På engelska talar man ofta om ordet ”leverage” när det gäller investering via belåning. Leverage översätts väl lämpligen till hävstång. Det här fungerar förstås åt bägge håll, t ex för lånefinansierat boende.
Tittar vi på bostadsprisstatistiken för Västsveriges villapriser från tidigare inlägg, så ser man t ex att snittpriset för en villa i Göteborg var 3 063 000:- SEK och har på ett år fallit med -4%. Jämför man med den kommun där det fallit mest så hittar man i Marks kommun (en kommun som nästan ingen vet var den ligger, ungefär som Essunga, trots att centraorten Kinna i Mark ligger ca 6 mil från Göteborg, jmf Trollhättan med drygt sju mil) en ändring i pris på -12%, med ett snittpris på 1 027 000:- SEK.
12% låter enormt mycket i jämförelse med 4%, men det är procent vi pratar om.
Tar man ett exempel där någon lägger in 100 000:- SEK i handpenning i ett hus i Göteborg respektive i Marks kommun blir alltså skulden 2 963 000:- SEK i Göteborg och 927 000:- SEK i Mark. När priset faller 4% i Göteoborg och man tvingas sälja pga t ex skilsmässa, arbetslöshet etc, så får man en restskuld på 77 480:- i Göteborg, och med 12% prisfall i Mark blir det en restskuld på 23 240:- SEK.
Trots att priserna fallit mindre procentuellt i Göteborg, så blir alltså den högbelånade mer skuldsatt i Göteborg, jämfört med om han eller hon köpt ett hus i Mark.
Naturligtvis självklart för alla som kan räkna, men man kan inte bara stirra på procenten, Helge.



