Svenska Dagbladet har faktiskt en ganska balanserad artikel om den eventuella återhämtningen från den ekonomiska krisen. Man lyckas både få med alla optimisters drömalternativ, en V-formad återhämtning, såväl som den mer realistiska dubya, som alltså följer 1929-scenariot.
Nu läser väl folk artikeln som de vill, och tar alla ord som skrivs som ett tecken på att allt är över.
SvD avslutar däremot balanserat, och jag citerar:
Det finns dock inget som säger att vi får se en upprepning av de gyllene tiderna. Det kan lika gärna bli som de dryga åren 1960–1982, då världsekonomin stördes av fem recessioner.
Frågan är bara hur många som läser det. Vi hade en fantastisk ekonomisk utveckling de senaste 30 åren, så till den grad att många börjat tro på att den är normen. Men det kan lika gärna röra sig om de sedvanliga Kondratiev-cyklerna, och efter 30 goda år kommer 30 dåliga. Men det är lätt att glömma bort över en generation.
Sedan är det lite optimistiskt att kalla nuvarande läge för en lågkonjunktur, som man gör i artikeln.
12 kommentarer
I en intervju på financial sense i helgen så menade författaren där att man inte kan jämföra den här ekonomiska krisen med 1930-talets depression – nej, för att hitta någonting som motsvarar det man nu ser så får man istället gå tillbaka till 1600-talets spekulation i tulpanlökar…
Det vi sett ännu så länge är alltså sannolikt bara den första fasen i den här krisen. Under de senaste månaderna har vi fått se en återhämtning på aktiemarknaderna världen över som gjort att förhoppningarna stiger om att krisen nu skulle vara nära sitt slut…
Men ingenting kan dock vara mera felaktigt än att tro det. Istället så kommer denna återhämtning efter en tid att övergå i en ny och lång period av försämringar i det ekonomiska klimatet. Stimulansåtgärder för tusentals miljarder dollar som när de ebbar ut leder till ännu värre problem än vad som var fallet innan. Arbetslösheten fortsätter att skjuta i höjden, företagskonkurserna sätter nya rekord, företagens vinster förbyts i förluster, världshandeln stagnerar, efterfrågan på alltifrån storbildstv till oljeplattformar rasar, inflationen sprider sig över världen som en skogsbrand, den reala köpkraften eroderar bort, räntorna tvingas tillslut åter upp, fastighetspriserna rasar… osv.
Detta är ännu ingen ekonomisk katastrof, men det finns mycket som talar för att det kommer att bli en ekonomisk katastrof. Och vi har under 30 år av ansvarslöst ekonomiskt beteende lagt grunden för denna katastrof. Man kan blunda för detta faktum om man vill, men denna världsomfattande ekonomiska kris kommer säkert att bli någonting som nu levande generationer kommer att ta med sig och minnas under hela sina resterande liv.
Det är ärligt talat väldigt svårt att se någonting som egentligen skulle kunna få ett slut på krisen ens om några år. Kanske blir det som du säger en period av 30 år av bistra tider som nu tagit sin början, eller så kanske det blir en ny militär kapprustning som till slut får fart på hjulen igen – och frågan är väl i så fall vilket av dessa två alternativ som egentligen är bättre…?
Krisen är över. Tack vare att världens ledare visade handlingskraft i tid lyckades vi avvärja även denna kris. Vi är i början av en ny högkonjunktur.
Det största misstaget många gör på finansmarknaden är att tolka långsamma cykliska förlopp som linjära.
2009-07-27 14:25
Vi får väl se..
Vad de "handlingskraftiga ledarna" gjort är att skjuta problemen på framtiden (för man vågade inte ta stålbadet som behövdes). Man har inte löst något, bara skjutit på problemen till framtiden.. så att man förhoppningsvis kan skylla på någon annan när krisen slår till (och man lämnat det sjunkande skeppet).
-Nejdu, jag ser snarare centralbanker och politiker som problemet just nu..
Sorry, men jag kan inte se att de "handlingskraftiga ledarna" förbättrat något på makronivå, snarare försämrat villkoren genom orättvis behandling av företag (to big to fail).. Vem vill driva företag under sådana villkor, det är moraliskt förkastligt att rädda vissa företag, men inte andra.
