Stiff upper lip

Hur stora problem har egentligen Storbritannien?

Lite blogginlägg från veckan att läsa, t ex Samuelssons rapport med en intervju med råvarugurun Jim Rodgers, eller Flute om den brittiska bankröran.

Recession har de också bekräftat.

Rodgers menar att det inte längre finns något som Storbritannien producerar som resten av världen vill ha. Sedan några år exporterar man inte längre olja och fossilgas, och med finanskrisen så vacklar London som ett av världens finanscentrum, så hur det blir med exporten av finansiella tjänster kan man ju också fråga sig. 10 000-tals finansfolk har fått gå eller riskerar att gå. Rodgers går väl så långt att han menar att Storbritnnien borde kraschat tidigare, men det är bara den tidigare exporten av fossila bränslen som hållit imperiets rester under armarna.

Fortfarande har man ju alltid traditioner att exportera, och kanske även underhållning, men allt fler brittiska institutioner vacklar nu.

Jag menar nu har t o m Burberry beslutat att lägga ner klädtillverkningen i England. Nu bryr jag mig förstås inte om deras fjantiga moderna mode, utan nu snackar vi om tidlös (och jag menar omodern) design och produkter som deras gabardintrenchcoats, oförändrade sedan första världskriget. Kompletta med ringar att hänga handgranaterna i och gevärsfläpp så det inte regnar in i pipan när man står på vakt. Nu stängs väl därmed fabriksoutleten utanför London. Man får väl hålla sig till Burberrybutiken på Bond Street, alternativt deras gamla butik på Regent Street, numer House of Scotland. Haymarket är liksom för arbetarklass. Hm. Måste blogga om mode någon gång. Eller anti-mode. Då får man ju 100 000-tals läsare. Stay tuned.

Så vad skall Storbritannien exportera framöver? Varken finansiella tjänster, fossilgas eller olja? Inte ens kläder i gabardin…

Nej, det är bara att ta på sig sin stiff upper lip och gilla läget antar jag. Men man har alltid traditioner.