Hollywood verkar fått slut på idéer och försöker om och om igen återvinna 80-talets succéer för att ständigt misslyckas. Antagligen beror detta på att Generation X – vi 60- och 70-talister – nu styr och försöker återskapa vår ungdoms kära minnen. Frågan är bara när de nu 20+ år gamla Sagan om ringen-filmerna kommer spelas in som en remake?
Hollywood verkar allt mer sakna förmågan att skapa nya succéer och nya franchises, utan fokuserar på stora etablerade varumärken som dagens producenter och exekutiva chefer, födda på 60- och i yngre fall 70-talet, kommer ihåg från när de var unga.
Alien, Terminator, Predator, Star Wars, Star Trek, DC:s varumärken med Batman och Superman, och lite nyare exempel som Tolkiens böcker och förstås kassakon Marvel. Die Hard har iaf somnat in på grund av Bruce Willis tragiska hälsotillstånd. Och nu Avatar som fick mig att skriva denna raljerande krönika.
Men för eller senare hoppar man över hajen (obskyr popkulturell referens).
Ett vanligt mönster är en första succéfilm som Alien eller Terminator, ursprungligen tänkt som en självständig produktion, men som sedan följs av en bättre uppföljare som vrider till och förbättrar ursprungskonceptet, som Aliens eller Terminator 2. Sedan följer decennier av misslyckade försök att återskapa de första två storheterna.
Istället för att komma på något nytt så ska kassakorna mjölkas torra ur alla spenar. Hur många Star Wars-teveserier kan det finnas i försök att kompensera för alla filmerna utom de tre första inspelade, drivet av nostalgiska chefer som drömmer sig tillbaka till sin egen barndom? Jag har tappat räkningen på hur många Star Trek det finns längre. Eller Alienfilmer.
Enda lyckade undantaget är i min mening Disneys senaste försök i Predator-franchisen, Prey, vilket faktiskt är skitbra, modern, progressiv utan att vara pinsam, och förbättring av den ursprungliga filmen utan att förändra konceptet. Se den. Men hur många Predator-misslyckanden har vi haft på vägen till att skapa någon form av storhet igen?
Till och med Marveluniversumet peakade med Infinity War, där Marvels öde förebådades av Doctor Strange-filmen. För där fanns det tidsresor, om än små korta hopp tillbaka igen och igen. Tyvärr infördes tidsresor på allvar i Endgame och sedan ballade man totalt ur i multiversum, och alternativa verkligheter, inklusive i senaste Spindelmannenfilmen. Både tidsresor och multiversum är skitsvåra att hantera dramaturgiskt och leder till inte bara förvirring utan också till att man på sikt slutar bry sig om huvudpersonerna – de är bara en av tusentals eller miljontals versioner i ett multiversum och allt kan dessutom ändras via tidsresor. Allt saknar värde i tidsresornas och multiversumens värld.
Marvel hoppade över hajen med införandet av tidsresor och multiversum.
Att tidsresor är skitsvårt vet jag själv som författare och mitt förlag var själva oroliga över detta. Det är svårt att få ihop och framför allt måste man sluta mjölka den spenen, som bara ska användas mycket sparsamt. Marvel ballade istället ut totalt och kör vidare med både tidsresor och multiversum. Försök få en ny ung publik att fasta för det …
För övrigt har ju även Star Trek gjort just detta. Så även där hoppade man över hajen.
Ja, Terminator handlade om tidsresor i första filmen. Den hanterade det utan paradoxer och mycket väl. Tyvärr ballade det därmed ur när man försökte göra uppföljare, även om T2 är förlåten. Resterande filmer försökte upprepa T2 där en snäll terminator blev standard.
För att inte tala om skräckfilmer med den sjuttioelfte Fredagen den trettonde-filmen. Tydligen görs det någon nyinspelning av Motorsågsmassakern också. Om det inte redan skett? Snart blir det väl en reboot av Buffy också.
Nya Avatarfilmen levererade förstås kompetent underhållning, och lade till några nya dimensioner men införde också tonårsdrama och förstås hederlig traditionell amerikansk “family first”. Vilket ger lite illamåendekänslor.
Till och med Top Gun återanvändes nu efter nästan 40 år, nästan scen för scen. Snacka om att sakna fantasi. Och hur många misslyckade Superman och Batmanfilmer kan man göra? När ger man upp? Jag hoppades med att sista Bondfilmen No time to die verkligen var den sista och att hela franchisen kunde dö av sedan, men icke så. Det kommer mera … Och Harry Potter mjölkas med nya backstoryfilmer.
Tolkiens böcker mjölkas vidare via Rings of Power hos Amazon Prime TV, väldigt krystat sett till att man bara får använda delar av bakgrundsmaterialet. Bilbo-filmerna var också en enorm mjölkning där en väldigt kort barnbok sögs ut till tre hela filmer.
Ska vi diskutera möjlkningen av GRRM:s fantasyunivserum, även om House of the Dragon gjorde det hela relevant igen efter de sista katastrofsäsongerna av GoT. Vi får se hur länge det håller på …
Vilket för mig till rubrikens fråga – när får vi se en nyinspelning av Sagan om ringen-filmerna? De kom trots allt ut 2001 – 2003 och är nu tjugo år gamla.
Svaret på det är att jag tror det behövs kanske tio år till, så att de som var i tioårsåldern när de kom har blivit chefer i Hollywood. Sedan får vi en nyinspelning av trilogin. Kanske med Taika Waititi som regissör för den där extra knorren och vinklingen? Dock finns det ett problem med representationen och progressiviteten då Tolkiens vid det laget hundraåriga verk i princip helt saknar kvinnor, utom Eowyn som är ett mycket starkt kvinnoportträtt och den största jävla hjälten i böckerna. Detta kan helt utan ironi förstås åtgärdas genom att de asexuella Merry och Pippin förvandlas till kvinnor utan att handlingen i övrigt påverkas och förhållandet mellan Frodo och “trädgårdsmästaren” Sam kan shippas och utforskas i djupare intimitet. Jag kan också tänka mig att Boromira kan ge en extra glöd i samspelet och konflikten mellan Boromira och Aragorn, som i övrigt var underrepresenterad i filmen kontra böckerna. Med piratteveserien Our flag means death är det tydligt att Taika Waititi skulle hantera sådana förändringar med briljans.
Tack och lov (för Hollywood) så växer folk upp och det kommer hela tiden ny publik. Så man behöver inte hitta på något nytt.
Tror ni inte att Sagan om ringen kommer nyinspelas? Jag säger bara Matrix Resurrections, 22 år efter The Matrix.
Det är bara det att vi gamla gubbar fortfarande saknar något nytt som är bra. Istället tittar vi på Aliens för sjuttionde gången och avverkar första Die Hard-filmen minst en gång om året vid jul. Till och med nymodigheter som John Wick börjar bli tjatiga.
Jag vågar mig dock på att säga att hela Hollywood har hoppat över hajen. Nyskapande krafter som Taika Waititi kommer symptomatiskt inte från USA. Och det gjorde inte Peter Jackson heller. Vi får se när nästa nyazeeländska version av Sagan om ringen släpps. Låt mig lägga halsen i stupstocken och säga år 2031.
Och då kan man använda den korrekta svenska översättningen med Frodo Säcker och andra korrigeringar. Just det: Tom Bombadill kan vara med i en remake.
242 kommentarer
Den som vågar ge sig på en remake av LOTR är en galning. Det är på förhand garanterat att bli sämre än originalen
Originalen har brister, särskilt spökena och slaget om Pelennor Fields. Att skicka in The Wild Hunt för att göra alla uppoffringar och all kamp helt meningslös förstörde hela filmserien.
Lite som när man inser att Indiana Jones…… Hade slutat likadant utan allt mörderi och hoppande 😀
Eller. Hur Harry Potter skurken skulle vara ett hot mot värlen när han inte ens kan ta över en grundskola 🙂
Ibland får man bara åka med för att det är en underhållande historia.
Sällan skådat en så rent bokstavlig Deus ex machina som första Indiana Jones-filmen.
Originalet är ju halvtecknad och följer bara första plus halva andra filmen 😁
“Originalet” var väl tecknad? Sen vill jag minnas att jag läst om en svensk variant som TV sändes på tidigt 70-tal, en finsk miniserie och en sovjetisk variant.
Kanske kan man damma av någon av dom?
Den sovjetiska finns på Youtube och är helt horribel!! 😳
Det finns ett slut som de inte följde boken riktigt, det när Hobbiterna kom hem och fann sitt Shire ockuperat av Saruman mfl och deras egen kamp för sitt eget hem, det slutet är helt oexploaterat och det borde vara värt en egen film.
Håller med! Känns som världen längsta slut i sista filmen, så en film om det hade varit fint
Du menar att göra om en trilogi som handlar om personlig utveckling och att växa upp till ett kärleksdrama mellan bikaraktärer är perfektion? Det episka misslyckandet av LOTR-filmerna fick mig att klicka mig in på denna post. Krävs nog att man inte läst böckerna innan man såg första filmen för att man inte ska störa sig på att två av de viktigaste delarna i böckerna (början när hoberna får sin start i skogen och slutet när de kommer hem som “vuxna”) saknas helt i filmerna.
Vet att vissa remakes eller bara nr2-75 har med filmrättigheterna att göra.
Om filmbolaget X inte producerat något nytt med karaktären Y återvänder filmrättigheterna till orginalverkets ägare. Typ.
Så för att inte tappa filmrättigheterna till Superman och Spiderman släpper de nått lite då och då..
Anledningen till alla (ogenomtänkta/hjärtlösa/meningslösa) remakes är för att kunna behålla immaterialrättigheter till gamla karaktärer. Jag vet inte exakt hur det funkar där borta men det är inte nostalgi utan cynism i grunden.
Jo, Hollywood har spårat ur. Det är dock inte så stort problem eftersom det finns så många äldre kvalitetsfilmer att man i princip aldrig behöver se något nytt. Detsamma gäller för musikbranschen som också har spårat ur. All bra musik gjordes mellan circa 1960 och 2000. Alla bra filmer gjordes mellan circa 1920 och 2000. Den produktionen räcker livet ut för en gen X.
Dessutom heter det inte “en hobbit” utan “en hob”.
Det gör det inte. Hob är en Ohlmarksk felöversättning.
Hmm.. Ja, jag har inte läst den nya utan bara fragment. Men Ohlmarks översättning är nästan bättre än originalet trots att, eller kanske just för att, han tar sig lite friheter med språket. Tolkiens prosa är betydligt torrare.
Ohlmarks skrev om flera avgörande scener. Bland annat dödade inte Eowyn häxmästaren i den svenska versionen. Kvinnor kan inte slåss menar Ohlmarks.
Jag vet… jag vet… 🙂
Var ju en del som reagerade på det i filmen när de såg det, de som inte var nördiga nog att ha läst på engelska.
Based
Tyvärr finns det två dåliga svenska översättningar av Sagan om ringen. Ohlmarks är kass för att han inte fullt ut behärskade engelska och därför skrev om på sitt eget klumpiga språk. Det tar ungefär dubbelt så lång tid att läsa hans översättning som Tolkiens original på engelska. Den nya översättningen är inte heller bra eftersom den inte är fullständigt översatt utan bara består av rena anglicismer. Det enda vettiga alternativet är således att läsa böckerna på engelska.
