Allting är inte en politisk handling, hyckleri eller dubbelmoral

Det är i ett allt mer polariserat debattklimat allt vanligare att tolka allting en motpart gör som en politisk handling, för att så så vis måla ut hyckleri eller dubbelmoral. Men allting är faktiskt inte en politisk handling, utan beror på helt andra omständigheter och nedan har ni några exempel på varför.

Nej, inte helller svenska flaggan är politisk.

En del människor särskilt sk tangentbordstyckare på Internet lever och andas ingenting annat än politik. För dem är allt politik, åtminstone allt andra gör. Men i verkligheten är det annorlunda, utan styrs av helt andra omständigheter än politiska åsikter eller ställningstaganden.

1. Kärlekspartner

Det är inte en politisk handling att välja kärlekspartner, då kärlek för friska människor står över politik. En del kanske letar kärlekspartner och livskamrat utifrån politiska åsikter, men blir då lätt så kallade incels. För i verkligheten styrs inte kärleksval av politik, utan av andra attraktionskrafter.

Det är således inte ett politiskt ställningstagande vem man tillfälligt eller för livet går till sängs med. Det finns exempel i sociala medier på exempelvis en aktiv vänsterpartist och en aktiv kristdemokrat som inte bara blivit sambos, utan även gift sig och skaffat barn. Det finns många fler sådana exempel. Friska människor kan umgås rakt över partigränser och blockgränser. Bland vanliga icke-politiker finns det säkert miljontals par enbart i Sverige som inte delar varandras politiska åsikter till fullo, eller alls. Därför att för dem är det inte politik vems de delar säng med.

Man kanske inte ens behöver dela värderingar (t ex pengar kontra familj – en kanske vill jobba och göra karriär, och den andre ta hand om barnen), även om man antagligen åtminstone delvis delar värdegrund – men inte alltid.

Således var det förstås stor humor och en av få gånger som SVT faktiskt ställt en jobbig fråga till någon i regeringen när Isabella Lövin fick frågan om hennes sambos CO2-utsläppande tunga bil, och hon försökte försvara honom med sitt “väldigt tunga stenar”-svar. Faktum är att sambon kanske inte ens delar politiska åsikter med ministern. Faktiskt.

Vilket för oss över på nästa exempel.

2. Jobbet

Det är inte heller en politisk handling vad du har för jobb. De flesta hamnar i ett yrke och specifikt jobb mer eller mindre av en slump. Få har någon grandios medveten plan, och särskilt inte av politiska skäl.

Man går någon utbildning som verkar kul, eller inte. Och man söker de jobb man kan och tror sig kunna få eller vilja jobba med, utan politisk baktanke. Och det man får avgörs inte av den som söker jobbet, utan av arbetsgivaren så även om man sökt jobb av politiska skäl så kanske man fick nöja sig med “fel jobb”, eftersom man vill gå vidare med sitt liv, få inkomst osv.

Således kan man vara vänsterpartist och egenföretagare. Det kanske slumpade sig så. Man kan vara sosse och driva företag och ha anställda där man bråkar med facket. Företagandet är inte en politisk handling, utan så som yrkeslivet utvecklat sig.

Så att Isabella Lövins sambo var stenhuggare var antagligen inte en politiskk handling det heller, utan bara så det blev.

3. Bostaden

Ett annat exempel på hyckleri som brukar dras upp är bostaden.

Men bostad väljer man nog aldrig av politiska skäl.

Tvärt om spelar saker som 1. kärlekspartnern in, inklusive var vederbörande och du har 2. jobbet. Var du eller kärlekspartnern är födda, och har släkt, vänner och familj. Ni kanske ville bo i villa, och under den tidsperiod i livet som ni letade efter villa så råkade det ni fastnade för och lyckades vinna budgivningen på vara i något visst område, helt baserat på tillfället och inget annat.

Även om det är enkelt att om du har inkomst och saknar betalningsanmärkningar få en bostad i Sverige (ja, även en köpt bostad är en bostad, liksom 2:a hand) så är inte valet av bostad helt fritt, utan beroende av vad som finns ledigt vid tillfället. Att tro att det är en politisk handling är således helt idiotiskt.

4. Klass

Man väljer faktiskt inte sina föräldrar. Men till viss del väljer man sina politiska åsikter. Således får man champagnesocialister, som t ex Olof Palme, som föddes in i överklassen. Men valde socialdemokratin. Att kunna göra andra livsval än de man föds in i är snarare ett tecken på att man är frisk och oberoende (inget motsatsförhållande om man håller sig till de livsval man föds in i) och det är alltså inget fel med det heller. Att bli socialdemokrat är en politisk handling, att födas av överklassföräldrar är inte det.

Och så fortsätter det.

Du kan välja att ditt val av bil är ett politiskt ställningstagande, liksom hur du klär dig. Eller så väljer du en viss bil för att du gillar den eller för du ansåg att valet sammantaget var optimalt utifrån omständigheterna. Och klädstil och frisyr kan du också välja för att du tycker det ser snyggt ut, det behöver inte vara ett politiskt ställningstagande vare sig att ha slips eller dreads.

Acceptera att människor i första hand är människor och inte politiska varelser. Det gäller både politiker, offentliga personer och vanligt folk. Man kan naturligtvis driva med vad som ser ut att vara dubbelmoral eller hyckleri, men den som är utan synd får kasta första stenen. Så det blir bara tangentbordskrigarna som har en så trång världsbild, men så verkar de också identifiera sig med sina politiska åsikter. Inte ett friskt beteende.

Över huvud taget så är det kanske dålig tankeverksamhet att köpa in sig i en ideologi eller partiprogram, och vara så ofri i sin tankevverksamhet att man rakt av låter någon annan bestämma vad man ska tycka. Särskilt om det var en skäggig gubbe på 1800-talet eller några politruker instängda bakom en dörr när de formulerade partiprogrammet.

Nej, vad du äter till middag är inte heller en politisk handling, om du nu inte vill att det ska vara det.