För att verkligen understryka den breda försvars- och säkerhetspolitiska enigheten hos de svenska riksdagspartierna bör den kommande S-regeringen låta Pål Jonson (M) – Sveriges förmodligen bästa försvarsminister genom tiderna – fortsätta som försvarsminister även i den nya regeringen. Det skulle vara ett kvitto att rikets säkerhet står över blockpolitik och förblir högsta prioritet.
Det sägs att vi har en bred blocköverskridande partipolitisk enighet kring återrustningen av svenskt försvar, svensk försvarspolitik, svenskt Natomedlemskap och svenskt stöd till Ukraina. Det har sagts mig rent av från Vänsterpartiet att inget kommer ändras på dessa punkter, utom möjligtvis att det får bli ett nytt byregemente för att göra Socialdemokraterna glada, förmodligen i Kiruna, då sossarna älskar organisations- och utbildningsenheten regemente trots kostnaderna det innebär utan egentlig operativ effekt.
I Sverige tillsätter riksdagen statsministern, efter att ha tillsatt en ny talman. Den kandidat som talmannen nominerar till statsminister och där endast en minoritet röstar nej blir statsminister. Talmannen kan alltså nominera en statsminister där inte en enda röst läggs positivt, så länge en minoritet röstar nej. Statsministerkandidaten behöver inte ens vara vald till riksdagen eller ens medlem i ett parti. Talmannen skulle kunna nominera Bianca Ingrosso till statsminister, och om inte riksdagen röstar emot kan hon sedan utse ministrar bäst hon vill – ministrar som inte heller behöver vara folkvalda. Vi kan i Sverige alltså ha en ren teknokratregering helt utan folkvalda. Svenkar röstar på vilka som ska sitta i riksdagen, inte vem som ska bilda regering.
Konsekvensen av detta är också att statsministern inte måste utse ministrar från riksdagens ledamöter, eller ens partimedlemmar alls. Och således kan Magdalena Andersson (S) efter valsegern i september utse sittande försvarsminister Pål Jonson (M) till fortsatt försvarsminister även i en S-regering. Han är trots allt den bästa kandidaten, och innebär den långsiktiga kontinuitet som svensk försvars- och säkerhetspolitik behöver.
Därmed får vi ett kvitto på att svensk försvars- och säkerhetspolitik ligger fast, liksom Natomedlemskapet och stödet till Ukraina.
Oavsett vilket ser bloggen nu fram emot en gemensam presskonferens med Andersson (S), avgående statsminister Kristersson (M) och gärna även Åkesson (SD), där alla tre partierna förklarar att oavsett valresultatet ligger planering, samsyn och enighet om svensk försvars- och säkehetspolitik, Natomedlemskapet och Sveriges roll i Nato, samt stödet till Ukraina fast och är inte en valfråga.
Sveriges frihet, nationella suveränitet och demokrati ska stå över partipolitiken. Håll presskonferensen som bekräftelse och ge sedan ett kvitto i Magdalena Anderssons (S) regering genom fortsatt förtroende för Pål Jonson (M) som Sveriges försvarsminister.
58 kommentarer
Insämmer! Jag tycker också att Jonsson ansträngt sig att inte vara partipolitisk i försvarsfrågorna.
Nä, till skillnad mot Carl-Oskar Bohlin, som förvisso är mycket kompetent i sin ministerroll, men som inte kan hålla sig från att vara väldigt politisk i andra frågor. Ser snarare att Bohlin satsat på partiledarpost längre fram.
Helt enig med föregående talare.
Om det sedan är partipolitiskt realistiskt, är en annan fråga.
COB är en kuf som borde styras upp, visavi sitt provokativa beteende.
Helt onödigt och kontraproduktivt för hans roll.
COB har ett svårt tweet-beef-beroende. Han har byggt hela sin politiska person runt detta.
Varje gång COB (gäller även Forsell) får “feeling” och skriver ett debattinlägg så genereras ett antal nya väljare till oppositionen.
Märkligt att Moderaternas kommunikationsspecialister inte har koppel på honom.
Tror du och jag vet inte, ditt ogillande av COB och att jag tycker att han ofta är rolig samt funkar som murbräcka när byråkrati behöver forceras betyder inte att vi vet om han är en nettomagnet för väljare. Min gissning är att en “Pål” är bättre för en befintlig superviktig verksamhet och en provokativ och forcerade “COB” bättre när något bortglömt, försummat och sönderbyråkratiserat skall återuppväckas och ta plats. Men sådant ser jag mera i backspegel än framåt, det finns mycket som jag kan men att hålla koll på folk är inte en av de sakerna.
