Evakueringar fortsätter från utsatta Pokrovsk – fortsatt rysk framryckning i Donetsk – explosioner på Krym och i Kaluga

Läser dagligen men kommenterar mycket sällan numera eftersom jag ofta inte har något relevant att tillföra. Men jag brukar sitta och lyssna på YouTube kanelen “Historia Realna” som är en polsk kanal där det intervjuas mycket aktiva och pensionerade militär personal och det handlar väldigt mycket om Ukraina.

Ett av de senare avsnitten handlade om Kursk och hur det verkar att offensiven där kört fast, det går att se här med autogenererad engelsk översättning i diskussion med överste Piotr Lewandowski för den som inte kan polska https://www.youtube.com/watch?v=4SEIzfzLsyM

Jag tänker att det dock kan vara relevant att ta upp ett par saker som jag fann mest intressant in analysen och diskussionen. Punkterna är listade i kronologisk ordning och utvecklar ett resonemang om händelsernas varande:

1) Den militära bedömningen är att Ukrainarna lyckades överraska Z-land och hade bra driv de första 3 dagarna, men man mötte i första hand värnpliktiga och bottenskrapenheter. Av förhör med krigsfångar framgår att Z-land längs gränsen hade värnpliktiga soldater som exempelvis skulle vara utbildade som radiotekniker men istället utförde uppgifter som soptömning på basen och många värnpliktigas vapen var även var inlåsta (och sprängdes åt helvete) när ledningsplatser och baserna överfölls i inledningsskedet. Högre Z-ledning som fanns drog snabbt som fan till de bakre leden, men det var extremt magert med transportfordon så vissa officerare lämnades kvar. Befäl för de kvarlämnade trupperna övergick till gamla reservofficerare av lägre rang som hade blivit inkallade. Att man vet detta beror på att ranken som dessa officerare har inte längre tilldelas i den “moderna” Z-armén.

2) Trots brist på vapen och befäl stannade de flesta soldater ändå kvar på sina poster, vilket bedöms förvånande. Det ges exempel på att 1 på 25 soldater ur en enhet flydde. Resterande soldater som var underbeväpnade blev tillfångatagna/gav pp då man inte kunde göra något egentligt motstånd när Ukraina rullade in med tunga stridsfordon och veteranförband.

3) Redan från dag 3 började dock Z-land möte upp Ukrainarna med vanliga trupper och offensiven saktade in rejält. Från enorma arealer till enstaka småbyar har intagits sedan dag 3. Skämtsamt pratas det om att Putler håller sina löften, exempel på det är att han sagt till Prigge att han inte kommer hamna i fängelse, vilket han faktiskt inte gjorde. Och att Putler lovat soldatmödrar att värnpliktiga inte ska strida i Ukraina, vilket de inte heller gör.

Det bedöms att Ukraina inte har tillräckligt med styrkor för att kunna underhålla trycket som man hade i början av offensiven. Det behöver ständigt fyllas på med soldater och material, och det verkar inte finnas tillräckligt med någotdera vilket gör att man inte kan slå igenom på djupet mer än var man är i dagsläget. Det bedöms också att Z-land hade en förvånande snabb reaktion (nåja, med Z mått mätt) på offensiven även om de gjorde bort sig totalt och visade inkompetens med konvojer som blev sönderslagna.

4) Slutsatsen som översten drar är att Z-land mycket sannolikt kommer acceptera ukrainsk närvaro på sitt territorium och kanske kommer backa lite till för att bättra på de egna försörjningslinjerna. Man kommer då också kunna nyttja värnpliktiga på det egna territoriet vilket hittills varit en resurs som inte gått att använda. Z-land gräver flertal försvarslinjer och verkar inställda på ställningskrig. Bedömning görs att den militära ledningen i Z-land egentligen inte ser något problem med det som skett vid Kursk, utan har gjort bedömningen “OK, ni går all in med era bästa trupper vid Kursk, då växlar vi upp tempot enormt i Donetsk när den fronten nu är försvagad”.

Överste Lewandowski bedömer även att även om det skulle skett en större framgång i Kursk så är det såpass långt ifrån huvudfronten i Donbass så att framgångarna inte skulle påverka kriget i någon väsentlig utsträckning. Han beundrar Ukrainas kampvilja och mod, men är inte överdrivet entusiastisk till offensiven. Han drar paralleller till militärövningar där man får poäng för olika delmoment, och att offensivens olika delar kan ha utförts bättre eller sämre – men att offensiven är “på riktigt” och då kommer slutresultatet och påverkan på krigets riktning att räknas – inte individuella insatser.

5) Överste Lewandowski är orolig att Kurskoffensivens kan skapa motsatt önskad effekt för Ukrainas militära mål. Han uppger att han sedan invasionen inte fokuserat lika mycket på vad som sker i Kursk, utan mer på vad som sker på östfronten. Och det sker en betydande upptrappning i tempo och antal erövrade Ukrainska samhällen just nu. Ukrainarna försvarar inte längre samhällen med samma beslutsamhet och förmåga som tidigare, samhällen är inte längre utplånade grushögar, utan kan ha intakta höghus kvar när Z rullar in.

Han bedömer att Ukrainska soldater längs försvarslinjen i öst är mycket trötta. Man har försvagat enheterna här för att tilldela Kurskoffensiven veterantrupper och utrustning. När Kursk offensiven kör fast kommer med stor sannolikhet vissa ukrainska elitenheter (luftburna) återföras till andra aktiva fronten. Ukraina har fortfarande en reserv med soldater, men dessa bedöms vara relativt nyutbildade och därmed inte fullt lämpliga för strid i kontaktlinjen. Det bedöms också att mycket av reserverna är “lätt infanteri”. Att det är lätt infanteri i sig skulle inte vara problem för stadsstrider där infanteri med handburna AT / AA vapen kan klamra sig fast hårt och beslutsamt – men i dagsläget verkar något sådant inte ske.

