Riskerar världshandeln att kollapsa?

Kanada är en av världens största exportärer av spannmål. Enligt kanadensiska Financial Post håller den kanadensiska spannmålsexporten på att fastna i exporthamnarna.

För internationell handel av t ex spannmål så behöver man kreditbrev (“letter of credit“), där köparen får ett kreditbrev utfärdat av en bank, som intygar att köparen har krediter nog för att köpa leveransen. Detta kreditbrev kan sedan exportören använda för att få finansiering av leveransen. För lite modernare människor så är det ungefär som PayPal… Kreditbrev härstammar väl så långt bak som medeltiden och Hansan, och har ända sedan dess fungerat för att hantera internationell handel.

Men nu börjar det bli stopp. Banker accepterar inte längre andras kreditbrev, och då blir det kanadensiska spannmålet liggande i hamn, istället för att skeppas till länder som behöver mat. Allt tack vare finanskrisen. Det började tydligen i Sydamerika, men har nu spritt sig även till USA och eventuellt Kanada härnäst.

Citat från Financial Post:

“There’s all kinds of stuff stacked up on docks right now that can’t be shipped because people can’t get letters of credit,” said Bill Gary, president of Commodity Information Systems in Oklahoma City. “The problem is not demand, and it’s not supply because we have plenty of supply. It’s finding anyone who can come up with the credit to buy.”

So far the problem is mostly being felt in U. S. and South American ports, but observers say it is only a matter of time before it hits Canada.

“We’ve got a nightmare in front of us and a lot of people are concerned it’s going to get a lot worse,” said Anthony Temple, a grain marketing expert based in Vancouver.

Detta är även uppmärksammat av John Mauldin på Safe Haven, en av de som varnat för finanskrisen och tyvärr blivit sannspådd. Läs artikeln. Finns även lite om detta här på Naked Capitalism.

Glöm att någon export skall rädda USA, har nu kreditbrevsystemet upphört att fungera för första gången på 800 år, så blir det ingen export punkt slut.

Resultatet kan bli en fullständig katastrof. Hela världens ekonomi riskerar att gå helt i baklås, och all ekonomisk aktivitet kan på sikt upphöra. Allting bygger numer på just-in-time, buffertlager är minimala. Industriell tillverkning kommer upphöra, mat kommer inte skeppas, och i den mån man tillverkar något av inhemska råvaror och enbart från inhemska leverantörer så kommer man även upphöra med det, eftersom det inte går att exportera något längre.

Det blir hyperdeflation på inhemska insatsvaror som ingen vill köpa och hyperinflation på allting man importerat, men nu inte längre kan importera. Det kommer bli brist på allt från olja och bensin till bananer och på sikt även inhemska livsmedel.

Och alla jobb relaterade till export eller import kommer försvinna, för Sveriges del det mesta, från skogsarbetaren till massabruksarbetare, från stålgruvan till Volvoarbetaren osv.

Vi är inte där än. Men det är om något ett mardrömsscenario.

Nu är frågan, är detta uppe på den politiska agendan än? Kanske löser sig detta potentiella problem om man får igenom någon fungerande krisplan och inte bara famlar handlöst i desperation, men än så länge har ju inget hjälpt mot krisen.

Förra årets påläggskalv Christer Gardell talar om anarki och krossade fönsterrutor. “Just nu är anarkin nära.” Vad han nu vet om stämningar ute hos folk, eller pratar han om kompisarna inom storfinansen?

Nåja, ett eskalerande problem med kreditbrev är så allvarligt att det antagligen måste lösas, och det rätt omgående innan det får allvarliga konsekvenser i den verkliga ekonomin. Här pratar vi inte om bolån och kreditderivat, utan här talar vi om riktig handel med riktiga varor.

Nu målar jag antagligen fan på väggen. Hoppas jag.