Denna artikel innehåller reklamlänkar för Lysa, min huvudsakliga tjänst för sparande, både privat (reklamlänk) och för företaget (reklamlänk).Investeringar i värdepapper och fonder innebär alltid en risk. En investering kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet.
Börserna fortsätter rasa och backar i de asiatiska tidszonerna under fredagsmorgonen. De amerikanska räntorna stiger vidare trots backande börser. Antalet bostadsaffärer i Sverige föll 18 – 22% under första halvåret, men prisstatistiken går inte längre att lita på.
Börserna fortsatte falla brett över hela linjen av index jag följer igår.
Stockholmsbörsen rasade -1.79% för OMXS30 och -1.87% för OMXSPI. Den svenska kronan noterar ny botten mot euron på 11:90 SEK för en EUR och dollarn kostar 10:92 SEK. Svagare krona följer normalt med börsras när utländska aktörer säljer av svenska aktier och flyttar ut pengarna ur landet vilket sänker kronan, så det är nog ingen slump att kronan är rekordsvag samtidigt som börserna faller.
Guldpriset går på 671:- SEK per gram.
I USA gick S&P-500 -0.79% och Nasdaq 100 -0.75%. Normalt borde räntorna pressas av fallande börs när kapital lämnar aktier och går över till obligationer, men istället stiger de amerikanska räntorna. 10-åringen är nu åter över 4% med 4.05% i marknadsränta och tvååringen hitta spå 4.99% och är på väg att spräcka den siffermagiska nivån 5%.
Börsfallen fortsätter i de asiatiska tidszonerna under fredagsmorgonen.
ASX 200 går -1.51%, Hang Seng -1.03%, KOSPI -1.31%, Nikkei 225 -0.54% och Straits Times -0.37%.
Börshumöret kan väl inte sägas vara på topp helt enkelt.
Lobbyorganisationen Svensk Mäklarstatistik släppte sin nya prisstatistik, som är helt meningslös då den inte kvalitetsjusteras och dessutom inte beräknas på senaste månaden. Vad som dock är intressant är att man vågar nämna hur illa det går för branschen.
22% färre bostadsrätter och 18% färre villor såldes under första halvåret 2023 än första halvåret 2022, och mäklarkåren lever som bekant på omsättningen via antalet affärer. Lägg till att priserna fallit ca 10% (grovt snitt bostadsrätter och villor enligt Mäklarstatistik, vars siffror inte granskas av någon extern längre sedan man förbjudit Valueguard att publicera faktisk behandlad och kvalitetsjusterad statistik), så kommer allt annat lika och grovt förenklat bostadsmäklarbranschen tappat 30% av sina intäkter på ett år. Detta då ska ha procent på sålt pris trots att de i Sverige ska representera både köpare och säljare. Man kan förstås höjt sina arvoden och kompenserat tappet på det viset, men annars bör det nog finnas ett överskott av mäklare i branschen just nu. Om de inte redan fått sparken eller om byråerna inte gått i konkurs.
Trist för drabbade mäklare förstås, men antagligen hade marknaden blivit rejält överetablerad under de goda åren. Sedan är kanske mäklaryrket inte en dans på rosor – kunderna kräver ju att man ska vara tillgänglig 24/7/365 om någon vill lägga ett bud eller boka en visning av en lägenhet. En utrensning i branschen kan vara en möjlighet att se sig om efter ett annat jobb. En dörr stängs, en annan öppnas.
Lysa är min huvudsakliga sparform både privat (reklamlänk) via ISK och för mitt bolag via kapitalförsäkring (reklamlänk), och ger låga avgifter där all kick-back från fondbolagen återförs till kunden, samt ger önskad riskprofil och automatisk ombalansering mellan ränta och aktier för minsta egna tidsinsats.
68 kommentarer
Den svaga kronan eldar på akut brist på arbetskraft från utlandet.
Förstå hur illa det är när inte ens polackerna vill åka till Sverige längre.
I min 4-våningar höga innerstadsfastighet i Stockholm har fasaden renoverats av polska murare. Men det är möjligt att det lönar sig bättre för polackerna att jobba i ett euroland som Tyskland.
Det är ju tydliga signaler man skickar till utlänningar när bidrag inflationsjusteras men kompensation för arbete gör det inte. Men det blir väl inte positivt för någon i slutändan om den produktiva delen av ekonomin som resten livnär sig på minskar.
