Nu driver folkpartiet (ett ironiskt namn får man anta) på linjen om ersättandet av den svenska fiatvalutan SEK mot den europeiska unionens fiatvaluta EUR. Papperspengar som papperspengar. Av någon anledning vill man i just Sollentuna införa EUR i hela kommunen, med allt vad det innebär i merkostnader för kommun och företag.
SEK är nämligen lagligt betalningsmedel i Sverige, och det betyder att alla företag, privatpersoner och kommunen måste växla sina euro till kronor för att betala skatt till staten. T ex moms på försäljning etc, skatt på löner osv. Så i slutändan blir det en extrakostnad för alla inblandade, drivet av politiskt ideologiska skäl.
Ännu ett exempel på hur tokiga politiker, i detta fallet lokala amatörer i Sollentuna, vill göra det dyrare och svårare för företag och privatpersoner. (EDIT: Även lokala amatörer i Göteborg vill ha detta, men där är de åtminstone i opposition)
Och man vinner ingenting. EUR är precis som SEK en fiatvaluta, dvs den backas inte upp av något annat än löftet att man kan betala skatt med den. Fast inte i Sverige. Samtidigt garanteras att banker och centralbanker kan trycka nya pengar bäst de vill, något förenklat. Och EUR är inte en stark valuta. När euron infördes så skulle den vara stark därför att medlemsländerna skulle hålla en strikt budgetdisciplin, men nu visar det sig att ytterst få länder klarar av att hålla denna disciplin. Så EUR är inte bättre än någon annan valuta, rent av så har Sverige bättre budgetdisciplin än de flesta euroländer. Kanske just för att vi inte har euro.
Nåja, en del saker fungerar som det skall i finansvärlden. USA:s försök att pressa ner de långa räntorna genom att trycka upp nya pengar och köpa sin egen statsskuld med har misslyckats. Flute har en bra graf över det. Centralbanker sätter som bekant annars bara de korta räntorna. Vill man trycka ner långa räntor så krävs det att man trycker nya pengar och köper obligationer för, vilket pressar ner räntorna.
Men finansmarknaderna är inte korkade och vill inte ha löjligt låga räntor, dvs de vill inte låna ut pengar till slösaktiga stater till obefintlig ränta. Så de långa räntorna stiger, eftersom dessa sätts på marknaden.
Även den korta räntan borde sättas på marknaden. I själva verket skulle det löst de flesta problem som orsakat finanskrisen, dvs överbelåning, vilket man kan läsa om här.
Saken är den att även om Sollentuna (eller hela Sverige) så inför EUR som lagligt betalningsmedel och valuta, så löser det inte ett dugg av finanskrisen eller vänder vår ekonomi. Det är andra faktorer som driver det. Man kan ju konstatera att även det sk Euroland har drabbats hårt av konjunkturen och finanskrisen.
Sedan Bretton Woods guldmyntfot övergavs har vi sett svagare och svagare ekonomisk tillväxt. Så snarare är det till riktiga pengar vi skall gå, dvs pengar uppbackade av något realt, inte mot papperspengar som heter EUR istället för SEK.
Men visst skulle ett byte till euro magiskt innebära att folk amorterar sina skulder, och vi slutar basera världsekonomin på konsumtion och kredit, utan istället baserar den på investeringar och sparande, så vore det förstås bra. Men så blir inte fallet. Faktum är att finanskrisen inträffat i Europa efter att euron införts. Så vad den skulle ge för skydd vet åtminstone inte jag.
27 kommentarer
Lagligt betalningsmedel kännetecknas också av att alla borgenärer som har fordringar med nominellt värde i en viss valuta är skyldiga att godta den överenskomna valutan.
Om en ecuadorian är skyldig en salvadorian euro är alltså salvadorianen skyldig att acceptera betalning i euro.
Visst är det så.
Det betyder t ex att alla företag och privatpersoner i Sollentuna som har skulder måste växla sina euro till kronor för att betala dessa skulder.
