Nedanstående är ett gästinlägg från läsaren Carl Fredrik Olsson. Analysen och funderingarna berör Valueguard-KTH:s totala boprisindex HOXSWE (som jag själv inte gjort analys på än), dvs både villor och lägenheter, samt SCB:s villaprisindex från 1986 och framåt och fångar därmed in kraschen i början av 90-talet.
Latest in bostadsbubblan
Ett kort snabbt inlägg om bostadsprisernas utveckling. Det tar en stund att gå igenom hela uppdateringen av Valueguard-KTH:s kvalitetsjusterade index, som alltså tar hänsyn till vad för slags bostäder det är som sålts och var de ligger, och inte bara är ett medelvärde.
Tvärt emot Mäklarstatistiks siffror om ett fall i priset för bostadsrätter i hela landet om -4% så stiger priserna när man justerar för vad som såldes.
Uppenbarligen har Anders Borg (eller någon på hans departement) läst Reinharts och Rogoffs This Time is Different (eller den svenska översättningen Annorlunda nu – åtta sekel av finansiell dårskap).
Bra så. Anders Borg skriver följande i DN:
Det kanske är dags att damma av några gamla inlägg. Eller åtminstone upprepa dem. Nu när allt fler har valt att gå ur börsen så måste förstås pengarna placeras någon annanstans. Obligationsfonder blir då ofta ett naturligtval. I en del fall, som i PPM är det också det enda valet.
Men det finns flera fällor här. Dels måste man skilja på korta sk penningmarknadsfonder, vars utveckling mer liknar en bankbok med någorlunda garanterad avkastning i förhållande till aktuella räntor. Och dels måste man förstå att om räntan stiger så faller övriga obligationsfonder.
Just detta senare är initialt kontraintuitivt. Högre räntor borde ju innebära att obligationer är en bättre investering, men obligationsfonder avkastar inte räntan. Deras utveckling beror främst på hur dagspriset på obligationer utvecklas. En obligation med 3% i ränta faller i pris om räntan stiger till 4%, så att om obligationen säljs idag blir räntan på den 4%. Därmed krävs en sänkning av obligationens värde för att höja avkastningen. Och ju längre löptid desto större blir den sänkningen.
Så köp av långa obligationsfonder skall man bara göra om man tror på fallande räntor. I spåren av en ekonomisk kris sänks antagligen räntorna, men det gäller främst för styrräntorna. Marknadsräntorna kan mycket väl stiga, speciellt för företagsobligationer i krisande företag eller statspapper hos krisande stater.
Det andra problemet är att obligationsfonderna nästan uteslutande köper företagsobligationer, specifikt bostadsbubblans bostadsobligationer. Endast ett fåtal bland såväl obligationsfonder som penningmarknadsfonder köper bara statspapper. Resten är i allra högsta grad osäkra. Det såg vi under den akuta finanskrisen 2008, då SEB:s likviditetsfond hade köpt korta räntepapper från Lehman och gjorde en förlust på 0.8% av fondens värde. Inga stora förluster, men för en penningmarknadsfond som i princip skall vara lika stabil som bankkontot var det extremt.
I PPM, där man ju inte kan flytta pengarna till bankkonto, har jag bara hittat en penningmarknadsfond som enbart har svenska statspapper. Det är Öhmans Penningmarknadsfond (PPM-nr 294918). Det är där man skall ha pengarna nu när börserna kommer fortsätta nedåt efter eventuell rekyl. Tryggare än så blir det inte hos PPM.
För vad kommer hända med svenska bostadsobligationer när den svenska bostadsmarknaden imploderar? Jo, de som lånar ut pengar till vår bostadsbubbla kommer kräva högre räntor i en fallande bostadsmarknad. Och då faller alla befintliga bostadsobligationer i pris och med det fonderna.
Att sedan bankerna använder fonderna för att sälja sina egna bostadslån till sina kunder är ett kapitel för sig. Helst övertalar man kunden att först låna pengar av banken till bostaden, och sedan stå för risken genom att även fondspara i obligationsfonder istället för att amortera. Win-win-win för banken och lose-lose-lose för bolånetorsken.
Lehmansmällen för SEB:s Likviditetsfond är bara en försmak av hur det kommer se ut för svenska räntefonder om en svensk bank kollapsar. Så undvik räntefonder om du inte är tvungen i t ex PPM. Undantaget en ekonomisk buffert på bankkonto så bör du istället amortera för dina pengar. Det ger bättre avkastning än att låna ut dem till bankernas finansiering av bostadsbubblan.

Den som gått likvid, likt en majoritet av svarande bloggläsare enligt ovan, med avsikt att köpa aktier igen vid senare tillfälle skall förstås inte amortera utan sprida ut pengarna över flera bankkonton. Även om insättningsgarantin antagligen kommer gälla även när lite större banker än HQ, Kaupthing eller Carnegie kraschar, så kan det ta månader att få ut sina pengar. Om en sådan fördröjning sammanfaller med den tidpunkt man vill kliva in på börsen igen kan det bli lite olyckligt.
När det gäller bankkonton så har vi redan tittat på vilka högriskarna är. SBAB är värst. Helsvenska banker riktade mot privatpersoner, och som lånar ut till bostäder i egen regi, t ex Länsförsäkringar Bank eller rent av Landshypotek kommer sedan. Bland de svenska storbankerna är Swedbank och Handelsbanken de sämsta alternativen att stoppa pengar på bankkonto hos, då de har störst exponering mot den svenska privata skuldbubblan, medan Nordea och SEB har mer verksamhet utomlands och inte samma procentuella exponering mot den svenska skuld- och bostadsbubblan.
Det enda som defintionsmässigt inte kan gå i konkurs är Riksgäldskontoret. De hanterar rent av insättningsgarantin. Ställer Riksgälden in sina betalningar så beror det på att svenska staten gjort det, och då gäller inte någon insättningsgaranti någonstans ändå. Riksgälden erbjuder dock undermåliga räntor.
Tillägg: Det räcker inte att titta på de ofta presenterade fem största innehaven i räntefonderna. Man måste titta på samtliga innehav. Många fonder har några statspapper, och om de positionerna är störst är de de som syns på sådana listor. Men det är i princip alltid missvisande. Om det även är en medveten metod att dölja att man i själva verket sitter med bolånepapper låter jag vara osagt.
Tillägg 2: Realräntefonder har generellt bara svenska statspapper eller åtminstone en majoritet svenska statspapper, då det inte finns emittenter av realränteobligationer annat än svenska staten. Konstruktionen realränteobligationer har dock inte testats i praktiken under hyperinflation och blir en direkt förlust vid deflationstider. Men kreditrisken bör åtminstone vara låg även där, fast risken är högre än för t ex Öhman Likviditetsfond.
Jag skulle egentligen rapporterat om guldprisutvecklingen för den gångna veckan, men Barchart.com som jag hämtar kursdata från verkar ha problem med kursdata för tillfället. Och man kan inte förvänta sig att det löser sig mitt i natten i USA.
Istället är det intressant att likt bloggrannen Musik @ Centrifugen uppmärksamma en antagligen köpt artikel hos Schibsted/SvD där det skall varnas för guld eftersom guldet har stigit i pris. Det enda som får stiga i pris utan att man varnar nämligen börsen, som aldrig kan befinna sig i en bubbla.