UPPDATERAS: Massiva ryska fordonsförluster – ryska motanfall i Robotyneutbuktningen – Ukraina massproducerar nu sex motsvarigheter till iranska Shahed-robotar

Apropå den ryska opinionsundersökningen kring förtroendet för ryska nyhetsmedier som nyligen släpptes, förtroende skall läsas som “förtroende för att informationen som delges det ryska folket är objektivt framställd” och jag har försökt ta med även sådant som jag tycker saknats i engelskspråkiga publikationer (jag har dock inte hittat ursprungskällan i översatt format):

26% av ryska befolkningen har tilltro till landets TV-kanaler när det kommer till nyhetsförmedling, samtidigt som 40% av befolkningen har TV som sin primära källa för nyheter. År 2019 var förtroendet 30% och 2016 hela 46%.

Svenska Medieakademin publicerar varje år en förtroendebarometer, som jag lite på volley tycker att vi kan jämföra med:

I mars 2023 hade 66 respektive 64% av svenska befolkningen förtroende för Sveriges Radio och Sveriges Television. Båda ned med fyra procent sedan året innan.

Jämförelsen haltar på så sätt att Ryssland mäter förtroende för TV i en kategori, och all TV i Ryssland är statskontrollerad, de räknar inte TV-kanalernas eventuella internetpublikationer – Svenska Medieakademin mäter förtroendet för svensk public service, Dvs. SVT och SR:s s.k. linjära sändningar så väl som de tillhörande internetpublikationerna m.m.

Jag har inte förmågan att bedöma hur dessa skillnaderna påverkar resultatet fullt ut. Klart är att om det i Sverige hade delats upp mellan ‘linjär public service’ och internetbaserad public service så hade de linjära sändningarna tappat följare, men om det hade påverkat förtroendet?

Jag TROR att det hade varit marginellt.

Samtidigt listar inte Ryssland internetpublikationer på ett för ämnet tillfredsställande sätt. Till skillnad från vad som sänds på TV så är internet inte alls lika hårt hållet. Mycket är statskontrollerat, men inte allt och inte till 100%.

Dessutom kan de som tar del av utländska/förbjudna publikationer gömma sig bland samma förtroendesiffror som ryska statliga internetpublikationer (ALLA kan förbigå Rysslands digitala spärrar om de så önskar). Och rent allmänt gäller i Ryssland att ju längre ut du kommer på internet, ju längre du rör dig bort från det öppna internet, ju mindre makt har den ryska statsapparaten – även om de är ständigt närvarande i ALLA kanaler, så kan de inte kontrollera innehåll på samma sätt och inte heller kan de lagföra/”göra något åt” vad gemene man skriver på exempelvis Telegram.

TILLBAKA TILL KÄRNÄMNET

51% av den ryska befolkningen över 60 års ålder har fortfarande förtroende för den ryska televisionen. Förtroendet bland ryssar yngre än 24 års ålder är fem procent.

I ålderspannet 25-44 års ålder så ligger förtroendet på mellan nio och 13 procent.

Den ryska befolkningspyramiden har det gjorts tillräckligt med utläggningar kring här i bloggen, så den biten lämnar jag utan vidare kommentar än att rysslands unga befolkning är viktig, mycket viktig.

En annan kategori är “Sociala nätverk och bloggar”, där 24% av befolkningen har förtroende för nyhetsförmedlingen, dvs. lika stor andel som har förtroende för TV. Siffran har fördubblats sedan 2016.

Nu blir det lite svårt för mig då originalkällan är på ryska, men 40% av befolkningen angav TV som sin primära källa för nyheter. 44% uppgav internet, men internet i sig är uppdelat i flera och lite otydliga kategorier; 19% av dem har uppgett “nyhetssidor”, 14% sociala medier och 11% “direktkommunikation” – vilket tycks innefatta allt från chatappar till en del sociala medier (Telegram ingår t. ex. i den här kategorin).

