Ekonomiakademikerna på bloggen Economistas verkar ansluta sig till att fri nedladdning av t ex musik på nätet inte vore samhällsekonomiskt skadligt.
Därmed ansluter de sig i någon form till vad jag skrivit om digital allemansrätt, dvs möjlighet till visst fritt nyttjande av upphovsrättsligt skyddade verk, samtidigt som rätten att tjäna pengar på verken fortfarande ligger på upphovsrättshavaren.
Fortfarande kvarstår fakta: Långt ifrån alla företagare kan leva på sitt företagande, och musiker och andra kreatörer skall inte vara undantagna genom speciallagstiftning som ger dem större rättigheter än polis och myndigheter.
Tänk om alla som älskade att spela golf per automatik hade rätten att kunna försörja sig på att spela golf? Så fungerar inte världen eller företagande.
I övrigt är det kul att Beatrice Ask kallar IPRED-motståndarna för “små, högljudda grupper“. 40 000 i en Facebook-grupp (och då är inte alla med på Facebook eller vill inte ansluta sig den vägen), är inte mycket mindre än de 57 000 som är medlemmar i (m)oderaterna. Ett parti där för övrigt det också finns motstånd bland medlemmarna. Men det främsta regeringspartiet är väl en liten högljudd grupp?
Den lilla högljudda gruppen (c)enterpartiet vill ändra IPRED-förslaget. Förvisso skall upphovsrättsinnehavare fortfarande få större befogenheter än myndigheter och polis, men det är ju åtminstone något.
1 kommentar
Rätt kalkyl. ; )