Obligatorisk läsning om insideraffärer

En gång i tiden när jag fortfarande studerade eller för den delen var anställd av någon annan så fick man ibland använda sin viljestyrka för att lyckas läsa igenom någon obligatorisk bok. En karaktärsdanande pina.

Men som numera lite friare brukar jag inte ta fram den där styrkan för att läsa färdigt något som kräver viljestyrka utan förpassar istället skiten till bibliotekets dammfyllda hyllor.

Ibland, tyvärr allt för sällan, så händer istället motsatsen. Att man får en bok i handen som man inte kan lägga ifrån sig, utan istället måste ta fram viljestyrka för att inte fortsätta läsa klockan 0230 på natten, med arbetsdag dagen därpå. Just ett recensionexemplar av en sådan bok damp ner i min brevlåda förra veckan med förstörd nattsömn och rubbad dygnsrytm som straff.

I svensk media och press finns det ju inte utrymme för längre reportage eller ens reportageserier, vilket man kan finna gott om i t ex amerikansk press. Förklaringen ligger förstås delvis i de relativt låga upplagorna för svensk press vilket inte gör att det finns ett överskott nog att avsätta månader för en enskild journalist att arbeta på en ordentlig story. En annan förklaring är att de flesta läsare blir uttråkade och somnar efter de obligatoriska 15-20 meningarna. Dessutom tar reportage upp värdefull annonsplats. En fördel med en blogg är att jag som skribent kan vara precis hur långrandig jag vill i den här recensionen, eftersom jag inte har brist på plats.

Istället är svenska journalister förvisade till att skriva reportageböcker, och det är alltså där man kan hitta de riktiga reportagen och den grävande journalistikens kärna i Sverige idag.

Ett utmärkt exempel på detta är den nyutkomna boken Insiders (Atlas, Bokus 159:-) av de prisbelönta ekonomijournalisterna Per Agerman och Annelie Östlund. I normala fall är ekonomijournalist ett fult ord, men i det här fallet blir det istället en komplimang. Tillsammans fick de 2007 priserna Årets ekonomijournalist samt Guldspaden för sitt grävande kring härvan med den sk Aktietorgskungen och de bolag han marknadsnoterade via Aktietorget.

Boken insiders är uppdelad i tre delar, där den första “Aktiespararnas bästa vän” handlar just om Aktietorgskungen och de aktiebolag han satte på Aktietorget, speciellt NRS Technologies. Den andra delen “All in” handlar om insiderhärvan kring den sk Cevianmannen, Nordeamannen och Pokerproffset medan den sista delen “Jakten” handlar om Ekobrottsmyndighetens tröstlösa jakt på dessa och andra misstänkta personer.

Sista ordet är ännu inte sagt i rättegångarna mot profilerna ovan, och Agerman och Östlund lyckas hålla en fantastiskt objektiv och saklig ton genom hela boken. Mycket av boken baserar sig på de rättegångsprotokoll som finns, inklusive förundersökningsunderlag och ljudupptagningar från telefonavlyssning eller inspelade mäklarsamtal, och redovisas sakligt med ett flytande, lättläst och enkelt språk.

Redan under första delen fastnade åtminstone jag helt i något som närmast kan liknas vid hur man stoppar upp och tittar på en olycka och bara skakar på huvudet. Man tror inte att det är sant, men tyvärr är det just sant.

Alla som investerar i småbolag, småbolag på Aktietorget eller andra officiella eller inofficiella marknadsplatser, eller i onoterade aktiebolag borde ha första delen i Insiders som obligatorisk läsning först.

I den andra delen flyttas insatserna upp, och från Aktietorgets ruffel i skuggorna landar vi i storfinansens finrum där Cevianmannen utgör huvudpersonen. Här har vi en person som kanske hade ett av Sveriges mest prestigefyllda finansjobb som analyschef på Christer Gardells Cevian, och under vilken fonden lyckades prestera en snittavkastning på 90% om året, vilket är extremt imponerande med tanke på storleken på affärerna. Här pratar vi inte småbolag.

Men Cevianmannen verkade inte kunna hålla händerna borta från syltburken, och använde sitt nätverk till att berika sig själv, Nordeamannen och Pokerproffset. I periferin hittar man bl a Electroluxmannen (som avskrevs som misstänkt efter två år) och även Carnegiemannen, Luxemburgmanen och Morgan Stanleymannen.

Det är det goda livet, det är full fart på Autobahn i en lyxig Mercedes ner till banker i Schweiz eller Luxembourg för att hämta hem väskor med kontanter. För Cevianmannen, Nordeamannen och Pokerproffset verkar ha glömt att berätta för Skatteverket att de alls handlade med aktier. Kanske blir de friade för själva insideråtalet, men att de lyckas ducka grovt skattebrott är nog lite mer tveksamt.

Vilket för oss in på tredje delen. Något som slår mig när det gäller myndigheternas arbete är att det verkar finnas vattentäta skott mellan våra myndigheter. Det handlar väl om personlig integritet, t ex fick Cevianmannen tidigt svara på frågor om misstänkt handel i aktier, men Skatteverket fick aldrig reda på att aktiehandel alls förekom utan det misstänkta skattebrottet upptäcktes först långt senare.

Som sagt är inte sista ordet sagt i rätten än, så jag vore tacksam om ni i eventuella kommentarer till detta inlägg inte skriver personernas riktiga namn. Även om det är lätt att döma baserat på den långa rad av fakta som finns i boken, så kan det vara skillnad på fel i moralisk mening och fel i juridisk mening.

Att svensk insiderlagstiftning och även hela rättsväsendet lämnar en hel del att önska är åtminstone uppenbart.

I viss mån har det dock redan utdömts straff privat. Cevianmannen, Nordeamannen och även Morgan Stanleymannen kommer antagligen aldrig mer kunna jobba i den finansbransch som de antagligen älskar, och har redan förstås fått sparken. Kanske tolererar branschen fusk, men de tolererar inte att fusket eller ens misstankar om fusk avslöjas i de egna leden.

Jag kan iaf inte tänka mig någon bättre källa om man vill sätta sig in i vad t ex Cevianmannen-härvan handlar om än denna bok.

Lämpligen börjar man läsa boken en fredag kväll, så att man inte fastnar och underpresterar på jobbet dagarna efter.

Boken Insiders (Atlas, Bokus 159:-) författare Per Agerman jobbar idag för Realtid.se när han inte tog ledigt för bokskrivandet och har tidigare jobbat på både E24 och Affärsvärlden, medan Anneli Östlund jobbar på E24 och tidigare varit anställd hos Affärsvärlden och Realtid.se. Viss branschinavel alltså.

Mer information kan man också hitta på bokens hemsida.