Jag kan hålla med om att Anderssons översättning inte heller är riktigt lyckad. Men … anglicismer? Verkligen? Har du några exempel? Mitt intryck är snarare att han var paniskt rädd för anglicismer och därför bytte ut alldeles för många slagkraftiga tolkienska formuleringar mot svenska standarduttryck.
Många svenska standarduttryck utgörs tyvärr av anglicismer nuförtiden. Det ena utesluter således inte det andra.
Sedan har du rätt om ordet hob. Hob, hoben, hober, hoberna låter bättre än hobbit, hobbiten, hobbitar, hobbitarna. Där gav sig t.om. Tolkien, eftersom han och Ohlmarks tjafsade om det.
“Hob” är inte en felöversättning (till skillnad från mycket annat Ohlmarks ställt till med) utan ett medvetet val. Anledningen är förstås att “hobbit” inte låter som ett svenskt ord. Framför allt gnisslar det lite i fogarna när man böjer det. Eftersom ordet ska föreställa fullständigt naturaliserat i väströnan tycker jag Ohlmarks gjorde rätt som försvenskade det. Sen kan man alltid diskutera om just “hob” var bästa alternativet.
Hob, hober, hobens?
Eller
Hobbit, hobbiter, hobbitens?
Inga problem med hobbit.
Lika ok som meteorit och tribolit.
Vill du alltså uttala även hobbit med betoning på sista stavelsen? Jag håller med om att det känns mer inhemskt då, men i gengäld får det (tycker jag) fel klang.
Ohlmarks skickade en lång lista på -it-ord, “bandit”, “israelit”, “antisemit”, och allt vad det var, till farbror Tolkien som stöd för sitt “hob”, som argument för varför hobbit skulle låta fel. “Tolkien blev i någon mån imponerad”, skriver Ohlmarks i sin “Tolkiens arv”. 🙂
Lite rörande ändå att Tolkien brydde sig så mycket om den svenska översättningen. Måste ha varit en mardröm för Ohlmarks att översätta en professor i lingvistik med fornnordiska språk som specialintresse.
Tror f ö att Tolkien skulle ha hatat Peter Jacksons filmer. T o m jag tycker att Jackson förhåller sig oseriöst till genren, castingen och regin av Legolas, Frodo, Gimli, Merry, Pippin mfl är under all kritik. Det är väl bara Boromir, (briljante Sean Bean), Smeagol/Gollum och möjligen Gandalf som helt håller måttet. Men även Ian McKellen faller ibland i fällan att börja ”spela sagofigur”.
Jag tror inte att Ohlmarks någonsin hade mardrömmar. 🙂
Hollywood (och andra filmskapare) har ju alltid gjort uppföljare på det här sättet från tidigt 1900-tal till modern tid. Tex The Bride of Frankestein och Don Q – Son of Zorro på 20 och 30-talet. Skillnaden är väl mest att det produceras fler filmer totalt sett idag att det kanske märks mer. Men samma guldgrävaranda har alltid funnits inom filmen. Och literaturen… se bara på Sherlock Holmes-historierna som Doyle ville sluta med men övertalades att låta hjälten återuppstå efter The Final Problem pga “popular demand”, dvs att det fanns mer pengar att tjäna.
Det är ju en bransch som vilken som helst, kända IPs drar folk. Varför satsa på nått nytt när man kan trycka ut en ny starwars. Blockbuster filmerna har väll varit såhär rätt länge nu? Säga vad man vill om det, men folks tittande har ju ändrats rätt mycket nu sen all streaming kom och fler och fler har mer bio-känsla hemma i soffan med större skärmar och bättre ljud.
…Personligen var det sjukt längesedan jag var på bio, under pandemin med halvfull sal vill jag minnas. Det är inte mycket som lockar. Det är snarare på serie-fronten som det händer mer spännande grejer nu för tiden, filmerna är va det är. Det är vad som beskrivs här ovan eller så är det oscar-bait som är så kasst att det inte går att se 😛
Håller med, inom film görs det numera serier som man bara kunde drömma om som kid.
Även musiken är ruskigt vital år 2023.
Jag tänker på filmen Hajen. Som blev Hajen 2-3-4 osv. En Hajen 11 skulle säkert fortfarande dra fulla hus i Manila, Dar-es-Salaam och Bogotá. Det finns många nya unga människor i tredje världen. Man glömmer lätt bort det när man talar om Hollywood. De har inte sin publik i Sverige utan i tredje världen.
Hur många Rocky har gjorts? Tvåsiffrigt?
Sista gången jag var på bio var 2009, då såg jag Avatar.
Du missade något när du inte såg senaste Dune (del 1) på bio. Inte för att den nödvändigtvis var världens bästa film men bioupplevelsen var i klass med första Avatar (har inte sett tvåan).
Jag går numera bara på bio om jag tror det kommer bli en upplevelse. Titta på “vanlig” film kan man med fördel göra bekvämt hemma även utan fetaste bild och ljud.
Nej Nej, Ringenfilmerna skall aldrig göras om. Best ever. Låt dom va, och hitta på en ny och bättre story istället. Dessutom, en remake skulle säkert fyllas av färgade och transexuella, jag skulle vägra att se den.
Eowyn klär ut sig till man, så att eh …
Loke klädde ut sig till kvinna
Redan den gamla asatron innehåller alla möjliga varianter av sexuella läggningar 🙂
Klödda inte till LOTR hyr Caligula istället…
Haha bästa kommentaren idag! 😀 Därtill till en som förtjänade den…
Blev inte Loke gravid med en häst också? Eller något sådant. Alltså Loke som blev gravid, inte hästen.
Det finns gott om utrymme att ha lite mer mångfald i Sagan om Ringen. Man kunde ha gjort mer med alla Easterlings, t.ex. Tolkien är tydlig med att de inte är mer onda eller värre människor än folket i Gondor, de råkar bara lyda under härskare som valt fel sida.
Är det inte större chans att man får en LoTR Remastered, variant Starwars? Omarbeta alla digitala element och släpp igen, för det som inte håller måttet idag är de scener som förlitar sig för mycket på datorgrafik för att göra typ stora stridsscener. Du kan behålla filmer som fungerar ok i sig själva men kan få folk tillbaka i biostolarna för att se den förbättrade versionen.
Annars tror jag mer på att man kommer fortsätta mjölka IPn med spin-offs i linje med övriga serier. Då har man dessutom spelrum att infoga samtida politiska trender utan att inkräkta på originalet.
Det har till viss del skett med blu-ray versionerna, som har en del omgjord grafik och färgkorrigering.
Jag tycker filmerna har åldrats rent visuellt, Smaug och Esgaroth ser rent bedrövliga ut jämfört bildkvaliteten i senaste Avatar.
Filmerna har åldrats visuellt, det behöver man inte bara tycka för det är ett faktum. Det har ju hänt jättemycket de senaste 10-20 åren inom datoranimering.
Det som jag undrar är om deepfaking av döda skådisar kommer bli en standard-grej inom en snar framtid då den tekniken snart är mogen nu. Man har ju tom börjat smyga in det lite som i t ex Fast&Furious.
För att vara 20 år gammal har filmerna mestadels åldrats väl, det hjälper att Jackson till stor del ville undvika cgi så folk hade riktiga kostymer på sig, de byggde stora miniatyrer av bla minas tirith och använde den för bilder på avstånd etc. Sen i hobbit triologin använde de nästan bara cgi och greenscreens, finns en video på youtube när Ian börjar att gråta för att han blir deprimerad av att sitta och tala med sig själv i en greenscreen som att det vore andra personer där.
En annan fun fact på autismen med de första filmerna är att de byggde en serie med gigantiska lampor som de kallade galadriel mirror. När det var close up på galadriel ställde dom den bakom kameran och lös på henne så reflektionen såg ut som att hon hade stjärnor i ögonen, sen blev det väldigt varmt i rummet de filmade i så skådespelarna började svettas
“Problemet” med LOTR är både att materialet är gammalt med allt som tillhör samt den restriktiva inställningen hos rättighetsinnehavarna.
Jag tror inte på någon större expansion av nytt inom LOTR förrän rättigheterna hamnar i common use och folk således kan göra vad de vill. Huruvida slutresultatet blir bra lämnar jag osagt.
Den restriktiva inställningen försvann nog med att Christopher gick bort för ett par år sedan och nuvarande Tolkien Estate tänker bara på pengar, jag såg en video om hur ordförandet (eller vilken ställning han har) talade om hur Jackson brydde sig för mycket om att hålla sig nära till böckerna när nog en majoritet av läsarna hade velat tvärtom.
Jag tror inte att det är ett sammanträffande att alla de politiska uttalanden frān RoP startade året efter Christopher gick bort.
Jag hoppades stort på serien kring Asimovs Stiftelsetriologi som AppleTV+ lanserade förra året. Men den blev inte bra tycker jag. Snygga bilder, men inte trogen böckerna. Ingen magi. Och en portion woke naturligtvis.
Sluta gnäll på woke. Acceptera att det finns annat än vita heterosexuella medelålders män i världen och att de också har pengar.
Fast det är ju just det som är problemet. “Woke”är för en väldigt smal del av den västerländska (mer specifikt amerikanska) smaklökar, inte den globala och diverse publiken. Produkten är smalare än någonsin trots mer “diversa” skådespelare.
Sist jag kollade finns det fler kvinnor än män och bara ca 1 miljard av världens sju miljarder är så kallade “vita”.
Precis. Det hade varit trevligt om man fokuserade lite på den publiken istället för den egna ankdammen medans man mest *pratar* om mångfald.
Finns ju förstås fördelar även med den givna situationen, nu ges de asiatiska film och tv-industrierna möjligheter att växa och konkurrera med ett alternativt utbud och detta bidrar antagligen till en större verklig mångfald än om allt skulle gå genom amerikanska producenters nålsöga.
Nja, boxoffice siffrorna talar sitt tydliga språk, ser man på förra årets filmer så var det storslam för de 2 som var minst woke, Avatar 2 och Top Gun Maverick.
Avatar 2 och Top Gun var enormt woke om man är sådan. Både inkluderande etniciteter, kritik av kolonialism, rovjakt mm och starka kvinnor i AV2 och i TG2 hade det införts kvinnliga stridspiloter.
Inte för att jag ser det som ett problem.
Redan första Avatar var woke före begreppet ens fanns.
Fast de är inte den egentliga målgruppen. Film, framför allt hjältefilmer, handlar mycket om att kunna identifiera sig.
Det är därför Wakandafilmerna är en sån jättesuccé bland svarta, på samma sätt som Thorfilmerna mest uppskattas av vita.
Men blandningen som Woke innebär får till följd att den inte går hem hos någon, egentligen. Det blir för urvattnat. Uppskattat av många men älskat av ingen.
Thor-filmerna är ju också woke, rejält. Driver med manliga stereotyper, Marvels första bisexuella kvinna, svart Asagud mm.
Det är väl bara det att du missar det för att du identifierar dig med en öldrickande rövhatt med uppblåst självbild. Som förvisso skärper till sig och får en hyfsad karaktärsutveckling.