Säg att spreaden på växelkursen är 0.5% (=lågt), så steg alltså skulderna med 0.5% för de som vill känna sig hippa och leka med euro.
Jag är förvånad över att detta kan vara lagligt. Kan en annan kommun besluta att införa silver som valuta?
Apropå fiatpengar, se länken. En nyhet som lätt borde vara på löpsedeln men som inte ens nämns "hos oss". Artikeln handlar om att Italien konfiskerat dryga 134 miljarder $USD i statspapper (á 500 miljoner $USD). En intressant historia vars icke-nyhetsvärde bevisar vilken censur som existerar på vår sida av kontinenten oavsett om pappren är falska eller ej. Det intressanta i sammanhanget är att om statspappren är äkta så har Italienska myndigheter rätt att konfiskera 40% av värdet(!!!).
Anonym 08:08,
lagligt eller inte. Det är inte lagligt att använda mutor vid gripenförsäljning heller, men så länge man är på rätt sida relevant maktsystem blir man inte bestraffad. Om en kommun inför silvervaluta hamnar de på fel sida om makten gissar jag. Euro ja, silver nej.
/endast gissningar (baserade på empiri)
Hur länge kommer detta penningsystem fungera innan vi tvingas till ett sundare tror ni?
Det har inte så mycket med laglighet att göra; om du och en kompis vill kan ni ersätta kronan med snäckskal, idolbilder eller cigarettpaket eller vad som helst. Och om tusen människor gör samma sak så får de det. Om en kommun gör det och dess väljare inte röstar bort de ansvariga politikerna så är det likaledes okej.
De lär knappast kunna avskaffa kronan på eget bevåg, men det är det ju inte heller tal om.
Fast i praktiken är knappt ens det förbjudet på mikronivå; om t ex en butik vägrar att ta emot betalning i svenska kronor så är det den näringsidkarens ensak, fast det skulle nog kunna vara dåligt för affärerna.
Haparanda har kört euro-spåret länge.
Och bussförare i många större städer vägrar sedan en tid att acceptera svenska pengar, utan kräver bolagsegna betalningsmedel för att man skall få åka med. Och det är tydligen lagligt.
"Fast i praktiken är knappt ens det förbjudet på mikronivå; om t ex en butik vägrar att ta emot betalning i svenska kronor så är det den näringsidkarens ensak"
Nej, som jag tolkar det är butiken skyldig att ta emot betalning med tryckta pengar (motsvarande krona belopp). Jag tolkar det som om en butik har en vara som har ett pris i kronor så är butiken skyldig att ta emot kronor som betalningsmedel. Annars gör man sig skyldig till lagbrott.
1 § Enligt 9 kap. 14 § regeringsformen har Riksbanken ensamrätt att ge ut sedlar och mynt.
Sedlar och mynt som ges ut av Riksbanken är lagliga betalningsmedel.
http://www.notisum.se/rnp/sls/LAG/19881385.htm
PD
Nej, en näringsidkare är berättigad att vägra ta emot svenska kronor som betalning för varor och tjänster.
Dock är alla borgenärer förpliktigade att godta kronor som betalning för skulder.
Från detta finns dock ett undantag. Är skuldebrevet denominerat i utländsk valuta och skuldebrevet uttryckligen anger att borgenären inte är skyldig att godta motsvarande belopp i svenska kronor, så måste gäldenären prestera betalning i främmande valuta.
Dock skall alla skatter betalas i svenska kronor.
Dessutom är det så att när man säljer utländsk valuta till högre kurs i kronor än man köpt valutan för så är vinsten skattskyldig precis som när man sålt aktier.
Det sistnämnda är det största hindret mot att använda utländska valutor i Sverige.
Reavinstskatten gäller givetvis också vid försäljning av fordran med nominellt värde i utländsk valuta.
Aha. Har du lust att visa lagunderlag?
PD
Att en näringsidkare inte är skyldig att godta svenska kronor som betalning följer av avtalsfriheten.