6) Det leder också översten in på en återkommande observation, att Ukraina verkar relativt svaga på att bygga fortifikationer och befästa linjer jämfört med Z. Tankarna kring varför så är fallet är flera. Bland annat uppges det ha en demoraliserande effekt på civilbefolkningen att gräva skyttegravar utanför deras fönster. Som exempel tas det upp att man planterade blommor i Pokrovs för nån månad sen när man istället skulle grävt skyttegravar.

Skillnaden är också att Z är en diktatur, där man inte har några problem att kräva att civila företag och befolkningen hjälper till och kräver fortifikationer. Ukrainska företag är mycket ovilliga att låta utrustning, maskiner och personal vistas i kontaktlinjen där denna typ av fortifikationer behövs som mest.

7) Överste Lewandowski är orolig för östra fronten, men inte uppgiven. Han ser det inte heller som helt kört om vissa samhällen som målas upp som avgörande skulle falla, då han menar att krigets logistik finns på strategisk, taktisk och plutnnivå och att försörjningslinjerna naturligt justeras alltmedan striderna pågår. Däremot menar han att det bör ses som ett någorlunda ukrainskt sammanbrott i sydöstra fronten, då man på knappt en månad förlorat 8 samhällen och där det sker en kontinuerlig Z framryckning. Det pratas lite om jämförelsen med striderna kring Bakhmut, som av många internationellt sågs som totalt onödiga offer av soldatliv – men att Ukraina måste i slutändan hålla stånd och slåss någonstans för att stoppa Z och inte bara backa hela tiden. Så länge som terrängen eller omgivningen gör det värt att slåss på den aktuella platsen.

8) Sista delen av diskussionen handlar om en tilltagande polsk irritation kring hur president Zelensky pratar med Polen kring krav på vapen och hur han uttrycker sig mot personer som stöttat Ukraina från dag 1 såsom Andrzej Duda.
Duda har uppgett att Polen skänkt 1000 stridsfordon, av vilka 400 var stridsvagnar av typen T-72, PT-91 Twardy och Leopard 2. Man har även skänkt 10st Mig29, 10 MI-24 helikoptrar, Krab självgående artilleripjäser och annan specialiserad fordonsutrustning men även en del äldre fordon som BMP-1 och Grad-21. Det militära biståndet beräknas till 12 miljarder, och totalen av humanitärt och militärt bistånd till 100 miljarder, vilket är 3.2% av landets BNP. Det som Polen skänkt militärt uppges varit tillräcklig utrustning för att upprätta 4 pansarbrigader.

https://defence24.pl/wojna-na-ukrainie-raport-specjalny-defence24/prezydent-powiedzial-ile-sprzetu-polska-dostarczyla-ukrainie?srsltid=AfmBOorgSJM8jVeBNaiSqPrbjYI1bgGlvspCYy_2c4DYaUydHDp9xEz_

Det mesta gavs i början av kriget. Och det framställs nu som ett problem, då andra länder har en rännil av militära stödpaket och ger lite åt gången – men att Polen på senare tid inte har kunnat ge mer då landets militär håller på ett ersätta den skänkta hårdvaran.

Ukraina ska då mycket nyligen på ett ganska framfusigt sätt ha formulerat sig att Polen fortfarande har saker att ge, såsom fler flygplan. Detta ska ha stängs ner från Polens sida omgående med att man skulle kunna ge mer, men då man behöver upprätthålla egna försvarsförmågan så är man öppna för att skänka om exempelvis USA skulle kunna låna eller ersätta det som ges till Ukraina med F-16 plan som ges i utbyte till Polen.

I Polen infinner sig nu en växande känsla av irritation även på hela Nato och EU. Dels bedöms det som att länderna som mest behöver sitt försvar intakt längs gränsen med Z-land skänkte väldigt mycket, medan tryggare länder i väst låtsas som att det regnar. Det märks också av att Polens betydelse och även roll som drivande i hur man försöker få till stånd olika militärpaket gemensamt minskat mycket på senare tid.

Personlig kommentar om punk 8:
Polen har genom historien haft mycket dåliga erfarenheter av sina allierade. Ofta har man helt enkelt spelats bort trots att man dragit ett stort lass. Det finns nu en risk för ytterligare en uppfattning i raden av historier “Polen blev förrådda av väst” där man kommer anse att Polen återigen blev utnyttjade som idioter att offra sig åt alla andra och i slutändan skada sig självt. Ukrainas sätt att i frustration kräva vapen, även från det land som från dag 1 varit dess närmaste allierade, riskerar också att spä på strömningarna kring mycket känsliga historiska ämnen som Wolyn/Bandera som många polacker fortfarande anser ej blivit hörsammat eller ursäktat från officiellt ukrainskt håll. Inställningen till EU, NATO och Ukraina kommer inte bli mer positiv i Polen över tid ju längre den här kriget pågår med nuvarande utveckling.

Det visar också att det förbannat fega förhållningssättet från USA, och den sjuka snålheten med vapenhjälp från många andra Natoländer, och de debila vapenrestriktionerna över tid spelar Putlar och Z-land helt i händerna när frontnära länder som är allierade till Ukraina avses stå för notan själva trots en gemenskap inom både EU och NATO som borde finnas där som en gemensam, säker och rättvist fördelad stödinsats.