film

Hollywood verkar fått slut på idéer och försöker om och om igen återvinna 80-talets succéer för att ständigt misslyckas. Antagligen beror detta på att Generation X – vi 60- och 70-talister – nu styr och försöker återskapa vår ungdoms kära minnen. Frågan är bara när de nu 20+ år gamla Sagan om ringen-filmerna kommer spelas in som en remake?

Hollywood verkar allt mer sakna förmågan att skapa nya succéer och nya franchises, utan fokuserar på stora etablerade varumärken som dagens producenter och exekutiva chefer, födda på 60- och i yngre fall 70-talet, kommer ihåg från när de var unga.

Alien, Terminator, Predator, Star Wars, Star Trek, DC:s varumärken med Batman och Superman, och lite nyare exempel som Tolkiens böcker och förstås kassakon Marvel. Die Hard har iaf somnat in på grund av Bruce Willis tragiska hälsotillstånd. Och nu Avatar som fick mig att skriva denna raljerande krönika.

Men för eller senare hoppar man över hajen (obskyr popkulturell referens).

Ett vanligt mönster är en första succéfilm som Alien eller Terminator, ursprungligen tänkt som en självständig produktion, men som sedan följs av en bättre uppföljare som vrider till och förbättrar ursprungskonceptet, som Aliens eller Terminator 2. Sedan följer decennier av misslyckade försök att återskapa de första två storheterna.

Istället för att komma på något nytt så ska kassakorna mjölkas torra ur alla spenar. Hur många Star Wars-teveserier kan det finnas i försök att kompensera för alla filmerna utom de tre första inspelade, drivet av nostalgiska chefer som drömmer sig tillbaka till sin egen barndom? Jag har tappat räkningen på hur många Star Trek det finns längre. Eller Alienfilmer.

Enda lyckade undantaget är i min mening Disneys senaste försök i Predator-franchisen, Prey, vilket faktiskt är skitbra, modern, progressiv utan att vara pinsam, och förbättring av den ursprungliga filmen utan att förändra konceptet. Se den. Men hur många Predator-misslyckanden har vi haft på vägen till att skapa någon form av storhet igen?

Till och med Marveluniversumet peakade med Infinity War, där Marvels öde förebådades av Doctor Strange-filmen. För där fanns det tidsresor, om än små korta hopp tillbaka igen och igen. Tyvärr infördes tidsresor på allvar i Endgame och sedan ballade man totalt ur i multiversum, och alternativa verkligheter, inklusive i senaste Spindelmannenfilmen. Både tidsresor och multiversum är skitsvåra att hantera dramaturgiskt och leder till inte bara förvirring utan också till att man på sikt slutar bry sig om huvudpersonerna – de är bara en av tusentals eller miljontals versioner i ett multiversum och allt kan dessutom ändras via tidsresor. Allt saknar värde i tidsresornas och multiversumens värld.

Marvel hoppade över hajen med införandet av tidsresor och multiversum.

Att tidsresor är skitsvårt vet jag själv som författare och mitt förlag var själva oroliga över detta. Det är svårt att få ihop och framför allt måste man sluta mjölka den spenen, som bara ska användas mycket sparsamt. Marvel ballade istället ut totalt och kör vidare med både tidsresor och multiversum. Försök få en ny ung publik att fasta för det …

För övrigt har ju även Star Trek gjort just detta. Så även där hoppade man över hajen.

Ja, Terminator handlade om tidsresor i första filmen. Den hanterade det utan paradoxer och mycket väl. Tyvärr ballade det därmed ur när man försökte göra uppföljare, även om T2 är förlåten. Resterande filmer försökte upprepa T2 där en snäll terminator blev standard.

För att inte tala om skräckfilmer med den sjuttioelfte Fredagen den trettonde-filmen. Tydligen görs det någon nyinspelning av Motorsågsmassakern också. Om det inte redan skett? Snart blir det väl en reboot av Buffy också.

Nya Avatarfilmen levererade förstås kompetent underhållning, och lade till några nya dimensioner men införde också tonårsdrama och förstås hederlig traditionell amerikansk “family first”. Vilket ger lite illamåendekänslor.

Till och med Top Gun återanvändes nu efter nästan 40 år, nästan scen för scen. Snacka om att sakna fantasi. Och hur många misslyckade Superman och Batmanfilmer kan man göra? När ger man upp? Jag hoppades med att sista Bondfilmen No time to die verkligen var den sista och att hela franchisen kunde dö av sedan, men icke så. Det kommer mera … Och Harry Potter mjölkas med nya backstoryfilmer.

Tolkiens böcker mjölkas vidare via Rings of Power hos Amazon Prime TV, väldigt krystat sett till att man bara får använda delar av bakgrundsmaterialet. Bilbo-filmerna var också en enorm mjölkning där en väldigt kort barnbok sögs ut till tre hela filmer.

Ska vi diskutera möjlkningen av GRRM:s fantasyunivserum, även om House of the Dragon gjorde det hela relevant igen efter de sista katastrofsäsongerna av GoT. Vi får se hur länge det håller på …

Vilket för mig till rubrikens fråga – när får vi se en nyinspelning av Sagan om ringen-filmerna? De kom trots allt ut 2001 – 2003 och är nu tjugo år gamla.

Svaret på det är att jag tror det behövs kanske tio år till, så att de som var i tioårsåldern när de kom har blivit chefer i Hollywood. Sedan får vi en nyinspelning av trilogin. Kanske med Taika Waititi som regissör för den där extra knorren och vinklingen? Dock finns det ett problem med representationen och progressiviteten då Tolkiens vid det laget hundraåriga verk i princip helt saknar kvinnor, utom Eowyn som är ett mycket starkt kvinnoportträtt och den största jävla hjälten i böckerna. Detta kan helt utan ironi förstås åtgärdas genom att de asexuella Merry och Pippin förvandlas till kvinnor utan att handlingen i övrigt påverkas och förhållandet mellan Frodo och “trädgårdsmästaren” Sam kan shippas och utforskas i djupare intimitet. Jag kan också tänka mig att Boromira kan ge en extra glöd i samspelet och konflikten mellan Boromira och Aragorn, som i övrigt var underrepresenterad i filmen kontra böckerna. Med piratteveserien Our flag means death är det tydligt att Taika Waititi skulle hantera sådana förändringar med briljans.

Tack och lov (för Hollywood) så växer folk upp och det kommer hela tiden ny publik. Så man behöver inte hitta på något nytt.

Tror ni inte att Sagan om ringen kommer nyinspelas? Jag säger bara Matrix Resurrections, 22 år efter The Matrix.

Det är bara det att vi gamla gubbar fortfarande saknar något nytt som är bra. Istället tittar vi på Aliens för sjuttionde gången och avverkar första Die Hard-filmen minst en gång om året vid jul. Till och med nymodigheter som John Wick börjar bli tjatiga.

Jag vågar mig dock på att säga att hela Hollywood har hoppat över hajen. Nyskapande krafter som Taika Waititi kommer symptomatiskt inte från USA. Och det gjorde inte Peter Jackson heller. Vi får se när nästa nyazeeländska version av Sagan om ringen släpps. Låt mig lägga halsen i stupstocken och säga år 2031.

Och då kan man använda den korrekta svenska översättningen med Frodo Säcker och andra korrigeringar. Just det: Tom Bombadill kan vara med i en remake.