Jag förutsätter att M partiledningen köper opinionsundersökningar samt funderar på mixen av personligheter.
Apropå starka personligheter tyckte jag att vi släppte Hanif Bali för tidigt, han behövdes men tydligen tåldes inte kritik av Carl Bildt och han fortsatte som frifräsare och vart extremare. Men som sagt, lätt att vara klok i backspegeln.
Hanif kanske ansågs extrem på den skitnödiga tiden men idag är väl hans åsikter tämligen mainstream?
Han petade i sådant som det behövde petas i.
Jag hoppas att fönstret för ok diskussion nu för tiden är bredare så det svenska samhället inte fastnar i dumheter lika lätt men vete 17 hur det är.
Fun fact.
När Hanif fick flickvän och sedemera fru och barn så mognade även han.
Beteendet var på gränsen till Incel många gånger och hans lätt ändrade ton visar att män många gånger mår bra av den modererande och lugnande effekt kvinnor har på oss.
Även om jag höll med om en del sakfrågor Hanif hade så var ju karln helt dum i huvudet i sitt sätt att agera.
Synd han inte träffade en kvinna tidigare. Då hade han kunnat haft en post i regeringen
Nu blev det för mycket självsabotage
Han var sambo i början, men det höll väl inte. Fanns foton på när de typ klädde julgran tillsammans.
I stämmer helt med LW! Bra att du tog upp detta och hoppas det blir verklighet!
Som politiskt aktiv jävligt i mitten kan jag inte annat än att hålla med om att PJ är mycket bra – och välkommet nog avhåller sig från det traditionella tjafset.
Så bra idé av den orsaken.
Däremot troligen i praktiken otänkbart, tyvärr.
Men vem vet? Det kan vara läge för samlingsregering fortare än vi anar.
Gällande stabilitet i kursen håller jag med dig till fullo. Men ett generellt råd för den som tycker så att ju att undvika att bidra till att ge ytterkanterna för stort inflytande.
Bara för att man kallar sig Svärjevän eller fredis och nu håller med om allt för att det är politiskt självmord att inte göra det, så betyder det inte att man egentligen har ändrat sig.
Man tycker fortfarande om pengarna från Putler.
Tänker inte helt osökt på Bo Balderssons böcker och statsrådet som sitter kvar. Inga andra liknelser i övrigt 🙂
Ja, det borde gå att komma överens om. Jag kan inte se någon lämpligare.
Finns inte. Det är krig.
Då är man försiktig med omsvängningar.
Som sagt, det borde gå. Fast det föreligger alltså en viss tveksamhet om det blir verklighet. Jag håller åtminstone med bloggaren om förslaget.
+1
Bra förslag!
Hög tid att riva “blockgränsen” som allt för länge varit en mental berlinmur i svensk politik!
Ett regeringssamarbete, grundat på samsyn i säkerhets- och försvarsfrågor, där bl a M och S ingår borde inte vara omöjligt att få till stånd. Då vore ju PJ självklar som fortsatt försvarsminister.
Förmodligen ett av de bästa förslagen på bloggen nånsin!
Enig
HEAR HEAR
Tack!
Jag vill också Pål Jonsson ska sitta kvar.
Jag skulle därför rösta M, men sedan framkom det de skulle stödja för mig fel politik.
Jag fick nu lösningen.
S, lova ha kvar Jonsson så röstar jag på er.
Annars? Blankt?
Instämmer till 100% med LW, jag haft samma ide’ ett längre tag och som jag också diskuterat med vänner vilka oftast håller med
🇺🇦🇸🇪🇺🇦
Sprid och förstärk.
Känner på mig Gripen kommer till Ukraina fortare än kvickt…
Nemiroff inte efter valet vilket fall.
Ytterligare en tungt vägande orsak att behålla Pål är att han är disputerad (inom sitt område)… Tyvärr en sällsynthet bland Svenska ministrar.
Kallas det samlingsregering då eftersom PJ är med i M?
Lämpligt med det i kristider.
Nä, det gör det inte.
Nä. Det var det inte.
Fick söka lite, dålig på politiska saker.
