Svenska Dagbladet uppmärksammar att Handelsbankens analytiker varnar att bostadspriserna riskerar falla 10-20% om Riksbankens annonserade räntebana följs. Siffrorna avser ett snitt för landet, och historiskt har rasen varit större än medlet i de områden där priserna stigit mest.
Naturligtvis instämmer inte mäklarkåren, som trots allt lever på drömmen att bostadspriserna stiger för alltid mot oändligheten, även justerat för inflationen. De som belånat sig upp över öronen och köpt bostad för mer pengar än de egentligen har råd med förnekar förstås också detta.
Jag kan passa på att påminna om hur bostadsmarknaden var under de mörka åren på 1990-talet, vilket många av de nya bostadsköparna inte känner till, eller helst förnekar. Själva sålde vi en lägenhet 1km från Avenyn i Göteborg år 1997. På tre månader var totalt tre personer intresserade av lägenheten. Tre personer, inte tre visningar med trettio personer styck, utan totalt tre spekulanter. På tre månader. Då hade ändå bostadspriserna fallit med åtminstone 75% för bostadsrätter mot de gladaste åren i slutet av 80-talet. Försäljningspriset blev ca 3000:- SEK per kvadratmeter. Motsvarande lägenhet i samma förening kostar idag ca 26 000:-. Ett nytt fall på 75% tar ner priserna till ca 6500:-.
Och det fanns färre bostäder i storstaden Göteborg då, än vad det finns idag. Det samma gäller i Stockholm och Malmö. Antalet bostäder har ökat, så bristen är lägre nu än då. När drömmarna om evigt stigande bostadspriser försvinner, så försvinner också många av spekulanterna.
Vill man studera bostadspriserna justerat för inflationen, så har jag skrivit inlägg om det tidigare. Bostadspriserna är nu de högsta på nästan 400 år, justerat för inflationen, och det har varit många krascher genom åren. Att tro att priserna stannar på dessa rekordnivåer är väldigt naivt. Att tro att de fortsätter stiga för evigt är ännu dummare.
På 50-talet var priserna de inflationsjusterat lägsta under denna period på nästan 400 år, och vi har alltså fått se en extrem uppgång de senaste 60 åren, som ingalunda är något normalt och speciellt inte är något man skall vänta sig kommer fortsätta.
Sverige riskerar nu att upprepa samma utveckling som USA hade och som orsakade den globala finanskrisen, även om en kris för Sverige blir mer lokal. Men redan idag blöder våra banker från halsen, och med kraschande bostadspriser inom några år lär det inte blir bättre för bankerna.
En bubbla kan alltid pumpas upp lite till, men förr eller senare spricker den. Att förneka det är bara dumt. Speciellt om man just skall köpa sin första bostad. För varje dag som går riskerar nya förstagångsköpare bli de som får sitta med Svarte Petter.
Den som köpt sin bostad kontant och utan lån behöver inte oroa sig. En bostad kan alltid bytas mot en annan likvärdig, oavsett vad priset råkar vara i siffror. Med fallande bostadspriser slipper man dessutom latenta skatteskulder.
Det finns faktiskt inget positivt med stigande bostadspriser, om man nu inte vill betala en massa skatt till staten för ingenting.
Tyvärr har SvD svårt att förstå vad inflation är, och tror att inflation är KPI. Det är det inte. Inflation är och förblir ökningen av mängden pengar, vilket ger symptom som stigande KPI och/eller stigande priser på tillgångar som t ex bostäder eller aktier. Vi lever alltså inte alls i ett låginflationssamhälle, det är bara det att KPI inte har drabbats, utan bostadspriserna.
Den som nu klarar av att betala sina räntor och inte behöver sälja sin bostad behöver dock inte oroa sig. Sist bostadspriserna var i närheten av dagens priser tog det bara 260 år att få tillbaka pengarna justerat för inflationen. Det gäller ju bara att sitta still i båten och inte sälja och därmed undvika att reavinstbeskattas. Fast det är klart, på den tiden var pengar guld- och silvermynt. Idag är det siffror på en datorskärm, eller en bit papper vars enda värde är att staten lovar att acceptera pappret som betalning om du är skyldig staten skatt.
En del som försvarar de höga bostadspriserna menar att det är lika dyrt att bygga nytt, och alltså kan det inte vara en bubbla. Men det är fel på så många plan. Dels är tomtpriserna upptrissade, och pga höga priser på befintliga bostäder väljer folk att bygga på tomter som kräver sprängarbete för ytterligare en halv miljon, och bygger sina hus med extra allt. Hade inte befintliga bostadspriser varit så höga hade man aldrig byggt på de platser och med en sådan hög standard som man gör idag. Det har inte blivit dyrare att bygga, åtminstone inte om man väljer en mer normal standard och inte bygger på konstiga bergiga sluttningar på platser med skyhöga adresspriser.
Det går att bygga en ny svensk standardvilla för runt miljonen, undantaget tomt etc. Men då blir det förstås inte fönsterbrädor i granit, golvvärme, italiensk marmor i badrummet (utan istället underskattad plastmatta på golv och väggar) och ett kök i äkta trä osv osv. Och mer normal storlek på rummen och mindre storlek på villan.
Vad som också sker i de dyra storstadsområdena är att hustillverkarna lägger beslag på tomterna, och erbjuder sedan bara huslösningar vars totalpris motsvarar vad befintliga hus kostar idag. De erbjuder inte de billiga alternativen, för att bygga dem måste du köpa en egen tomt utanför storstadens planerade områden.

