Pipelinepumpstation i ryska Kstovo bombad – tre mördade i terrorbombning mot Dnipro

Accentmannens senaste videogenomgång handlar om ryzzarnas enorma pansarförluster som skett de senaste åren i deras krigföring mot Ukraina.

Nya satellitbilder avslöjar en chockerande sanning om den ryzka arméns förmåga att genomföra mekaniserade anfall. De offentliggjorda uppgifterna visar att ukrainarna har åsamkat oåterkalleliga skador som är värre än någon kunnat föreställa sig.

Ryzzlands enorma pansarreserver, som byggdes upp under årtionden av Sovjetunionen för ett massivt krig mot Nato, är i praktiken borta, och skadornas omfattning har blivit oundviklig. Det som en gång såg ut som en nästan outtömlig reserv av stridsvagnar och pansarfordon har förbrukats på bara några års strider i Ukraina. Det sovjetiska systemet lagrade dessa maskiner under ett halvt sekel, som förberedelse för en långvarig, intensiv konflikt mot den västliga alliansen. Ändå har Ukraina lyckats avveckla denna strategiska reserv på rekordtid, vilket blottlagt en nivå av förluster som systemet aldrig var utformat för att klara. Som ett resultat av detta drar Ryzzland inte längre från en djup reserv utan skrapar botten.

Satellitbilder från tiden före kriget i Ukraina visade den enorma omfattningen av detta arv. På dussintals förvaringsbaser som sträckte sig från det europeiska Ryzzland till Sibirien stod tusentals stridsvagnar uppställda i långa rader: T-72, T-80, T-62 och ännu äldre modeller, tillsammans med tiotusentals infanteristridsfordon och pansarskyddade personalfordon. Uppskattningar placerade antalet lagrade stridsvagnar ensamma mellan sju och tio tusen, en del av en bredare sovjetiskt arsenal som en gång översteg femtio tusen. Dessa depåer var inte bara reserver, utan ryggraden i den sovjetiska mobiliseringsdoktrinen, utformad för att utrusta hela reservarméer i händelse av ett storskaligt krig med väst. I årtionden symboliserade de Ryzzlands förmåga att upprätthålla strid i en skala som ingen förväntades kunna matcha.

Nya satellitbilder avslöjar dock en helt annan verklighet, eftersom kriget i Ukraina har ödelagt detta arv på mindre än fyra år. Enbart de förluster som oberoende analytiker av öppna källor har verifierat utifrån tillgängligt bildmaterial överstiger redan fyra tusen stridsvagnar och mer än tretton tusen pansarfordon, och de verkliga siffrorna är sannolikt betydligt högre. Hela förvaringsbaser som en gång rymde tusentals fordon framstår nu som nästan tomma, reducerade till spridda vrak eller strippade chassin. En analys av viktiga depåer visar att endast cirka 2 400 fordon återstår av det ursprungliga lagret, men ännu viktigare är att endast en bråkdel av dessa är i ett skick som gör att de kan användas, inte ens som reservdelar. På vissa platser kan färre än hundra fordon anses vara användbara, eftersom resten antingen har förstörts, plockats isär för reservdelar eller försämrats så pass att de inte går att reparera efter årtionden av försummelse.

Denna utarmning har haft en direkt och förödande inverkan på Ryzzlands insats i Ukraina, eftersom den tvingat fram en genomgripande taktisk omställning. I stället för manöverkrigföring med stöd av stridsvagnar och mekaniserade enheter förlitar sig de ryska styrkorna i allt högre grad på infanteritunga anfall, ofta med hjälp av lätta fordon eller till och med motorcyklar för att stödja infiltrationsförsök av grupper på upp till tre soldater. Dessa taktiker är långsammare, mer utsatta och betydligt mer kostsamma i termer av manskap. Utan tillräckligt pansarstöd kämpar de ryzka enheterna för att åstadkomma genombrott, och även när de vinner mark genom enorma förluster saknar de rörligheten för att utnyttja den.

Som ett resultat har krigets takt förändrats, och storskaliga offensiver uteblir nu på grund av att ryzzarna har förlorat förmågan att genomföra snabba anfall med tillräckligt eldunderstöd. Det som återstår är ett utmattningskrig där framstegen mäts i meter snarare än kilometer, och förlusterna vida överstiger vinsterna.

Sammantaget sträcker sig konsekvenserna för Ryzzland långt bortom slagfältet, eftersom krigets utdragna varaktighet har förvandlat Ryzzlands sista stora militära fördel till en strategisk belastning. Det som satellitbilderna avslöjar är inte bara förluster utan en påtvingad omvandling, eftersom Ryzzland har bytt ut årtionden av förberedelser mot minimala territoriella vinster och därmed uttömt en resurs som inte kan ersättas. De enorma reserverna som ärvdes från Sovjetunionen, avsedda att garantera dominans i en större konflikt, har förbrukats utan att ge mycket tillbaka. Genom detta har Ryzzland förlorat sin förmåga att återuppbygga stridskraft i stor skala, vilket markerar en vändpunkt som kan avgöra krigets utgång

Rapportering från Ukraina