Egentligen hade jag tänkt skriva ett annat inlägg så här på fredagseftermiddagen inför kvällsmyset, men det får väl bli imorgon istället.
För att spinna vidare på utskällningarna jag fått för åsikter om 24 hour business camp, så blev jag inspirerad av Mindparks VD:s hyllningsinlägg. En VD utan ledarskapsutbildning, alternativt som glömt bort vad han lärt. Det är lätt att svepas med i förälskelsen man uppnår med pseudogemenskap.
Har ni någonsin funderat på varför man alltid får en sådan fantastisk gemenskap och det alltid är så oerhört trevligt med små kick-offer, läger eller andra kortare tilldragelser där man samlas för ett gemensamt mål? Detta kallas för pseudogemenskap, och är bara det första steget mot äkta gemenskap.
Jag bygger här på M. Scott Pecks teorier kring gruppdynamik och gruppgemenskap, något iaf jag fick lära mig under befälsutbildningen på den tiden då Sverige hade ett invasionsförsvar.
Det kan handla om tidigare nämnda 24 hour business camp, ett konfirmationsläger, nollperioden på högskolan, företagets kick-off eller för den delen den fantastiska gemenskapen du fick med den där killen eller tjejen du träffade på krogen, så fantastiskt att ni rent hamnade i säng tillsammans. Eller återföreningsträffar, där den gamla skolklassen blir som ny och konflikträdslan och välviljan gör det så faaantastiskt trevligt.
Saken är den att denna fantastiska gemenskap är falsk, och bara verkar finnas för att deltagarna är inställsamma och konflikträdda i början. En ledares roll här är att snarast få slut på pseudogemenskapen och dra upp konflikterna till ytan. Hos de lite mer kortlivade gemenskaperna, så hinner man aldrig lämna pseudogemenskapen, utan går vidare i livet med fantastiska minnen från den underbara gemenskapen ni hade på den där kick-offen innan ni gick iväg till era ordinarie separata sysslor igen. Att få folk att ha goda minnen från 24 timmars datorhackande är inte svårt. “Vi har det så bra…” som kompanichefen ironiserade över när han lade ut fakta för de stackars befälseleverna. Att påtala pseudogemenskap är ett bra sätt att spräcka den…
När pseudogemenskapen spricker går man över i kaosfasen. Den fantastiska gemenskapen fragmenteras till olika grupperingar av individer som tycker lika. Gräl och olikheter kommer upp till ytan. De flesta sammanslutningar kommer aldrig förbi denna fas, t ex en skolklass, där det blir olika kompisgäng och ofta varaktiga konflikter. Visserligen ändras dessa över tiden, men man uppnår aldrig den kompletta gemenskapen.
Minns du killen/tjejen från krogen ovan? Nu har ni vaknat på morgonen, och det visar sig att ni börjar bråka om någon meningsskiljaktighet. Om inte på morgonen, så kanske efter några veckor. Om inte, så var det kanske din själsfrände du träffade. Gå vidare till tomheten.
Tredje fasen blir tomheten, där man rensar bort sig själv och sina egotrippar. Åsidosätter de egna önskningarna och anpassar sig till gruppen. Eller sin framtida respektive.
Och först därefter går man över i riktig gemenskap. Hit når man inte på 24h. Hit når man med sin livspartner, och förhoppningsvis i många familjer. Hit når faktiskt stridande trupp på grupp-, plutons- eller kanske kompaninivå, där man blir redo att lägga sitt liv för en annan. Även om man har olika åsikter.
Receptet för lyckade minnen är korta träffar och piska alla mot ett gemensamt mål, och undvik att dra upp konflikterna. Då kommer du berätta om hur trevligt ni hade för dina barnbarn.
Nu förväntar jag mig ännu mer skäll från de som tyckte 24h business camp var det bästa sedan Jesus. Bring it on! Skjut budbäraren!
9 kommentarer
Intressanta synpunkter. Jag instämmer i att hypen kring detta event är något överdriven (även om jag personligen tror att det finns en stor nytta ur nätverkssynpunkt); själv var jag dessvärre inte där men hoppas på att medverka 2010 istället.
Oavsett vad man tror sig kunna få ut av 24HBC för egen del (deltagarna dvs.) så är väl halva poängen just att det sker under en väldigt begränsad tid. Såvitt jag förstår så aspirerar man inte på något annat heller. Men din kritik verkar ju ligga just i – och enbart i – att det utspelar sig över bara 24H? Varför skulle man vilja bygga upp en plutongemenskap mellan ytliga affärsbekanter, även om de råkar ingå i samma nätverk? Trots allt är ju många på vissa sätt konkurrenter, eller om man vill säga det snällt, aktörer på samma marknad. Hur många entrepenörer har tid att avsätta en värnpliktslång tid till att bygga en startup?
Om du har tid och lust får du gärna utveckla hur du tänkt kring detta, det är säkert intressant läsning! Trevlig helg!
Intressant att du nämner konflikträddhet. Det är fruktansvärt enkelt att vara modig bakom en blogg. Det du helt missar är att 24hbc inte på något sätt handlade om att skapa massa gemenskap. Det handlade om att leverera nya webbprojekt. Allt övrigt var bara en bonus.
Jag tycker det låter mest som att du är en uppmärksamhetssökande person som sitter och hackar på ett initativ du inte förstår dig på. Din eventuella psykologiutbildning har antagligen dödat den kreativitet och skaparglädje du någon gång besatt.
