar vattenreservoarerna mindre när det blåser eller när solen skiner (om vi hade haft solenergi i volymer värda att nämna). För övrigt är vattenreservoarerna i södra Sverige tillräckligt stora för att "lagra" vindkraften.
Själv driver jag småbruk med bl a kogödseluppvärmning. Sprider även grisskit och hönsskit på åkertegarna. Klart grannarna klagar när vinden blåser åt deras håll. De kommer i sina fina bilar för att klaga. Då möter jag dem på gårdsplanen med laddad hagelbössa. Då blir de spaka och åker med oförrättat ärende. Numera slipper jag besök tack vare handlingskraft.
Här i norr blev Roger Larsson, Orrbyn, först tvingad till utgifter/"investeringar" på 1,5 miljoner för att nyinflyttad granne klagat på lukten från bondgården! Efter Miljööverdomstolens dom blev det något mindre/billigare åtgärder.
http://www.lrf.se/Medlem/Regioner/norrbotten/Nyheter1/Lantbruk-far-lukta/
"Statsbo"? Dvs. en person boende i en stat? Menar du inte stadsbo?
16:35 Intressant fonetisk felskrivning av mig. Än mer intressantare att ingen annan än du märkte något.
Nordlandsdagar, det var en dyr avstyckad tomt. Man får hoppas att det inte var bonden själv som hade styckat av och alltså i princip hade orsakat problemet.
Cornucopia: Om det stämmer så är Kärnkraft ganska obsolet i det fallet. Men i takt med att oljan blir mer och mer svårtillgänglig så kan kärnkraft vara bra att ha för att kunna nyttja energin till att ta fram t.ex. väte eller för att ta fram alternativa bränslen som också kräver elektricitet i tillverkningsprocessen. Det gäller även elbilar och tåg.
Vi kommer således behöva öka energiproduktionen för att kunna möta bristen på olja. Vatten, vind och atomkraft är alla alternativ.
Jag tycker ditt inlägg är relevant och håller sig till ämnet du svarar på.
//victor
Vi såg felskrivningen allihopa men det räcker väl med att en person kommenterar stavningen så kan man prata om viktigare saker sen.
Vindkraftverk förstör vyer så är det och friden. Varför förstöra naturen ännu mer med betong mentalitets tänkande. Vi har redan förstört tillräckligt. Vi måste snarare effektivisera energi skapandet och förbrukningen så inte "medeltidska" apparater som vindkraftverk skall komma på tals i ett modernt samhälle.
Vi ska samarbeta mera och bygga ekologiska byar med modern infrastruktur. Tyvärr måste ni med feta hektarer börja kasta iväg ert ego och girighets tänkande i framtiden för att främja grupp tänkande. Jag ensam stor stark mentatliteten hör hemma på grott människo stadiet. Tyvärr håller det inte i framtiden. Vilket är det som människorna måste börja anpassa sig till. Annars kommer vi få se det Cornu förespråkar massa betong alternativ överallt med vindkraftverk som pissar ner naturens vackra landskap.
Jag väljer hellre samarbete med människor och att vi lever i symbios med naturen, än att vi ska smutsa ner naturen ännu mer med våra galna och fantasifulla påhitt som vi tror håller hur länge som helst. Effektivisera solkraften där ligger framtiden. Inte bland vindkraftverk.
Det är inte gratis att utnyttja vattenkraften för reglering av nyckfull vindkraft. Start och stopp eller upp och nerreglering sliter på aggregat. Vattendommar sätter också gränser för reglering av vattennivåer och vattenföring.
Så länge vindkraften är begränsad så räcker nog reglermöjligheterna i sydsverige men inte vid en fortsatt massiv utbyggnad av vindkraften.
Under kalla vinterdagar så producerar vindkraften som minst. Det betyder att vi måste ändå investera i produktionskapacitet som täcker belastningstoppar eller att hoppas att kunna köpa vad vi inte producerar själva som i vinter , huvudsakligen från Danmark och Tyskland.