Aldrig i livet. Jag är jävligt rolig när jag försöker, till skillnad från den sällsynt fåntrattige Hemsworth. Sen är han lite för klen..
Men jo, det kan du ha rätt i, även om huvudskaran av skådisarna är vita. Dåligt exempel.
Å andra sidan håller jag fast vid det första jag skrev. Det handlar mycket om mängdlära, tror jag. Kolla på Bollywood.
Räcker se “the last of us” avsnitt tre.
Antagligen bästa avsnittet i en tv-serie någonsin. Men homofobernas osäkerhet över sin egen sexualitet får dem att gå bananas och vara kränkta.
Vita trångsynta heterosexuella män är för övrigt inte en så köpstark målgrupp. Deras Beatlessamlingar är det ingen annan som vill ha 😀
Det är så skönt att vara lite mentalt mogen. Om nått inte intresserar mig kan jag bara låta bli att se det. Det är så otroligt bra att det skapas serier och filmer för andra än mig. Det finns så många bra serier jag har kvar att se ändå.
Tror jag såg typ 20 minuter av första avsnittet av Last of us. Var tvungen att stänga av för att det var så starkt.
Dags att samla ihop sig mentalt och se resten.
The last of us, som konstigt nog är bra, är baserad på ett spel. Aldrig varit med om en bra spelfilm innan (assasins creed, halo, tomb raider)
Beror på att det finns handling i spelet.
Avsnitt 3 var en fruktansvärt bra upplevelse, säger jag som nästan 50-årig gammal CIS-man.
Lade av efter avsnitt två. För deppigt. 🙂
Men, nu måste jag ju ta trean också. Håll tummarna.
Inga spoilers tack.
I fallet Foundation kan man ju dock tycka det finns viss anledning till gnäll. Åtminstone två medelålders/gråhåriga tänkande män från böckerna blev unga snygga rasifierade actionkvinnor. Tre om man räknar med R. Daneel Olivaw, som dock inte blev rasifierad.
Har inget alls emot att man kör stenhårt på woke i nytt material – alla Star Wars-spinoffs utgör bra exempel – men det kan vara irriterande när man pillar sönder gamla originalgrejer till oigenkännlighet because PC. Förändringarna var så fundamentala att det vore bättre om de kallat serien något annat än Foundation och lät den stå på egna ben i det aktuella fallet.
Genetic dynasty-konceptet var dock intressant. Typiskt tillägg som kryddar utan att störa.
Varför blir folk så provocerade av att film och teve nuförtiden visar alla sorts människor som finns i samhället? Europa och Nordamerika har en stor mångfald nuförtiden. De som är anti-woke vill ha en fantasi om ett samhälle med en monokultur som inte längre existerar.
Dessutom är dataspel väldigt woke nuförtiden, men där hörs det inte alls lika mycket klagomål från anti-woke-folket trots att det är en lika stor bransch som film.
+1
+1
+1
“De som är anti-woke vill ha en fantasi om ett samhälle med en monokultur som inte längre existerar.”
Vilken fin stor halmgubbe du har byggt där. Alltid trevligt när andra förklarar för en vad man tycker och tänker…
Läser man de gamla Sci-fi “grand masters” är det rätt stora variationer kring raser och sexuell läggning. Så jag skulle säga att sci-fi ger väldig stor tolkningsrätt.
Läste om alla 16 (?) böckerna i stiftelsen/i robot/empire i den ordning som rekommenderas. Det blev så episkt och bra att jag känner mig nöjd. Jag läser om när det är dags för pension och man vill ha lite nostalgi. Men känner ingen lust att se en serie om det när jag har en så tydlig egen bild 🙂
Men…. hudfärg eller sexuell läggning hos personer i Asimov/heinlein/clarke med flera. Kunde inte bry mig mindre om nån är svart, vit eller lila
Ofta beskrivs ju inte hudfärgen i klassikerna, eftersom alla förväntar sig att alla är vita.
Men ja, SF har varit woke sedan länge i att utmåla både alternativa sexualiteter och ge kvinnor roller som inte var tillåtet eller normalt på den tiden. Sedan finns det väl undantag där kvinnosynen var väldigt tidsmässig.
I Asimovs “The Currents of Space” nämns hudfärg. Det spelar inte någon roll för handlingen men en av huvudpersonerna ser sin hudfärg som en del av sin identitet.
Är R. Daneel Olivav med i Stiftelsen på film? Hade för mig att han förekommer i robotnovellerna, men inte i Stiftelsen.
Han (den?) förekommer i Robots and Empire.
Problemet med “woke” är att man är mer fokuserad på att bocka av alla checkboxar än att leverera en bra historia.
Att man inte klarar av att göra huvudpersonen kompetent och omtyckt med mindre än att man gör bifigurerna (som gärna är vita, heterosexuella män) osympatiska och inkompetenta är symptomatiskt för dessa historieberättare.
AV2 är woke, men gör det så bra att de flesta inte tänker på det. Du ska inte blanda ihop woke med kass film.
Last of Us är woke, men avsnitt tre tas upp som det bästa teveserieavstnittet någonsin.
Jag föredrar “progressiv” eller “modern” istället för töntbegreppet woke.
Men eftersom de flesta produktioner är kassa så kommer även de flesta woke produktioner vara kassa. Woke kan inte rädda en kass film.
Finns en intressant subgenre av killar som blir skogstokiga när en film eller tv-serie avspeglar samhället så som det ser ut. Alltså, de kanske egentligen är skogstokiga (och livrädda) över att hela samhället mindre och mindre ser ut som nån form av nostalgisk 50-talsfilm, men det tar sig väldigt extrema uttryck just när det gäller populärkultur. För övrigt konstateras att en domare i Florida krävde en definition på “woke” då en liten fascistoid guvernör försöker lagstifta bort “woke”?!?! Den fascistoida guvernörens lead lawyer kom fram med svaret “The belief there are systemic injustices in American society and the need to address them.” Hua, låter ju fruktansvärt att tycka nåt sånt, fyfan! 🙂
PS Predator 2 med Danny Glover såg jag nyligen om efter att ha sett den riktigt starka “Prey”. Tycker 2an var lite bättre än jag minns den! Predator 1 är väl i princip en Vietnam-metafor? DS
Ja, Predator 2 tog ju konceptet från den första och vred till den likt T2 och A2 vred till, även om den inte blev lika fantastisk. Det är dock fortfarande en riktigt bra 2:a, bättre än t ex Die Hard 2.
Visar att det går att göra två bra filmer, sedan är resten bara försök att härma. Andra filmen kan vrida till konceptet från första. Svråt därefter.
Håller helt med. Läste den här hyllningen av Predator 2 häromåret och blev glad. Men den matchar inte 1an.
https://www.theguardian.com/film/2021/jul/21/hear-me-out-why-predator-2-isnt-a-bad-movie
Die Hard 2 är en riktig besvikelse. Trean lyfter iaf från tvåans nivå med gåtorna i NYC och buddy-movie-konceptet med McClane och Zeus, funkar helt okej!
Oj vilken tråd det blev. “Woke” verkar vara ett värdeladdat triggerord.
Nej, jag har inget som helst problem med svarta, gula, bögar, kvinnor, romulans, klingons som hjältar eller skurkar. (På tal om det skulle jag gärna se en snygg serie med Modesty Blaise, då spelad av en mellanösternkvinna. Både Modesty och Garvin kan tala arabiska…)
För mig är “woke” att någon trött regissör har vänt kön på några roller i ett gammalt manus och lagt in en bög för att vara “progressiv”. Ett simpelt trick för att få PK-poäng i en tunn story. Sorry. Det funkar inte. Jag vill gärna se något banbrytande, nytt. Att köna om en karaktär är inte banbrytande på 2020-talet.
Min kritik mot Foundation är inte främst woke-delen (även om den finns där) utan att serien inte gör böckerna rättvisa. Jag inser att det är väldigt svårt att göra bra film på de böckerna förstås…
Lustigt, jag såg om P2 för inte så länge sedan. Klart mer sevärd än jag minns det. Intressant i stadsmiljö och med ett rovdjur som ballat ur.
+1
Angående woke och film: för mig innebär det att en person, som tillhör verklig eller påstådd minoritet eller förtryckt grupp, rollbesätts eller skrivs in i handlingen för att ge gruppen utrymme. Därefter ska gärna (inte sällan vänsterliberalt) idégods tryckas ned i halsen på tittaren.
Även tal om representation i filmer är woke. Representation är inte samma sak som att en skådespelare är (t.ex) svart, indian, japan osv, men det är woke att skådespelaren ska representera alla svarta pga. historisk förtryck. Hela tanken med representation är i grunden fel, eftersom ingen kan representera någon annan utan godkännande. En japan i en svensk TV-serie kan inte representera japaner, utan bara sig själv.
En del av woke-arbetet görs säkerligen pga. dåligt samvete för hur det ser ut i världen, fastän varken rollbesättare, skådespelare eller publik utgör förtryckare/förtryckt.
Det görs dock mycket bra som inte är woke. Episod 3 i last of us t.ex., däremot ett pausavsnitt (om än bra). Black Panther är ett annat exempel – det hade nog setts som märkligt om en uråldrig stad i Afrika hade haft vita invånare. Om en viktoriansk drottning i England rollbesatts av en svart kvinna, hade även det stulit fokus från handlingen.
Ett exempel direkt ur minnet gör gällande den svarta Cleveland i Family Guy. Rösten gjordes av en vit person, som blev tvingad att lämna över till en svart person (pga. woke/representation).
Ja Black Panther är verkligen inte woke – Ett högteknologiskt samhälle där den man som är störst, bäst, vackrast(?) och kan prygla bäst ska leda…
Ser inga problem med stiftelsetriologin. Löst många av de tråkiga detaljerna i böckerna på ett bra sätt.
Men ja, jag hade hellre sett en inspelning av Stephen Erikson ”Malazan book of the fallen…” än något av de vi diskuterar här. Otroligt komplicerat att få till, men planerar man handlingen med spinoffs etc så har man material för 20 år framåt. Kan t.o.m börja med en bubblare som börjar innan ”Gardens of the moon”.
Då får vi något nytt.
Men det är faktiskt mycket bra som har gjorts av vår ungdomslitteratur senaste tiden!
Sandman, American Gods, God Omens och The man in the High Castle bara för att nämna några som är mycket bra.
Mycket Amzon Prime där måste motvilligt erkännas….
Håller med. Några av mina mest omtyckta serier/böcker har blivit väldigt bra gjorda.
Nu vill jag bara att nån gör Transmetropolitan med 🙂
Gäller ju att de motstår frestelsen att mjölka. Låt en berättelse ha en början, en mitt och ett slut.
Amazon Prime är också hem för de fruktansvärt dåliga Rings of Power och Wheel of Time. WoT som bokserie är väl värd en tv-serie, men gärna med show-runners som tar hand ursprungsmaterialet. Amazon har ett väldigt fläckigt track-record, i mina ögon.
Witcher på Netflix borde också få ansvariga som gillar och hedrar ursprungsmaterialet. Och Bring Cavill Back!
Hunger Games var väl en relevant och bra filmserie som faktiskt vågade ta upp viktiga frågor.
