Skall skolan lära eleverna fakta eller skall de lära dem åsikter? Eller är det kanske så att man behöver fakta för att förstå åsikterna?
Folkpartiets lille terrier skolminister Björklund går till motanfall mot de sk experter (expert = skatteavlönad drönare i tofflor på en institution) som menar att fakta inom geografiundervisningen i skolan är irrelevant.
Barnen skall inte behöva lära sig namn på länder eller huvudstäder, utan experternas ambition är att man likt i USA inte ens skall kunna peka ut det egna landet. Kan riktigt höra hur undervisningen låter i åsiktsskolan.
”Eftersom man i en del av världen gör av med mer resurser än i andra delar av världen och därför blir rikare, så vill människor från andra delar av världen flytta till den del av världen som gör av med mer resurser, t ex tittar mer på TV än andra delar av världen.”
Oj, vad det leder till förståelse.
Dessutom ändrar sig åsikter hela tiden. Den åsikt man lär ut till barnen 2010 kommer ha ändrats till år 2020, men Bonn kommer antagligen vara huvudstad i Tyskland även år 2020. Eller hur det nu var med den saken? Äsch.
Iaf så finns det inget motsatsförhållande mellan att lära barnen både fakta och åsikter (=samband). Man behöver bägge, men det är viktigt att också berätta vad som är en åsikt, och vad som är fakta.
Vi vet ju hur det har gått med matematikundervisningen sedan den gick från att lära sig fakta till att lära sig samband.
Då Google sviker mig får jag själv diktera ihop hur det har sett ut, men andra har gjort det bättre och mer korrekt.
1970-talet: ”Du har tretton äpplen och får sju päron. Både äpplen och päron är frukter. Hur många frukter har du nu?”
1980-talet: ”Du har en mängd A, bestående av tretton äpplen och en mängd B som består av sju päron. Mängden C symboliserar alla frukter. Vilken av A och B är den största delmängden av C? Rita mängderna på ett papper som stöd.” *
1990-talet: ”Du har tretton äpplen och får sju päron. Bilda en grupp tillsammans med fyra kamrater och diskutera som eget arbete om äpplen eller päron är godast. Återsamling om två timmar.”
2000-talet: ”Du har tretton äpplen och får sju päron. Både päron och äpplen är frukter. Hur många frukter har du nu? Svaret är tjugo. Bilda en grupp tillsammans med fyra kamrater och diskutera varför en del människor inte har råd med vare sig päron eller äpplen. Muntlig presentation av resultatet om en vecka.”
2010-talet: ”Du har tretton äpplen och vill köpa sju päron, men saknar pengar. Vilket SMS-lån är billigast? Använd Google för att hitta ett svar, även om det inte är det rätta.”
2010-talet, undervisning matte för 6-åringar i Taiwan: ”x=20,y=13. x=y+z. Räkna ut z.”
* fotnot: Det existerar en viss debatt om vilket decennium man blev utsatt för mängdlära i unga dagar. Det lär ha varit både tidigt 70-tal och en repris mot mitten av 80-talet, vilket gjorde att undertecknad inte öht hörde talas om mängdlära förrän på universitetsnivå. Fast då handlade det inte längre om äpplen och päron. Exemplet från Taiwan är autentiskt, och det är alltså de barnen som Sverige skall konkurrera med om 15-20 år när det gäller kunskapsrelaterade jobb inom forskning och utveckling.