Och står det exempelvis påannonserat att en näringsidkare säljer tändsticksaskar för en krona styck har detta inte karaktären av bindande avtal. Detta ses inte som ett anbud i avtalslagens mening utan som ett utbud har jag fått lära mig av professor Grauers. Skulle näringsidkaren få för sig att han istället vill ha 10 eurocent eller tre snäckskal är detta hans ensak. Å andra sidan säger det sunda förnuftet att detta vore ett säkert sätt att förlora kunder.
Har däremot en näringsidkare avtalsrättsligt bundit sig vid ett löfte att leverera en viss vara till ett visst pris fastställt i svenska kronor följer det av avtalslagen § 1 att han är bunden av sitt löfte.
Friheten att vägra kronor gäller ej heller då en skuld redan har uppkommit. Kronor är lagligt betalningsmedel för alla skulder med betalningsort i Sverige; om inte förbehåll uttryckligen avtalats. Se härom skuldebrevslagen 7 §.
I övrigt vet jag inte om det finns några rena laghinder för skattemyndigheterna att godta främmande valutor, men eftersom hela skatterätten bygger på vad som är vinst respektive förlust uttryckt i kronor gör skatteverket givetvis alla transaktioner i kronor, om än att givetvis värdet på främmande valutor kan vara av betydelse för att bestämma hur många kronor man skall betala till skatteverket.
Om en näringsidkare säljer varor mot betalning i snäckskal måste man alltså göra en uppskattning av hur många kronor/ören dessa snäckskal är värda och sedan får näringsidkaren betala skatt i kronor på samma sätt som vem som helst.
Visst är kronan lagligt betalningsmedel i Sverige, men vi har inga särskilt stränga lagar om lagligt betalningsmedel i vårt land och det tycker jag är bra.
Jag tycker dessutom att reavinstskatten borde slopas så att vi lätt kunde kryssa mellan olika valutor.
Att byteshandel är tillåten i Sverige följer bland annat av köplagen § 1, andra meningen.
Således finns det inga hinder för en näringsidkare att ange priser i investeringsguld eller rent av snäckskal.
Jo, jag känner till att anbud och accept ska gälla för ett giltigt avtal. Muntligt som skriftligt.
Dock får det väl anses vara ett anbud att sälja något i en affär? Men detta är bara ett utbud menar du? Pris är satt på varan. Bara ett utbud.
För mig är det ett affärserbjudande, men ok.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Anbud
Ett utbud för mig kan bestå av flera varor. Men när varan är prissatt blir det ett anbud. Men jag kanske har fel i definitionerna?
Men visst kanske näringsidkaren kan hävda att utbudet blir ett anbud först i kassan? Som ej görs gällande när accepten ska göras (i kassan eller liknande). Men om detta inte meddelas så gäller anbudet vill jag hävda. Och gäller anbudet så bör det vara lagbrott att inte ta emot lagligt betalningsmedel kan man tycka.
Så njaa… jag vet inte om det skulle hålla i rätten att näringsidkaren ej vill fullfölja sitt faktiska anbud i kassan? Men intressant diskussion.
Det finns säkert ytterligare lagar som kommer in om näringsidkaren diskriminerar vissa.
PD
Nationalekonomisk definition av utbud enligt wikipedia:
"totala kvantitet av en vara eller tjänst som alla säljare på en marknad bjuder ut vid varje prisnivå."
Ref: http://sv.wikipedia.org/wiki/Utbud_och_efterfr%C3%A5gan
Men jag har full förståelse om det finns en annan juridisk defintion av utbud?
Mvh PD
"Således finns det inga hinder för en näringsidkare att ange priser i investeringsguld eller rent av snäckskal."
Det vore mkt bra om det vore så. Rent ut sagt fantastiskt. Dock har jag lite svårt att tro på det av någon anledning.
Jag har en känsla av staten inte skulle acceptera detta rakt av?
Så länge som folk har förtroende för papperslapparna spelar det ingen roll, men kan du tänka dig om papperspengarna förtroende skulle försvagas..
Först skulle väl Greshams lag gälla tills papperspengarna var totalt värdelösa innan man faktisk handlade för sina "riktiga" pengar. Och man skulle aldrig vilja växla till sig andra pappersvalutor (värdelösa) för silver/guld.
