Jag måste erkänna en helomvändning i frågan om Koenigsegg. Skit samma i om hela budprocessen kring Saab Automobile och om det rör sig om ett PR-trick eller inte.
Låt oss utgå från att det är ett uppriktigt och ärligt agerande från Koenigseggs sida.
Vad som då övertygat mig om att Koenigsegg faktisk skulle vara rätt för Saab är ett blogginlägg från bloggaren The Brand-Man. Läs det.
Det är kanske så att vad Saab behöver är passionen tillbaka, passionen för bilbyggandet, passionen för konstruktion av bilar. Inte den slentrian och 9 till 5-anda som blir när man ingår i en stor bilkoncern. Det är kanske inte någon slump att Saab 9-5 har just den modellbeteckningen? För att inte tala om vad 9-3 innebär. Jobbar man inte ens åtta timmar + lunch på Saab?
Nej, Saabs konstruktörer kanske återigen kan få lite passion för vad man sysslar med, komma med heltokiga designlösningar som gör att man kan peka ut att där kör en Saab. Fram till GM-tiden, så var Saab-bilar unika och stack ut. Saab 900 kombikupé. Liksom. Saab 90, Saab 93, Saab 94 Sonett, Saab 96, Saab 97, Saab 99. Turbo.
In med vansinnigheterna, in med entrepenörsandan. Skit samma om det innebär att man halverar storleken på Saab. Med Koenigsegg Group som ägare så kanske det finns en framtid i märket. Innovativa, roliga och unika bilar. Inte bara ett trött premiummärke bland alla andra.
Men tyvärr så tar det fortfarande tid att utveckla en bil, en riktig Saab Koenigsegg. Men låt oss iaf drömma om att Koenigsegg radikalt kan förändra och förnya utvecklingsprocessen hos Saab Automobile. Det vore något som hela den stagnerande bilbranschen skulle må bra av.
För vad som krävs är passion. Inte 9-5 eller 9-3.
Sedan tror jag dock att facket kommer bli redigt sura, för jag utgår från att Koenigsegg Group kommer trimma organisationen, oavsett om de