Dessutom den där lilla detaljen om att filmer ska vara 3 timmar….
Hade en period i höstas när jag ramlade in på netflix kategori “movies under 90 minutes”
https://www.netflix.com/tudum/articles/netflix-secret-codes-guide
Och det är väl faktiskt så att det är i strömningen man kan hitta en del godbitar.
Samtidigt är ju problemet att alla dessa remakes/uppföljare drar enorma pengar både i finansiering och “säkra tittare” så andra mer innovativa berättelser får stå år sidan.
De senare alien pekoralen är andra exempel på hur skitnödigt dåligt det kan bli.
Terminator var 107 minuter inklusive eftertexter. Hade en budget på 6.4 miljoner dollar.
Precis. Det finns många fördelar att “tighta ihop saker”
Man måste inte visa allas barndomstrauman via flashbacks för att skapa djup i en film
Jag tycker att skiftet till serier ger bättre “film” för att man har mer tid att utveckla karaktärer mm. Vi kanske kan få en LOTR tv serie i 7 säsonger..
Bra filmresencentkommentar där på slutet.
Vilket motsvarar ungefär 30 miljoner dollar idag, där endast en skådespelare var erkänd.
Jag håller med om Alienfilmerna av senare snitt kunde varit bättre, coneptuellt men effektuellt blev de ärligt talat skitkassa. Därför det inte blir en tredje film med Fassbender som allas vår psykopatandroid.
Men det är lite lustigt att både herr och fru spelat androider.
Jag tror att en remake av sagan om ringen som tv-serie, där allt får ta den tid det behöver skulle fungera och det skulle fungera idag, man skulle man inte behöva vänta med det. Typ 5 säsonger.
Säsongsfokus kunde vara, som en mycket snabb och grov skiss:
S1. Hober, bryter strax innan vattnadal
S2. Vattnadal, Moria och Lorien
S3. Rohan
S4. Gondor
S5. Mordor
Det låter som att det blir lika mycket action som den stora älgvandringen
Har du sett Ruben Östlunds Turist? Scen efter scen där folk står och borstar tänderna framför en spegel. Slutar med att alla ligger i en hög och gråter och kramas. Så mycket känslor.
Kommer aldrig att se något mer av den klåparen efter det pekoralet till undermålig skräpfilm.
Man skapar ju en tecknad film om Rohan nu och snackar lite om en prolog till Aragon så allt är väl möjligt.
Tycker tidspressen märktes mest i den sista filmen, hade gärna sett den som två, en som slutar med slaget om pelennors fält och en med mordor+epilogen
S6. Upprensning av Fylke.
Det finns ju faktiskt kvar en hel del material inom SF/Fantasy genren (många bra böcker) som är originella i upplägg och storys. Behövs dock rätt stora satsningar för att det ska bli något av detta gissar jag. Kanske enklare att spinna vidare på redan existerande material. Tex Mandolorian mfl sidospår till huvudstoryn. Det jag förundras mest över är att man lyckas producera så mycket undermåliga skit filmer ändå. Någon verkar ju trots allt vilja satsa pengar på dessa c-filmer.
Ärvde en del av min farfars samling av pulp ficiton. Sci fi från 20-50tal.
Det finns så otroligt många intressanta historier.
Sen ska man ju inte underskatta sci-fi som övning i samhällsfrågor. Många böcker innehåller spaningar om HBTQ frågor och frihet. Sci-fi var ett utrymme där man kunde diskutera detta när det var förbjudet i andra medier.
Så de som stör sig på att sci-fi eller fantasy är woke…. Well shit. Det är där det har funnits utrymme för det!
Sci Fi är ju framtiden, eller hur?
Ja Mandalorian kommer med en säsong 3 den förste mars.
Kommer även att tänka på bloggarens SF bokserie som borde kunna bli riktigt bra på film men då krävs nog en hel del duktigt folk för att få till det så det blir sevärt
Ja vem minns inte starwarsfilmerna på VHS kopia hos nån kompis och det ändrade ens liv. Hur många gånger stod man inte och tittade på star wars figurerna i leksaksbutiken, man själv fick väl några till födelsedag och jul. Och sen kompisen som hade både ATAT, ATST och den inte lika roliga tie-fightern.
Sagan om ringen lyckades återskapa den känslan och när dataspelen LOTR där man byggde upp och sprang omkring och anföll med armeer kom samtidigt som den andra filmen (var det vä)l hade jag och mina bröder en av våra bättre jular, först filmen och sen julledighet med dataspelet.
Det enda som kommit i närheten på senare tid är Disneyserierna, inte starwarsfilmerna men Mandalorian var riktigt bra.
Sagan om ringen serien på Amazon kanske tar sig, första säsongen var rätt ljum. Jag är positiv till serier för dels får man längre tid och man kan bygga upp det på ett helt annat sätt men det gäller att dom håller sig till referenserna på ett bra sätt och klarar bryggorna över till något nytt. Rätt regissör och team bakom honom är helt avgörande.
LW, får vi se några av dina böcker som film framöver?
Alla rättigheter är sålda, men sedan är det många steg till det blir produktion av något.
Är dom sålda eller har någon option på att filmatisera, Tänker att det borde vara lite större chans att det blir något av det om man faktsikt har betalt för rättigheter.
Jag tror att två av böckerna har fått pengar från Svenska Filminstitutet för vidareutveckling och jag vet att det förhandlas med olika kanaler eller strömningstjänster om 1-3 teveserier.
Men det finns många gates som ska passeras innan det blir produktion av något.
Kunde de filmatisera Svart Krabba, så kan de med FÖRDEL göra film av dina böcker också. Klart bättre story i dem.
Nu har jag inte läst eller sett Svart Krabba, men det jag hört om boken så är det väl ingen story i den till att börja med, utan är bara en moralfilosofisk litterär betraktelse med ett ospecificerat krig som fond.
Man ska komma ihåg att Svart Krabba-boken är skriven av det finkulturellaste vi har i Sverige. Det är liksom inte min målgrupp.
Kan nog stämma. Nu blev det ett actiondrama utan direkt hopp, mål, mening eller filosofi i det hela.
Jag går på premiären när någon av dina böcker blir film!
Jag tror nog att Höst-serien och Mid-säsongserierna kan vara lite magstarka att filmatisera just i närtid.
*Gammalgubbevarning utfärdas för den här kommentaren*
Problemet med många nyproduktioner är att storyn ofta är ogenomtänkt, osammanhängande och passar dåligt med ursprungsmaterialet.
Som de tre sista Star Wars filmerna.
De sex första filmerna är egentligen storyn om Anakin och hans uppgång, fall och att han blir god igen strax innan han dör.
Vad de tre nyaste filmerna handlar om är svårt att förstå.
Disney hade planer på att göra modern såpopera av Star Wars. De skulle följa ungefär samma recept som Twilight-filmerna med både spänning och romantik. Därför gick den sista trilogin ut på att ta kål på de gamla karaktärerna och introducera nya, yngre stjärnor som kunde bli kära i varandra. Star Wars-fansen var dock inte med på noterna, vilket ledde till att filmerna skrotades och att de gick över till TV-serier som produceras i enlighet med fansens önskemål. Rätt sorgligt alltihop.
Den nya Star Wars-filmerna (huvudfilmerna då, Rogue One ska hållas utanför, den var riktigt bra på alla sätt) fångades lite mellan olika viljor. En regissör började med en tanke, en annan fortsatte med en annan och sedan tog den förste över igen. Jag hade faktiskt hellre sett en hel trilogi i stil med the Last Jedi istället för de rena kopior av de första tre filmerna som Force Awakens och Rise of Skywalker är.
Håller med dig @Shen. Att de tog in Lawrence Kasdan för att skriva manuset till episod VII och att den rakt av kopierar upplägget från episod IV? Kanske hade varit bättre om JJ Abrams fått styra hela den sista trilogin, vet inte.
Tja, då hade allt varit idélös upprepning, men det hade väl i alla fall hängt ihop. Verkar inte som att de hade vision om en hel trilogi. Jag ser hellre nyskapandet i Last Jedi i så fall. Även om filmen har sina svagheter har den också några riktigt bra oväntade vändningar. Det finns en synopsis med den Episode 9 som skulle ha kommit om de inte hade fegat ur och tagit tillbaks Abrams. Den är annorlunda kan man väl säga.
Måste bara nämna det jag alltid nämner när någon för de helt misslyckade Hobbit-filmerna på tal: Fimpa originalet, se en fanklippt version istället! Det fanns ändå så mycket bra stoff (Martin Freeman är t ex briljant) att det räcker till en riktigt bra rulle, som dessutom ligger nära bokens handling, utan en massa utvikningar. (Och självklart skippar de den fjantiga kärlekstriangeln och skär ner kraftigt på all tafflig CGI-action.) Jag rekommenderar den här versionen:
https://m4-studios.github.io/hobbitbookedit/
Måste kika. Tack för tipset.
👍
Nästan on topic så kanske någon har koll på en antagligen novel på temat: En utomjordisk ras tänker att de ska hjälpa människor att sluta bråka och ena sig genom att postulera ett externt hot, det funger bra människor samlar sig, bygger vapen och anfaller.
Läste den någon gång i min ungdom antaglien 80tal, men har ingen koll på vad den kan heta eller författare, några ideer?
Det är en inte helt ovanlig idé. Sirens of Titan av Kurt Vonnegut är det första exemplet jag kommer på. Och möjligen seriealbumet Watchmen, för vissa värden av “utomjordisk ras”.
Tycker inte riktigt det verkar vara det bärande i den? Läste iofs bara wikipedia sammafattning men då verkar det mer handla om frivilja mm. Men Vonnegut borde man nog föra upp på att läsa listan har nog inte läst någon.
Neill Bloomkamp bör nämnas i detta sammanhang som en förnyare. District 9 måste vara en av dom sista 10 årens bästa filmer. Och hans efterföljande filmer Chappie och Elysium är inte heller dåliga, ratad av Hollywood därefter då dom inte var några blockbusters. Such a loss….
Jag trodde att District 9 var en remake på Alien Nation. Har inte sett någon av dem, utan bara läst om dem.
Även halvtaskiga remakes kan vara underhållande. Men då ska de vara just et och inte ett försök att göra en ny “bättre än originalet”.
Snuten i Belleville på Netflix är ett bra exempel. Slötittningsunderhållande och halv-remake på snuten i hollywood.
Mästerverk? Nä. 3-timmars? Nä. Superhjältar? Nä. Underhållande ändå? Ja, lite lagom.
Och azovsteel heroes eller siege of marioupol låter som en film borde få finasiering men kanske inte från Mordor…
Karlstadsbaserade Embracer Group köpte rättigheterna till stora delar av Lord of the rings i höstas.
https://embracer.com/releases/embracer-group-ingar-avtal-om-forvarv-av-varumarkena-till-de-litterara-verken-sagan-om-ringen-och-hobbit-av-j-r-r-tolkien/?lang=sv
Vi gjorde en liknande spaning i helgen. Efter att ha sett Avatar så konstaterade vi att det knappt görs bra filmer längre.
Triangle of Sadness är t.e.x den näst sämsta film jag någonsin sett.
Den positiva kritiken som Ruben får påminner mest om kejsarens nya kläder.