I Stockholm handlar det mycket om investeringar i bygg och anläggning och infrastruktur. Ibland har jag svårt att se varför bara 20-30 år gammal infrastruktur rivs upp och byggs om. Jag får en diffus känsla att det handlar om att ge sysselsättning åt alla de vuxna män som inte jobbar med finans och IT i Stockholm. Hjulen ska hållas i gång. Halva innerstaden är en byggplats i dag.
“Brist på arbetskraft” är bara ett konstigt sätt att säga “jag vill inte betala marknadspris för arbetskraften”.
Jo, så kan man ju absolut se på det. Har man möjligheter att välja t ex Tyskland före Sverige, så är valet förmodligen lätt.
Jo, men skillnaden i inkomst måste vara stor nog för att kompensera det ohyggliga i att behöva omges av tyskar.
Ja, den arbetsgivare i Sverige som velat hålla jämna steg med euroland under de senaste två åren har ju behövt höja de nominella lönerna med runt 20% mer än man gjort där, och det tror jag att det är få som har gjort, utan de flesta har valt att hoppas på att arbetarna ska acceptera stora reallönesänkningar.
Alltså: de vill inte betala marknadspris för arbetskraften.
Dvs, de vill inte ha någon arbetskraft.
Marknadspris är en slags budgivning. Den som deltar i budgivningen men inte har råd att buda högst upplever brist. Antag att det finns en pianostämmare i Stockholm och tio tusen person som vill stämma sina pianon. Då kommer många få spela på ostämda pianon. Då är det brist. I princip kan man säga att i en marknadsekonomi råder brist såläng antalet arbetare i en viss disciplin ökar. Sen råder överskott när antalet minskar.
Fast i det här fallet har väl inte antalet arbetare gått upp, utan ner. Så jag skulle säga att upplevd brist helt enkelt är när det faktiska priset är högre än det förväntade priset.
Må så vara, faktum kvarstår att det visst kan finnas brist i en marknadsekonomi.
Jobbar för ett företag som konstant söker folk och beklagar sig över bristen på personal men sen ligger i lägre spannet vad gäller löner så där är bristen delvis självförvållat.
Sen är ett problem som ni skriver om ovan att det börjar bli för dyrt med utländsk arbetskraft pga valutan.
En annan sak som ställer till det på Svenska arbetsmarknad är att ca en tredjedel av de som kan jobba inte gör det denna siffran tror jag kommer öka då det är dyrt och anställa och kraven/kompetens/erfarenhet ökar på den anställde.
I Tyskland har arbetslösheten ökat ett tag. Det har den inte gjort i Sverige. Sysselsättningsnivåerna slår rekord månad efter månad.
Är mäklarnas arvode verkligen baserat på procent?
Min erfarenhet är att det arvodet ligger relativt fast och mellan 40-60.000 kronor oavsett om bostaden kostar 800.000 eller om den kostar 4.000.000.
Det som kommer pressa ner priset är det minskade antalet affärer då mäklarna helt plötsligt måste slåss om färre försäljningar.
Grundavgift och procent på försäljningssumman.
Sedan kan kontrakten vara lite olika utformade så att grundavgiften faller ut om bud inom ett visst spann av utgångsbudet faller ellet det krävs kontrakt signerat osv.
Mäklarssamfundet har en del rekommendationer där.
Har sålt ett antal bostäder, alltid en %-sats, 1,8-2% typ.
Håller på o sälja nu, går sådär, funderar på om mäklaren är villig att sänka arvodet för att få affären att gå igenom.
Ok.
Ett hus för 3 miljoner skulle betyda 54.000 till 60.000 kronor.
Vad är mäklararvodet på ett hus för 1 miljon?
Det är ju inte 18.000 till 20.000 kronor. Nu pratar jag om en normal försäljning med annons på hemnet och 1-2 visningar från den vanliga mäklarfirmorna.
Det jag menar är att det sägs att det är procent-baserat men i slutändan så är priset samma för att sälja ett hus för 3 miljoner som för 1 miljon. Detta för att mäklaren har fasta kostnader som är lika stora men detta döljs av att procentsatsen ändras baserat på värdet. Är huset värt 1 miljon så är procentsatsen hög och för en villa på 6 miljoner är procentsatsen låg.