PD
Huvudproblemet är att skatter skall erläggas i kronor och framförallt att det finns en reavinstskatt.
Ja, i juridiken betyder utbud något annat än i nationalekonomien.
Utbud är ett erbjudande som inte är avtalsrättsligt bindande.
PD, Flavian har helt rätt och verkar rent av vara jurist.
Skall man förklara det i amatörmässiga termer, så är någon bara skyldig att ta emot SEK om du är skyldig dem pengar, och skulden inte uttryckligen sagts vara i en viss valuta.
I mataffären kan kassan alltså vägra att ta emot SEK, därför du är inte skyldig dem pengar förrän du lämnat butiken utan att ha betalat för dina varor. Om du i protest mot att du inte får betala i SEK börjar äta maten direkt i kassan, måste de däremot acceptera SEK som betalning för din skuld.
På en restaurang där du betalar i efterskott, efter att ha ätit upp maten, måste de alltså acceptera SEK, eftersom du är skyldig dem pengar. Men på en lunchrestaurang där du betalar innan du får maten kan de vägra ta emot SEK och kräva silver, guld, snäckskal eller rent av euro.
Skatt är ju att se som en skuld till staten, så även baserat på dessa enkla regler så blir alltså alla skatteinbetalningar i SEK, fast det även är stipulerat specifikt.
Jag har fått för mig att en näringsidkare måste sälja en vara till aviserat pris, dvs även om varan i fråga är felmärkt. Innebär inte det att det är en fråga om anbud och näringsidkaren är tvungen att acceptera SEK om varan är prissatt i denna valuta?
Nej, en näringsidkare är inte skyldig att sälja till aviserat pris i de fall erbjudandet är att ses som ett utbud; det vill säga inget bindande avtal kommit till stånd.
Om en näringsidkare däremot lämnat ett bindande anbud att leverera till ett visst pris angivet i kronor får han stå vid sitt ord.
Däremot följer det av avtalslagen 3 kap 32 §, första stycket att man aldrig är bunden av något annat än det man verkligen menade. Sade man exempelvis 3.000,- kronor, men menade 3.000,- euro är man inte skyldig att leverera till det lägre priset, eftersom man är bunden av det åsyftade.
Att skulden är angiven i en främmande valuta är i sig inte tillräckligt för att ge borgenären rätt att vägra betalning i svenska kronor. Gäldenären är berättigad att betala i svenska kronor till dagens kurs gentemot den främmande valuta i vilket skulden angivits under förutsättning att betalning skall erläggas i Sverige.
För att denna regel INTE skall gälla krävs uttryckligt förbehåll i skuldebrevet.
Det vill säga är Svensson skyldig Karlsson 10.000,- euro och Karlsson bor i Motala och inget särskilt avtalats följer det av 3 § och 7 § att Svensson är berättigad att betala i kronor till rådande kurs. Är exempelvis kursen 11 kronor per euro så presterar Svensson fullgod betalning genom att till Karlsson i Motala i dennes bostad överräcka 110.000,- kronor.
Tillägg:
I föregående meddelande tänker jag förstås på skuldebrevslagen.
Så sammanfattningen är att man kan börja med silvermyntfot eller koppar. Men man tar en viss risk?
Innan någon börjar ta betalt i något annat än kronor ger jag rådet att ta en noggran titt på de skatterättsliga problemen.
I Haparanda accepteras euron överallt och där torde därför expertis finnas.
Gissningsvis bokför man euron till dagens kurs så fort man fått betalning, men för sannolikt ogärna konto i euro.
Jag vet inte så noga, men i stort sett samma metoder borde gå att använda om man exempelvis vill ta betalt i guld.
Vad är vitsen med det här? Så länge man inte låser kursen för kronan blir detta inget annat än en turistfälla som bara affärer och banker tjänar på.
För den enskilde blir resultatet en prishöjning och inget annat.
Rättelse av stavfel:
NOGGRANN heter det och ingenting annat.