Kommer det någonsin filmer i Gudfadern-klassen igen?
Nä, tur att demensen sakta kryper på. Nu kan jag se om filmer och uppleva dom som nästan nya fast jag egentligen sett dom i närtid.
För den som söker ett stort bibliotek, så kan man med fördel streama filmer på lookmovie2.
Hoppas verkligen att den sämsta är Turist!
Det är väl inte bara Hollywood som har utmaningar med förnyelse. En lösning kan vara att blanda olika media som film, serier, böcker och spel. Till exempel Nya HBO serien “the last of us”, och uncharted filmen är ju baserade på hyfsat nya spelserier. Jag tror Amazon tjänst med sin blandning av serier, film och spel (prime gaming) är på rätt spår. De kan ju dessutom sälja merchandise och produkter i Amazon shop som vävs in och produktplaceras i deras mediautbud. Den bästa reklamen är ju den man inte märker.
Lol 🙂 Känner igen sig i Die Hard beskrivningen – skitkul men samtidigt tragiskt att inse att man blivit lite äldre….
Sambon varje jul i TV-soffan: “Inte nu igen!!!” när Die Hard 1 rullas igång….yippe-kay-yee….
Med tanke på alla kissnödiga som inte klarar av att se filmer med ickevita i ledande roller så önskar jag nästan mer remakes. Bara för att det är roligt att se dem våndas när t ex Disney gör om den lilla sjöjungfrun.
Själv unnar jag ickevita skådespelare att få roller som nya spännande karaktärer, inte gammal nedärvd skåpmat, men vi tycker väl olika.
+1
Ang. kissnödiga. Det blev ett väldigt rabalder när netflix provade att byta ut omslagsbilderna på gamla filmer och lyfta fram andra karaktärer i filmen än huvudrollsinnehavaren.
De som förväntade sig en ickevit skådespelare i huvudrollen blev kränkta av att det istället var en vit och klagade i sådan grad att Netflix fick backa.
Hela experimentet byggde på att de hade märkt att olika demografier tittade på olika filmer och försökte bredda kundbasen utan att producera ny film.
Nu för tiden är ju utgångspunkten att film/serie ska få så många tittningar som möjligt. Då är storyn inte lika viktig jämfört med andra faktorer i vilken publik som kan bli bredast
En intressant sak med film/serier och regionslåsning blir att när man som i sverige tex ser mycket svenska referenser i film, karaktären kör en saab eller volvo, de pratar om swedish fika etc.. så kan man i tyskland ha samma scen fast lägga in en bmw och att de tar en strudle.
“Snart blir det väl en reboot av Buffy också.”
Det du tänker på som Buffy var faktiskt en reboot, av en film från 1992.
I övrigt ägs ju filmrättigheterna till Sagan om Ringen av ett svenskt bolag numera, vi får hoppas de ser sig ha ett större moraliskt ansvar över IP:t än de som godkände Hobbit-trilogin.
Nä, det var en fortsättning på filmen från 1992.
Jag vill se Redovisningsavdelbingen Marviken. Och gärna många säsonger.
Nej inte Tom Bombadil… Den karaktären fick mig nästan att lägga ner läsandet av serien, så otroligt långtråkigt. Att inte ha med honom var ett av de bästa besluten som Peter Jackson tog.
Jag håller med. Tillför exakt noll till handlingen om man inte typ tar LSD samtidigt. Men en del är väldigt upprörda så jag lade in det som bete. Taika Waikiki skulle ha enormt roligt med Tom Bombadill …
Jag undrade mest varför man inte utnyttjade Tom i kriget mot Sauron, men han kanske bara oövervinnelig i Gamla Skogen..
Tom är Tom. Han bryr sig inte så mycket om världen utanför.
Bloggarn har rätt. Hollywood är kreativt bankrutt. Den kända regissören Quentin Tarantino kom fram till en liknande slutsats för ett tag sedan. Man gör idag i stort sett bara uppföljare och skräp. För 10-15 år sedan gjorde man uppföljare för att det var enkla pengar. Idag gör man det för att man har tappat förmågan att producera någonting annat. Att producera skräp under ett befintligt varumärke och urvattna detta är det enda sättet att få någon att titta.
Det finns förstås enstaka undantag, men det blir så tydligt hur lågt man har sjunkit om man jämför med t.ex. 90-talet som är en enda lång följetong av nya kreationer och kreativa koncept. Ett urval nedan:
Goodfellas (1990), När lammen tystnar (1991), Terminator 2 (1991), Reservoir Dogs (1992), Schindlers List (1993), Jurassic Park (1993), Groundhog Day (1993), Pulp Fiction (1994), Heat (1995), Seven (1995), Casino (1995), Fargo (1996), Trainspotting (1996), Titanic (1997), Saving Private Ryan (1998), Fear and lothing in las vegas (1998), The big lebowski (1998), The Matrix (1999), Fight Club (1999), Magnolia (1999), Eyes Wide Shut (1999) o.s.v.
Tror vi har hittat en definition i dagens diskussion.
Gubbe – född samma år som författaren
Gammelgubbe – äldre än författaren
ungdomar – Övriga…
Alla med?
Lyckligtvis måste man inte nöja sig med Hollywood. Japansk anime är ofta överraskande bra. ”När Marnie var där” blew me away såg jag tappade både chipsskålen och andan. Blev djupt berörd. Även min minsta gillade den verkligen. Streamar på Netflix.
Just Netflix är annars proppfullt av kassa USA-produktioner. Kan inte minnas när jag såg en trovärdig USA-serie senast.
Lyckligtvis håller britterna ofta nivån. Snart kommer sista säsongen av Happy valley, den kommer jag kasta mig över.
Porco rosso?
Inte sett. Tar det som en rekommendation. Tack.
Sök på Studio Ghibli på Netflix, alla filmerna är värda att se. Dom flesta kan ses tillsammans med barn (10+).
Det är kvalitet rakt igenom.
En intressant sak är att Miyazaki och hans Studio Ghibli är starkt influerad av Astrid Lindgren. Det finns en mycket snarlik vemodighet i deras filmer och svensk barnlitteratur och filmer. En beröringspunkt i folksjälen.
Om det är amerikansk film så stänger jag oftast bara av nu för tiden. Det finns bara 10 olika personligheter i den kulturen, som ska tryckas in i alla typer av filmer. Har ingen skillnad om det är medeltid, framtid, postapokalyps eller helt datoranimerat. Samma gamla vanluga tio amerikanska personlighetheter ska bankas in.
Så trött på det. Kollar gärna på film från utanför USA dock!
Det görs fortfarande bra filmer, man får bara kika på sådana som har lägre budget, det känns det som att man jobbar mer med storyn.
Från Korea hittar (åtminstone jag) en hel del guldkorn! Från Hong Kong kommer det också en del bra filmer.
Jag rekommenderar för övrigt Reservation Dogs på Disney+
Typ komedi-aktig serie som handlar om ursprungsfolk i nutid i ett indianreservat i USA.
Man kan tydligen göra nyskapande hyfsat sevärda serier nu också. Synd bara att det inte händer oftare.
Inte hört om den serien, tack för tips! Kul referens i namnet på serien till Tarantino 🙂
…dessutom är mycket av det som produceras i Hollywood replikor på utländska filer – ex “En man som heter Ove” och “En iskall jävel” (Kraftidioten)
Problemet med dagens Sci-fi är att den är så jävla tråkig. Den handlar endera om:
1. Hur jorden ska gå under, krig eller pandemi är en öppen fråga.
2. Hur människan ska navigera i resterna av den fallna civilisationen.
Annat var det på 70-talet, då litteratur och film mest handlade om:
1. Hur vi ska hantera alla nya världar vi kommer att upptäcka under färder i universum
2. Hur vi ska hantera alla robotar som vi kommer att ha som tjänare.
DET var mycket roligare att läsa om.
Har du inte läst Andy Weir? Riktig old-school SF i mitt tycke.
Vem vill inte bli bästis med en 5-arming när man har åkt till en annan planet för att rädda jorden! (ok, jorden skulle gå under där…).
Men en riktig SF-cowboy på månen? Eller klara av att bli övergiven på mars (du får bara acceptera att vara en västing-brud med saudiskt ursprung och tänka bort smör-skådisen i marsianen).
Du glömde att jorden kan bli invaderad också (LW).
Det är sant! Minns inte vad den hette, men den när en ensam forskare skulle rädda solen och stötte på en flerarmad varelse och vänskap uppstod är bland de bättre i genren öht.
Hur kunde jag glömma den?
Tycker det är lite för mycket young adult över hans romaner, ja inte den första då om den ensamme vandraren på Mars som är mer genomarbetat men två efterföljande plöjer man genom rätt fort och de känns lite väl tunna, speciellt Artemis.
Du börjar bli gubbe, Rikki. Så enkelt är det
.
Äh, skoja bara. Artemis höll inte riktigt samma nivå som the Martian och Operation Hail Mary (det var den jag skrev om ovanför).
Börjar?
Jag har märkt att en del populära SF författare börjat skriva en del Young Adultböcker. Eller så är det bara folk som blivit dummare 🙂
Jag gillar att han leker med genren och inte fastnar i en inriktning.
Artemis bygger ju vidare på en stolt SF-tradition. Typ Heinleins “Revolt mot jorden”, Marsflickan etc.
Hail Mary är något helt annat än båda föregångarna. Och jag håller med Kalle Dussin om betyget.
(Theft of Pride och novellerna har jag aldrig läst)
På tal om tidsresor. Jag har läst många, många böcker med tidsresor som tema och den jag minns bäst är den som verkligen hade en öppen och skoj bild av framtiden. ” Tidsströmmen” (Up the line är originaltiteln) Den är skriven av Robert Silverberg 1969, och detaljer jag minns är “spiralsalonger” man kunde gå till för att fixa till arvsmassan – vilket jag tycker var ganska framsynt för att vara slutet av 60-talet – plus alla fantastiskt dråpliga paradoxer som uppstår när tidsresor blir turistindustri.
Den är helt underbar, klart rekommenderad läsning, och en av de böcker som jag skulle vilja se som film.
Som gammal Tolkiennörd så skulle jag gärna se en nyinspelning av trilogin. Det finns en hel del som jag tycker skulle kunna gjorts så mycket bättre.
För mig är det framförallt film tre som dras med en hel del stora brister. Jag listar de tre största enligt mig.
1. De grå skvadronernas ritt. Jag skulle vilja sett den vara mer trogen boken, framförallt vill jag ha med Dunedain
2. Häxkungen möter Gandalf i Minas Tirith. Gandalf och Skuggfaxe ska stå där på torget i stort sett oberörda, och inte som i filmen darra som små barn.
3. Bort med gröna spökerna. Skeppen ska vara lastade med fria folk som slåss.
1 & 3.
De grå skvadronernas ritt. Nu gav du mig f-n i mig ståpäls. Ja, det togs helt bort.
Jag håller med dig, men när jag nyligen såg om filmerna så slog det mig att det fasiken är svårt att få in det i Jacksons trea. Den är riktigt lång som den är och i princip varje scen behövs. Även om de bara lägger 5-10 minuter på din 1 och 3 så är det svårt att tänka sig vad som ska bort istället. Även om man klipper bort Legolas och mumaken så finns det nog inte plats att introducera nya karaktärer, introducera södra Gondors härar som hindras vid floden, lägga till en scen där de döda bordar skeppen och sedan ytterligare en scen när Gondors härar landstiger. Säga vad man vill om Peter Jackson, men han har i alla fall en tanke med sina beslut.