Jag har personligen sålt 2 bostadsrätter och priset var ungefär detsamma. Sen vad man har hört av bekanta så verkar det vara samma pris – kanske något högre – att sälja ett 10 gånger så dyrt hus.
Det låter rimligt att %-satsen är högre för billigare bostäder.
Är det inte ganska missvisande att säga att arvodet är procentbaserat?
Kollade lite snabbt och en siffra som nämns är 1-5% i arvode.
Säljer man ett hur för 6 miljoner är arvodet 1%. (60.000 kr)
Säljer man ett hus för 1,5 miljon är arvodet 4% (60.000 kr).
Varför inte bara säga att arvodet brukar ligga runt 55-70.000 kronor? För det är där det hamnar i 95% av fallen verkar det som.
De arvoden jag betalat är nog närmare 100 000.
Jag sålde en lägenhet för några år sedan och då kom vi överens om ett minimipris och under detta så skulle mäklaren få 0 kr. Allt över minimipriset skulle mäklaren få 20% av. Mäklaren var verkligt duktig på att jobba så till sist fick hon över 100.000 i arvode men jag var ännu mer gynnad.
För några år sen var också marknaden lite hetare?
Men intressant upplägg!
Valueguard ja. Tillskrivs närmast mytologiska proportioner. Sanningen som undanhålls oss.
Men det är viktigt att påminna den som är spekulant på en bostad att det inte är indexet du köper.
Ska bli intressant att följa bostadspriserna, just nu antar jag att köpare och säljare har lite olika syn på vad bostaden som är till salu är värda.
De är ändå i runt 80% av fallen som säljare och köpare verkar ha en samsyn. Och det är från den nivån priserna nu stiger.
Inte illa trots en värre räntechock än på 90-talet?
Ja, kanske är det så. Men 80% av vilka fall är det avses?
Alltså omsättningen har sjunkit ca 20% mot för ett år sedan. Om vi betraktar det som normalnivån är det fortfarande i 80% av fallen som säljare och köpare möts.
Man kan kanske gissa att det framförallt är 1-2 rok och nyproduktion som ingår i dessa 20%? Och om det inte är det du är intresserad av är Mäklarstatistik korrekt?
Den här bloggen älskar som sagt att beskriva bostadsmarknaden som ett index men den funkar inte så i praktiken för den enskilda köparen.
Villapriserna är ner ca 12% på ett år samtidigt som börsen är upp 22% och inflationen är 10%.
Jag tror vi ser kraschen just nu. När vi tittar tillbaka kommer 2023 vara kraschens år.
De flesta klarar sig bra, men de som förlorat jobb kommer det gå illa för. Men räntekostnaden har gått upp 400% så tycker det ser rätt bra ut.
Kostar en villa 4 miljoner innebär det
600 tusen i kontantinsats
Vid 5% ränta 170 tusen i ränta varje år så 14 tusen i ränta i månaden. Sen ska man amortera 2% på det.
68 tusen till i amortering per år så 238 tusen per år måste man lägga ut för lånet. Det är nästan 20 tusen i månaden och sen ska man betala alla ytterligare kostnader på det som el vatten avlopp sophämtning tele etc. Vanliga familjer har inte råd med det.
Sen får man såklart lite ränteavdrag.
Dock så kommer nog många komma över 100 tusen kronors spärren på betald ränta per år och därför bara få 21% avdrag på den delen inte 30%.
På sidan 19 i senaste penningpolitiska rapporten säger riksbanken att de kommer öka räntan mer i år och sen kommer den ligga kvar på 4% typ till slutet på 2025. Så bolåneräntorna kommer nog ligga på 5-6 procent från i vinter sen två år framåt och sen kanske de går ner till den nivån vi har idag igen 2026. Enligt riksbanken.
https://www.riksbank.se/globalassets/media/rapporter/ppr/svenska/2023/230629/penningpolitisk-rapport-juni-2023.pdf
Riksbanken ska du inte lita på när det kommer till prognostiserade ränteförändringar.
Så vem ska man lita på och vad är din prognos?
Barnafödandet i Sverige är nu det lägsta på 50 år och trendar nedåt. Inte så konstigt då barnfamiljer pressas från alla håll med bostadskostnader, reallönesäkningar, fryst barnbidrag, ökade matkostnader, otrygghet m.m.