Den sista kategorin förvånar mig. Dels tycks Telegram uppenbart felplacerad där, dels var i alla fall min uppfattning att Telegram var stort bland internet-användande ryssar. Det är onekligen där de flesta vatniks vi möter på internet får sin information.

Min åsikt är i och för sig att det inte i särskilt stor utsträckning är riktiga ryssar som vi möter, eller ens folk med någon som helst riktig erfarenhet av Ryssland eller det ryska språket. Våra s.k. “trollfabriker i St. Petersburg” är för det allra mesta helt vanliga nyttiga idioter från den fria världens alla hörn.

Sist men inte oviktigast tänkte jag att vi tar det faktum att åtta procent av ryssarna inte har någon media som sin primära nyhetskälla. De förlitar sig enkom på vänner och bekanta.

Svetlana Alexievich, vitrysk nobelpristagare i literatur, har ett stycke som jag helt utan att göra det någon som helst liturgisk rättvisa förenklar till att allt i Ryssland sker kring köksbordet. Smått som stort.

Åtta procent alltså, upp tre procent från den fullskaliga invasionens start. Kanske borde man här lägga till åtminstone stora delar av de 14% som uppgav (digital) direktkommunikation som primär nyhetskälla – en andel som tredubblats sedan den fullskaliga invasionens start.

–

Kan man lita på dessa siffror? Givetvis inte, de kommer från den ryska staten och handlar främst om vilket förtroende det ryska folket har för den statliga propagandan. Det är en ytterst viktig fråga för Moskva och knappast något som visas upp hur som helst utan handpåläggning.

Jag ser dock inte hur ‘tvärt-om-språket’ skulle vara applicerbart här, och då blir det väldigt intressant varför man medger ett så stort förtroendetapp för den så viktiga televisionen – även bloggarjäveln själv har flertalet gånger påpekat hur viktig just den ryska televisionen är i propagandasyfte (vill jag minnas i alla fall).

En del kan säkert bortförklaras med att linjär-TV i hela världen tappar enormt med tittarsiffror. Men det här rör knappt tittarsiffror mer än i förbifarten, det här handlar om förtroende för att de nyheter som förmedlas är objektiva.

Varför medger Ryssland att det ryska folket inte anser att statens främsta propagandaverktyg (sedan Den Gamle var ung, i tidernas begynnelse) förmedlar objektiva nyheter? Ta bort den äldre delen ur befolkningen så är siffrorna katastrofdåliga! Utvecklingen går enligt traditionell bedömning helt åt skogen!

Jag landar i att det här, tillsammans med lite andra mystiska saker på sistone (ex. Putins flertimmars monolog häromsistens) är en del i något sorts skifte.

Putin har medgett att han är medveten om de problematiska siffrorna som kriget resulterar i, han är inte på så sätt förd bakom ljuset.

Moskva medger, om än indirekt, att man tagit notis om att det ryska folket inte köper vilken skit som helst. Man är medveten om att folk flyr från de statliga kanalerna när tonen och aggressiviteten i TV tonas upp, att folket är medvetna om att mycket av Rysslands sturskhet i det internationella rummet till mångt och mycket bara backas upp av en potemkinkuliss.

Lavrov var glasklar här om dagen kring vad målet med “tredagarsoperationen” fortfarande är, vilket går emot det narrativ som trollen matats med sedan den fullskaliga invasionens start. Det har inte varit ett officiellt narrativ dessa tokstollar sprider på internet. Ryska staten ljuger givetvis inte medvetet för befolkningen utan anledning. Och, det finns en röd tråd i vad som officiellt sagts om kriget sedans Putins tal i slutet av februari 2022.