Läs Ted’s ursprungliga post om 24hbc, så kan du hacka på våra missuppfattningar om var det var vi “missade” på ett mer korrekt sett sedan. http://www.tedvalentin.com/2008/10/affrsider-p-24-timmar.html
Läs vad jag skriver, istället för vad ni tror jag skriver.
När man har en kort event, så blir det alltid “så fantastiskt bra”. T o m Mindparks VD, med sju år som yoff och ledarutbildning faller i fällan och hyllar det som fantastiskt, fast det bara är ett vanligt utfall av första fasen enligt Peck. Hade det inte varit “fantastiskt”, så hade det varit en bedrift.
Nu vet jag att folk alltid blir sura när man punkterar bilden av hur fantastiskt ngt var utifrån att det bara var vanlig gruppdynamik som låg bakom, och en fullständigt naturlig reaktion när man slänger samman lite folk för ett gemensamt mål.
Det är inget fel med att ha fantastiska minnen av händelsen, men dessa minnen är inte märkvärdiga. Det spelar ingen större roll vad det var för något ni kom samman för att göra. Bara ni jobbade mot samma mål så blir det fantastiskt, om man bara har 24h på sig.
Mvh
Men wtf, du bedömer ju eventet utifrån helt fel kriterier. Varför?
Som sagt, läs vad jag skriver, inte vad du tror att jag skriver. Jag pratar om varför korta arrangemang av denna sort alltid upplevs som fantastiska av deltagarna.
Nu var jag inte närvarande, så jag kan inte uttrycka mig om vad som faktiskt skedde, men från vad jag sett i form av bilder och livefeeds samt vad som skrevs på Jaiku och twitter bland annat så stämmer det nog att eventet kan liknas på det sätt som du beskriver, dvs en helt normal reaktion som upplevs av alla oavsett nationalitet, religion eller kön.
Själv är jag vansinnigt trött på hypade events som får ren kultbildningsvarning som är så vanlig på säljevents, personalevents och så vidare där man ska ge alla en slags droginducerad rush genom powerwords, powermusic och fan vad dom kallar det. Sånt är i min mening bland det värst som finns för efter ett par dagar när hypen släpper så känner man hur förbenat töntigt man betett sig och så övergår euforin till irritation och så blir det bara jobbigt.
…ändå envisas företag med den typen av hype-events?
Jag föredrar en psuedogemenskap alla dagar. Det är ju samma sorts gemenskap som vi för övrigt upplever i vänkretsar när man träffas kanske 2-3 gånger om året, äter en bit mat och har lite trevligt. Så visst…24HCB gav upphov till psuedogemenskap och det var positivt för alla inblandade. Nu får vi se om den psuedovänskapen fortsätter och om några utvecklar den vidare till en mer bestående vänskap.
Posten var tankeväckande (bra skrivet) med osedvanligt negativt och cyniskt. Jag undrar vad du råkat ut för som känner sådan avund och bitterhet inför den typen av event? Kanske något för framtida inlägg?
Jimi Wikman, tack för utförliga och seriösa kommentarer.
Kick-off/företagsevent 101:
– Dela upp deltagarna i grupper (slumpvis och där man slängs ihop med sådana man normalt inte jobbar med, ex från andra projekt eller kontor)
– Låt grupperna tävla mot varandra någon kul nonsenstävling, vad beroende på kick-off temat. Blir omedelbart pseudogemenskap och skittrevligt.
– Glöm inte den obligatoriska plattitydtalaren, “det är bättre att vara bäst än att vara sämst”, “det spelar ingen roll hur fort man springer om man springer åt fel håll”, som säger saker som alla vet, och därför nickar uppskattande när de får höra.
– “Vi mot dem” även för hela eventet, hur skall “vi” bli bättre än “dem” (konkurrenterna), låt gärna nonsenstävlingen mellan grupperna handla om just detta.
@Cornucopia: jag tror att du behöver träna lite på din kommunikativa förmåga. Både läs- och skrivförmågan verkar svårt nedsatt.
Jag jämför 24hbc med andra konferenser, workshops och motsvarande samlingar jag varit på. I nyktert och fullständigt medvetet tillstånd så ser jag ett antal stora skillnader.
Du verkar ha fått för dig att 24hbc var något helt annat än vad det var och bygger en oerhört grund analys på den missuppfattningen.
När du sedan hanterar den fortsatta dialogen på det sätt du gör så är det bara att inse att vidare samtal är meningslöst.
Jardenberg, om det är i nyktert och sakligt tillstånd som du gör jämförelsen med andra events, så respekterar jag detta. Min första reaktion var dock att det rörde sig om den sedvanliga euforin från en pseudogemenskaplig tillställning.
Vad gäller dina övriga utläggningar om verbal förmåga etc, så är det metadiskussion. När man inte längre kan argumentera så angriper man som du istället formen för diskussionen och motståndarens debattegenskaper. Sjunk inte så lågt.
Vill du uttala dig på sakliga grunder och med goda argument kring vad som utmärkte 24hbc, utan att det låter som pseudogemenskaplig eufori, så gör jag gärna ett blogginlägg som länkar dit.
Samtidigt är mitt inlägg “Vi har det så bra…” främst att se som en generell utläggning om pseudogemenskap, något som inte alla är medvetna om existerar.
Mvh