“Den summerade fruktsamheten det första kvartalet i år är 1,47 barn per kvinna. Det är den lägsta nivån vi sett i Sverige sedan åtminstone tillbaka till 1970, säger Vitor Miranda, demograf på SCB.”
Källa: https://www.scb.se/pressmeddelande/barnafodandet-fortsatter-nedat–lagsta-pa-20-ar/
Framför allt är det nog infrastrukturen som inte hängt med populationsökningen som skrämmer mest. Dåligt med förskolor, skolor, sjukhus, vägar, järnvägar, bostäder m.m. Allt kan inte lösas med molnet.
Personligen är det tanken på 15-timmarsveckor på förskolan för de två äldre barnen som just nu hindrar oss från att skaffa en tredje. Man hinner ju inte någonting om man ska ränna till förskolan och hämta ungarna igen efter tre timmar fem gånger i veckan eller efter fem timmar tre gånger i veckan. Hade man haft rätt till 40 timmars förskola för alla barn över 1 år – alltid – så tror jag barnafödandet hade gått upp rejält. Då kan man faktiskt uppleva lite “ledigt” när man är föräldraledig med yngsta istället för att det ska bli en tiopotens stressigare än att jobba.
Tycker också gott att ungarna kan få vara på dagis eller fritids när föräldrarna har semester också, så att man hinner ägna sig åt lite paraktiviteter och “hitta tillbaka till varandra”. Hade säkert förbättrat skilsmässostatistiken rejält. Jag har hört rykten om att barnen får vara på förskola när föräldrarna har semester i Finland, det låter toppen.
Jag tycker nog föräldrarna ska umgås själva med sina barn snarare än att outsourca det till staten.
Jag tycker nog att varje familj kan få möjlighet att planera sina egna liv utan bannor eller moraliserande från andra. Det är ju inte så att det finns en brist på kontaktpunkter mellan föräldrar och deras barn även under de perioder som de går på dagis. Våra ungar älskar att gå på dagis och det är typ enda sättet att få omkull dem på kvällarna, att säga åt dem att det är dagis i morgon och att de måste vara utvilade tills dess. Då lägger de sig entusiastiskt ned och blundar med hängivenhet. Och bara för att möjligheten till 40 timmars dagis finns behöver man ju inte använda den. Och Stockholm och Solna har ju redan idag 30 timmars dagis för äldsta barnen när man är hemma med ygnsta, är det sämre föräldrar där som utnyttjar detta omoraliska upplägg som inte finns tillgängligt för föräldrar i övriga landet?
Sen ser ju allas situationer olika ut. Vi har exempelvis inga far- eller morföräldrar som bor där vi bor som kan passa ungarna om vi behöver egentid. Sedan äldsta föddes för 4,5 år sedan har vi haft barnvakt på kvällstid typ fyra gånger. Vi har försökt ta in kommersiella barnpassningstjänster men eftersom vi bor i småstad så har typ den enda ungdomen som vill syssla med sånt fått ett bättre jobb innan hon (alla tre vi har försökt med har varit en hon) ens hunnit påbörja uppdraget.
Ja, varje livssituation är mer eller mindre “unik” ( lite överdrivet).
Mina “barn” har passerat förskoleåldern för ett antal år sedan men känner igen mig i beskrivningen av backup. Jag håller med dig så långt som att 15 timmar för äldre syskon under föräldraledighet är för lite tid, lite beroende på barn är ändock tiden där utvecklande för barnet. Vi har/hade 30 timmar här i Stockholm (tror jag), något vi inte utnyttjade riktigt fullt ut. Däremot ställer jag mig mer tveksam subventionerad barnpassning under semestern…
*saknaden av backup*
@HEASM66, att det ska vara samma 30 (eller 40) timmar i veckan för äldre syskon vid föräldraledighet med yngsta barnet i hela landet tycker jag är självklart. Hade ju annars kunnat vara ett sätt för glesbygdskommuner att försöka attrahera småbarnsföräldrar, att erbjuda minst lika generösa tider som Stockholm/Solna.
Det där med semesterdagis var väl kanske lite halvt på skoj, men ändå ett förslag för att få upp barnafödandet. För oss hade det bidragit mer än höjt barnbidrag iaf, då vi idag har pengar över som vi hade kunnat lägga på barnpassning men att vi bor på ett sådant ställe att det inte verkar finnas någon barnpassning att tillgå.
