Trots eländet och tragiken i Ukraina blev det faktiskt vår i år igen. Dock krävs det ett utvecklingssamtal med redaktionsmedlemmarna för att diskutera det där med den överenskomna hanteringen av skyddsåtgärderna för de 200 tulpanlökarna (eller vad det nu var jag satte i höstas).

De sedan tidigare år satt krokusarna har nu börjat blomma på allvar, men de 1000 – 2000 krokusar jag satte i höstas har mestadels ännu inte slagit ut, även om de är satta på ännu varmare platser. Antar att de behöver rota sig ordentligt en säsong för att vakna så här tidigt nästa år. De tittar åtminstone upp som gröna stjälkar, men en vecka till så kanske de slår ut.
Antalet satta vårlökar ökar för varje gång jag tänker på det, så jag är lite osäker på antalet jag satte i höstas.

Satte ju också typ 200 tulpanlökar, men vid en inventering verkar sork ätit upp hälften av dem medan den andra halvan har börjat titta upp. Det blir nog lite glesare än planerat helt enkelt. Trist, men sådant är livet på landet.
Lite besviken på de två (tidigare tre – gammeltanten togs bort i december på grund av cancer) redaktionsmedlemmarna för att inte hållit efter sorken ordentligt i vinter. De mumlar någon om snö och att de inte fått något e-brev om att det ingick i redaktionsuppgifterna.

Ska försöka bärga mig i år och bara sätta typ 100 pingsliljor och 200 krokusar till. Eller något. Vi får se. Beställt tigerliljor att komplettera de förvildade brandliljonerna med nu i vår i alla fall.
Ja, jag har ett lökproblem.