Hade gärna sett the scouring of the shire i film men tror det hade varot svårt utan att göra det till 4 filmer. Enig om spökena, bort med dem och ge oss en arme från de frigjorda provinserna.
Jag gillade den nya Top Gun-filmen. Den var underhållande och fartfylld igenom hela filmen. Klassisk *underhållning* vilket var riktigt j-la längesen faktiskt. Bra skit.
Kan ju vara så att dom flesta ideer redan är uttjatade och överspelade. Tråkigt i så fall. Nuförtiden klara dom bara att gör filmer med Homo, färgade, slöjor, osv.
Tackar vet jag actionhjältarna från lite äldre filmer. Tuffa vita västerländska snubbar som utan problem klarar alla utmaningar, vapen & explosioner & härliga biljakter och coola bilar såklart, snygga sexiga tjejer som faller för hjälten, lite romantisk kärlek ibland. Humphrey Bogart, Steve McQueen, Dirty Harry. T2, Rambo och Bond såklart. Yes-Yes !!
Du menar håriga greker? Eller möjligen j-dar i gamla testamentet. Alla historier efter det bara billiga kopior.
The Expendables, good thit
Det gjordes väl en sagan-om-ringen-film redan på sjuttitalet? Den sagan-om-ringen-filmen cornu hänvisar till är ju redan en remake, men det är klart att det hindrar ju inte att man gör en remake av remaken…
Pengarna räckte väl bara halvvägs, till Helms Deep eller så. Fast den var tekniskt intressant, en film som var tecknad ovanpå riktig film.
Jag vet att regissören till den filmen blev förbannad när han inte blev erbjuden att vara med på triologin med jacksson, blev erbjuden att skapa mer tecknat LOTR men vägrade. En del av scenerna i LOTR är direkt inspirerade av dem och inte från böckerna, som den när hobbitarna ser en nazgul för första gången.
Tekniken kallas för rotoscoping, kan fungera om man gör det bra men känns för det mesta att det bara används för att spara pengar. Såg nyligen på hobbit filmen och den var faktiskt hyffsad, finns ju en tecknad film för kungens återkomst också men hört att den ska vara den sämsta av de tre filmerna.
Rings of Power var ju extremt progressiv och den har ju bara varit en bastardisering av Tolkiens verk av en grupp talanglösa skrivare. Den populäraste kommentarer till RoP videos på youtube är Tolkiens egna ord; ”Evil cannot create anything new, they can only corrupt and ruin good forces have invented or made”
Enda anledningen att triologin blev (en av) världens mest uppskattade filmer var för att Jacksson sa klart och tydligt att de inte ville lägga sina egna meningar i filmen utan endast skildra Tolkien. Sen att hobbit filmerna blev kassa var just pga fenomenet du beskriver, man ville skapa en ny triologi ur material som bara räckte till en film. Jackson blev också missnöjd med resultatet och är inte välkommen till WB längre efter en del av hans uttalanden om Hobbit. Bra att det fortfarande finns en del personer med integritet som skådespelaren till Aragon som vägrade att vara med i Hobbit triologin, mest troligtvis utav respekt till Tolkien.
Vill tillägga att amazon BETALAR folk för att se på rings of power i ett försök att få upp tittarsiffrorna, i brasilien ger de folk 300(!)kr i matkuponger för att titta igenom serien, smart att välja ett land där delar av befolkningen lever i fattingdom för man måste väl lida av hungersnöd för att det ska vara värt det
Det är inte alls Tolkiens egna ord, det är en meme skapad av några ganska ljusskygga nättroll. Och att Amazon skulle betala folk för att titta på en streamingtjänst som de själva äger och det inte finna officiella tittarsiffror på är helt enkelt inte sant.
Det finns absolut problem med RoP, men kanske inte dem du drar upp.
ändå hyffast trovärdig källa.. https://www.businessinsider.com/amazon-will-pay-you-10-to-watch-prime-video-on-your-tv-2017-6?r=US&IR=T
Men ändå väldigt långt från det som Elbow skrev. Att bjuda på första månadsavgiften på Prime Video i form av ett presentkort som kan användas i den egna E-handelsplattformen om man skapar ett konto är inte samma sak som att fattiga brasilianare får matcheckar om de tittar klart på RoP för att man sla få upp tittarsiffrorna.
Tog den första från google https://boundingintocomics.com/2022/11/14/prime-video-bribes-brazilians-to-watch-the-lord-of-the-rings-the-rings-of-power-with-food-delivery-service-coupon/
Jag har följt reaktionerna till rings of power vecka till vecka och amazon har varit ljusskygga kring tittarstatistiken och deras definition av en ”tittare”. Men med tanke på hur många som droppade från avsnitt 1 till 2, att de deletar låga reviews på imdb som amazon äger och de köper tittare så är nog resultatet en katastrof med hur mycket pengar de la på det och en av världens mest kända IPs.
Blev lite sugen på att se om trilogin i 4K HDR nu, bara för det visuella. Sen minns jag att de är nästan 4h långa… Nä jag passar. När de kom ut var jag i tidiga tonåren och tyckte de var det bästa som fanns, sen läste jag böckerna och blev bokpurist istället. Men även oaktat skillnader från böckerna tycker jag de har stora brister som filmer betraktade. Spökarmén som sagt borde klippts ut helt, men även mycket annat fluff kan gott klippas bort för att få ner filmerna till en rimlig längd.
Har faktiskt för mig att Jackson ville klippa bort spökarmén men beslutade att ta med den ändå för att inte göra bokfans besvikna. Tyvärr helt bakvänt resonemang när han samtidigt väljer att klippa bort alla fiefdoms (vad heter det på svenska?). En filmtittare kan ju få intrycket att Gondor bara består av Minas Tirith och en ruin
Har de fixat till mycket VFX i 4K-varianterna? Visserligen är det OTROLIGT välgjort för att vara 20 år gammalt men lite ojämnt också. Känns onödigt att se Frodo springa in i Mount Doom halkandes en bit ovanför marken ännu tydligare…lixom.
En del ändringar blir det ju alltid när fn längre bok ska bli till film, skulle säga att filmerna är 80% Tolkien och 20% ändrat. Sen var en del ändringar bra ur ett filmperspektiv (helms deep t ex) och en del var inte det, men även en del ändringar som jag inte tyckte om (som hur man gjorde många av karaktärerna vekare för att de skulle genomgå personlig resa under triologin) är logiska för folk som inte läst böckerna.
LOTR är inte en perfekt adaption men i jämförelse med adaptionerna vi får från Hollywood idag är det ett mästerverk.
manusförfattare strejkade i 21 veckor 2007
Inte är väl detta glömt? Studiorna ville inte tillmötesgå krav på rimlig ersättning och sedan dess har det producerats väldigt få ”nya” historier. Man dammsög istället bokmarknaden och gjorde film av nästan allt till sådan grad att många författare började skriva sina böcker som om de var filmmanus från början.
Lite spridda kommentarer, men håller med herr Wilderäng om hans analys av kultur numer. Det är min generation av Millennials som vuxit upp och är köpstarka och i maktpositioner, som banat väg för comic – scifi och fantasy filmer och TV serier av magnutid som vi ser nu.
Dessutom märks det även i andra fält, rollspel tex har ett enormt uppsving tack vare de starka nostaligska krafter som styr oss just nu.
Inget fel i det, nostalgi är något oerhört mänskligt men just nu är det märkbart där rollspelsgenerationen är köpstark.
Ser hellre adaptioner i tex TV serie format av typ Conan serien, även fast jag tycker att de två filmerna med Arnold är världsklass.
Såg den här för några dagar sen, fantastiskt vilket arbete dedikerade fans är villiga att lägga i https://www.youtube.com/watch?v=ERAV5gk7foE&t=20
Är vi redo/behöver vi en ny MacCahans? Sen har vi ju Ivanhoe, också.
Haha Macahan har jag sett om hela serien ganska nyligen. Klart det inte var som när man satt klistrad i soffan på sena 70-talet, men förvånansvärt hållbart. Tjejen och jag var helt överens om att Zeb funkar som hjältearketyp fortfarande. Man skrattar lite åt klichéerna, men samtidigt väntar man ivrigt på att farbror Zeb ska komma och ställa allt till rätta med sin blandning med sin blandning av tuffhet och mjukhet. Synen på native americans och en del annat var också förvånansvärt modern. Kvinnobilderna lite stereotypa ibland, mycket pipande hjälplöshet. Utom “aunt Molly” då förstås 🙂
Men remake… nä jag tror inte det
Såg om Macahans ,och insåg att jag inte längre kan relatera till Luke,utan bara till Seb åldersmässigt.
Kom att tänka på Macahan när jag såg Yellowstone-serien eftersom de använder samma/liknande gula färg i början. Och det är en slags västern, men med betydligt mer domedagskänsla. Yellowstone tar också upp mycket av de nutida stora frågorna (miljö, genus, osv) men från den omvända sidan än vad som vanligtvis är fallet. Det greppet var uppfriskande.
En film eller serie jag skulle vilja se är Elizabet Day fantasy om Paksinarrion. Den enligt min mening den bästa fantasy historien någonsin.
Ooooh hur kunde jag ha helt förbisett det mästerverket. Men vem skulle våga göra serie eller filmer om den trilogin? För den är förjävla mörk.
Fortfarande en av de få fantasyböcker utöver Tolkiens verks som jag aldrig glömmer.
Elizabeth Moon heter hon. Fast för min del tycker jag de har intressant världsbygge och intrig men är rätt dåligt skrivna. I alla fall de tre första. (Fler än så har jag inte läst.)
Tror tidsresor/multiversum kan fungera om det görs vettigt och jag misstänker att det hittills inte har skett någonstans i film, utom möjligtvis någon anime som ingen normie har sett; exempelvis “Kimi no na wa”/”Your name” men den kanske upplevs barnslig. Poängen i det fallet är att tidsresorna “formar” karaktärerna att se annorlunda på sig själva i den nutida verkligheten, ungefär som när man drömmer och vaknar upp visare.
Ett generellt tema är hur vi använder “proxy-miljöer” för att behandla eller utkämpa inre konflikter istället för att utagera i verkligheten. Konkreta exempel är MMORPGs eller hur fotbolls-fans lever ut genom sitt lag. “Inception”, “Avatar” mm är exempel från film. Interaktioner mellan karaktärer då ge dem insikter och forma dem på sätt som annars vore omöjliga.
Även “själavandring” och pånyttfödelse skulle kunna vara effektivt för vissa syften, typ att skapa sympati för båda sidor och visa att ondska inte är ensidig/svartvit utan har sitt ursprung i vår egen egoism/rädsla osv. Istället för en fånig “kamp mot ondskan” så blir det möjligt att skapa en vemodig känsla av att vi själva bär ansvar för “ondskan” och måste ändra oss. Eller nåt …
The man in the High Castle serien är inte så tokig. Bra världsbyggande.
