Det finns mycket man kan anklaga sittande alliansregim för, vilket näthatsajten Alliansfritt Sverige gärna ägnar sig åt. Men ofta har de ingenting på fötterna annat än hat och retorik, vilket tydligt framkommer i deras senaste hatkampanj Bestycka Gotland. Denna leds av en talesman för Neurologiskt handikappades riksförbund och det är alltså lönen från det riksförbundet som finansierar kampanjen, liksom mycket av det som sker på alliansfrittsverige.se.
Latest in försvaret
Av och till klagas det ju över att jag är negativ, vilket ju gör att det är ännu viktigare att uppmärksamma den positiva utvecklingen. I det här fallet gäller det försvarsmakten som på allvar har börjat titta på att återta svensk försvarsförmåga.
Som ett led i detta har man nu inrättat ett specialcenter hos Livgardet på Kungsängen, NCGMO – Nordic Centre for Gender in Military Operations!
Ja, ni läste rätt. Gender är det som på svenska kallas genus, och äntligen har alltså Försvarsmakten ändrat fokus efter den strategiska blackouten och börjat satsa på riktig återtagning. Läs mer om denna för Sveriges försvar centrala fråga hos Försvarsmakten. Chef för centret blir kommendörkapten Jan Dunmurray, som kanske kommer få tilltalsnamnet kommendörkapten Klänning. Trots allt hade ju polisen sin kapten Klänning, men han levde inte riktigt som han lärde.
Naturligtvis är genusfrågor förstås viktigt när man är på utlandsmission, speciellt i länder där FN-personal inte sällan köper lokalbefolkningens ”tjänster” eller där kvinnor i allmänhet förtrycks. Och kvinnor är naturligtvis alltid offer i krig. Förstås.
Låt oss avsluta med floskeltoppen, från Försvarsmaktens hemsida, min fetstil.
”Enligt Jan Dunmurray kommer workshopen att fokusera på områden där avsikten är att komma fram till en gemensam syn på vilken väg man ska gå: övergripande doktrin och policy för genderfrågor; hur man ska utbilda och förbereda såväl enskilda stabsofficerare som förbandsenheter, samt hur man bäst ska arbeta med erfarenheter och lärdomar man dragit från tidigare insatser.
– Det nya centret ska inte ta ledningsansvar för alla frågeställningar, men vi ska jobba för att stödja den, eller de, organisationer som är bäst inom sitt delområde i syfte att utveckla denna del maximalt genom vår expertis. Vår förhoppning är att vi ska kunna bidra till öppenhet och transparens mellan alla inblandade, så att genderrelaterade frågor får ett bra genomslag i all militär verksamhet. Detta i sin tur kommer att gagna alla inblandade, framför allt civilbefolkningen som finns mitt i de konfliktdrabbade områden där vi bedriver militära operationer. Det är den operativa effekten i det säkerhetsstödjande arbetet som är vår ledstjärna, avslutar Jan Dunmurray.”
Min spontana reaktion är att det finns alldeles för många officerare på högre nivå än kompani.
Annat var det förr i tiden. Då lärde man sig tyvärr bara hur man bäst och snabbast skulle nedkämpa den fiende som kom för att anfalla Sverige. Men att sätta sig ner och via gruppterapi reda ut var det gick snett i barndomen är antagligen mer kostnadseffektivt kan jag direkt medge.
Bring on the flame-war:
Trots att det ekonomiska försvaret likt civilförsvaret helt lagts ner under den strategiska blackouten så har faktiskt Sverige kvar beredskaplager av fossila bränslen. Dessa hålls i privat regi och disponeras under diktat från IEA för internationell avlastning i händelse av försörjningskris.
Den indragna australiska myndighetsrapporten om peak oil, BITRE-117c (c för censurerad), innehåller en hel del intressant data. Exempelvis oljeproduktion för olika länder och regioner tillbaka till 1915, mätt i miljarder fat per år, Gb.
Jag är fortfarande inte klar med blogginlägget om de svenska i amatörkretsar kallade riksbunkrar, de hemliga bergrum och anläggningar där rikets civila respektive militära ledning var tänkt att sitta i krig. Det är förstås en svår balansgång att skriva om, men i avvecklingens tid har det publikt framkommit en del nytt på sistone värt att skriva kring. Om inte annat så är det inte bara Bålsta som inte längre är retuscherad hos Hitta.se eller Google Maps, samtidigt som t ex nedlagda fd RRGS Rockan som FortV har till salu fortfarande är retuscherad.
För egen del handlar det om bokresearch. Jag vill ju inte placera ut en fiktiv riksbunker i ett berg där det faktiskt finns en anläggning på riktigt, samtidigt som jag vill skriva om riktiga orter och platsnamn och ha något som ligger lagom nära verkligheten. En verklighet som flyttat den tabubelagda Zonen genom decennierna.
Vad som är enklare att skriva om är de utländska riksbunkrarna. De är långt ifrån så hemliga som de svenska, som jag nämnt om danska Finderup så syns de tydligt och är rent av utmärkta med tydliga vägskyltar. En del av dem iaf. Det blir en del Google Maps i inlägget så jag lägger in en läs mer här för att inte tynga ner bloggens framsida. Vi börjar med USA.