Euro – nej tack

Euromonstret reser sitt fula huvud igen med stora rubriker hos Svenska Dagbladet.

Sifo har på uppdrag av SvD gjort en ny undersökning om svenskarnas attityd till euron, vilket väl rimligtvis är ett led i nya försök att trumma genom skiten. Motivet skulle vara att finanskrisen och den försvagade kronan ändrat folks uppfattning och att det därmed kan vara läge att försök göra den irreparabla skada euron skulle ge.

Sveriges statsfinanser är goda, och tillsammans med den fallande kronan så kommer Sveriges exportindustri att stärkas. Sverige kan inte leva på någon inhemsk marknad, eller på konsumtionen av varor tillverkade i Kina, utan det är export som gäller. Nu blir det mer export och mindre eller dyrare import av plastprylar från Kina. Dit räknas även kläder, som ju oftast är gjorda av plast, t ex polyester, nylon eller fleece.

Hade vi haft euron som valuta hade enda sättet att stärka vår konkurrenskraft varit att sänka lönerna.

Vi har haft ett antal år av kreditbaserad överkonsumtion av saker vi inte behöver. Att införa euron med förhoppningen att vi skall slippa ta ansvar och kunna fortsätta överkonsumera onödiga prylar är inte bara naivt, utan korkat. Om det är något vi har lärt oss de senaste åren så är det hur dålig euron varit för de flesta medlemsländer och dessa medlemsländers befolkning.

Nåja, alla valutaunioner upphör till slut. Utom kanske den Skandinaviska Myntunionen (1873-1914), som fortfarande inte formellt upplösts, bara i praktiken. Ni minns väl den? Eller den Latinska Valutaunionen (1865 – 1927), mellan Frankrike, Italien, Spanien, Grekland, Spanien och Belgien, en union som både Storbrittanien och USA övervägde att gå med i?