Gästartikel: Uppdatering från Drones2Ukraine

Nedanstående är en gästartikel från Drones2Ukraine.

Så här i slutet av året tänker jag att det är dags för en avrapportering från oss i Drones2Ukraine. Vi är verkligen inga höjdare på social media eller i löpande kommunikation, det är helt enkelt att tiden inte räcker till och våra kompetenser ligger främst inom andra områden. De sista månaderna har varit kämpiga, det är en utmaning att försöka hitta någon slags balans mellan det ideella arbetet för Ukraina, arbete och familj. Det blir inte lättare när administrativa och byråkratiska utmaningar pockar på, men måste lösas för att stödet till Ukraina ska kunna fortgå. Enkelt sett är det logistiken som vinner kriget och logistik är inte lätt. Byråkrati kommer som grädde på moset. :/

Jag vill samtidigt passa på att lyfta hur många vi ändå är som engagerar oss i Drones2Ukraine på svensk sida. Vi är en bit över 20 personer, som alla bidrar med både stort och smått. Precis som med donationerna, så är det alla bidrag tillsammans som skapar effekt. När Dronarium besökte oss i Skåne i höstas fick vi en detaljerad förståelse för hur dom använder drönare i fält och för vilka problem och risker drönarpiloterna utsätts för. Parallellt med donationshanteringen arbetar vi därför även med olika tekniska och taktiska förbättringar inom ramen för COTS-drönare. Vi fokuserar på det som vi är duktiga på och det som kan göras inom lagens gränser här i Sverige. Sen kommer vi inte berätta vad vi gör här, då det är en ständig kapplöpning i teknikanvändning mellan Ukrainska styrkor och ryssen.

Därför är det viktigt att varje ny fördel ska man kunna dra nytta av så länge som möjligt, tills ryssen har anpassat sig på nytt. Jag kan dock med tillförsikt säga att vi tillsammans lyckas åstadkomma mycket verkan i målet och det kommer finnas gott om historier och material för att i framtiden skriva en bok.

Under hösten har vi även engagerat oss i att bidraga med text till boken ”Drönare/UAS – teknik och förmågor” som ska släppas via KKrVA under tidigt vår. I början av december föreläste jag även om D2U:s arbete och reflektioner för AFCEA Stockholm Chapter på Försvarshögskolan. Det blev tyvärr på distans pga sjukdom, men sådana här möten och träffar är viktiga för oss för att bygga nätverk, men även för värdet av att dela med oss av kunskap för att kunna stärka omvärldens säkerhet. Det är även därför Dronarium nu kan erbjuda sin drönarutbildning inom EU för myndigheter och samhällsviktiga organisationer.

Sista månaderna har varit kämpiga, dels tränger vardagen på med arbete och familj. Ibland känns det hopplöst, men det är bara att bita ihop och se till att vi gör det vi kan för att hjälpa Ukraina. Killarna och tjejerna i Ukraina har ingen tid för vila.

Vår insamlingskampanj för minröjning är snart i hamn, vi har nått 1 750 000 kr av de två miljoner vi har som mål. Pengarna har redan börjat användas för sitt syfte och projektet löper vidare under 2023. Bland annat var Lena Wilderäng på plats i Charkiv för att se en del av utrustningen användas och vi har sedan dess även en bättre förståelse för vilka regelverk som styr verksamheten. I Sverige har vi hjälp från flera parter och nu även ett avtal med specialister som hjälper oss med sensor-frågor för minletandet. Mycket pågår parallellt och behöver sätta sig innan den fjärde skolan kan öppnas upp och ta emot studenter.

De tre vanliga skolorna fortsätter att i stadig takt utbilda drönarpiloter för att skapa effekt i försvaret av Ukraina. Nyligen passerade vi 2’400 examinerade piloter, som efter kriget kommer kunna starkt bidra till återuppbyggandet av Ukraina med hjälp av sin nya kompetens inom UAS, fotogrammetri, specialuppdrag, mm.

Utbildningarna sker i verklig miljö och fortsätter sin verksamhet trots vinter och kyla, då systemen i drift används i princip dygnet runt, året om. Drönarna klarar av kyla tämligen bra, minus 30 är inga större problem om man vet om hårdvarans begräsningar och hanterar den rätt sätt. Den stora risken är om det kommer skit på kameralinsen, eller att det sker kraftig isbildning, men normalt går detta att hantera, allt handlar om kompetens. Däremot brukar det vara pilotens förmåga att hantera kyla som är det stora problemet. Långa stunder av stillasittande, en pilot flyger oftast ihållande större delen av sin tid i fält, gör att kroppen snabbt kyls ned och blodcirkulationen i fingrar försämras. Det leder redan efter några få minuter till kraftigt försämrad finmotorik, vilket leder till nedsatt förmåga.

Inför att Dronarium skulle besöka oss i oktober så pitchade vi ett par idéer för en svensk tillverkare av personlig mil/pol-utrustning. De tog fram ett par olika koncept av nya, unika produkter och demonstrerade dem för Dronarium. Det var särskilt en typ av handvärmare som killarna visade ett stort intresse för. Tillverkaren tog till sig av feedback från Dronarium och hade en förbättrad prototyp framme efter knappt två veckor. De var sedan oss behjälpliga med att få till en prioriterad produktion och leverans som gör att vi nu har två hela pallar med utrustning som skickas till Ukraina. Där tar Dronarium över och ser till att materialet kommer fram ut till drönaroperatörer vid fronten, så att de kan bibehålla hög effekt även i vinterkylan.

Vi har fått mycket bra hjälp och stöd av tillverkaren, men vi behöver täcka upp för självkostnader, som drar iväg då det är en stor produktion av något helt nytt och att vi har behövt prioriterad tillverkning och flygtransport. Vår kostnad är 500 000 kr, vilket är något vi kommer ta från löpande donationer. Vi har redan fått en riktad första donation på 100 000 kr.

Det här är ett specialprojekt som jag själv är mycket stolt över, då jag flugit drönare under sju vintrar och vet hur extremt förödande kylan är för piloten att kunna göra ett bra jobb. Men en liten och enkel insats så kommer drönaroperatörernas förmåga öka drastiskt!

God fortsättning, Gott nytt år och tack för ert stöd till Ukraina! Drones2Ukraine, genom Anton

Tidigare halvårsavropportering finns här.