Om man inte vill umgås med sina barn, och tycker att barnen är det viktigaste i livet så ska man nog inte skaffa barn.
Ok.
Jag tycker inte att man är en dålig förälder bara för att man vid något tillfälle under småbarnsåren önskar ett tredje tillstånd förutom att vara på jobbet eller att vara med barnen. Man kan älska någon utan att sitta ihop med denne vid varje givet ögonblick. Jag betackar mig från dina moralistiska värderingar och insinuationer, som får stå för dig.
Håller med fullständigt. Har nog inte gått ut en enda kväll på middag e.d. med min fru på nära fem år. Har man som idag ofta äldre mor-och farföräldrar pga att vi studerar allt längre så blir det tufft. Ett barn funkade bra, men fler så är det en kamp och man försöker härda ut.
Ja, just det här med föräldrarnas tid och lust är något som saknas i den politiska debatten. Finns ju utspel som riktas mot barnfamiljer men det handlar oftast om plånboksfrågor. Föräldrar som får tid för sig själva och varandra blir säkert lyckligare föräldrar och därmed också bättre föräldrar till barnen.
Kämpa på! Själv ser jag fram emot något så simpelt som att bara kunna äta middag hemma och kunna samtala med min sambo utan att ideligen bli avbruten eller överröstad. Men att göra detsamma på en fin restaurang med nån som passar ungarna hemma vore ju såklart ännu bättre.
Samtidigt föds det hur många barn som helst i länder med avsevärt lägre reallöner, mycket lägre om något barnbidrag och hög otrygghet.
Min chaufför bor i ett “maids room” i huset härnere i hajrikt land i afrika. Dom är två som delar på en 90-säng, ingen luftkonditionering och ett handfat för dusch.
Genom att bo gratis så lyckas han få lönen att räcka hela månaden, han ser familjen 4ggr per år under fyra dagar per gång.
Han har fem barn.
Detta är målbilden i Timbros bostadspolitik 😅
Lägre barnafödade tyder snarare på välfärd än tvärtom.
Generellt så verkar det vara så.
Men sen finns det faktorer som gör att det kostar för mycket för kvinnor att vara borta från arbetslivet och barnomsorgen är så dyr att det enbart blir ett barn.
Den relevanta parametern är kostnaden för att uppfostra en människa från barn till produktiv vuxen. På andra platser i världen är det billigare men produkten (“produktiv vuxen”) blir inte samma.
I Europa är det visserligen möjligt att överleva på samhällets ytterkanter men det skapar inte trygga rättvisa samhällen. Osv …
Har ingenting emot något av det du skrivit men anser att första meningen kanske inte helt går ihop med hur saker är uppläggda idag.
Jag ser absolut att det finns goda följdeffekter att satsa i en varierande grad på barnfamiljer men faktum är att vi *måste* vara med och betala för det, så tycker det blir fel i att när systemet är upplagt att tvångsfördela resurser till barnfamiljer att ha de sedan säga att hur de sköter familjen är bara sin egen ensak. Blir lite som den här “fatshaming” debatten där grovt överviktiga blir kränkta när delar av samhället uppfodrar dem att bli hälsosammare samtidigt då de kostar sjukvården ofantliga summor.
Nu snackar jag genomsnitt givetvis och inte individer, utifrån demografin kan säkert majoriteten här stötta sig på att “jag har iallafall betalat in mer än jag får ut”. Men samtidigt blir det fel att ta från andras “plånböcker” och samtidigt säga att de inte ska lägga sig i sina affärer.
Var menat till krokodilen*
Det är klart att man kan ha åsikter om fördelningspolitik och hur barnomsorgen bekostas respektive nyttjas. Det handlar ju om att ge och ta. Du kanske spelar eller tittar på ishockey i en ishall som bekostas med kommunala medel medan andra i kommunen kanske aldrig satt sin fot där. Det handlar ju om prioriteringar. Idrotten anses främja folkhälsan och därför blir den tilldelad allmänna medel. Likadant kanske det främjar folkhälsan att föräldrar kan få lite tid för sig själva och varandra och kanske kan till och med ett minskat antal skilsmässor och vårdnadstvister gå att räkna hem ekonomiskt. Jag har ingen aning.
