Johan Norberg

Johan Norbergs nya bok, Eurokrasch – en tragedi i tre akter (Hydra Förlag – Bokia 156:-, Bokus 158:-, Adlibris 159:-,  CDON 169:-) är helt obligatorisk läsning för alla som vill förstå bakgrunden till euron, dess skapande och dess helt förutsagda problem, den nuvarande krisen och varthän man är på väg.

Johan Norberg på bokmässan

Med sina 159 sidor, inklusive referenser, är den också tacksamt kortfattad, men ger ändå en komplett bild. 

Inledningen, där det talas om hur grekiska föräldrar överger sina barn till barnhem efter att stå utan vare sig bostad eller inkomst, kan jag för övrigt verifiera efter att ha pratat med boende i Grekland. Det finns i princip inga statliga sociala skyddsnät i Grekland och något som fungerar väldigt effektivt är att vräka de som missar att betala sin hyra. Några förmildrande omständigheter för barnfamiljer existerar inte och har man inte släktingar så överger desperata föräldrar sina barn, så de åtminstone kan äta sig mätta på barnhem.

Boken är uppdelad som en klassisk grekisk tragedi. Först med arrogans/övermod (hybris) som beskriver bakgrunden till euron skapande och hur man helt medvetet undvek att införa de mekanismer som hade gett eurozonen en chans. Eurons skapare var rent av medvetna om att det hela sannolikt skulle gå åt helvete, i den mån de alls kunde något om ekonomi – vilket inte makthavare som Kohl eller Mitterand kunde när man klubbade Maastricht-avtalet 1992 och sedermera ERM II 1999. Andra delen handlar om dåraktigheten (ate) i uppbyggandet inför kraschen och sista delen täcker undergången (nemesis).

Norberg avrundar sedan med vad som kommer hända om kraschen väl kommer.

Mycket läsvärt. Har strukit under en lång rad citat man kunde återge, både Norbergs egna formuleringar, såväl som hans citeringar av makthavare. Men det finns helt enkelt för många bra för att välja ut något.

Gå och köp (Bokia 156:-, Bokus 158:-, Adlibris 159:-,  CDON 169:-) och läs. Det är årets skräckläsning i tragediform. 

Tacka sedan svenska folket för att vi hade det sunda förnuftet att rösta nej till euron. 

Och nej, det spelar ingen roll om man klassar Johan Norberg som nyliberal eller ej.  Det finns inte ett ord på fel plats i den här boken. För övrigt är Johan Norberg god vän med Maria Wetterstrand och hon är även avtackad i boken, för den som tror att allt är svart/vitt här i världen.

Jag har heller aldrig lovat att vara konsekvent på något sätt – det är en fördel när man är ideologiskt fri. Det är tillämpningen av nyliberalismen som är fel, men samtidigt kommer den att likt kommunistiska diktaturer aldrig nå nirvana. Precis som kommunismen aldrig kommer förbi proletariatets diktatur, så kommer inte nyliberalismen förbi kapitalets diktatur för att nå riktig frihet. Och kom ihåg – för fungerande liberalism måste man ha en stat som sköter sitt övervakande uppdrag och inte sitter i samma båt som kapitalet – en stat som likt i USA 1911 slog sönder Standard Oil i ca 40 stycken mindre bolag eller 1974 slog sönder telefonmonopolet AT&T till sju regionala nätbolag. Något vi borde ha gjort, och fortfarande kan göra om det funnits någon ryggrad i svenska politiker, med Telia. Det finns även fler lokala monopol som borde krossas om man skulle ha en fungerande marknadsekonomi, t ex inköpsmonopolen inom skogsbruk och jordbruk. Att Arla fick ta över Milko är ett tydligt exempel på hur staten inte sköter sin uppgift. Men även de svenska storbankerna borde slås sönder i flera samhällsviktiga delar, separerade från de spekulativa inslagen. Varför ska samhällsviktiga funktioner som betalningssystem, kontohantering, transaktioner och viktiga krediter finansiera spekulativa investeringar utomlands eller bankernas egen trading? Varför ska de samhällsviktiga och ständigt lönsamma delarna behöva dras med för att banker lånat ut pengar till nästa land att krascha – Spanien?

Nyliberalism kan aldrig fungera utan äkta konkurrens och lösningen är småskalighet, men tillämpningen är tvärt om alltid storskalig i verkligheten över hela västvärlden. Dessutom en skattefinansierad sådan.