Känner du inspirationen till att starta ett företag, jag gör det då inte? Det finns fortfarande för mycket skulder..
Det ter som som man gör samma misstag som Japan gjorde.. Fast Japan där hade man relativt hög sparkvot, de fanns inte i USA.
Thaman
Visst kan det kanske tyckas att vi är början på en högkonjuktur i Kina, Indien, Brasilien..
Men USA och delar av Europa, no no..
"According to the Fed's Flow of Funds Accounts of the United States, at the end of the first quarter, the U.S. had $6.8 trillion in Treasury debt, $8.2 trillion in government agency debt, $2.7 trillion in municipal debt, $11.6 trillion of corporate debt, $14.6 trillion in mortgage debt, $2.5 trillion in consumer debt, plus $6.5 trillion in other debts.
"
Tar nog ett tag för USA att göra sig av med detta…
PD
PD, 8-10% inflation under 5 år kommer att "lösa" problemet.
Inflation som lösning, ja, men det kan nog bli betydligt högre än 10% något eller några år. 2012 t ex.
Trams! Idag har vi väldigt låg inflation eller t.o.m deflation. Hade det inte varit för FEDs handlingskraft hade vi haft förödande hög deflatiion. Riksbankerna vet vad de gör och kommer efterhand att höja räntan i takt med att inflationen stiger och på så sätt se till att inflationen aldrig drar iväg över inflationsmålet på 2%.
Roligaste kommentaren idag, "trams". Inflationen var en bra bit över inflationsmålet på 2% redan tidigare, redan utan att ha drivit en nollräntepolitik.
Att sedan KPI inte är samma sak som inflation, utan KPI är bara KPI, är en annan femma. M1 och M3, dvs riktig inflation, växer alltjämt. 7.4% i juni för M1 jmf med 6.2% i maj. M3 växte i juni med 1.6%, och utlåningen till hushållen växte med 7.7% jmf med för ett år sedan. Så var det med den avskuldningen…
Måste säga att artikeln på SvD var nästan pinsam. Många fokuserar på enstaka indikatorer vid enstaka tillfällen. En översikt av ekonomin visar på ett grav ekonomiskt läge och slutet på eländet finns inte nu när regeringar världen över gett sig in i kampen om vem som kan lägga mest pengar på att rädda sin ekonomi. Centralbankerna i Europa och även USA säljer sitt guld (eller SÅLDE eftersom CBGA löpt ut om jag inte har fel) för att priserna på artificiellt låga nivåer, detta gynnar givetvis dollarn men det ska bli intressant att se vad som händer när man inte längre kan manipulera sig ur hela denna cirkusen. Ta en tur bort till andra sidan atlanten och läs om HFT som skapar rubriker då man insett att hela Wall Street är söndermanipulerad av dessa aktörer (där Goldman-Sachs är den största).
Anonym 18.09 är ett bevis på att indoktrineringen fungerar alldeles utmärkt.
Jämför KPI 2000-2007 med bostadsprisutvecklingen i våra storstäder under samma period. Ingen inflation?
"Att sedan KPI inte är samma sak som inflation, utan KPI är bara KPI, är en annan femma. M1 och M3, dvs riktig inflation, växer alltjämt. 7.4% i juni för M1 jmf med 6.2% i maj. M3 växte i juni med 1.6%, och utlåningen till hushållen växte med 7.7% jmf med för ett år sedan. Så var det med den avskuldningen…"
M3-tillväxten har inte varit lägre sedan juli 2004. Hur tolkar man detta egentligen. Samtigt så visst kan det vara oroväckande att M1:s ökningstakt stiger i spåren av finanskrisen men även detta är väl ganska naturligt med en så pass låg ränta.
Vi har alltså en ökning av kontanter (pga låg ränta) men lågra ökningstakt av M3. Betyder inte detta att indirekt att folk lånar mer än tidigare? Jag tänkte mest eftersom om kontanta medel ökar i samhället medan inlåningen minskar så måste detta innebära att folk konsumerar mer än tidigare, eller?
/Hobby-nationalekonom