Guillou-drevet fortsätter. Tydligen hade Jan G i sina memoarer angett en tidigare chef på SvD som första källan till IB-affären. Han hade omnämnts i ordalag som att han numer var avliden, men denne råkar tydligen vara högst välmående, och dementerar nu att han någonsin skulle känt till något om IB.
Guillou kontrar med att varför skulle jag skriva något som så enkelt kan dementeras? Kanske för att han trodde att den tidigare SvD-chefen var död och därmed inte kunde dementera?
Vad innebörden av ovanstående är säger inte SvD rätt ut, men nu när Guillou har avslöjats och erkänt att han var KGB-agent, dvs avlönad av KGB, så låter det alltså mer och mer som att planteringen av IB:s existens kan ha kommit från KGB, som alltså använde Guillou som en nyttig idiot till blodhund och skickade honom efter IB. Ett spionage som han sedan också dömdes för. Den enligt den fd SvD-chefen påhittade anledningen kan man i så fall tolka som just ett påhitt i memoarerna för att dölja att tipset kom från KGB.
I så fall var inte IB-affären en stor journalistisk gärning, utan helt enkelt ett uppdrag från främmande makt. Inte konstigt att Guillou bröt med KGB i början av nystandet kring IB. Hade kopplingen varit kvar hade han inte suttit ett år i fängelse för spioneri, då hade han åkt dit på livstid.
Vad som är sant och inte sant kommer vi aldrig få veta. En annan version är att det var en norsk student som var ursprungskällan efter att ha snubblat över en lägenhet som militären använde. Och då gick till Peter Bratt, Jan Guillous partner på den tiden. Sedermera kallad golbög i Guillous memoarer.
Vem behöver skönlitteratur eller film? Verkligheten är mer underhållande.


