Det var inte bara SVT Debatt som ringde mig igår, utan även Public Service/SVT Opinion, som efterfrågade en debattartikel om särskilt begåvade barn (särbegåvade). Detta med anledning av käbblet mellan den svenske forskningsauktoriteten på området, professor Roland S Persson, och Skolverket, samt ett blogginlägg jag skrev i ämnet för ett år sedan.
Professorn i pedagogisk psykologi, Roland S Persson vid den statsoberoende stiftelsen Högskolan i Jönköping, påtalade i artiklar till landets lärare, skrivna på uppdrag av Skolverket, att alla barn är inte intellektuellt begåvade. Men det anser inte Skolverket, så artiklarna kommer inte ingå i det material Skolverket håller på att ta fram för att distribuera som fortbildning till den svenska lärarkåren.
Det är allmänt accepterat att man kan vara tondöv, sakna sångröst, helt sakna taktkänsla och ha noll bollkontroll. Men Skolverket vägrar acceptera att en del barn helt enkelt har svårt för intellektuella färdigheter, och därav har det blivit ett käbbel mellan professor Persson och Skolverket. Public Service/SR skriver:
”Roland S Persson vill inte medverka i en inspelad intervju. Men han säger till Sveriges Radio att det handlar om vetenskaplig, okontroversiell fakta att slå fast att en del barn är intellektuellt begåvade och att andra inte är det. […] ’Om inte denna distinktion görs i projektet så är dessvärre projektet helt värdelöst.'”
Perssons texter är dock inte bortkastade, då de nu publicerats på forskningsportalen DIVA, som en del av våra universitets och högskolors tredje uppgift – forskning, utbildning och samverkan med samhället.
”Det är viktigt att understryka att dessa texter inte längre är officiella dokument och reflekterar inte Skolverkets syn på saken. Texterna representerar däremot vad den vetenskapliga forskningstraditionen som fokuserat dessa frågor har att säga. Texterna är vetenskapligt okontroversiella (Se förordet till samlingen). Dokumentet publiceras här på DIVA som en del av den sk Tredje Uppgiften; dvs kunskap för alla som har intresse därför. Dokumenten är inte kommersiellt publicerade och bör kategoriseras i akademiska sammanhang som ”working paper” där referens ges till författaren och den institution som denne arbetar vid.”
Ni hittar försättssidan på DIVA här, och texterna samlade som PDF här. Förhoppningsvis kommer berörda lärare att själva läsa dessa. Trots allt är lärare inte intelligenta får, utan kan läsa akademiska pedagogiska texter oavsett vad Skolverket tycker om saken. En fördel är att nu kan även föräldrar och allmänheten läsa dem i sin helhet.
Vad gäller min debattartikel hos SVT Opinion, så är det SVT Opinion som fetstilat texten. Min egen styckeuppdelning är inte lika spretig och texten är skriven för att inte behöva festilas, likt jag brukar göra när jag skriver krönikor åt t ex Jordbruksaktuellt, Skogsaktuellt eller Resultat. SVT Opinion vill också, trots att texterna är online, ha ett begränsat antal tecken (ca 3000), vilket gör att artikeln är kort och inte lika babblig som mina blogginlägg.
Skola och utbildning, både hög som låg, är ett av ämnena jag ofta återkommer till här på bloggen, så jag vågar uttala mig på andra platser i ämnet och det är förstås kul att bli tillfrågad om en debattartikel.
Min egen avslutning skulle se ut som följer, utan paragrafbrott eller fetstil:
”Alla barn är inte intellektuellt begåvade, vilket är helt okontroversiellt. Ingen ifrågasätter att man kan vara tondöv eller helt sakna bollsinne – på samma sätt är det inget konstigt att ha svårt för intellektuella färdigheter. Det påverkar inte ett barns värdighet och alla blir värdefulla kuggar i samhället ändå, för samhället är vi alla med våra individuella egenskaper, inklusive den särbegåvade minoriteten. Inga barn eller föräldrar behöver oroa sig. I Sverige kan nämligen alla bli politiker och makthavare. Det är rent av en fördel i den politiska karriären att inte tänka för mycket själv.”
Min debattartikel hittar ni här.
Glöm inte att läsa professor Roland S Perssons texter också. De är förstås korta, koncisa, innehållsrika och mycket mer läsvärda än min opinionstext. Här är även en annan text för pedagoger om hur man kan identifiera särbegåvade elever.
Tillägg: Sedan angav jag 2% i debattartikeln, men har fått påtalat för mig att i den akademiska världen använder man 5%, även om jag antar att gränsen är luddig och blir osäkrare ju större intervall, vilket i så fall innebär att över 52 000 elever i grundskolan är särbegåvade och totalt sett nästan 500 000 boende i landet, mot de 21 000 och nästan 200 000 jag skrev i artikeln. T ex använder professor Persson 5% i sina texter ovan. Fast man kan nog med säkerhet säga att 2%-arna är särbegåvade. Oavsett är en utmärkande egenskap hos särbegåvade barn att de förbluffar lärare och vuxna med sina förmågor.