Om man bortser från totala kovändningen kring NATO så var väl Peter Hultqvist ganska respekterad av både vänster och höger? Så jag tror inte det kommer hända.
Var han? Fick intrycket att han fick jobbet enbart för lång och trogen tjänstgöring i partiet? Kan ha fel dock och han på riktigt var respekterad.
Det får man nog säga om till och med Timbro verkade gilla honom:
https://timbro.se/smedjan/mannen-som-kunde-tala-med-mop-ar/
Jämför gärna deras CV.
Helt rätt precis som Jan Eliasson är Pål mer en tjänsteman som lever för byråkratin och att göra det bästa jobbet framför politiken och rävspel. Jag tror dock det blir svårt att hålla tillbaka Hultqvist men hoppas han är man nog att ta erbjudande från Pål att bli introducerad till alla han träffat senaste åren och fortsätta ta med honom/lyssna till honom.
Jag kan ha fel, men var inte Sven Romanus – justitieminister 1976–1979 och Carl Axel Petri – energiminister 1979–1981 och justitieminister 1981–1982 “partilösa domare”.
Kanste tar emot att Magda tar in en moderat som minister, men Pål Jonsson kan ju alltid gå ur Moderaterna och inte ställa upp i valet, om man har en “deal” klar före valet.
Sällan man loggar in och kommenterar numera när andra gör det så bra men detta var banne mig det bästa jag läst sedan stjärnserien som numera ligger på delad förstaplats med detta inlägg av LW 👍
Registrerade mig bara för att hålla med. Men då jag är en regelbunden läsare sedan länge vill jag också passa på att tacka Lars W för den här bloggen, som jag verkligen uppskattar att följa!
Kommer inte ske. När Socialdemokratiska maktpartiet får makten ska alla lojala politruker få sin plats vid köttgrytan, den politiska adeln ska få sina förläningar för lång och trogen tjänst.
Lysande förslag, men mitt förtroende att svenska politiker skulle fatta ett så rationellt beslut är mycket lågt. Men ska inte komma här och sprida negativitet runt ett bra förslag. Heja heja Pål J.
Kan ni utveckla varför han är så bra? Jag tycker inte jag har läst mycket om honom alls, varken här eller i pressen. Så jag har dålig uppfattning, förutom möjligen att försvaret känns lite mer framåtlutat och villigt att lära än tidigare.
Hög trovärdighet. Militär snarare än politisk framtoning. Djupa fackkunskap, pragmatiska ledarstil och förmåga att skapa blocköverskridande enighet i en tid av historiska säkerhetspolitiska utmaningar. Inte så illa, tycker jag.
Ett problem med en sådan lösning är att den med största sannolikhet skulle skjuta Påls framtidsutsikter inom det egna partiet i sank.
Dels så är väl regeringen formellt sett kollektivt ansvarig för den politik man för, och även om så inte vore fallet så skulle det faktum att han suttit i en icke-höger regering förmodligen utnyttjas mot honom av rivaler inom det egna partiet.
Jag håller med. MÖJLIGEN kan jag tänka mig att PJ och Bohlin får sitta med som ständiga rådgivare i det nya departementet för automatiserad krigföring, eeeeehhh, försvarsföring, som bildas efter valet. Dvs Drönardepartementet. PJ som teknisk expert och Bohlin som rådgivare för hur man utbildar hela Sveriges befolkning i att köra drönare.
Sedan får väl Thorvaldsson och några från industrin sitta med för att planera massproduktion. Om Volvo stängs ute från USA-marknaden lär viss personal därifrån och en stor mängd konsulter bli tillgängliga för detta.
Poängen att Bianca Ingrosso skulle kunna bli statsminister ifall talmannen föreslår det och en majoritet i riksdagen inte röstar emot är elegant!
Mitt inlägg i frågan är annars att en samlingsregering mellan S och M känns mycket osannolik, åtminstone i början av mandatperioden. Om Tidöpartierna skulle vinna så är det givetvis inte aktuellt, fast Jonson får antagligen inte sitta kvar ändå. Om inte M gör ett mycket bättre val än nuvarande opinionsundersökningar får vi istället då SD-märkta försvars- och utrikesminstrar (eller statsminister).
För att vara lite konstruktiv skulle man istället kunna föreslå att S (om den sidan vinner) engagerar Mykhailo Fedorov. Säkert ännu bättre än Jonson. Han skulle behöva bli svensk medborgare. Men det går väl att fixa, om bara viljan finns.