Synd bara att den tvärslutade. Hade potential att fortsätta några säsonger till.
Fungerar så idag. Man kör inte evighetssserier utan sätter en tidsgräns och fimpar därefter. Ofta pga tittarna tappar intresset också.
Vissa har ju en naturligt gräns som tex Game of Domes, aka The Expanse. Bokserien tar ju ett hopp på 30 år fram i tiden så det kräver en del. Men den lämnade en del cliffhangers för ett nytt produktionsbolag att utveckla på om man känner för det men jag är tveksam till att wokeismen gått så långt att man gör en sådan SF serie med bara äldre personer i huvudrollerna.
På tal om nytt material, när får vi se Stjärntrilogin som tv-serie?
Tvåa på bollen, ursäkta tjatigt inlägg.
Jag vill ha fler tidsresor-filmer! (fast jag är en vit 60-talistgubbe så räknas kanske inte). Och jag håller med dig LW: Det är skitsvårt att få till dramaturgin. Men när det lyckas blir det riktigt bra. Jag gillar t.ex. Source code från 2011 med Jake Gyllenhaal (även om det strängt taget inte är tidsresor så är det dramaturgiskt samma effekt). Liknande med Butterfly effect från 2004 med Ashton Kutcher. För att inte tala om och apropå stackars gamle Bruce: 12 monkeys från 1995. Såg om den för några år sen med ungarna och tyckte fortfarande den var lika bra. Men dagens youtube- och klickförstörda generation kanske upplever att det går för långsamt, vad vet jag. Gläder mig åt att mina egna kids visat sig gilla åtskilliga av farsans egna gamla favoriter, hela vägen via Clintans 70-talare ner till Chaplins Diktatorn.
12 Monkeys fungerar och jag håller med om att det är en av de bästa tidsresefilmerna. Även den paradoxfri.
Mer bra tidsresa med Bruce är Looper.
Alien – herregud vilken käftsmäll det var när den kom.
Folk svimmade på biograferna, det var nog bara Exorcisten som var mer omhuldad med mystik på den tiden.
Att jag sen förstörde filmen genom att se om den på äldre dagar ångrar jag bittert. Det ska man aldrig göra.
Intressant spaning Lars! 🙂
Själv har jag funderat på när man ska göra en remake på Pirates of the caribbean? den enda som höll måttet var den första för att sedan bara bli sämre och sämre och till slut flippa totalt, jag skulle tippa på en total reset och remake kring 2033 på den 🙂
Annars kan jag varmt rekommendera The Last Of Us på HBO just nu, en av de bättre produktionerna på länge och efter sett avsnitt 3 där man satt som trollbunden genom hela avsnittet vill man bara ha mer.
Här har de verkligen hittat något nytt.
Visst! det är en zombieapokalyps som inte är något nytt, men hur de gjort denna och fått ihop bitarna är fantastiskt. (enligt mig iaf) Så om du vill ha lite nytänk kan jag rekommendera den.
Lord of the Rings kommer säkert att göras i nyversion kring 2045 tror jag det är. Då går Tolkiens copyright ut.
För övrigt så håller jag verkligen med Lars om att det inte är att de är “woke” som gör många nya serier och filmer dåliga. Att de är progressiva är bra och nödvändiga, men det måste också göras på ett sätt som passar med materialet annars riskerar det att vara kontraproduktivt. En taskig regissör och manusförfattare kan göra vrida det mesta till något dåligt.
Om någon har sett Amazons Wheel of Time så tycker jag den är ett utmärkt exempel på hur det inte ska göras. Man har förvandlat en bokserie som starkt genomsyras av ett väldigt progressivt tema, att olika kulturer och etniciteter kanske är olika varandra på ytan men måste lära sig att jobba tillsammans, där det finns en inbyggd, tydlig kritik mot de strikta könsrollerna och den gammaldags sexualmoralen och ert starkt budskap om att män och kvinnor måste förstå och respektera varandra som individer och inte som stereotyper, till en värld där varje liten isolerad by har en helt multietnisk befolkning, där varje ungdom utan problem ligger med vem de vill och där odugliga och aggressiva män skapar allt ont. Allt detta är på ytan kanske progressivt, men på djupet problematiskt och kontraproduktivt.
Vad skickar det t.ex. för signaler egentligen om folket i en by där alla bott tillsammans i harmoni i 300 år ser ut som att tre distinkta folkgrupper flyttade ihop förra året? Jo, att det tydligen inte är okej att gifta sig över hudfärgsgränserna och att man håller hårt på uppdelning efter etnicitet.
Att USA ser ut som det gör med distinkta folkgrupper som skiljs åt av hudfärg är för att fortfarande är så segregerat. I ett verkligt integrerat samhälle är vi alla bruna efter någon generation.
Jag håller med om att huvudproblemet är att man inte klarar av att skriva bra manus och bra karaktärer. Men Woke är en starkt bidragande orsak till detta. Och en viktig delförklaring till varför det blir på det viset. Om man prompt måste trycka in nutidsideologi i alla serier och filmer som t.ex. utspelar sig i en historisk miljö så blir det föga förvånande platt och intetsägande.
Faktumet att nutidsfilm och serier också verkar ha ett självpåtaget uppdrag att bedriva övertydlig moralisk predikan bidrar inte heller till att det känns särskilt genuint (likt ditt exempel med stor etnisk mångfald i små medeltidsbyar). Om man hade gjort kultserien Sopranos idag så hade 90 procent av dialogen fått strykas. Maffiabossens främsta oro hade väl varit den bristande könsfördelningen på hans strippklubb och det undermåliga veganutbudet på italienska restauranger; snarare än att få en kula i skallen eller att bli avlyssnad av polisen. Det är ju rätt bisarrt någonstans när man inte har något som helst problem fullblodspsykopater, mord i överflöd och extremt våld, men nåde den filmskurk som säger något olämpligt ord eller använder fel uttryck.
Håller med dig om den sista meningen. Låt filmskurkar vara onda. Men jag menade något annat med “woke”. Begreppet har ju tyvärr blivit ett vagt skällsord som inte betyder så mycket. Att jobba för ökad inklusion och mångfald i film tycker jag absolut är något bra rent moraliskt. Rent kvalitetsmässigt kan det dock implementeras bra eller dåligt i bra eller dåliga filmer, och när det implementeras dåligt blir effekten ofta obehaglig och kontraproduktiv.
Ett kanske bättre exempel än Wheel of Time är Netflix Bridgerton, en oförarglig och ganska fyndig nytolkning av det brittiska sena 1700-talet och dess romantiska förvecklingar. I serien har man valt att ha med många svarta, asiatiska mm. skådespelare som inte ser ut som att de tillhör den brittiska 1700-tals överklassen, och det funkar hur bra som helst. Serien är helt tydligt bara en rolig romantisk fars där den tydligt nutida ensemblen ger ungefär samma intryck som rockmusiken i A Knight’s Tale. Problemet kommer dock när en historiker i förbifarten påpekar att den historiska Drottning Charlotte av England så klart inte var svart, utan möjligen var lite mörkare än genomsnittet pga sitt spanska ursprung. Seriens skapare går då ut och hävdar att detta är rasistisk och att drottningen visst var svart och att historiker bara säger sådant eftersom de inte vill acceptera att historien inte bara är vit, och att deras serie motsvarar den historiska verkligheten. Då går man från en tydligt inkluderande casting som knyts på ett bra sätt till seriens verklighet, till något som inte är långt ifrån vit-makt skitsnack om att att Egypterna var blonda och blåögda arier. Det är “woke” vridet till något dåligt och problematiskt, det är inte “woke” i sig som är det dåliga.
Tror både Netflix och Amazon har mål om representation oavsett om det passar med materialet eller inte.
Hade jag velat skapa representation i en tv serie om andra tidsåldern hade jag haft mörkhyade i Nümenor men gjort det till en plot point att de har emigrerat dit från deras kolonier i Far Harad, så hade man kunnat få diversitet utan att gå rakt emot vad Tolkien skrivit. Eller om man velat ha mörkhyade alver kunde man säga att de kom från en stam dark elves från en annan del av världen, eller mörkhyade dvärgar som blivit del av khazad-dum som kommit från en av stammarna långt borta.
Det finns väldigt många vis att vara inkluderande utan att göra fansen förbannade, istället för att slå en tärning vilken hudfärg en karaktär får och sparka sin tolkien vetare (som säkert fick spader när de ville göra en love story mellan Sauron och Galadriel). Då får man idiotier som ett par dussin hobbitar som tydligen vägrar att blanda sig samman och drottningen av nümenor som har kritvit pappa och son men är själv mörkhyad. För en fantasy serie där hela poängen är immersion och det dyker upp en massa saker som är ologiska bryter det bara inlevelsen och säkert den sämsta genren att göra det i.
Är ju lite av en nerd så uppskattar diskussionsämnet.
Tror lite att det här är en nyckelparagraf som är värd att gräva djupare i.
”Det är bara det att vi gamla gubbar fortfarande saknar något nytt som är bra. Istället tittar vi på Aliens för sjuttionde gången och avverkar första Die Hard-filmen minst en gång om året vid jul. Till och med nymodigheter som John Wick börjar bli tjatiga.”
Det kan ju vara så att många gubbar (eftersom jag snart är 50 så får jag väl snart räknas dit) kanske har fastnat i sin smak/utvecklats så att de inte längre gillar samma saker som när de var yngre. Kanske lite av att ”det var bättre förr” börjar infinna sig vid en viss ålder. Då blir det kanske svårt för en del att ta sig an nya saker eller för den delen moderna remakes.
Istället håller man fast vid att ungdomens favoriter var det som var bra. Jag ser det mycket till exempel i Star Wars och även i Trekkretsar. Folk gillar de filmer de såg som barn och tycker att allt nytt är dåligt. Då heter det att filmer är sämre nu när det kanske är så att åskådaren själv är flera decennier äldre än när de såg Star Wars, läste Sagan om Ringen osv för första gången. Jag skulle tro att det bland en del så kallade äldre fans av vissa franchises så skulle dessa personer idag inte gilla originalen om de såg de för första gången. Att de fortfarande tycker att Die Hard är skitbra är kanske delvis nostalgidrivet.
Glöm inte att varannan hobbit måste vara mörkhyad, älvorna äntligen detsamma eller latinos. Rohan eller dvärgarna asiater.
Tror tiden och tekniken är mogen nu för en filmatisering (hellre som TV-serie än film, tror jag) av Tad Williams Memory, Sorrow and Thorn. Den näst bästa klassiska fantasy jag läst! Tycker de här “moderna” mer cyniska vinklingarna av genren à la GRRM börjar bli lite uttjatade. Ge oss en klassisk saga istället!
Vad tror du om en tv-serie om Otherland? En bokserie som verkligen inte skulle gå att tränga in i en eller några långfilmer, men skulle fungera fantastiskt i tv-serieversion.
Har inte läst den, faktiskt. Det borde jag nog göra.
Orkar inte läsa hela kommentariatet, sorry.
Är det månne dags att göra om Groundhog Day?