Visst, det tog inte tre dagar. Det skedde inte utan vapenmakt eller förluster. Inte heller utan ockupation. Det har till viss del gått åt fanders, men huvudmålet är samma nu som då och det kommer fortfarande att uppnås. Det måste uppnås. Kriget mot Ukraina är existentiellt för Ryssland…

Här är i så fall bedömningen från Moskva att befolkningen håller med om det existentiella hotet, kanske inte orsakerna bakom, men att det nu är ett faktum råder det en bred konsensus kring.

Vidare? Min tanke är att vi skulle se den öppna propagandamaskinen kraftigt skruva ned sin verksamhet. Gammel-TV blir för de äldre generationerna, som matas med nyheter för gamla och nostalgi. Feel good-produktioner helt enkelt. När målgruppen är så homogen blir det väldigt enkelt och resultatet kan bli mycket positivt.

Istället flyttar man den stora delen av propagandamaskinen permanent till internet, där den kan verka mer i det dolda.

Givetvis är man medveten om att detta leder till konkurrens, dels inhemsk sådan från opposition och oligarker – dessa kan man förhandla med och till viss del kontrollera.

Men det kommer också konkurrens utifrån, väst har också ‘trollfabriker’, likaså Kina, Nordkorea, Indien, Brasilien och så vidare. Professionella och nyttiga idioter – en ohemul mängd av det senare.

Den utländska konkurrensen kan man bara till liten del komma att kontrollera och förhandla med,

Däremot räcker det med att besöka valfri diskussionsplattform i “väst” sedan den där kollektiva förkylningen slog till för några år sen – ta en titt på FB till exempel. Sedan början av 2020 och framåt är det helt omöjligt att finna en enda vettig konversation utanför de allra mest hårt administrerade avdelningarna, samt några av de vetenskapliga där det fortfarande bara är de gamla vanilj-foliehattarna som huserar bland en allt mindre skara vettiga skribenter. Besök inte någon politik-diskussion, det är “stark varning för känsliga tittare” och har ingenting med debatt eller diskussion att göra i ett civiliserat samhälle att göra.

Samma sak på Reddit och liknande internationella sidor. Min tanke är att Ryssland tagit notis om denna utveckling, att folk tröttnar. Av 20 olika åsikter har gemene man ingen aning om vem som talar sanning. Vad är sant och vad är lögn? Är begreppet lögn lika tydligt definierat i Ryssland som här? … Har man månne erfarenhet av den här taktiken sedan generationer tillbaka, fast i det analoga rummet?

–

Jag vet inte, jag har grubblat över den här rapporten hela dagen. Samtidigt har jag de senaste veckorna tänkt mycket på Mark Buchanan, hans bok ‘Ubiquity – Why Catastrophes Happen’ och liknelsen med stabilitetens fingrar genom sand och hur Ryssland allt mer tycks gå mot ett Sovjet 2.0 – även om sandslottet är tillsynes stabilt, stort och rubbust så är allt som krävs att fel sandkorn flyttar på sig så rämnar hela aparaiset på ett ögonblick.

Ingenting tyder på att Putin är omedveten om hur skört hans s.k. imperium är, tvärt om. Och något måste han göra för att säkra överlevnaden, så väl kortsiktigt som långsiktigt. Den här rapporten från Moskva kändes konstig, men viktig enligt principen ‘vem, vad, när, hur och varför?’. Ett par stora stark senare kanske ett embryo till en pollett trillade ner?

Kolven går dock inte riktigt hela vägen till övre dödpunkt, klämspalten är för stor och jag får inte till en fullständig antändning i förbränningskammaren, det leder till att gasmassan spontanantänder under avgastakten vilket i sin tur orsakar små kratrar på kolvtoppen. För den som inte förstår hur en förbränningsmotor fungerar så skulle jag alltså behöva lite feedback eller tankar på denna drapa.

För den som vill läsa rapporten i sin helhet så finns den hos ryska VCIOM, googla er dit får ni göra själva men det finns rapporter för fem år tillbaka i tiden om jag minns rätt.

Tack och förlåt 🙂