Stockholmarna är inte bara världens vackraste och mest intelligentaste människor, de är också minst beroende av våra socialförsäkringar och tillhörande bidrag, inklusive pensioner. Det är dock inte en fråga om storstadsområden kontra småkommuner, utan är unikt för Stockholm. Övriga storstadsområden ligger tvärt om över medel i socialförsäkringsberoenden.
Latest in pensioner
Vårt välfärdssystem är idag en koloss på lerfötter, där komplexiteten och administrationen äter upp allt mer. Jag ska här presentera en alternativ välfärdsmodell, baserad på så kallad medborgarlön.
När ekonomer som Riksbankens Lars E O Svensson förnekar den svenska överskuldsättningen sker det med hänvisning till svenska folkets tillgångar, vilket inkluderar det privata och det offentliga pensionskapitalet. Dessa icke likvida fordringar är dock större än vad det existerar tillgångar i verkligheten.
De svenska hushållens skulder är som vi tidigt etablerat här på bloggen, och som nu är allmängods i media via Riksbanken och regeringen mfl, alldeles för höga. Men finns det något sätt att faktiskt åtgärda detta, som bara drabbar de som lånat för mycket och begränsar skadorna för samhället, samtidigt som folk inte behöver gå från hus och hem eller bli skuldslavar resten av livet?
Här följer ett högst hypotetiskt och ogenomtänkt förslag, som naturligtvis inte kommer genomföras.
Som egen företagare och/eller tillämpare av Wibblekonto-modellen för sin inkomst, så styr man själv över när man ska få lön. För att verka lite normal så tar man fortfarande lämpligen ut lönen bara en gång i månaden, istället för i småpytsar. Dessutom blir det enklare att hantera alla räkningar i en klump. Det faller sig också så att de flesta räkningar tydligen ska betalas mot slutet av månaden, men inget hindrar ju att man gör detta närhelst man har lust.