Svenska kärnkraftverk har sämst tillgänglighet av alla medan Finland är bäst. I båda fallen har man verk som levererades ungefär samtidigt av Asea (de flesta). Roten till problemet ligger ju inte bara hos kraftindustrin utan har också politiska rötter. Beslutet att avveckla kärnkraften, tankeförbudslagar och nedläggning av fungerande verk har naturligtvis också påverkat. Utbildnimng vid högskolor har blivit eftersattunga har söäkt andra utbildningsvägar, ABB sålde av sin kärnkraftsverksamhet osv.
Vad gäller att bygga ut älvarna ser jag knappast nyttan. Det handlar om svå mänger el, kanske 10-15 TWh till. Det är de allra nordligast älvarna det handlar om, som ligger långt från allt. Och visst kan det väl ändå finnas ett värde i att bevara några älvar orörda?
Nej, bygg i ställe en extra reaktor i Forsmark. Det ger lika mycket el och mycket mindre besvär.
/Starvid
Jag har bott på landet, fast jag är stadsmänniska. Jag stortrivdes men inte en granne, det var 25 meter mellan våra fastigheter, men det var mig hon inte klarade av, en jäkla 08..
Hon gjorde livet surt för mig kan jag berätta, försökte vara trevlig och förstående men inget hjälpte.
Gav upp efter 8 år, numera tillbaka i stan, saknar dock avskiljdheten, här hittar aldrig en egen plats på sommaren tex. Saknar inte vedhantering eller snöröjningen dock och inte psykfallet till granne.
Ska jag flytta ut på landet igen blir det långt från närmsta fastighet och med stor buffertzon runt mig. Tänk att få göra som man vill när man vill, vilka maskiner som helst vilka tider som helst.
Det blir landet eller utomlands när jag är klar med svenssonlivet, outback i Australien lockar lite, eller malaysia, vietnam, afrika etc Gärna långt från det moderna skräpsamhället.
Jag tycker att det är roligt att du skriver följande:
"Tillägg: Nej, jag styckar inte av tomter, även om jag kunde göra det. Vill inte att någon Astrid Lindgren flyttar in och har synpunkter på hur jag brukar min mark."
Men du har samtidigt inget emot att DU genom kommunen ska bestämma vad man ska använda sin mark till. Du förespråkar ekonomisk fascism för vad mark ska få användas till; jordbruk, vindkraft och skogsbruk sådant som du gillar. Däremot anser du att folk som tycker har sig rätt att klaga på dessa industrier lider av "Astrid Lindgren-syndromet". Tänk om dessa personer som klagar lever på turism och ditt vindkraftsverk kommer försämra deras inkomst?
Just nu uppför du dig EXAKT som de med "Astrid Lindgren-syndrom". Du klagar på ett användande av mark, men anser samtidigt att de som klagar på ett annat är drömmande stadsbor.
Jag får inte ihop din logik.
Ja men nu är det ju så att människor behöver tystnad omkring sig ibland även om de kommer från en storstad. Städer låter alltid, motorvägar låter alltid och ska även landsbygden låta alltid finns det ingen tillflyktsort kvar.
/Guldkalle
Intressanta tankar. Har lite mer positiva, funderingar kring stadsbor på landet, då min erfarenhet efter snart två år på landet (dessförinnan stan) är: Ju närmare naturen folk växt upp, desto mindre verkar de uppskatta och respektera den.
Här ute finns utöver trevlig natur allt det du beskriver i form av oljud, maskiner, skrot dumpat här och var, kilometervis med gammal taggtråd där inga djur går, etc… Själv flyttade jag hit för att, som den naturromantiserande stadsbo jag var/är, söka lite enkelhet och livskvalitet, öka graden av självhushållning genom maskinfri odling, arbeta över internet och vara i minimalt behov av bil. Och det är nästan precis så bra som jag tänkt det. En touch av gammalt småbrukarliv kombinerat med lite modern teknik, internets fördelar, samt nutida kunskap om näringslära, odling och ekologi.
Så ni i stan som verkligen uppskattar och värdesätter naturen: flytta ut på landet, köp lite mark, och börja sköta den med ett hållbart, småskaligt tänk som numera faktiskt känns mer lättfunnet hos högutbildade i stan snarare än de "riktiga" lantborna.