Det är ju också omöjligtvis familjens ensak eftersom det finns rigorösa regler för just hur barnomsorgen och föräldraledigheten ska hanteras. Min tanke var ju egentligen bara att justera hur dessa regler ser ut, man skulle ju fortfarande behöva följa dem. Jag förespråkade inte att föräldrar ska få göra precis hur de vill eller att de skulle ha nån inneboende rätt till det bara för att de har förökat sig.
Det jag vände mig mot var den moraliserande tonen i inlägget och inte själva åsikten. Personen kan med all rätt hävda att hen tycker att det är en dålig idé utan att indirekt antyda något om föräldrar som hade varit hjälpta av en sådan åtgärd. Om kommunal barnomsorg nu är så underlägsen föräldrarnas egen omvårdnad kan man ju fråga sig om personen alls använt den eller om barnen var hemma hela förskoletiden? För annars handlar det ju bara om siffror och fördelning. Det är ju ingen naturlag med nuvarande fastställda timmar inom barnomsorgen.
Är inte särskilt påläst i ämnet men är inte Sverige ett av de få länderna i världen som förbjudit hemskolning? Men mycket möjligt att det bara gäller grundskolan och inte förskolan.
Hade varit intressant att veta hur lovverket ser ut med barnskolor också och om det är andra regler för privat verksamhet än grundskolor. Om det finns något som sätter käppar i hjulen för en privat lösning eller om det är att efterfrågan på vissa orter inte finns. Rimligtvis om du vill ha ett privat alternativ med utvigdad tjänst över ett “gratis”, begränsat kommunalt så kunde staten stå fôr det utom mellanskillnaden.
Det finns nått som kallas för “allmän förskola” som gäller 3- till 5-åringar och omfattar 15 timmar i veckan. Denna är avgiftsfri och är väl tänkt att utgöra nån form av pedagogisk plattform, varför den erbjuds avgiftsfritt. Men det är dock helt upp till föräldrarna att avgöra om de vill utnyttja detta erbjudande. Det går alltså att hålla sina ungar hemma från födseln tills hösten det år som ungen fyller 6 och ska börja förskoleklass, som omfattas av skolplikten (från och med 2018/19, innan dess var den också frivillig).
Det finns ju vissa som vill göra så att förskolan omfattas av skolplikt för att hjälpa till med integrationen av barn till nyanlända. Misstänker att polisen skulle få andra befogenheter också om hippieföräldrar håller barn isolerade på gårdar i Skåne eller Halland också, om barnen omfattats av skolplikt redan från förskolan.
Nu är jag bara nyfiken. Hur trodde du och din partner/sambo/hustru att livet med barn skulle bli givet ert utgångsläge som jag uppfattar som boende i mindre stad utan direkt närhet till släkt.
Till krokodilen då.
Ja, en av far- eller morföräldrarna bor på orten men hen är mer intresserad av att leva sitt eget liv snarare än att bistå med barnpassning i vårat, även om det förekommit nån gång. En av dem bor i ett annat nordiskt land så även om vi bott i Stockholm hade det varit svårt med passning, även om hen bistår när vi hälsar på i dennes land. De andra två är psykiskt sjuka på psykosnivå och blir regelbundet vräkta och klarar knappt sina egna försörjningar trots allehanda stöd från Försäkringskassan och andra sociala myndigheter samt regelbundna mikrolån från sina medberoende ungar (dvs mig och min sambo, vi har varsin galen förälder).
Men vi kanske valde fel föräldrar och får skylla oss själva? Alternativt borde ha avhållit oss från att yngla av oss med den släkthistoriken, trots att det gått rätt bra för oss som maskrosbarn?
Men jag har svårt att tänka mig att vi är särskilt unika i att nästan helt sakna socialt skyddsnät i form av far- och morföräldrar, även om det naturligtvis kan bero på väldigt olika saker (flytt pga jobb, dödsfall inom familjen, etc). Tycker kanske inte att “ni kanske borde tänkt efter före” är helt rättvist med tanke på att situationer också kan ändra sig. Vi trodde till exempel att föräldern som bor på orten skulle komma skuttandes som en lycklig disneykaraktär av blotta tanken på att få hjälpa till med barnbarnen, men den babyyran uteblev tyvärr för henom. Det här med att få egna ungar tvingar en oundvikligen att undvika ens egen syn på ens egna föräldrar.