Jag håller med bloggaren, men om någon tror att Magda är karl nog att peta dalmasen för en moderat är man naiv. Om Thomas Baudin får sitta kvar sitter dalmasen tio gånger tryggare. Sedan är väl dalmasen hyfsat kompetent. Han har väl inte varit värre än alla andra sossar eller militärledningen när det gäller att förutse det ryska anfallet 2022 och när det gäller motståndet mot NATO var väl det helt nödvändigt för att vara minister tills Magda vände på klacken.
Litar inte på att S med samarbetspartier skulle föra samma offensiva politik för Ukraina som regeringen gör idag.
Jag skulle inte vara säker på att vänstersidan klarar att bilda en (majoritets)regering även om de vinner valet. Att dessutom ta in representanter för ett femte parti i regeringen låter osannolikt, även om jag gärna ser att PJ sitter kvar.
Vinner högersidan sitter han kvar och vi vet ungefär vad vi får i övrigt. Vinner vänstersidan väntar spännande tider som kommer bero på hur den exakta mandatfördelningen på partinivå fördelar sig i riksdagen – blir det vänsterlutande eller mittenlutande? Och hur tuff kommer Magda vara i förhandlingarna? Hur långt mot extraval kommer hon våga driva dem?
En 1/4 samlingsregering och kontinuitet inom ett område vi är överens om utan att politiken i övrigt blir låst. Det är en lysande idé.
Kanske kan den även få fart på valrörelsen inom alla andra områden? Kanske befinner jag mig inom någon bubbla men valårskänslan infinner sig inte.
Håller med. Extremt ljum valrörelse så här långt. Å andra sidan – sossarna behöver bara hålla käften och inte göra utspel eller svara på provokationer så vinner de valet.
Det är bra om demokratin jobbar lite inför valet.
Apropå det anser jag sedan länge att vi borde osynka riksdagsvalet med kommun®ion så vi har svenskt val vartannat år så partisterna både kommer ihåg hur man kampanjar, journalisterna hur man bevakar val, väljarna hittar till vallokalerna och de lokala frågorna kommer fram mera.
Håller med. Som det är nu sitter riksdagspolitiker och utlovar saker som är region- eller kommunalpolitik. Vore bättre med val i osynk, men blir förstås dyrare.
Att hålla igång demokratin är en lika dum utgift som riksrevisionen.
Det är kanske sunt?
Studier pekar på att folk varken röstar på bäst valfläsk eller vinnare av krystade tevedebatter eller sexig personlighet, utan på ideologi och sakpolitik.
Det är väl mest pressen som behöver klick som vill ha en valrörelse …
Antar att Pål Jonsson är för breda politiska lösningar när det gäller försvarspolitiken. Han lär ha sagt vid ett tillfälle att regeringar kommer och går, så det är viktigare att komma överens på lång sikt än att få i genom sin vilja på kort sikt. 🥸
Ryggdunkeriet inom den politiska adeln gör det goda förslaget helt orimligt.
Bra förslag, men… Regeringen fattar beslut kollektivt. Vilket innebär att PJ måste stå bakom allt regeringen hittar på. Det kommer inte PJ ställa upp på. Om SD, S och M bildar regeringen efter valen kommer dock saken i ett annat läge.
Jag är skeptisk till en sån lösning, inte för att PJ behöver bytas egentligen, men för att det lätt skapar en debatt kring att “det spelar ingen roll vad vi röstar på” som öppnar för att det helt plötsligt dyker upp ett nytt litet pro-ryskt parti som “utmanar etablissemanget / eliten”. Kanske kommer det heta Fredspartiet, med sånt som nedrustning som hjärtefrågor. Därifrån är det bara att titta i backspegel och se hur “SD mot alla / alla mot SD” slutade.
Föreslog samma sak för ett gäng urmoderater häromveckan 🙂 tycker det vore en bra lösning om vi inte kan få till lite mer mittenpolitik på annat vis 🙂
Bra förslag, men osannolikt
Om man breddar perspektivet och leker med tanken kanske man skulle vilja fortsätta ”toppa laget” över partigränserna för landets väl.
Vem och vilka landar på vilka positioner, vi kan ju börja med vem ska bara statsminister om man ska toppa laget?