Vad gäller rovdjur förväntade jag mig lite mer insiktsfullt än de rödluvan-historier som jägareförbunden gärna vill tuta i oss. Bättre att beväpna sig med en bok och lite kunskap om rovdjur och deras beteende istället. Det handlar enbart om ensamrätt på bytesdjur, fritt härjande för jakthundar, och tamdjursägare som hellre utrotar andra arter än bemödar sig med rovdjursstängsel. Sådant ser jag gladeligen bytas ut mot lite goa naturromantiker från stan!
Johan, stadsbo är ett mentalt tillstånd. Uppför man sig om en stadsbo är man en stadsbo, oavsett var man bor. Du är inte en stadsbo, utan ser ut att bo och verka ungefär ganska exakt som undertecknad.
Mitt inlägg handlar framför allt om att "stadsbor" begränsar möjligheterna till att använda naturen för hållbar produktion av mat och energi.
Vad gäller rovdjur så är det inte en svartvit fråga. Som jag skrev är Sverige unikt (som alla länder) och det kommer behövas förändringar efter 100 år utan stora rovdjur. Landsbygden kan inte se ut som den gör idag. I t ex vargområden i Italien är en normal fårbesättning 5-6000 djur, och då har man fåraherdar 24/7/365 som vaktar djuren. Med Sveriges små tamdjursbesättningar och små brukningsarealer går det inte att köra treskift med herdar.
Rovdjursstängsel låter fint, men prova att i realiteten hägna ett svenskt småbruk så får du se. Dessutom brukar statens pengar avsedda för att skydda brukarna mot statens vilt (=varg) ta slut redan tidigt på året, så resten får finansiera skyddet mot statens vilt ur egen ficka. Det är ett bra sätt att slå ut brukare med ett hållbart, småskaligt tänk. Kvar är de stora som har råd att ta höga kostnader.
Sedan får du gärna förklara hur vilstängsel (=elstängsel, fem trådar) skall fungera när det är 50cm snö som dränerar de tre nedersta trådarna på ström (och sänker spänningen till omärkbar i resten), och gör stängslet så lågt att ett rovdjur kan kliva över det. Vi har som bekant snö i Sverige, och då får vi alltså sluta med utegångsdjur och stänga in alla djur även på vintern.
Om det inte skrivits tidigare, så ska vindkraften byggas där vindförhållandena är optimala.
Det ska inte byggas vindkraft för vindkraften skull eftersom nyttjandegraden redan är så låg.
Blodtryckshöjande läsning;
http://www.kuriren.nu/nyheter/?articleid=5764583
Ett tredje generationens jordbruk tvingas lägga ner p.g.a en inflyttad granne som klagat på att det luktar för mycket. Domstolarna gav grannen rätt…
På 1800-talet hade liberalismen sin storhetstid i Sverige.
Då var det tillåtet att bygga ett torp i någon annans skog.
Mot att man utförde vissa årliga dagsverke åt markägaren(vanligast), eller betalade en kontant avgift i samband med bygget(ovanligt)
eller årligt. Självklart skall alla ha rätt att bygga var man vill. Varför skall storebror(kummuner) avgöra var du vill bygga ditt torp.
Alla är sin egen lyckas smed!!!
Varför skall hundratusentals människor bo i storstädernas förorter där de ej kan odla sina egna morötter.Förorter skapar stora sociala problem.
Människor är ej skapade för att bo i tiovåningshus.
Vilket inga andra djur i heller är.
Har Ni någonsin sett björnar apor eller vargar bo i tiovåningshus.
Bra postning så när som på att det skall vara upp till markägaren att ta risken att stycka av tomter, de behöver inte räddas av politikerna.
Själv är jag även oerhört mycket positivare till avstyckningar och villor i skogsmark, på ängar och lågproduktiva rantiga åkrar än villamattor på det högproduktiva slättjordbruket. Jag har bidragit till att rädda några villabyggen på lågproduktiv mark och jag hoppas på många fler, det är stimulerande att göra nytta genom att rädda människors drömmar och bevara matproduktionsmöjlighet.
Undrar vad man kan göra åt "vi blir störda" gnället så hänsynen kan gå åt båda hållen? Inte störa i onödan och inte vara orimligt i vägen för det störande.