Vi har som sagt försökt hantera denna skevhet med hjälp av tjänstemarknaden men utan framgång. Städhjälp är busenkelt att hitta, barnpassning inte så.
… tvingar en oundvikligen att UTVECKLA ens egen syn…
Ja dessa bostadspriser. Här ute är det nästan omöjligt att sätta ett pris på en fastighet innan man låter den gå ut på marknaden.
Vad man ser är att de billiga rucklena säljs. Dock mest troligt mer pga att man inte har råd med uppvärmningen.
Och så säljs de exklusiva husen. Samt de områden där det säljs ett hus per 6-7 år.
Det gör att vi ser affärerna med en stor uppsida och en stor nersida. Vilket blir väldigt snedvridet, samt att det är för få affärer för att se någon trend. Nu kan man i princip här på landsbygden i Roslagen säga att priset är unikt per objekt.
Under Covidracet var priserna “det köparna har råd att låna till som mest”. Så lider med dessa som köpte på toppen
Sen ska man konstatera att många sitter och lever på gränsen med hus. Man tar från sparandet och behåller sitt “slott”.
Blir räntorna långvariga och elprisfluktationerna fortsätter så kommer vi får se fler och fler som inser att de inte har råd med sitt boende.
Både de som köpt en stuga på landet och de som har 9 miljoner i lån för paradvåningen i stan eller villan i Täby.
Det är när det släpper och de som haft boendet som livsstil, dröm och/eller fasad justerar som vi får se vad priset på bostäder eentligen är.
Vi kan ju se vad det får för effekt med räntan. Det är nog inte orimligt med en bolåneränta på 7% under ett år när det toppar.
Vi säger 2,5 miljon i bolån (en rätt normal siffra för standardvillan i Sverige)
Då ger 7% ränta en kostnad på 175.000 per år. Eller 14.600 per månad
Efter skatteavdrag 122.500 per år. Eller 10.200 per månad
Tillkommer gör amorteringar.
Det innebär att vi har en finansieringskostnad som är icke ringa per månad.
Till detta kommer uppvärmning, hushållsel, kommunala eller samfällighetsavgifter.
Villa har varit fördelaktigt för de med lägre inkomster men nu börjar det krypa upp till nivåer där en normal löntagare tjänar på att sätta sig i den där hyresrätten.
Hade vi bott kvar i villan i Bromma hade banken fått 37 000kr per månad idag.
Lägg därtill elräkningarna vintertid som sved förra vintern och allmänt dyrare allt så är det väl bara att konstatera att det hade blivit att snåla rejält om vi bott kvar och att man hade varit orolig.
Tänk så olika verkligheter vi kan leva i.
Här i villaområdet (högst ordinärt 70-tal) toppade en villa på 4.2 milj under pandemin. Nyligen lades en liknande ut för 3.8 milj. Prisfall säger Bull.
Men det blev budgivning som slutade på 4.9 milj. Hoppla.
Hushållen har det big bättre ställt än den bild som målas upp på den här bloggen.
Jag undrar om någon har undersökt statistiskt hur stor slumpvariationen är för bostadspriser. Jag gissar att den i alla fall är stor nog att det är så när de nominella priserna ungefär står still att alla kan hitta gott om exempel som stödjer den egna uppfattningen om att marknaden är på väg upp/ner.
Ja men det är som jag hela tiden tjatar: när du köper en bostad köper du inte en andel i en indexfond.
https://www.di.se/live/sjunkande-rorelseresultat-for-besqab-inga-produktionsstarter/
Inga produktions starter,
Vet flera mäklare som hoppat av för redan 1 år sedan, likvida mäklare med bra ekonomi, både i eget bolag och privat får enklare att ha is i magen, många nya och belånade oftast unga har inte råd att hålla sig kvar,
Blir intressant att följa volymerna framöver, hur länge orkar/kan de som vägrar sänka hålla ut, och när börjar mäklare tacka nej till säljare som har fantasisummor för sin nyproducerade inköpta lägenheten för 1 år sedan som
Även höjt avgiften med 40% mer än de köpte lyan för.
Utöver sjunkande volym kör det även bli huggsexa om de
Objekt som fortf går att sälja med
”Vettiga säljare”