Flera gånger i veckan kanske? 🙂
Lite svårt att beskriva Hollywoods stagnation objektivt, men skulle ändå säga att det inte bara handlar om att vi alla blir äldre. Har inte länken kvar, men såg får ett tag sedan en mycket intressant lista på de tre mest inkomstbringande filmerna räknat per år från 1970 – 2020. Det som var intressant med den var att från 1970 till 1990 var det i alla fall någon utav filmerna på topp tre som jag gärna skulle kunna tänka mig att sätta mig och se om en kväll, efter 1990 blev det klart mer tunn sått med dessa. In på 2000 talet så var det i stort sett bara barn filmer vilka jag skulle kunna tänka mig och se om. Är 42 år gammal så av nostalgi skäl så borde det vara filmerna från 90 talet vilka jag borde uppskatta mest, detta är alltså inte fallet.
Bästa Science fictions serien på länge är The Expanse
Synd att den tog slut innan böckerna, eller i alla fall bytte ner sig i hemvist och budget. Och böckerna! Böckerna är bra!
Måste säga att det var uppfriskande att få en annan typ av artikel på bloggen som är kopplad till film. Men eller hollywood LODR filmerna eller speciellt Hajen… då jävlar i havet !!
Men om hollywood rör…
Ingen har ännu nämt en serie som faktiskt är bra, om än lite långsam.
Andor(starwars). Har tyvärr sätt de senare filmer starwarsfilmerna som inte är bra. Mandalorian är tolerabel men väldigt mycket en serie för fansen.
Har försökt med moderna startrek serierna(discovery, Piccard) men Nix. foundation gick några avsnitt men fick nog.
The expanse som någon nämnde är kanon.
Slutligen så kan jag också rekommendera raised by wolves som är ganska nyskapande.
Håller med, men Mandalorian är något mer än tolerabel 🙂
Det var nära att det blev en remake av LOTR.
Verkar som om Netflix, HBO och Amazon budade på LOTR rättigheterna 2017.
Netflix vill göra en Marvel och förjupa sig i varje karaktär.
HBO ville ha en remake av filmerna som tv serie.
Amazon med Rings of Power konceptet vann.
https://screenrant.com/lord-rings-remake-hbo-pitch-tolkien-details/
Eftersom ursprunget är svenskt så kanske man kan nämna Amazon Prime science fiction – tales from the loop.
Några avsnitt var ganska ok, andra funkade kanske inte lika bra.
Men Simons konstverk blir ju inte sämre av det.
https://www.simonstalenhag.se/tftl.html
Jag vill se en animerad Studio Gibli version av LOTR i 20 säsonger. Som tar upp varenda liten detalj och spinner vidare på den i oändlighet. Lego har precis släppt ett nytt LOTR set btw
Hollywood/underhållningetablisemanget verkar helt ha kört i diket med sin minst sagt genanta radikalisering.
Författare som får skriva på tidigare stora titlar, vilka uppenbarligen hatar målgruppen och hetsas till att skriva rent förnedrande dynga.
Jag slutade bry mig någonstans runt Ghostbusters(2016). Där såg man direkt i trailern att de mördade varumärket och att det inte var värt att spilla livstid på skräpet.
Imdb, Amazon, Rotten Tomatoes mm. är ute ur garderoben som korrumperade mediahatare med sin manipulation av betygsättningen o.s.v.
Nu syns det att de stora jättarna tappar kunderna de skryter om att de hatar. Disney som köpte Marvel, Lucasfilm mm. har kört deras varumärken ned i absoluta botten. De floppar tydligen stort.
Har för mig att t.ex. DC’s Batgirl-serien el. likn. hade bara ca. 1/10 av tittarsiffrorna i jämförelse med dess recensenter på bl.a. YT.
Uppsidan är att entusiaster och folk inte ens hat-tittar på skräpet.
Det har gjorts flera livstider av bra produktioner innan woke-maffian gjorde sitt “hostile takeover” av underhållningsmarknaden. T.o.m. gamla b-rullar framstår som genialiskt bra och sunda i jämförelse med dagens ideologiskt toxiska dyngflöde.
Siffrorna för underhållningen runt Hollywood(galor mm.) är lika katastrofala och pekar på att folk inte är intresserade av fullständigt pantade kändisars falska och toxiska predikanden.
Nyproduktionerna av tidigare älskade varumärken reflekterar bara ett vilset etablisemangs ideologiska fantasier.
Det är något, men underhållning är det inte.
Den största jävla hjälten i ringentrilogin är Sam.
Tvåar denna!
Någonstans en bit upp stod det något om att datorspel minsann är så woke numera och att det gått helt under radarn och accepterats utan gnöl. Då har man nog missat GamerGate. Alt-rights Internet-troll finns överallt, resistance is futile (nästan).
Nytt Harry Potter spel kom ut igår där det inte finns några kön, bara body type 1 och 2 och röst 1 och 2 och du får välja om du identifierar dig som witch eller wizard och vilka omklädningsrum du vill använda.
Tror både med spel och hollywood beror mycket på personerna som skapar dem, det mesta av det ligger i kalifornien och all ny media som skapas, även det som är adaptioner av nästan 100 år gamla verk ska spegla kalifornierna demografiskt och ideologiskt.
Har inte detaljläst alla inlägg men har inte sett att någon nämnt att Peter Jacksons LOTR-filmer i någon mån är remakes, eller åtminstone inte först på bollen vad gäller att filma Tolkiens romansvit. Mest (ö)känd är väl den animerade från 1978 som täcker in ungefär halva berättelsen och aldrig fullbordades med sin tänkta uppföljare.
https://en.wikipedia.org/wiki/The_Lord_of_the_Rings_(1978_film)
Mindre bekant är nog den svenska (!) TV-filmen Sagan om ringen från 1971 (https://en.wikipedia.org/wiki/Sagan_om_ringen_(1971_film)) som jag inte sett och som tydligen täcker ungefär halva bok 1 i serien…
Såg Avatar 2 igår, och nu vet vi att det kommer en trea. Skurken kom undan…
Apropå woke.
Poängen är inte att störa sig på transor och färgade människor. Min fru och mina barn är färgade och min syster är transa – så jag stör mig ärligt talat inte särskilt mycket på detta. Emellertid stör sig även de på det som kallas för woke.
En woke produktion innehåller inte minoriteter för att det kanske skulle finnas minoriteter där utan för att den försöker förändra någonting. Den ambitionen är för övrigt helt uttrycklig så vi kan skippa över att argumentera om den. Alla som intresserar sig för det håller med om det.
Man säger sig vilja bygga ett inkluderande samhälle, vilket få invänder mot i princip.
Det finns flera problem med detta som gör att jag inte gillar det (alls).
Det västerländska samhället är byggt kring idén att det inte skall vara din hudfärg och så vidare som bestämmer var du hamnar utan vad du uppnår. Woke vill uttryckligen krossa den idén och anser att den bara leder till ökat förtryck. När alla lagar som hindrar är borta så finns det “strukturer” kvar och det är DE man nu är ute efter. Det vill säga de rasistiska, sexistiska och homofoba lagarna är borta – nu finns det en sådan kultur. Därav kulturkrig.
Kulturkrig för tankarna till Maos Kina och det är inte en slump att det är så, då woke-rörelsen är en direkt arvtagare till 68-generationens klassmässigt borgerliga och akademiska uppror. Det är inte mot makten man vänder sig utan mot själva folket och vemhelst som organiserar folket på ett misshagligt sätt.
För att ta ett exempel, ta in retoriken i denna beskrivning av hur aktivister organiserar sig för att hindra att andra lyssnar på vad andra har att säga: https://unicornriot.ninja/2023/jordan-petersons-visit-to-minneapolis-draws-criticism/
Man börjar med att slå fast att vederbörande är rasist, fascist, sexist, ableist, och så vidare.
När det är klart går man vidare med detta som fakta och frågar: Vad gör vi med denne rasist, fascist, sexists, och så vidare?
Ja vad gör man med en sån? Man försvarar den inte i alla fall, för då är man en själv.
Så punkt nummer ett är att woke är allt igenom totalitärt och antitesen till det som Västerlandet bygger på. Folk får givetvis tycka så. Problemet är att DE inte tolererar att någon inte tycker som dem. Då begår man våld och står för Vit Makt och man skall krossas.
Punkt nummer två är: Tror någon att en rörelse som i värsta fall präglas av denna form av tänkande, eller som i bästa fall i alla fall tolererar sådant tänkande, någonsin skulle skapa ett BÄTTRE samhälle?
DE byggde inte vår frihet. De anser att verktygen för vår frihet står i vägen för verklig frihet och skall krossas.
Harry Potter har ju varit på tapeten här. J. K. Rowling blir som kanske bekant inte ens själv inbjuden till tillställningar som har med Harry Potter att göra. Hennes synd var att hon ventilerade att hon ansåg att det i grund och botten finns två olika kön och att det är krystat, löjligt och extremt att istället tala om “livmoderbärare”, “menstruerande personer” och så vidare.
Detta kan ju tänkas vara något som bara halvknäppa tonåringar verkligen tar på allvar – men det är det inte. Det får mycket riktiga konsekvenser. J. K. Rowling är feminist och testa att vara feminist utan att få säga ordet “kvinna.” Alltihop härstammar givetvis från radikal feminism, men revolutionens barn äter varandra – nu är tankar på kön i sig grund för att hängas ut, sparkas och isoleras.
Rent konstnärligt så blir woke produktioner nästan alltid betydligt sämre än de hade blivit annars. Anledningen är enkel. Förutom storyn så måste en massa ytterligare kriterier uppfyllas. Det finns kvoter för olika “sorter” som skall vara med. Det finns begränsningar på vad de kan och bör säga till varandra. Den som avnjuter kreationen måste “utbildas” till att tänka på det sättet man söker. Mellan allt detta blir det helt enkelt betydligt mindre utrymme för berättelsen.
Detta diskuteras ofta i sammanhanget av yttrandefrihet. Woke anför att så länge man inte fängslas så har det inte med yttrandefrihet att göra.
Jag håller inte med. Yttrandefrihet är även en inställning. Man kan inte ha ett samhälle med yttrandefrihet om människorna i samhället brinner för att bestämma i detalj vad alla andra säger. Yttrandefrihet har en andemening också.
Att kritisera detta ideologiska program står inte på något sätt i motsats till att undvika tölpaktighet (även om givetvis många i protest uttrycker sig och beter sig tölpaktigt).
Jag skulle säga att den frihet och lika villkor vi har uppnått för minoriteter vilar på att vi inte har betett oss som Rödgardister så fort någon säger någonting våra doktriner kan utpeka som folkfientligt.
När jag ser woke produktioner så ser jag aktivism för och konformism med en ideologi som jag finner rent avskyvärd till sin form helt enkelt. Som inte står för, utan har kidnappat, centrala värden i vårt samhällsbygge.
Givetvis finns det strukturer (även om det kanske finns bättre benämningar). Inte tror du väl att rasister slutar att vara rasister eller att människor slutar att ha fördomar bara för att lagar ändras?
Ett citat av bloggaren “Morgonsur”, kanske känd av några av den här bloggens läsare, som jag håller med om:
“Man kan – med stor försiktighet och gott omdöme – i undantagsfall hindra samhället
från att bli sämre med välbalanserad lagstiftning. Bättre måste samhället bli av egen
kraft och övertygelse”.