I takt med att bostadsbubblans priser har skjutit i höjden och allt mer tidigare centrala hyresrätter ombildats till bostadsrätter har även centrumhandel drabbats på många håll, när allt mer handel flyttar ut till konsumtionsladorna utanför städerna. Jag kommer här framföra tesen att i takt med allt högre bostadspriser lägger centrumborna allt mer pengar på boendet och får alltså allt mindre pengar över till konsumism, vilket drabbar centrumhandeln, medan de som inte bor i centrum av bekvämlighetsskäl söker sig till konsumtionsladorna istället.
Latest in bostadsbubblan
Bonnier/Dagens Nyheter har satt en rubrik fel. De påstår att bolånetaket sätter stopp för unga, när vad bolånetaket egentligen gör är räddar dem från skuldslaveriet. En livslång skuldfälla som DN:s journalister själva generellt sitter fast i (se Journalistkartan – inte nödvändigtvis journalisterna bakom aktuell artikel) och gärna ser att fler fastnar i så att priserna på journalisternas bostäder kan fortsätta för evigt uppåt.
Bolånetaket fungerar helt enkelt som avsett och räddar unga från att inleda vuxenlivet med orimliga skulder. Istället söker de som sig bör till billigare boenden. Det är ingen mänsklig rättighet att som första bostad ha ett klubbmedlemskap i en bostadsrättsförening i centralaste Stockholm, speciellt inte för unga som vare sig har inkomster eller kapital nog för att kunna motivera skulderna.
De svenska storbankerna visar upp drygt 10% i avkastning på eget kapital. Nu kommer Finansinspektionen att skärpa kraven på det egna kapital bankerna behöver ha för att låna ut pengar till bostadslån. I princip kommer det innebära en generell dubbling av kapitalkraven (Schibsted/SvD).
Förutsätter man att svenska hushållens skulder går rakt in i BNP i form av konsumtion eller investeringar, så kan i princip all svensk BNP-ökning sedan 2001 härledas till bostadsbubblan och hushållens privata skuldsättning.
Alliansregimen har bestämt sig för att lägga ner den bobubblekritiska Bostadskreditnämnden.