På grund av Musks härjningar på Twitter kommer jag förr eller senare bli avstängd eller nedvoterad så att jag inte syns längre. Bloggen kommer förbli min primära plattform, men som Twitter-backup har jag nu öppnat ett konto på Post. Det är förstås milsvitt från att vara fördelarna med Twitter, men Musks agerande är en påminnelse om att man ska äga sin plattform själv och att man bara finns på andras sociala medieplattformar på nåder.
OBS: Det har startats fejkade konton i mitt namn på Mastodon. Jag har inga konton på Mastodon. Dessa är fejk och det är inte jag. Samtliga mina konton listas på bloggens kontaktsida, allt annat är fejk och jag har inget konto på Mastodon.
Tillägg: Elon förbjöd just att nämna att man har konton på Post, Mastodon, Instragram, Facebook mfl plattformar eller länka till dessa på Twitter. Twitters regler uppdaterades nyss. På en söndag. Som Musk sade om Teslas Superchargernätverk en gång: ”If your only defense is a moat, you will lose the war.” Nu försöker han skydda Twitter med just en vallgrav.
Elon Musk har förstås som allsmäktig ägare och Gud Fader Själv på Twitter sedan köpet i sin fulla rätt att agera precis hur han vill gällande att sparka ut folk eller dag till dag införa nya godtyckliga regler. Det bryter inte mot någons yttrandefrihet, eftersom yttrandefrihet handlar om att stat och myndigheter inte får hindra folk från att etablera plattformar för yttrande – men staten får t ex begränsa vad som får yttras, t ex HMF-lagarna, förtalslagarna, säkerhetsskyddslagarna mfl exempel.
Att bli utsparkad från någon annans sociala medieplattform kanske kränker din självkänsla, men det kränker inte dina rättigheter.
Jag har säkert länkat till Flight Radar 24 någon gång på Twitter, och därmed kan jag enligt de nya reglerna bli utsparkad. Därtill har nu Musk infört att den som blir blockad av tillräckligt många röstas ner och kommer inte längre synas i följarnas eller andras flöden. Således går det nu utmärkt för grupperingar att gå ihop och gruppblocka någon för att frysa ut dem från Twitter. Många Ukraina-konton har också redan försvunnit ur flödena fast man följer dem.
Ja, jag sparkar ut folk från bloggens kommentarsfält. Men jag har inte påstått att denna blogg är till för någon annans yttrande än mitt eget – ni är fantastiska människor i kommentarsfältet, men ibland slår det fel någonstans och då blir det konsekvenser. Nackdelen med kommentarsfältet är att man inte kan se en profil på kommentatorn – vem är denna person, vad jobbar personen med, vad har personen för bakgrund.
Twitter fyller tre funktioner för mig. Dels den försthands kommersiella, dvs att kunna marknadsföra min blogg och mina böcker. Dels informationsinhämtning och omvärldsbevakning för både blogg och böcker. Och slutligen social interaktion med en del fantastiska människor man inte når på annat vis – sakkunniga, vissa kändisar, kollegor och makthavare, och en del riktigt trevliga människor man blivit onlinebekanta med. Många av dem återfinns inte här i kommentarsfältet, så jag kommer väl sakna dem när jag blir utsparkad eller blir nedvoterad och osynlig.
Även när jag blir nedvoterad framöver via organiserad massblockering så kan jag fortsätta med informationsinhämtningen. Men exempelvis kommer jag få mindre trafik från Twitter. Nu står det inte för enormt mycket trafik. Av förra veckans 847 823 besök levererade Twitter 7 116 besök, och Facebook 4 565. Så det är bara brus i sammanhanget. Värre var det när Facebook ändrade sina algoritmer till att i princip endast de som betalar för att marknadsföra länkar skulle visas. Tror det var i februari 2018 som därmed ca 20% av bloggens trafik försvann över en natt.
Men så är det när man förlitar sig på någon annans plattform.
Förr var folk bloggare. Nu är de influencers. Skillnaden består i att man bygger sin plattform på Facebook, Instagram, Tik-Tok eller Twitter och alltså när som helst kan bli av med den. Jag har fortsatt vara bloggare. Jag har officiella Instagram och Facebook-konton, men där postar jag i princip bara bokrelaterade saker som ren marknadsföring. Jag postar generellt inte länkar till bloggen, då de ändå inte visas eftersom jag inte betalar Facebook för dem, plus att jag hellre ser att ni trevliga personer här i kommentarsfältet kommenterar här på bloggen istället. Mitt privata Facebookkonto använder jag allt mindre.
I alla fall har jag nu som backup för den dagen jag sparkas ut från Twitter av Musks godtycke reggat ett konto på nya tjänsten Post, som är i beta och därmed har en kölista. Jag hittas där som @larswilderang. Än så länge har jag 10 följare, mot 64 620 på Twitter. Så lite annorlunda.
Det som verkligen är annorlunda är Twitters stora styrka, nämligen de där makthavarna, kändisarna och sakkunniga som man kan interagera med direkt. För svensk del saknas de fortfarande på Post. Kanske kommer de, kanske kommer de inte.
Jag tar i alla fall ett första steg. Ska försöka posta samma eget content på Post som på Twitter, men det som baserar sig på Twitter-interaktioner uteblir förstås.
För att komma förbi kölistan till Post så kan man bjuda in andra. Lyckas man bjuda in fem andra släpps man själv in före kön.
När jag dropkickas ut från Twitter blir det väl liten påverkan här på bloggen. Jag har andra kanaler för att hämta in information och skillnaden blir väl att jag slutar länka till källor på Twitter. Följer du mig inte på Twitter idag blir förändringen minimal.
Det viktiga som jag upprepat om och om igen är och förblir att äg din egen plattform om du ska bygga en affärsverksamhet på den och räkna inte med att sociala medier kan användas för din marknadsföring – de kan när som helst ryckas från dig.
Sedan får vi se om Post når kritisk massa för den svenska sfären. För det krävs att några stora personligheter i i svenska sociala medier kommer in där och är aktiva, och då menar jag betydligt vettigare och viktigare personer än mig. Det kan mycket väl floppa, men tjänsten ser bra ut om än i tidig beta.
Blir kanske lite vemodigt att säga farväl till 13 år på Twitter och 64 000 följare, men är det Musks vilja så finns det inget jag kan göra åt det. Livet går vidare ändå.
