Gasledningen och första omdömen Midvintermörker

Återigen bekräftar Wikileaks det vi redan visste, nämligen att den rysk-tyska gasledningen Nord Stream under alla omständigheter skulle byggs. Avbrutna gasleveranser genom Ukraina var bara ett spel för galleriet för att tvinga EU-länderna att acceptera den nya gasledningen genom bl a svenskt vatten. Klassisk rysk maskirovka, vilket också förklarar att Ukraina bestämt hävdade att de minsann visst hade betalat för gasen.

Som grädde på moset höll man inför det svenska beslutet de två största militärövningar man gjort sedan murens fall, Zapad-09 och Ladoga-09, där man demonstrerade landstigningskapacitet från luft och vatten, allt med ett scenario där man skyddade vital rysk energiinfrastruktur, dvs gasledningen.

Sveriges regering gjorde som alla länder utan ett försvar, drog ner byxorna, bugade djupt, tackade för att man ännu inte blivit utsatt för vapenverkan och gav sitt godkännande till gasledningen och även tillgång till svenska hamnar i Slite och Karlskrona för byggande av ledningen. Kallas sk svensk tyst diplomati, säg inget, nicka tyst och håll med. Allt snack om att Östersjön har en känslig miljö var som bortblåst.

Gotlands redan strategiska läge dubblades i ett slag, och via ön kan man inte bara kontrollera hela Östersjön utan nu även framöver gasledningen. Återstår att se hur och vem som skall sköta patrullerandet av denna för Ryssland kritiska infrastruktur.

I fiktionens värld kan man förstås dra det hela ett steg till till dess logiska konsekvens och frågan om vem som skall ha trupp stationerad på Gotland, vilket jag gör i min nyss utkomna technothriller Midvintermörker. Alla länder har ett försvar, sitt eget eller någon annans, men Gotland har inget annat än en enda bataljon lätt fotburet infanteri från de nationella skyddstyrkorna (även känt som hemvärnet).

De första av köparna av boken har nu börjat få sina böcker, och i en del fall även börjat läsa. Eller rent av nattmanglat färdigt hela boken. Därmed börjar det rinna in en del omdömen på både forum och via e-post. Än så länge inga negativa omdömen, men det kommer säkert. Forumomdömena har jag hittat via Google-Fu eller specifik bevakning av lågoddsare som SoldF.com.

Det har varit en del tekniska problem, och den första omgången böcker har vissa små tryckfel, bland annat inte den senaste versionen av efterordet och några få i sista stund korrade stavfel som inte kom med. Det kan ha lett till försenade leveranser på en del håll, men alla som köpte förra veckan skall nog ha sin bok i näven den här veckan. Skall lägga ut en errata för efterordet, men i princip enda skillnaden är att jag i den felaktiga versionen bara nämnde Zapad-09 och inte även Ladoga-09.

Oavsett, här kommer lite omdömen.

En läsare skriver följande.

“Du har lyckats mycket bra med din debut. Jag gillar Tom Clancys böcker, och den här är i samma anda. Mycket underhållande! Jag ska rekommendera den för mina vänner.”

På Flashbacks försvarsdebatt hittar man följande omdöme.

“Det är en bok ingen seriös säkerhetspolitisk debattör kommer att kunna undgå att läsa. Själv sitter jag och läser den nu, men tvingades ta en paus då jag sitter med hjärtat i halsgropen hela tiden.”

En liten utförligare mailkommentar nedan.

“Fantastiskt jobb och den var lätt att läsa även om man som jag inte är så förtjust i stridsskildringar utan bara glider igenom dem och tyvärr även personerna för att se skeendena, idéerna och hur det slutar. Du fick en tår för [Spoiler struken för ett moment i kapitel 6 Sten, sax, påse]. Sedan är jag väldigt förtjust i att historien är avslutad och blir det en uppföljare blir det intressant att se vad du hittar på för politisk omgivning till den.”

En annan köpare fick bara läsa första kapitlet innan hustrun snodde boken och vägrade släppa ifrån sig den. “Hon tycker att den är jättebra” meddelades det.

Det är ju sportlov och en sportlovande läsare skriver “men jag hade lika gärna kunnat sitta och läsa hela tiden för den är jättespännande! Kanske är Tom Clancy en inspiration?”

Det finns åtminstone en lite mer omfattande recension ute på nätet, som påminner mig om vad en av de bollplank och faktagranskare jag haft förmånen att kommunicera med under skrivandet sagt. Nämligen att jag i stridsmomenten utmärkt återgett stridens nerv, ”tempo, förvirring, snabba bud, mängder av information”. Och h*n borde veta, eftersom personen själv varit i skarp strid flera gånger.

Den för bloggläsarna inte helt okände Magnus Redin har iaf skrivit följande recension på försvarsforumet Soldf.com, där stridens osäkerhet och brist på överblick (=rörighet) återkommer.

“Jag har precis läst ut Midvintermörker och kan rekommendera den som vår tids Operation Garbo. Att läsa dem i följd efter varandra är nog direkt plågsamt för en försvarsvän då Lars i hela handlingen strör ut små anekdoter om försvarets förfall och mycket av det som hans hjältar bittert saknar är det som “Harry Winter” kritiserade som otillräckligt.

Om man gillar stridsbeskrivningar, vilket jag inte är någon kännare av, tror jag att det finns mycket att hämta i Midvintermörker. Det bästa tror jag är att det är ganska rörigt och osäkert och mycket går åt skogen, ingen hjälte är osårbar även om en del är ganska sega. Allt kuggar dock i vartannat så man som läsare får ett skeende som går att följa. Det hör till en sådan här bok att nämna kalibrar och tekniska anekdoter men för mig gick det inte till överdrift utan fungerade som en markering av olika aktörers status och en beskrivning av vad tekniken ger för ramar för handlingen, något jag uppskattar som gammal SF läsare.

Läskänslan var lite som att plöja en Dan Brown. Roligast är att det delas ut kängor, ofta som icke politiskt korrekta verklighetsbeskrivningar av konflikter, krig, beredskap och även säkerhetspolitik. Det finns inte mycket säkerhetspolitik, allt händer ganska snabbt och det som finns känns givetvis orealistiskt för inte kan väl Sverige vara som vilket litet land som helst och drabbas av samma öden som brukar drabba oviktiga småstater?

Gillar man Operation Garbo, eller actionsekvenserna i Jan Guillous Hamiltonböcker kan jag rekommendera Midvintermörker.”

Undantaget att jag faktiskt inte läst Operation Garbo, så har Redin ovan helt rättvist beskrivit boken inklusive hur olika trådar kuggar i varanadra för att ge ett följbart skeende eller hur tekniska beskrivningar förhoppningsvis är relevanta. Trots allt är det en technothriller. Roligast är förstås Dan Brown-jämförelsen även om jag försökt att undvika hans ordbajseri utan hålla lite högre tempo.

Så skall man sammanfatta ovanstående så är det 2 x Tom Clancy, 2x Operation Garbo, 1x Dan Brown och 1x Jan Guillou. Operation Garbo möter Tom Clancy i form av Dan Brown och Jan Guillou?

Midvintermörker finns att köpa via Ord & Bok 199:- plus frakt 19:-, Adlibris 237:- fraktfritt, Bokia 233:- plus frakt 19:-, Ugglan 233:- plus frakt 19:- eller Bokus 253:- fraktfritt
.